En bajskorv på omslaget!

Omslag_Kämpatjejer

Omslaget till ljudboksserien Kämpa tjejer! Design: Emma Graves

Tre veckor kvar till släpp och jag har fått omslaget till Kämpa tjejer! Hurra! Det är min grymma förläggare Emma Danielsson som har hittat på att emojin med glad bajskorv ska vara med på omslaget. Jag älskar den!

Och det är superkul att erfarna Emma Graves har formgivit omslaget. Det ska ge en känsla av tjejigt hälsomagasin, praktikanten Jossan på omöjligt uppdrag och en viff av komedi. Omslaget kommer att synas som en liten ruta i Storytel-appen och i Storytel Reader-läsplattan. Det är alltså inget vanligt bokomslag – men det är mitt bokomslag! Jag tycker att det sticker ut och det måste vara en bra sak. ”Hallå! Här är jag, en kul grej du måste lyssna på!”

Emojisarna glad bajskorv och högklackad sko representerar verkligen min humor och anger tonen i Kämpa tjejer! De har också betydelse för berättelsen från start. Jossan hamnar så att säga i skiten direkt.

Jag är glad att min förläggare plockade upp detta ”spår” och att emojisarna blivit en del av omslaget. Samtidigt är jag rånervös. Nu är författardrömmen här. Nu debuterar jag. Hjälp! Och kan jag verkligen ha en bajskorv på omslaget? Haha!

Ha en fin vecka! 💩

Här är det: Omslaget till Drakhornet!

Nu är det klart! Äntligen! Igår fick jag den sista versionen av omslaget i mailen. Det var en fantastisk känsla. Jag har tidigare skrivit om Drakhornets omslag, om varför jag vill att det ska vara i mangastil, men egentligen är dess tillkomst en ganska komplicerad historia.

I höstas funderade jag över hur jag skulle kunna få ett attraktivt omslag till Drakhornet. Fantasy och science fiction är ju väldigt roliga genrer på så sätt att omslagen nästan alltid är färgglada och fartfyllda. Jag har många omslag hemma i hylla som liksom vibrerar av fantasi och skön atmosfär.

Klicka på omslaget för att få en större bild.

Jag var väl medveten om att jag var tvungen att fixa något riktigt snyggt. Annars skulle det inte gå bra för boken. För omslaget är bokens främsta reklampelare. Det är omslaget som får en potentiell köpare att plocka upp boken och läsa baksidestexten. Det är omslaget som sätter tonen för innehållet.

Då jag driver mitt eget förlag var jag tvungen att fixa en illustratör. Så jag gjorde en lista i huvudet över folk jag kände och som på något sätt arbetade med grafisk design. Så plötsligt kom jag att tänka på Morten Ravnbo. Vi blev vänner under den tid vår familj bodde nere i Karlskrona. Jag mindes att han hade egen firma och gjorde riktigt snygga saker och att han även hade gjort några bokomslag. Så jag tog kontakt med Morten, och skön som han är, högg han direkt.

Morten hade några intressanta förslag. Han tänkte att vi kanske skulle klä upp några modeller i 1800-talskläder och fotografera dem, för att sedan bearbeta bilderna i photoshop och göra något riktigt snyggt med målningskänsla. Men jag visste ju redan att jag ville ha det i mangastil. Då visar det sig att Morten nyss haft en praktikant, Darlene van der Heiden som både pratar japanska och tecknar manga. Hon bor visserligen i Mexico, men det är inga problem då internet förbinder oss alla.

Vi kontaktade Darlene och hon tyckte det lät som ett roligt projekt. Sedan följde en lång och fascinerande process. Förutom manga har jag ju också en stor förkärlek för John Bauer. Jag berättade det för Morten och han undrade omedelbart om jag ville ha omslaget i Art Nouveau/Jugendstil. Sedan fick han förklara för mig vad det var. Jag har ju liksom inte läst konsthistoria. Men tydligen var det en stark våg inom konstvärlden runt förra sekelskiftet. Det utmärkte sig bl.a. med en förkärlek för organiska former och Bauer var klart influerad av det.

Vi skickade skisser fram och tillbaka mellan Mexico och Sverige. Jag sände lite bilder jag hittade på nätet som jag gillade, samt en massa John Bauermålningar. Darlene gjorde fantastiska karaktärsskisser. Slutligen började saker och ting ta form. Det var massor av småpill. Allt från vilket håll Snuvas (trollets) öron skulle stå, till formen på hornet, till Hannas hårfärg. Varje steg på vägen gav Morten ovärderliga tips och idéer och höll sin vakande hand över hela projektet. När Darlene slutligen var klar med karaktärsdesign och bakgrund så var det också Morten som satte samman allt, la dit text, pillade med färgerna, arbetade med diverse filter och… ja jag vet inte allt. Jag är ingen grafisk designer. Morten är det. 😉

Slutresultatet är något som jag personligen är mycket nöjd med. Jag har testat det på lite tonåringar jag har kontakt med över Facebook och fått väldigt god respons, så jag tror att det kommer att fungera perfekt på målgruppen.

Men självklart är jag mycket nyfiken på vad ni som läser debutantbloggen tycker! Kommentera gärna och skriv precis vad du tänker. Jag vill veta.

Därför är Drakhornets omslag i mangastil

För fyra år sedan, när Drakhornet fortfarande var ett frö i mitt inre, var jag på SF-bokhandeln i Göteborg. Jag tittade runt lite, hamnade borta bland serietidningarna och lyckades till min stora glädje knipa åt mig några Valhallalbum av Peter Madsen. Bredvid dem stod ett konstalbum med fantastiska mangateckningar. Där och då slog tanken mig. ”Min bok ska ha ett mangaomslag!”

Akira. En av de största kultanimerna. Framtida dystopi, revolution, hemliga experiment, psykokinetiska krafter som löper amok, ond bråd död. Definitivt inget för barn.

Egentligen var idén förståelig. Jag har under många år varit en stor animenörd. Har slukat hundratals och åter hundratals timmar av små tecknade japanska pärlor. Det finns något i det japanska berättandet, som just genom att det stundtals skiljer sig så radikalt från hur det fungerar i väst, också gör det attraktivt. De vågar tänja på gränser vi inte kommer i närheten av, där finns världar vars fantasifullhet och märkliga design är så långt från en västerländsk tankevärld att man stundtals hissnar. Sedan är det säkert så att vi är lika intressanta, och stundtals besynnerliga, för dem. Fast omvänt.

Tyvärr köpte jag inte det där mangaalbumet. Det var ganska dyrt och jag tänkte väl att jag egentligen inte behövde det. Vad jag har ångrat det beslutet. Men idén fanns kvar. Mitt omslag skulle vara i mangastuk.

Så har det också blivit. Under de senaste månaderna har jag i nära samarbete med mina illustratörer Darlene van der Heiden och Morten Ravnbo jobbat fram ett omslag som jag är mycket nöjd med. Jag har tidigare berättat om min kärlek till John Bauer. För att försöka få fram en nordisk atmosfär har vi tittat mycket på hans konst och skapat en slags japansk variant av en Bauerskog.

Det finns fördelar med att ha sitt omslag i mangastil. Läste nyligen att 9% av all litteratur ungdomar läser idag är manga. Den japanska tecknartraditionen är oerhört stark och har under senare år gjort sitt segertåg över världen. Mangan är ett språk som dagens ungdomar förstår.

Men det finns klara nackdelar också. Det finns många äldre som inte känner till kulturen. Det är inte konstigt. I väst är vi vana vid att tecknat är något för barn. I japan finns det manga för alla åldersgrupper. Manga för vuxna är en självklarhet. En typisk japansk mangateckning med (i våra ögon) söta karaktärer, med stora ögon, bedöms därför i väst lätt som lite barnslig. Med ett sådant omslag kan man tro att boken är till för en yngre målgrupp än vad som är tänkt.

Neon Genesis Evangelion. Tonårsångest, blodiga strider och världsvid armageddon. Definitivt inget för barn.

Jag tror att det helt enkelt beror på hur gammal man är och hur mycket mangakultur man utsatts för. Det har också visat sig i reaktionerna när jag visat en teaser på omslaget för några betaläsare. De yngre betecknar den som ”Jättebra! Mörk, mystisk och fantasy.” Medan en av mina äldsta läsare ifrågasatte om det verkligen var representativt för innehållet då hon fick associationer till något barnprogram.

Jag tror stenhårt på omslaget. Jag tror att det passar perfekt för målgruppen, ungdomar och unga vuxna. För det är också de som mest influerats av mangakulturen. Men det är lite av ett högriskprojekt, det kan bli total succé, eller floppa. Men samtidigt måste man ju våga satsa lite! Hur ska man annars sticka ut?