Livet under Stockholm år 2033

För några timmar sedan skickade jag en novell till Coltso förlag. Idag är nämligen sista inlämningsdag för de som vill medverka i deras novelltävling Metro 2033. Coltso är ett förlag som satsar på att översätta science fiction och fantasyförfattare från Östeuropa. En bok som de översatt till svenska är Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij. Den utspelar sig i en framtid där det stora kärnvapenkriget förstörde vår planet 2011. De enda som överlevde var de som befann sig under marken.

Metro 2033 utspelar sig i Moskvas enorma tunnelbanesystem. Det byggdes för att vara världens största atomsäkra bunker. Det är en mycket karg och brutal framtid som Dmitrij Gluchovskij målar upp. De olika stationerna slåss inbördes om de få resurser som finns kvar. Vissa stationer behärskas av den mäktiga Hansan. Andra kontrolleras av nykommunister, andra av fascister, andra försöker bara överleva så gott det går.

Men det är inte bara människor som lurar i tunnelbanans mörker. Där finns mystiska fenomen som slukar människor hela. Där finns också mutanter som ibland lyckas ta sig ner från den radioaktiva ytan för att sprida kaos.

Coltsos novelltävling ställde en mycket intressant fråga. Om nu kärnvapenkriget förintade allt mänskligt liv från jordens yta. Hur ser det då ut under marken i Stockholm? Här finns ju inte bara tunnelbana, utan servicetunnlar, militära tunnlar från andra världskriget, skyddsrum och mycket, mycket annat. En vän till mig som varit brandman hela livet skrattade när jag frågade honom om det. ”Hela stan är byggd på pålar!” sa han. ”Jag vet, för jag har varit nere i dem. Vissa är så breda att man utan vidare kan köra bil under hela stan.”

Så hur skulle livet se ut under Stockholm år 2033? Det tog lite brainstorming och massor av knasiga idéer, men snart hade jag två huvudkaraktärer, en politisk topologi och en hyfsad outline. Jag noterade att maxgränsen var på 100 000 tecken (ungefär 18500 ord) och tänkte: ”Skönt! Så mycket skriver jag aldrig, då slipper jag bry mig och kan bara skriva på.”

Sent igår natt skrev jag klart historien. Det var en fantastisk resa. När jag kollade antal tecken så låg det på 107 000! Det hade jag aldrig trott! Så idag har jag redigerat texten och bantat ner den till ”bara” 99 779 tecken. Nu ligger den i Coltsos mailkorg, och jag försöker släppa historien. Men det är svårt.

Jag har ingen aning om hur stora chanser jag har att vinna. Men jag kan ärligt säga att skrivandet av den här novellen var en belöning i sig. Det blev en sån härlig dynamik mellan huvudkaraktärerna, och den värld de visade mig var både underbar och skrämmande. När jag blundar ser jag fortfarande scener från berättelsen. Ljuset från vaktposterna, de bepansrade tågen, det eviga tryckande mörkret. Stockholms tunnelbana a 2033 är en hemsk, men magisk plats. Vem vet, kanske återvänder jag dit igen en dag.

Vinnaren får i vilket fall som helst ett diplom. Det blir på SF-bokhandeln i Stockholm, och diplomet ges ur självaste Dmitrij Gluchovskijs hand! Dessutom får man fem böcker ur Coltsos utgivning.

Önska mig lycka till! 🙂