Kämpa tjejer!

JENNY_GROMARK_WENNBERG_BOKFör 5 år sen fick jag en skrivarkurs i 40-årspresent av min älskade Erik. Han visste att jag hade en gammal skrivardröm. Sen dess har jag skrivit. Den gamla drömmen har vuxit sig starkare. Så stark att jag för 2 år sen sa upp mig från jobbet för att satsa på den fullt ut.

Jag hade en galen bucket list som jag klistrade upp på insidan av min garderob. Komma in på en manusutbildning, skriva en bok och skriva på en tv-serie.

Jag sökte Alma manusutbildning 2016. Ett av arbetsproverna var en idé till en tv-serie. En komedi om en journalistpraktikant på ett hälsomagasin i kris. Jag kom in! Hela mitt liv vändes upp och ner. Jag började på något helt nytt. Ett äventyr!

På chans skickade jag in min pitch till tidningen Skrivas och Storytels stora ljudbokstävling. Jag vann! 2017 fick jag ett bokkontrakt med Storytel och började skriva på komedin Kämpa tjejer. En sån lycka!

Förra veckan fick se några klipp ur kommande säsong 3 av Finaste familjen, en tv-serie där jag varit med i manusgruppen och skrivit ett avsnitt. Glädjen av att se en av mina absoluta favoritskådespelare spela en karaktär jag hittat på var enorm!

Imorgon kommer ljudboksserien Kämpa tjejer ut i Storytel-appen och som E-bok i Storytel-readern. Jag verkar kunna bocka av hela den där galna listan jag satte upp i garderoben. Stora drömmar kan gå i uppfyllelse! KÄMPA TJEJER!

Men idag går jag en helt annan kamp till mötes. Jag har precis fått veta att jag har cancer, leukemi, och påbörjat en cellgiftsbehandling. Jag är i chock. Jag fattar inte riktigt ännu. Och när allt precis skulle börja med skrivandet går jag istället i närkamp med den där Sjunde inseglet-snubben. Det blir inget glas champagne på förlaget imorgon. Det blir ingen releasefest för boken. Det blir inga intervjuer.

Jag lägger istället all kraft jag har på att slå ner elaka celler. Fuck cancer. Jag ska kämpa!

PS. Jag blir jätteglad om du lyssnar på boken. Om du skriver en kommentar vad du tyckte blir jag också jätteglad. Jag kanske inte orkar svara, men jag kommer att läsa. Tack och kram.

Vad hände med den sjuka författaren?

img_2209

Fotograf: Henrik Berglund

Ni som följer mig vet att jag varit riktigt sjuk och det startade i somras. Först kom värken smygande. Jag trodde länge att jag hade drabbats av kontorssjukan med det roliga namnet dead butt syndrome. Att jag jobbat mig sjuk med för många timmar framför datorn under våren och att det var därför jag hade ont i baken och i handlederna.

Att jag jobbat för hårt med att försöka nå min dröm att bli författare.

Sen rasade sjukdomen. Jag låg sammanlagt tre veckor på sjukhus med feber, värk i hela kroppen och en galopperande sänka. Den var så hög att till och med min luttrade bror som är en mycket rutinerad akutläkare höjde på ögonbrynen.

Jag kunde inte gå. Och ingen läkare visste vad det var. Var det sviterna efter yersinia? SLE? Chrons sjukdom? Sjukdomsnamn jag aldrig tidigare hade hört och blev livrädd av att googla. Att vara i limbo och inte veta är jobbigt.

Men nu har jag äntligen fått en preliminär diagnos. Det verkar vara en inflammatorisk reumatisk sjukdom. Även om det gör ont att vara sjuk vet jag att det inte är livsfarligt nu. Hoppet är tillbaka! Jag har fått medicin och jag har så smått börjat arbeta som författare igen. Jag ger inte upp.

I slutet av veckan kommer jag att träffa de andra debutantbloggarna Veronica, Mia, Helena och Emelie på Bokmässan i Göteborg. Det ska bli jättetrevligt. Och om du ser en haltande debutant på mässan, då är det jag! Kom gärna fram och säg hej.

Ha en fin vecka!

En sjuk författare

01_JennyGromarkWennberg_Foto_HenrikBerglund

Foto: Henrik Berglund

Jag har varit ordentligt sjuk sen i slutet av juli. Legat på sjukhus med en obegriplig inflammation i kroppen. Det har vänt upp och ner på min och min familjs tillvaro. Och det är därför jag inte har bloggat de senaste veckorna.

Jag har ännu inte riktigt kunnat ta in hur illa det har varit. En vän har besökt mig på sjukhuset flera gånger för att hålla mig sällskap. Hon sa: ”Du är en seg typ.”

Det peppade mig. För när du inte kan gå upp ur sängen utan hjälp, tar dig fram med rullator, har hög feber och läkarna inte vet vad det är för fel på dig, behöver du nån som säger att du klarar det. När det till och med gör ont att få en kram.

Jag är nog en seg typ. Det är nog de flesta som ger sig på uppgiften att skriva en bok. Jag ger inte upp. Jag tar ett djupt andetag vid varje nålstick. Jag dricker medicin som smakar gammal karpdamm. För jag vill ut på andra sidan. Skriva manus med mina nyfunna kollegor, leva life och se min yngsta son börja skolan.

Jag minns hur det var att börja första klass. Pyttan och jag sprang in i klassrummet före alla andra. Så otroligt sugna på att lära oss läsa, skriva och ha roliga timmen! Vi blev tillsagda av fröken. Backade och väntade på vår tur. Sen in igen.

Lusten att vilja ut på andra sidan och att vilja skriva är konstant. Den gör mig seg. Jag har så många projekt som bubblar i mig. Men som läkaren sa: ”Det finns inget du kan göra för att påskynda den här processen. Vila och var med din familj.”

Jag är hemma nu.

I oktober debuterar jag som författare. Jag kan inte påskynda processen med min återhämtning, men hoppas så klart att jag är mycket bättre då. Att jag kan skåla med familj, vänner och förläggare – ja, alla som har trott på mig – och springa ut på andra sidan!

Ha en fin vecka!

Ps. Tack bästa Arianna Bommarco för att du skrivit på Debutantbloggen i mitt ställe! Tack debutantbloggarna som har råddat. Och tack vänner, familj och uppdragsgivare för ert stöd. Jag fortsätter nu att skriva blogg på måndagar.

Vilken är din jorden-runt-resa?

Förra veckan var jag ute på trevligheter och det var som att gå på en ljuvlig memory lane genom alla kreativa utbildningar som jag har gått. Träffade vänner från tiden på Berghs reklamskola (20 år sen i år!), från Folkuniversitetet, Alma manusutbildning och StDH på en och samma kväll. Det var fantastiskt roligt att träffa alla dessa personer som jag lärt känna genom åren, en sorts Här är ditt liv om ni minns det klassiska tv-programmet med Lasse Holmqvist.

Jag pratade med skolkompisar från förr om vad vi drömmer om nu, såhär mitt i livet. Är det att säga upp sig från jobbet och åka på en jorden-runt-resa? Leva life och bara dra. Jag vill gärna ut i världen (har Jamaica, Japan och Nya Zeeland på önskelistan) men min egen stora resa är genom utbildning. När jag kastade loss och sa upp mig från jobbet för 2 år sen för att börja plugga, var det exakt precis det jag ville och knappt att jag vågade. Nu är utbildningsresan slut för den här gången, men oj vad det fortsätter att kittla i magen. Jag har blivit egen företagare och ska pussla med uppdrag. Nästa vecka vet jag troligen hur hösten ser ut… så håll tummarna för den här nyblivna manusförfattaren!

Bokrelease_Härifråntilldig

Bokrelease för Härifrån till dig. Albert Lindemalm, Jenny Gromark Wennberg, Sören Bondeson, Anna Bågstam och Rebecka Edgren Aldén. Alla flitiga studenter hos rockstjärneläraren i mitten!

I torsdags träffade jag även skrivarvänner från Sören Bondesons kurser i manusutveckling. Albert Lindemalm ordnade finfin releasefest på Bysis Bok & Papper för att fira att hans Storytel Original ljudboksserie Härifrån till dig blivit pocket. Så kul! Och kul att träffa Sören Bondeson vår allas rockstjärna till lärare. Sören berättade att han genom åren coachat över 100 personer som debuterat. Det är hyfsat många! Och snart, snart är jag en av dem. Jag sitter med redigeringen av Kämpa tjejer! och den här veckan ska manuset gå till en redaktör. Åååh, vad det kittlar i magen.

Ha en fin vecka och glad midsommar!

SparaSpara

Att skriva en Storytel Original

Det är snart ett år sen jag fick mitt ljudbokskontrakt, och tidningen Skriva avslöjade att det blir en Storytel Original ljudboksserie av vinsten i pitchtävlingen, som de anordnat tillsammans med Storytel. Piloten till Kämpa tjejer! blev godkänd med ett enhälligt ja från redaktionen. Jag fick en enorm boost. Det är nu det händer! Jag ska bli författare.Ur tidningen Skriva för ett år sen!

Under året har jag haft en handfull möten med min förläggare, fått feedback ett par gånger under vägen och många peppande kommentarer i manuset. I höstas fick jag en preliminär releasedag och jag var eld och lågor. Nu var det bara den där lilla grejen att skriva klart resten. Jag hade kommit drygt hälften.

Stundtals har jag velat kräkas av prestationsångest. Stundtals har jag varit hög på bekräftelse från de som har läst mitt manus.

Jag har pluggat heltid till manusförfattare under tiden som jag har skrivit ljudboksserien. Alltså skrivit på andra projekt, läst och haft föreläsningar. Lärt mig ett helt nytt yrke, att skriva för film och tv. För att inte gå sönder har jag haft ”sommarlov” fyra veckor, pausat arbetet när jag praktiserat etc och tackat nej till nästan alla frilansuppdrag som copywriter.

Under julen skrev jag om ett avsnitt till två nya. Det var tungt att skriva om när resten av Sverige var lediga och familjen åkte skidor utan mig. Men som aspirerande författare gör du allt och lite till. Manuset var nummer ett och jag hade en deadline.

I januari och februari fick jag låna en skrivbordsplats på ett produktionsbolag (tack bästa!) för att skriva klart boken. Där fanns en maffig kaffemaskin och trevliga människor som frågade hur det gick. Så himla fint! Jag grymtade något obegripligt till svar, orolig att jag var en bluff och att manuset var skit. Skrev som en iller, satt som en märla vid datorn för att kunna dunka in texten i slutet av februari. Pang!

Min man fyllde 40 och vi åkte på semester med barnen ett par veckor. En toppenresa! Återhämtning de luxe. Sen sprang jag rakt in i studier på StDH och mitt första jobb som manusförfattare. Fram till siste maj rejsar jag med studier och mitt tv-avsnitt.

Men. Jag har sett att min förläggare har börjat läsa i manuset igen! Det händer grejer i vårt gemensamma Google Docs-dokument. Jag är nyfiken och skräckslagen på samma gång. Vad är det jag har skrivit, håller det alls?

Men mest av allt är jag nog otålig. Nu vill jag skriva klart, nu vill jag att den här bokbebisen ska födas! Jag hoppas att redigeringen av Kämpa tjejer! kommer igång i juni och att en skådespelare läser in manuset när sommaren går mot sitt slut.

Serien kommer att landa i Storytel-appen lagom till… datumet är inte spikat, men gissa om jag kommer skrika när jag får det! Äntligen ska du få höra om den otränade journalistpraktikanten Jossan och vad som hände henne på det nedbantade hälsomagasinet Fit.

Ps. Något du är nyfiken på och vill veta om processen att skriva ljudboksserie? Hojta!

Sjukt nära deadline

JENNY_DEADLINE

Jag fick ett roligt mejl från min förläggare förra veckan. Hon är i USA och hade just besökt platsen som sägs vara ursprunget till uttrycket deadline. Alltså gränsen för när något måste vara klart.

Under amerikanska inbördeskriget var Andersonville ett fängelse för tillfångatagna nordstatare. Innanför fängelsemuren löpte ett trästaket. Den som rörde sig mellan muren och staketet sköts, alltså en dead line.

Och det är vid den gränsen som jag befunnit mig sista tiden. Imorgon trycker jag på ”send” för då ska min ljudboksserie vara klar. Hjälp! Istället för gevärskolvar riktade mot mig har jag en fet släng av bluffsyndromet. Ett väl dokumenterat tillstånd som många i yrkeslivet kan känna igen sig i.

Bluffsyndromet betyder att du inte tror på den egna talangen eller kompetensen, att det är tur och tillfälligheter som ligger bakom eventuella framgångar. Ofta drabbas högpresterande kvinnor och inte sällan leder det till stressreaktioner och i värsta fall utbrändhet.

Jag vet, jag är ju en av dem. Som tänker att det nog bara var tur att jag vann den där pitchtävlingen. Och en tillfällighet att de som läst piloten har skrattat. Att jag på något vis måste ha lurat alla som tror på mig som författare. Så nu när jag skickar in hela manuset kommer bluffen att synas. Jag kommer att lämna förlaget i tjära och fjädrar!

Men som tur är finns det något ännu värre än att avslöjas som en bluff. Och det är att missa en deadline. Press send!

Jag kan skriva, jag är inte rädd

01_JennyGromarkWennberg_Foto_HenrikBerglund

Foto: Henrik Berglund

Hej!

Jag heter Jenny och kommer att blogga på måndagar. Om skrivande och om att våga gå sin egen väg.

Redan innan jag lärde mig alfabetet ville jag bli författare. Som 17-åring skrev jag en novell, uppmuntrad av min lärare i svenska på Göteborgs Högre Samskola. Ett par år senare skickade jag in den till Vecko-Revyns stora novellpristävling. Och jag vann!

Sen gjorde jag det sämsta valet någonsin. Jag trodde inte på mig själv tillräckligt mycket för att fortsätta drömma om att bli författare. Efter ett par år slutade jag helt att skriva dikter och noveller. Trots att en förläggare i juryn ringt blev det aldrig en roman.

Jag ville ändå skriva. Så jag sökte och kom in på journalistutbildningen i Göteborg. Direkt efter det copylinjen på Berghs i Stockholm. Copylinjen var och är en drömutbildning. Fast jag var rädd att inte få jobb, att inte duga. Självkänslan var på avgrundslåg nivå. Det räckte inte att jag fick jobb innan utbildningen var klar.

Mina 20 år i reklambranschen har varit fyllda av kreativa utmaningar. Jag har gjort mitt bästa. Jobbat som en gam. Snuddat vid den berömda väggen. Jag är tacksam för allt jag har fått vara med om. Spelat in reklamfilm i London strax före IT-bubblan och bott på mytomspunna The Groucho Club. Jobbat med några av Sveriges (världens!) bästa regissörer, fotografer och konstnärer. Myntat uttrycket Knark är bajs. Jag har till och med hälsat på Kanye West under arbetstid.

Samtidigt har det skavt. Värst var tillfället när en vän från tonåren, en mycket framgångsrik konstnär som vågat gå sin egen väg, frågade hur det gick med skrivandet. Ingen hade frågat på flera år. Men vännen kom ihåg mina drömmar och uppmuntrade mig att börja skriva igen. Det var så fint och det gjorde så ont. Jag vågade inte. Hellre hyfsad copywriter än misslyckad författare.

Så gick det några år till och jag fyllde 40. Då fick jag den finaste present jag någonsin fått. En skrivarkurs! Min man Erik visste att det skavde. Trots att jag aldrig pratade om det. Och när dörren till det andra skrivandet öppnades igen efter 20 år gick den inte att stänga. Sedan dess har jag skrivit så fort det funnits tid. Skrivit så mycket att jag till och med sagt upp mig från jobbet för att bli manusförfattarstudent på heltid.

Jag har börjat en ny resa. Eller snarare fortsatt där jag hoppade av – i ren och skär skräck. Nu är jag Stig-Helmer från Sällskapsresan. Han som botade sin flygrädsla med en kurs och positiva affirmationer. Nu ska jag också ut och flyga. Jag kan skriva, jag är inte rädd.

För snart ett år sen vann jag ännu en skrivtävling. Tidningen Skrivas och Storytels stora ljudbokstävling. Ändå vågade jag inte riktigt tro när förläggaren på Storytel berättade att redaktionen skrattat högt åt min pilot. Jag var tvungen att dubbelkolla att de verkligen menade det och att det betydde att det skulle bli en hel serie.

Jag kommer att debutera som författare med komedin Kämpa tjejer! en Storytel Original ljudbokserie 2018. Jag är sjukt stolt och glad. Det vore fantastiskt roligt om du vill lyssna på boken när den är klar!

Jag kan skriva, jag är inte rädd.

 

Är ni redo?

Vi läser det sista ordet på sidan och stänger sedan långsamt igen boken. Den är lite naggad i kanterna efter året som gått sedan vi läste första sidan. Men vad gör det när innehållet fått oss att nicka igenkännande, skratta, gråta och inse att vi inte varit ensamma i vår dröm.

Vissa sidor är mer lästa än andra och på vissa finns även små anteckningar i marginalerna. Därför är det med blandade känslor vi ställer in den i bokhyllan och plockar fram en ny bok. Vår bok.

Kan denna bli lika bra?

Det är en nervös och lite läskig känsla att sakta börja plita ner de första bokstäverna på de tomma bladen i den nya boken. Förväntningarna är högt ställda, kostymen vi ska försöka klä på oss känns stor och skräddarsydd, samtidigt som vi vet att vi kommer klä denna berättelse i andra färger. Handlingen, bokens tema är satt, men innehållet kommer inte att bli det samma.

Men som det brukar vara med böcker – alla gillar inte samma. Därför är det bra att den här boken har fem olika perspektiv och berättarröster. Varje vardag vänder vi blad och bjuder på det jobbigaste, roligaste och bästa vår bok tar oss igenom. Och förhoppningsvis inspirerar vi till andra böcker, andra berättelser. Kanske just din?

Och vi som skriver den nya boken är:

Christina som bloggar på måndagar

christinasFödd: 1981

Debuterar med: Hemligheter små, en nutida småstads romance som ges ut av Harlequin (HarperCollins Nordic) i slutet av våren.

I Hemligheter små får vi följa Alexandra och Daniel, två barndomsvänner som drevs isär efter en tragisk olycka som förändrade båda deras liv. Tio år senare återvänder Alexandra hem till det lilla värmländska samhället Forsberga och när ödet, eller kanske bara en helt vanlig hare, för Alexandra och Daniel tillsammans igen räknade ingen av dem med den passion som flammade upp mellan dem. Trots deras försök att ignorera känslorna så dras de till varandra och snart befinner de sig i ett hett men komplicerat förhållande. Men vad händer när hemlighet efter hemlighet från det förflutna sakta gör sin väg ut i ljuset? När det man trodde att man visste inte ens är hälften av vad som är sanningen?

Bidrag till Debutantbloggen: Det är med mig ni kommer att prata UST, hur man skriver sexscener utan att de känns pinsamma, hur det är att skriva i en genre som man ständigt måste förklara och försvara och om romance i största allmänhet. Ni får även följa med in i min skrivande vardag med ångest, hybris och diverse knasigheter jag har för mig för att hålla drömmen vid liv, för att nå ut med boken till så många som möjligt när den väl kommer ut i handeln. Jag vet vad jag vill med mitt skrivande och jag kommer ge allt för att nå dit. Så räkna med en hel del jäklar anamma och pepp från mig J

När jag inte skriver: Driver jag ett eget företag inom sömnad och annat pyssel. Där får jag utlopp för en del av all den kreativitet som bubblar inom mig. Jag syr, målar, stickar, virkar, tillverkar egna smycken, grejar med lera osv. Jag är en skapande person helt enkelt. När jag inte pysslar med allt detta umgås jag gärna med familjen (en man, två barn och en galen chinese crested). Älskar även att läsa böcker, laga mat och träna.

Anna som bloggar på tisdagar

img_6998Född: 1977

Debuterar med: Stockholm Psycho – en ljudboksserie i tio delar på Storytel (Storytel Original). Stockholm Psycho är en skruvad samtidsthriller som driver med livet i innerstadens finare kretsar. Det är också en berättelse om ojämställda relationer och bristande moral i ett samhälle där skilda världar samexisterar. I det perfekta livet bland folk som bär röda framgångsbyxor och spenderar kvällarna på Riche får en styckning i ett mosaikkaklat badrum i Sjöstan plötsligt tillvaron att fullständigt vändas upp och ner. Stockholm Psycho är en genreglidning där humor blandas med spänning, sarkasm och lätt ångest.

Bidrag till Debutantbloggen: Jag kommer blogga om mina erfarenheter från att skriva exklusivt för ljud i en bokbransch under förändring. Ljudboksserie, som Stockholm Psycho tillhör, är ett nytt format med ett lite speciellt dramaturgiskt grepp. Boken är uppdelad i avsnitt och utgår från ett rakt berättande med tydliga cliffhangers. Jag hoppas kunna inspirera till fler möjligheter och idéer än den traditionella tryckta boken. Vad är att tillgängliggöra en berättelse? Hur ser framtiden i bokbranschen ut och hur kan man tänka kring ”böcker” och utgivning? Vilka val och kval finns? Mitt bloggande kommer också handla om hur det är att vända på allt man lärt sig och börja skriva på ett helt annat sätt som man måste göra när man har en yrkesbakgrund som jurist i en politiskt styrd statlig organisation där arbetsspråket och förutsättningarna är helt andra. Går det att komma ut som författare trots att man saknar kontakter i branschen eller adekvat utbildning?

När jag inte skriver: Umgås jag med min familj (är gift och har tre barn) och mina vänner, tränar (gillar kampsport och hård träning som gör en ordentligt slutkörd), går på bio (älskar David Lynch, Pedro Almodovar, Nicolas Winding Refn, Martin Scorsese, Wes Anderson och tusen till), målar stora tavlor med läskiga motiv eller studerar/försöker stifta bekantskap med djurvärlden. Min senaste bekantskap är en getfamilj. Och just det, jobbar som jurist vid Sveriges riksdag (som tjänsteman, inte politiskt).

Michaela som bloggar på onsdagar

Michaela von Kügelgen

Foto: Jon Krogell

Född: 1986

Debuterar med: Vad heter ångest på spanska? (arbetstitel) ges ut av finlandssvenska Förlaget. Boken handlar om 25-åriga Erika som är nyutexaminerad jurist. Hon har allt hon någonsin önskat sig, men är ändå inte nöjd.

När Erikas långa förhållande tar slut förändras allt. Hon flyr till Ecuador och lämnar hela det liv som hon byggt upp bakom sig. Snart inser hon att det bara är hon själv som kan reda upp sin tillvaro. Och att hon måste sluta låta alla andra styra över hennes val.

Boken riktar sig till unga vuxna – och till alla som vill fly till varmare breddgrader för ett tag.

Bidrag till Debutantbloggen: Du som läsare får ta del av min resa – alla vändor jag varit med om de fyra (!) senaste åren samt hur processen kring debuten ser ut. Dessutom blir det kortkurser i finlandssvenska ord och fenomen. Jag vill också försöka jämföra hur det är att bli utgiven på svenska i Finland jämfört med på svenska i Sverige.

När jag inte skriver: Jobbar jag som journalist och företagare. Och så läser jag gärna, springer efter en boll på handbollsplan eller dricker vin tillsammans med mina kompisar. Gillar att laga mat men tycker det är tråkigt att bara kocka för mig själv. Bra på att baka bröd!

Jag finns på Instagram som kuggekugge, på Facebook och har en egen blogg!

Marica som bloggar på torsdagar

bildmaricakallner16Född: 1989

Debuterar med: Det som får plats – en samling noveller och essäer om novellkonst och skrivandets hantverk. En bok som reflekterar om textuttryck, kreativitet, miljöer och personerna som skapar berättelserna. Bokens noveller handlar bland annat om kärlek, familj, uppbrott, refuseringar och skrivande

Bidrag till Debutantbloggen: : Jag vill skriva om livet med text, om att skriva och om att lära ut skrivande. Om förlossningsångesten när manuset lämnar mig. Om releasefesten. Om min älskade lilla bok. Om nya manus. Om skrivglädje och skrivvånda.

När jag inte skriver: Lyssnar jag på trallpunk och lagar vegetarisk mat och dricker alkoholfritt öl och när det är fint väder rullar jag rullskridskor. Jag läser och spelar tv-spel och fotograferar och går på punkspelningar. Jag har det riktigt trevligt – både när jag skriver och när jag inte skriver.  

Johan som bloggar på fredagar

image001Född: 1967

Debuterar med: Down under en självbiografisk roman för ungdomar och vuxna, på Gilla Böcker/Lilla Pirat. Den handlar om att söka efter sig själv på andra sidan jordklotet. Det är sent 1980-tal och den 19-åriga Jim har ställt till ett kaos i Stockholm, både för sig själv och sina närmaste. Han flyr så långt det bara går: till Nya Zeeland. Där ska han börja om på nytt och bli en ”bättre version av sig själv”.

Bidrag till Debutantbloggen: Eftersom jag tidigare skrivit pjäser så kommer jag nog skriva en del om övergången från dramatik till prosa. I båda fallen handlar det ju om att förmedla känslor och beröra, men på helt olika sätt. Jag kommer att också att berätta om hur jag gjort självbiografiskt material till fiktion. Musik är en viktig del av Jims (och mitt eget) liv, och boken är full av referenser från ABBA till The Smiths, så ett gäng nostalgiska videoklipp kan nog dyka upp.

När jag inte skriver: Umgås jag med vänner, läser, lyssnar på musik, sjunger,  lagar vegetarisk mat och bakar tårtor, jag reser runt i landet och turnerar med Teater Barbara, jag är gift med författaren Mats Strandberg.

Om ni vill få en liten inblick i min vardag, kolla gärna på mitt Instagramkonto; johanjimehn

Augustin om att alla vill bli författare

Det sägs att författarna är de nya rockstjärnorna och det är förstås intressant att debutera i en sådan tid. Jag ser hur debutanten som fenomen möter ett växande intresse på internetsajter – och det mottagande vi fick på bokmässan visar tydligt trenden.

Senast författare var av allmänt intresse var väl på 20-talet. Sedan dess har det varit piloter, vetenskapsmän (som det kallades då), rockstjärnor, filmstjärnor, popstjärnor, idrottsstjärnor, TV-stjärnor, såpastjärnor, dokusåpastjärnor och ståuppstjärnor.

Alex Schulman, Sofie Fahrman och Ebba Von Sydow är planetens härskare – de har med sina mediekarriärer parkerat sig i samhällets gräddfil. Och vad väljer de att göra då? Köpa sig en resa till rymdstationen? Gifta sig med en fotomodell? Flytta till Malibu?

De väljer att debutera som författare.

Förr hade det varit tvärtom. Då hade de gett ut böcker och sedan, liksom Guillou eller GW, fått en egen TV-serie. För på den tiden, när det knappt fanns några TV-kanaler och en filmkamera kostade som en bostadsrätt och youtubes skapare bara var en glimt i sin mammas öga, på den tiden var det TV som var hett.

/Augustin

Snart är det min tur

Hej.

Jag heter Kalle Dixelius och jag har skrivit en bok som heter ”Toffs bok. Med kommentarer av Muham Bentson”. Den kommer ut i slutet av januari nästa år. Jag blir fortfarande lätt skräckslagen när jag tänker på det.

Ibland tröstar jag mig med dagdrömmar. Till exempel: jag vinner helt sensationellt Augustpriset, blir intervjuad i radio och tv samt tjänar OVÄNTAT mycket pengar. Så mycket att jag kan dra mig tillbaka och skriva på heltid resten av livet.

Andra varianter av samma dagdröm innehåller element som Hollywood, filmkontrakt, översätts till 55 språk, åker på långa promotionturnéer runt jorden med väldigt snygg weekendväska och lagom intellektuell kostym.

Men egentligen vet jag ju. Jag vet vad som väntar. Eller vad som i alla fall sannolikt väntar. För strängt taget kan man dela in alla böcker i fyra kategorier:

  • De som inte säljer någonting och hatas av kritikerna – eller aldrig blir recenserade. Här återfinns väldigt många böcker, företrädelsevis utgivna på mindre förlag som inte har några möjligheter att marknadsföra sina böcker.
  • De som inte säljer någonting men som hyllas av kritikerna. Här återfinns författare som Martina Lowden, Mara Lee, Daniel Sjölin och så vidare. Litterärt högsvansade böcker.
  • De som säljer massor men hatas av kritikerna – eller aldrig blir recenserade. Här återfinns alla de stora deckarförfattarna: Liza Marklund, Jan Guillou, Camilla Läckberg, Åsa Larsson och så vidare.
  • De som säljer massor och hyllas av kritikerna. Här återfinns giganter som PO Enqvist, Kerstin Ekman, PC Jersild. Men också succéer som John Ajvide Lindqvist och Mikael Niemi. Och lite mer kvalitativa deckarförfattare som Arne Dahl och Håkan Nesser.

I vilken kategori kommer då min bok att återfinnas? Jag skulle gissa att den kommer att lägga sig stabilt inkilad mellan kategori 1 och 2. Det vill säga: välvilligt, om ens alls, recenserad och försäljningssummor som är jämnt delbara med antalet Facebookvänner.

Sen blundar jag igen och ser mig själv i den där intellektuella kostymen i en skrivarlya. Utanför skrivarlyan frustar hela Sverige i väntan på nästa bok. Jag tror jag har skaffat hund då. En liten brun, som troget väntar vid mina fötter. Och vi bor i en mycket större lägenhet. Och ibland får jag spontana high-fives av folk på stan. De ropar: bra bok! När kommer nästa? Och jag rycker hemlighetsfullt på axlarna, men innerst inne vet jag att nästa bok är ÄNNU bättre och jag kommer slå dem med häpnad och pengarna kommer RASA in och …

Den 22 januari kommer det att vara releasefest för min bok. Alla läsare av den här bloggen är hjärtligt välkomna. Alltså: den 22 januari från klockan 18 (tror jag) på Strand (före detta Street) i Hornstull. Välkomna.