Science fiction- och fantasydag i Uppsala

Igår, den 5:e november hade jag den stora glädjen att få gå på minikongress i Uppsala. Jag hade ju en väldigt positiv erfarenhet av Eurocon i somras, och såg fram mot att åter få träffa lite härligt fandom-folk och snacka sf & f. Dessvärre var jag sjuk på fredagen och trodde inte att jag skulle komma iväg. Men när jag vaknade på lördagen mådde jag tack och lov mycket bättre.

Mattias Lönnebo med sina böcker Amsalor och draken, samt Den gråtande madonnan på Monte Pino

Science fiction- och fantasydagen i Uppsala arrangerades av Upsala fandom. De är ett gäng litteraturintresserade människor med speciellt fokus på fantastik. Arrangemanget som hölls i Grand i Uppsala hade två olika delar. Dels fanns det ett större rum där man kunde köpa gott fika, eller gå runt och kolla på diverse utställare. Där fanns bokhandlare, ett studieförbund, en svärdssmed (!), serietecknare och författare. En härlig blandning med andra ord. Jag tycker själv att det roligaste i ett sånt här sammanhang är att gå runt och prata med allt skönt folk.

Bitvis var det nästan trångt nere bland montrarna

På övervåningen fanns ett stort rum för de olika seminarierna. Under dagen kunde man bl.a. lyssna på författarsamtal med Erik Granström och Anders Björkelid, eller på serietecknarna Jonas Anderson, Elin Fahstedt och Lisa Medin. En intressant programpunkt var Anna Gustafsson Chen som berättade om kinesiska utopier och dystopier. Slutligen fick jag själv, tillsammans med tre andra författare, Elin Holmerin, Anders Blixt och Mattias Lönnebo, sitta på en panel och tala om våra erfarenheter av att ge ut på eget förlag.

Samtal med fantasyförfattaren Erik Granström

Mitt första seminarium för dagen var ett samtal med fantasyförfattaren Erik Granström. Han släppte nyligen sin andra bok, Slaktare små, men är en av veteranerna i gänget då han har en gedigen bakgrund inom svenskt rollspelsskapande. Hans böcker utspelar sig i mångt och mycket i Trakorien. Som han själv uttryckte det (nu parafraserar jag vilt från minnet och hoppas att jag inte skriver fel) är Trakorien en nation som fått låna sina legender från gamal sumerisk mytologin, sin kultur från renässansens Italien, sitt stadsskick från republikens Rom, och sin hyperkapitalism från dagens Amerika. Det gör att man kan blanda impulser från hela den västerländska kulturhistorien, samtidigt som man kan skriva satir över företeelser i vår nutid.

En sak jag fann intressant var hans metaperspektiv på berättandet. I Trakoriens universum styrs världsordningen av gudarnas underliggande berättelse. Det är som en ritning av världen, ungefär som Platons idévärld, och om man ändrar i denna ritning ändrar man också i verkligheten. T.ex. skulle man kunna stryka ordet ”skor” från ritningen och plötsligt skulle alla sitta i strumplästen, utan att någon kommer ihåg att vi någonsin haft skor på fötterna. För de existerar inte längre.

I historien finns en kvinna som en bit in i historien får veta att hon en gång var en man. För gudarna ändrade i sin plan, och istället blev han en kvinna, utan att minnas något annat. Saken är den att karaktären i tidiga versioner av manus var en man, innan Erik ändrade kön på henne. På så sätt intar berättarna/gudarna i bokens historia och författaren samma position. I böckerna finns även en antagonist som vägrar vara en del av berättelsen. En person som gör uppror mot allt som berättarna gör. Så i princip försöker han egentligen göra uppror mot författaren själv,  men det ironiska i sammanhanget är så klart att han just därför blir en av huvudpersonerna i dramat.

Intervju med Ylva Spångberg

Nästa punkt var en underbar intervju med översättaren Ylva Spångberg. Hon blev tidigt aktiv inom Stockholms Tolkiensällskap och har under sin mycket omfattande gärning översatt bl.a. David Eddings, Stephen Donaldson, Robert Jordan  och Joe Abercrombie. Det var mycket intressant att lyssna till hennes berättelse om livet som översättare, med alla glädjeämnen och klurigheter.

Anders Blixt och hans böcker, Spiran och staven, samt Iskriget.

Författarsamtal med Andes Björkelid

Lite senare var det dags för författarsamtal med Anders Björkelid. Jag har precis börjat läsa lite i hans första bok, Ondvinter, och upptäckte att han börjar boken i ett mycket intressant berättarperspektiv. Han använder sig av första person plural (vi). Det är inte ofta man är med om det. 🙂

Anders berättade bl.a. om den värld han skapat. Hur han hämtat inspiration till miljöerna från sin uppväxt i Dalarna, och hur karaktärerna under sin res norrut hamnar i något som mest av allt liknar Norrland, där hans fru kommer från. Han berättade även om hur han gillar att leka med arketyperna på en metanivå. I hans historia finns, som så ofta inom fantasy, karaktärer som är kallade till stordåd av något slags öde. Men vad händer om karaktärerna säger blankt nej, och vägrar vara med mer.

Panelsamtal med Oskar Källner, Elin Holmerin, Mattias Lönnebo och Anders Blixt.

Slutligen fick jag själv den stora glädjen att sitta med i ett panelsamtal. Vi diskuterade våra olika erfarenheter av att starta eget förlag, gav tips och tankar kring grafisk formgivning, korrekturläsning, och alternativ när det kom till tryckning och distribution. Men det viktigaste, i alla fall för mig, var nog där samtalet landade på slutet, varför vi gör det här. För det är väldigt mycket arbete. Vad är det då som driver oss?

Johan Jönsson tackade alla som kommit och avslutade kvällen

Vi hade alla olika svar. Men om jag skulle försöka mig på en sammanfattning så skulle jag nog säga att vissa saker helt enkelt måste ut. Ibland finns det tankar, känslor och hela världar som måste ut på papper för att sluta slamra omkring i själen. Och sedan är skrivandet ett konstnärligt skapande, som i alla sina olika aspekter av research, strukturerande och själva skrivandet är en belöning i sig. Slutligen betyder återkopplingen från läsarna, väldigt mycket. När någon kommer fram och säger ”Jag älskade din bok”. Det finns knappt något bättre.

Sedan var dagen slut, och vissa drog mot puben, och andra drog hem till nattning och välling. Jag vill rikta ett stort tack till Upsala fandom och hela arrangemanget. Det var en jättekul dag.

Rapport från Eurocon – dag 2

Vilken underbar dag.

Från tidig morgon, till sen kväll, har denna dag helt gått i Eurocons tecken. Jag har haft otroligt roligt. Det är tre ingredienser som verkligen gör denna kongress till något alldeles extra. För det första har vi alla sköna människor. Jag vet inte hur många författare, litterära kritiker, illustratörer, förläggare, och fan-folk jag har pratat med idag. Det är helt enkelt en väldigt god stämning och folk myllrar omkring och umgås och har trevligt.

Där finns ett rum fullt med bokbord och andra roliga saker att köpa. Här är Fredrik Lindblom som egenhändigt skrivit, designat och gett ut Röd Skymning. Det är inte illa! Han har verkligen skapat en mycket vacker bok.

För det andra besöks kongressen av ett antal internationellt mycket framgångsrika författare. Folk som faktiskt har böcker som är med och tävlar om Hugos och Nebulas! Vi har Ian McDonald och Elisabeth Bear som är hedersgäster. Men utöver dem har vi också Charles Stross, Hannu Rajaniemi, Amanda Downum och M. D. Lachlan. De har alla gjort intryck och delat med sig av sin erfarenhet och sina tankar på paneler och gruppdiskussioner.

Det tredje är just panelerna. Det är underbart att komma på en kongress där det varenda timme finns upp emot fem olika paneler, varav minst två är så intressanta att det är svårt att välja. Man måste verkligen planera sin tid, så man hinner gå och äta utan att man missar något.

Fantasy som genre, med M.D. Lachlan, Annika Johansson, Stefan Ekman, Merja Polvinen, Vesa Sisättö

Min första panel för dagen skulle handla om fantasy som genre. Hur man definierar fantasy och hur själva konceptet kring fantasy som genre uppstod. Medverkande gjorde bl.a. vår egen doktor i fantasy, Stefan Ekman. Ganska snabbt kom istället panelen att handla om hur den akademiska världen ser på fantasy, vilken typ av avhandlingar skrivs om fantasy, vilka litterära tekniker kan man använda för att skriva litterär kritik på fantasy, och hur har synen förändrats under de senaste femton åren. Trots att ämnet försköts en del så gjorde det ingenting. Det blev en bra diskussion där deltagarna under moderatorns tydliga ledning gjorde väldigt intressanta inlägg.

Efteråt började jag prata lite med en av paneldeltagarna, den brittiska författaren M. D. Lachlan. Det visade sig att vi båda delar en passion för fornnordisk mytologi. Han har nämligen skrivit en bok som heter Wolfangel, som är en fantasy satt på vikingatiden med hamnskiftare och bärsärkar. Fokus ligger bland annat på en karaktär som sakta förvandlas till varulv, men inte så som vi tänker idag med fullmåne och sönderslitna kläder, utan mer som det faktiskt presenteras i den fornnordiska mytologin, där hamnskiftare kunde dra en vargpäls över sig och förvandlas.

Oskar Källner och M.D. Lachlan på ett café i gamla stan.

Vi skulle båda två ner till SF-bokhandeln i gamla stan. Han skulle signera böcker tillsammans med Hannu Rajaniemi och jag hade tänkt köpa lite signerade böcker, så vi slog följe. På vägen åt vi lunch på ett café i gamla stan och pratade om fantasylitteratur, sydafrikansk politik och distanslösa amerikaner. Grymt kul! Alltså, hur ofta är det man får chansen att gå ut och äta med författare från Storbritannien.

M. D. Lachlan och Hannu Rajaniemi intervjuas och signerar böcker på SF-bokhandeln.

Eftermiddagen inleddes med en paneldebatt om feminism inom science fiction. Den var helt enkelt grymt bra! Science fiction har ju rent historiskt sätt ofta setts som en litteratur av män, för män. Men de hade många och fascinerande exempel på motsatsen, hela vägen tillbaka till Frankenstein. De tog också upp exempel på böcker och författare som varit banbrytande inom genren och hur feminismen idag ofta har blivit så integrerad i genren att det i princip blivit mainstream, även om det fortfarande finns mörka moln på himlen. Det var också intressant att diskutera vad feminism egentligen är.

Några favoritcitat: ”We all love women killing men with really big swords, but it’s not necessarily feminism.” eller ”Feminism is when women can be asholes too.

Den mycket välbesökta feministpanelen med: John-Henri Holmberg, Amanda Downum, Maria Nilson, Anders Qvist, Klaus Æ. Mogensen och Elisabeth Bear.

En annan panel som gjorde mycket för mig var den där Charles Stross och Hannu Rajaniemi intervjuade varandra. De tillhör tydligen samma skrivargrupp hemma i Edinburgh, även om Stross är gammal i gamet, och Rajaniemi är debutant. Båda två gillar att skriva historier satt i en mycket avlägsen framtid, där människan genom genmodifiering och integrering med teknik blivit något annat än vår nutida männsiska. Det är post-människor som bebor samhällen vars grundläggande premisser helt förändrats, näst intill oigenkännlighet, ett så kallat post-singulärt samhälle.

Hannu Rahaniemi och Charles Stross intervjuade varandra.

Hannu Rajanieme har skrivit en bok som heter The Quantum Thief. Den utspelar sig i ett post-singulärt solsystem där man får följa en gentlemannatjuv som är känd för att kunna bryta sig in i de mest säkra datavalv för att stjäla tankar, information och kvanttillstånd. Men han åkte fast och hamnade i ett dilemafängelse, där han får spela logiska spel mot oändliga kopior av sig själv, tills dess han får hjälp att rymma, på villkoret att han hjälper till med en sista stöt.

Den sortens böcker ger mig rysningar. Av välbehag alltså. (Om nu någon trodde något annat.) Det bästa med deras samtal var den personliga feedback jag kände att jag fick. Jag har en outline till en sf-bok som ligger och skvalpar i bakhuvudet, och nästan för varje sak de sa kände jag ”JA! Det där skulle man kunna använda. Bara man kombinerar det så där … och det där också! Vilken grym idé!” Tyvärr glömde jag omedelbart hälften, men det gav mig verkligen en kick i rätt riktning.

Men där fanns gott om andra paneler: författarintervjuer, om att skriva fantastisk litteratur, om vampyrens ursprung och moderna metamorfos, och tusen andra spännande ämnen. Någon enstaka panel jag gick på var inte lika bra som resten, ofta beroende på att moderatorn inte lyckades hålla ihop och fokusera samtalet. Jag inser nu, mycket mer än tidigare, hur oerhört viktiga goda moderatorer är för goda samtal.

Nu börjar det här inlägget bli allt för långt, och jag måste sova. Men det var en underbar dag, och jag ser fram mot den sista dagen imorgon.

Rapport från Eurocon – Uppvärmning på puben

Så är Eurocon igång! Eller, egentligen inte. Dörrarna slår upp först kl 12.00 idag fredag. Men redan igår, på torsdagskvällen, fanns det en chans att träffa likasinnade på Monks Café på Sveavägen.

När jag kom dit var det redan packat. Hur skulle jag kunna hitta andra Euroconare bland allt detta folk? Kanske borde man ha arrangerat en gemensam signal? Som att alla skulle haft på sig Spocköron och hälsat varandra med the Vulcan hand sign? Fast det hade nog varit lite väl nördigt, även för detta sammanhang.

Efter lite spanande lyckades jag knipa den ena av två lediga stolar. Upptäckte till min glädje att grannen till höger om mig också skulle vara med på Eurocon. Jag misstänkte dock redan att så var fallet, då hans bokpåse från SF-bokhandeln antydde en böjning åt det hållet.

Snart upptäckte jag att även grannarna till vänster var Euroconare. Och bordet bredvid oss. Och nästa bord, och nästa. Och att det var packat på övervåningen. Isen lossnade och glada nördar började så sakta vandra runt och prata med varandra. Nosade lite försiktigt, hälsade och prövade sin engelska med varierande resultat.

Roligt nog var det nämligen gott om internationella gäster. Jag träffade många som kom från Östeuropa: Rumänien, Ryssland, Norge, Tjeckien, osv. Dessutom träffade jag ett trevligt par från Kanada som glatt pratade på med en lätt fransk brytning. Faktum var att trycket inne i lokalen snart blev så stort att bakdörren öppnades och folket spillde ut på trottoaren.

Det blev många härliga samtal. Vi talade t.ex. om: De senaste årens trend med att översätta östeuropeisk fantasy till svenska. Kvalitén på finsk science fiction. Hur man som liten språkkultur kan försöka ta sig an den anglosaxiska jättemarknaden. Skillnaden mellan svenskt och kanadensiskt statsbyggande. Pocketens överlevnad i en framtid till synes dominerad av e-boken. Färgen på den goda ölen, och hur god öl är ett tecken på en god civilisation. (helt seriöst!)

Där fanns även många svenska deltagare. De var nog ändå i majoritet. Där dök upp några kända ansikten. Folk som man bara mailat eller blogg-umgåtts med tidigare. Fantastiskt kul att se dem ansikte mot ansikte. Mot slutet av kvällen fick jag dessutom skaka hand med en av kongressens hedersgäster: Elizabeth Bear.

Allt som allt var det en väldigt gemytlig afton. Känns som en grymt bra start på hela kongressen och jag kunde nog inte vara mer peppad inför helgen. Alltså, hur ofta är det vi har större litterära kongresser i Sverige? Visst, det här är kanske genrelitteratur, men so what? Det är ändå en litterär kongress! Som författare, och fan, är det något fantastiskt att få vara med på.