Boken och jag

 

bildmaricakallner16

Tjo!

Mitt första inlägg på Debutantbloggen! Jag: förvirrad, osäker, nervös. Var ska jag börja?

Maria Küchen har skrivit en bok som heter Att skriva börjar här. Det anammar jag. Mitt skrivår på Debutantbloggen börjar här.

Jag är här. Ett nytt år har börjat. Våren ligger framför mig med studier och jobb. Jag läser två utbildningar: Författarskolans fördjupningskurs på Lunds universitet och skrivpedagogutbildningen på Skurups folkhögskola. Alltså är jag mitt uppe i kurslitteratur. Det är inte tråkigt, det är bra litteratur. Böcker som gör mig säkrare i mitt skapande. Läsning ger mig självförtroende. Gör att jag vågar testa skrivandet. Vågar ta ut svängarna. Vågar vara författare.

Debuten närmar sig. Lördagen den 18 mars släpps min bok. Jag läser om författarna som jag älskar och beundrar. Det är kvinnorna under det tidiga 1900-talet, de som kämpade för kvinnors rätt att skriva, att uttrycka sig, att författa under sina egna namn och inte under manligt pseudonym. Det är novellisterna under 90-talet som öppnade upp för en ny form av novellkonst, som skapade en genre som jag hittat hem i. Författarna finns här för mig. När förlossningsångesten kommer över mig för att min lilla bok ska ut i stora världen. När jag blir rädd. När jag vaknar på natten och ångrar mig och vill ringa min förläggare och skrika: ”Stoppa pressarna!” Då vänder jag mig till dem. Till författarna.

Debuten. Boken. Alla författare har varit här – i början. Att läsa deras debutböcker, att läsa om deras våndor och deras glädje tröstar mig. Jag är inte ensam. Och på Debutantbloggen får jag dela debutantåret med fyra andra författare. Vi är här tillsammans.  Det kommer att gå bra, även om jag är rädd.

Varför är jag rädd? För att jag är här. Jag har kämpat, jag har slitit mitt hår, jag har älskat och hatat manuset, jag har skrivit och skrivit om och strukit och skrivit nytt. Plötsligt är jag här. Är vi här. Boken och jag. Framme vid utgivningen. När manuset bara var en text i en ordbehandlare var det inte farligt. Jag hade kontroll. Ingenting skulle hända med det. Det kunde bara ligga där i datorn. Ett manus under arbete. Inte farligt.

Nu räknar jag dagarna till den 18 mars. Jag ser boken växa: inlagan, omslaget, paratexterna. Ett manus i ett Word-dokument som blivit en bok. Här är jag nu. I den överväldigande känslan av att vara framme.  Det är bara att tuta och köra och skriva

 

p.s Om du redan nu vill ta del av mina texter kan du gå in på min hemsida maricakallner.se där har jag publicerat noveller och prosadikter d.s

.