Äntligen måndag!

Hittills i mitt liv har jag fått klämma in skrivandet i tillvarons små hålrum. Några meningar mellan två stationer på tunnelbanan, ett stycke framför teven och ett kapitel på kvällen när barnen somnat. Nu är förhållandet plötsligt det omvända, skrivandet är navet i mitt liv. De sammanhängande tidsenheter som utgör vardagen ägnas åt att kläcka idéer, som jag sedan säljer, formulerar och förädlar.

Vid sidan av allt arbete inför utgivningen av min bok arbetar jag just nu på ett manus för lite större barn. Det är en kapitelbok för barn 6-9 år. Råmanuset blev klart i höstas och nu är jag mitt inne i den första redigeringsrundan. Efter att ha arbetat mig igenom tio kapitel av bokens knappt trettio, kände jag att jag inte riktigt hade koll på berättelsens övergripande struktur. Förra veckan ägnade jag därför åt att analysera och fundera på just detta.

Till att börja med gjorde jag en tabell över alla kapitel, där jag skrev vem som var med, var det utspelade sig samt vad som hände. Sedan sneglade jag på ett par olika modeller för dramaturgi i film och funderade på min egen berättelse. När kommer vändpunkterna? När ska huvudpersonens insats vara som högst? I vilken ordning ska bakslagen komma?

Utifrån det jag redan skrivit och vissa insikter i vad som behövde förbättras skrev jag en synopsis. Det blev två sidor. Nu känner jag att jag har överblick över allt som händer i min bok och hur de olika delarna hänger ihop. Det roliga med att se på texten som helhet, är att hitta kopplingar som jag inte har tänk på tidigare. Berättelsen blir tajtare, vilket förhoppningsvis ska göra den roligare att läsa.

Nu har det gått nästan av vecka sedan jag skrev något på manuset och det riktigt kliar i fingrarna. Hela helgen har jag gått och suktat efter usb-minnet där dokumentet ligger, men inte en enda gång har jag trillat dit och pluggat in det.

Men nu är det äntligen måndag och arbetsveckan börjar. Förväntan pirrar i magen. Det har blivit dags att öppna dokumentet och börja skapa…