Science fiction- och fantasydag i Uppsala

Igår, den 5:e november hade jag den stora glädjen att få gå på minikongress i Uppsala. Jag hade ju en väldigt positiv erfarenhet av Eurocon i somras, och såg fram mot att åter få träffa lite härligt fandom-folk och snacka sf & f. Dessvärre var jag sjuk på fredagen och trodde inte att jag skulle komma iväg. Men när jag vaknade på lördagen mådde jag tack och lov mycket bättre.

Mattias Lönnebo med sina böcker Amsalor och draken, samt Den gråtande madonnan på Monte Pino

Science fiction- och fantasydagen i Uppsala arrangerades av Upsala fandom. De är ett gäng litteraturintresserade människor med speciellt fokus på fantastik. Arrangemanget som hölls i Grand i Uppsala hade två olika delar. Dels fanns det ett större rum där man kunde köpa gott fika, eller gå runt och kolla på diverse utställare. Där fanns bokhandlare, ett studieförbund, en svärdssmed (!), serietecknare och författare. En härlig blandning med andra ord. Jag tycker själv att det roligaste i ett sånt här sammanhang är att gå runt och prata med allt skönt folk.

Bitvis var det nästan trångt nere bland montrarna

På övervåningen fanns ett stort rum för de olika seminarierna. Under dagen kunde man bl.a. lyssna på författarsamtal med Erik Granström och Anders Björkelid, eller på serietecknarna Jonas Anderson, Elin Fahstedt och Lisa Medin. En intressant programpunkt var Anna Gustafsson Chen som berättade om kinesiska utopier och dystopier. Slutligen fick jag själv, tillsammans med tre andra författare, Elin Holmerin, Anders Blixt och Mattias Lönnebo, sitta på en panel och tala om våra erfarenheter av att ge ut på eget förlag.

Samtal med fantasyförfattaren Erik Granström

Mitt första seminarium för dagen var ett samtal med fantasyförfattaren Erik Granström. Han släppte nyligen sin andra bok, Slaktare små, men är en av veteranerna i gänget då han har en gedigen bakgrund inom svenskt rollspelsskapande. Hans böcker utspelar sig i mångt och mycket i Trakorien. Som han själv uttryckte det (nu parafraserar jag vilt från minnet och hoppas att jag inte skriver fel) är Trakorien en nation som fått låna sina legender från gamal sumerisk mytologin, sin kultur från renässansens Italien, sitt stadsskick från republikens Rom, och sin hyperkapitalism från dagens Amerika. Det gör att man kan blanda impulser från hela den västerländska kulturhistorien, samtidigt som man kan skriva satir över företeelser i vår nutid.

En sak jag fann intressant var hans metaperspektiv på berättandet. I Trakoriens universum styrs världsordningen av gudarnas underliggande berättelse. Det är som en ritning av världen, ungefär som Platons idévärld, och om man ändrar i denna ritning ändrar man också i verkligheten. T.ex. skulle man kunna stryka ordet ”skor” från ritningen och plötsligt skulle alla sitta i strumplästen, utan att någon kommer ihåg att vi någonsin haft skor på fötterna. För de existerar inte längre.

I historien finns en kvinna som en bit in i historien får veta att hon en gång var en man. För gudarna ändrade i sin plan, och istället blev han en kvinna, utan att minnas något annat. Saken är den att karaktären i tidiga versioner av manus var en man, innan Erik ändrade kön på henne. På så sätt intar berättarna/gudarna i bokens historia och författaren samma position. I böckerna finns även en antagonist som vägrar vara en del av berättelsen. En person som gör uppror mot allt som berättarna gör. Så i princip försöker han egentligen göra uppror mot författaren själv,  men det ironiska i sammanhanget är så klart att han just därför blir en av huvudpersonerna i dramat.

Intervju med Ylva Spångberg

Nästa punkt var en underbar intervju med översättaren Ylva Spångberg. Hon blev tidigt aktiv inom Stockholms Tolkiensällskap och har under sin mycket omfattande gärning översatt bl.a. David Eddings, Stephen Donaldson, Robert Jordan  och Joe Abercrombie. Det var mycket intressant att lyssna till hennes berättelse om livet som översättare, med alla glädjeämnen och klurigheter.

Anders Blixt och hans böcker, Spiran och staven, samt Iskriget.

Författarsamtal med Andes Björkelid

Lite senare var det dags för författarsamtal med Anders Björkelid. Jag har precis börjat läsa lite i hans första bok, Ondvinter, och upptäckte att han börjar boken i ett mycket intressant berättarperspektiv. Han använder sig av första person plural (vi). Det är inte ofta man är med om det. 🙂

Anders berättade bl.a. om den värld han skapat. Hur han hämtat inspiration till miljöerna från sin uppväxt i Dalarna, och hur karaktärerna under sin res norrut hamnar i något som mest av allt liknar Norrland, där hans fru kommer från. Han berättade även om hur han gillar att leka med arketyperna på en metanivå. I hans historia finns, som så ofta inom fantasy, karaktärer som är kallade till stordåd av något slags öde. Men vad händer om karaktärerna säger blankt nej, och vägrar vara med mer.

Panelsamtal med Oskar Källner, Elin Holmerin, Mattias Lönnebo och Anders Blixt.

Slutligen fick jag själv den stora glädjen att sitta med i ett panelsamtal. Vi diskuterade våra olika erfarenheter av att starta eget förlag, gav tips och tankar kring grafisk formgivning, korrekturläsning, och alternativ när det kom till tryckning och distribution. Men det viktigaste, i alla fall för mig, var nog där samtalet landade på slutet, varför vi gör det här. För det är väldigt mycket arbete. Vad är det då som driver oss?

Johan Jönsson tackade alla som kommit och avslutade kvällen

Vi hade alla olika svar. Men om jag skulle försöka mig på en sammanfattning så skulle jag nog säga att vissa saker helt enkelt måste ut. Ibland finns det tankar, känslor och hela världar som måste ut på papper för att sluta slamra omkring i själen. Och sedan är skrivandet ett konstnärligt skapande, som i alla sina olika aspekter av research, strukturerande och själva skrivandet är en belöning i sig. Slutligen betyder återkopplingen från läsarna, väldigt mycket. När någon kommer fram och säger ”Jag älskade din bok”. Det finns knappt något bättre.

Sedan var dagen slut, och vissa drog mot puben, och andra drog hem till nattning och välling. Jag vill rikta ett stort tack till Upsala fandom och hela arrangemanget. Det var en jättekul dag.

Vad gör jag om det stora förlaget ringer?

Under en period var min högsta dröm att bli utgiven. Men förlagens nålsöga syntes allt för trångt, och jag tröttnade på vad jag upplevde som en godtycklig manushantering. Jag ville inte vänta längre. Så jag gjorde det själv. Startade eget förlag, fixade tryckeri och distribution och körde igång. Det är ett beslut som jag aldrig kommer att ångra. Det har gett så mycket och öppnat så många dörrar.

I somras var jag på Eurocon. Där hade jag det stora privilegiet att få träffa en massa sköna människor som delar mitt intresse för fantastik. Mellan alla spännande seminarier hängde vi vid baren eller strosade omkring och minglade. Vid ett sådant tillfälle hamnade jag i konversation med en framgångsrik svensk författare. (Och jag tänker inte ange namnet, då jag inte frågat personen i fråga om lov.)

Vi pratade en del om våra böcker. Jag berättade en del om Drakhornet och allt arbete som låg bakom med att ge ut själv. Kontrasten var ganska stor då hen har ett stort förlag i ryggen. Hen hade dock noterat att Drakhornet fått positiva recensioner och började fråga huruvida jag hade något emot att redigera. Jag bedyrade att jag gärna skrev om stora delar av mina texter, så länge som de blev bättre. Så om jag någon gång fick den stora förmånen att arbeta med en professionell redaktör skulle jag gärna hacka mina texter i bitar och sätta ihop dem igen. Allt för att lyfta dem ytterligare ett snäpp. Till slut sa hen: ”Varför inte skicka in Drakhornet som färdig bok till några förlag, kanske tillsammans med några recensioner, och se om de nappar!”

Tanken slog ner i mitt huvud som en slägga. Det gjorde ont och jag ryggade tillbaka. Det kanske låter konstigt. Men då var jag så djupt inne i självutgivningstänket, och njöt av det till den milda grad att ett stort förlag faktiskt inte kändes speciellt lockande. Varför? tänkte jag. Jag kan ju göra allt själv! Kan fixa omslag, tryckeri och distribution. Jag har duktiga alfa- och betaläsare som hjälper mig med redigeringarna. Dessutom har jag total kontroll över allt från ekonomi till layout. Jag tjänar mer per bok nu än vad jag skulle göra under ett vanligt förlag. Vad kan de egentligen erbjuda mig som jag inte kan fixa själv?

Ganska snart gick dock hybrisen ur mig och likt en pysande ballong landade jag på marken. Det finns två saker jag verkligen skulle älska med ett vanligt förlag. För det första så har de erfarna redaktörer. Mina alfa- och betaläsare är sannerligen duktiga. Men jag känner att jag har mycket att lära, och jag behöver någon att lära av. Vem bättre än en erfaren redaktör som kan peka ut mina misstag. För det andra så har ett vanligt förlag ett etablerat distributionssystem. Det har gått ganska bra för Drakhornet. Försäljningen rullar på. Men det är fortfarande en bok som finns nästan enbart på nätet. Ett förlag som har kanalerna så att de kan fixa in mina böcker i riktiga boklådor, det vore guld värt.

Så om det stora förlaget ringde, vad skulle jag svara? Jag skulle granska villkoren noggrant, men därefter skulle det bli ett: ”Ja tack!” Inget snack om den saken.

Vi ses på Eurocon!

Nu är det bara ett fåtal dagar kvar! På fredag slår Eurocon upp sina portar på KTH i Stockholm. Eurocon har en lång tradition och det är fantastiskt kul att det går av stapeln i Sverige i år. Eurocon är alltså en europeisk science fiction-kongress som arrangerats varje år sedan 1972. Senast den var på våra breddgrader var 2007 i Danmark då bl.a. Anne McCaffrey och Stephen Baxter var hedersgäster.

Detta blir min första sf-kongress, och jag ser mycket fram mot det. Jag har tidigare varit på både scifimässor och spelmässor, men skillnaden mellan en kongress och en mässa är att detta arrangeras av fans för fans, för att ha kul, medan en mässa ofta arrangeras av ett eventföretag, för att tjäna pengar.

Det kommer gäster och deltagare från hela Europa. Men dessutom ser det ut att bli en spännande mötesplats för hela sf/fantasysverige. Kolla in den här listan över spännande gäster som kommer att medverka på ett sätt eller annat.

Årets hedersgäster är: Elizabeth Bear, Ian McDonald, Jukka Halme, John-Henri Holmberg. Jag ser mycket fram mot att få höra dem prata om litteratur i allmänhet och science fiction i synnerhet. Programmet ser verkligen ut att vara späckat med matnyttigheter.

Jag längtar faktiskt till helgen. Både för att det kommer bli så kul att träffa alla sköna människor och för att få lyssna till de spännande gästerna och lära mig nya saker.

Om någon som läser detta också kommer att vara där, så tveka inte att hälsa på mig. Här är ett foto på mitt ädla anlete. Det är taget med alldeles för hård blixt, men det är ungefär så jag ser ut. Så ser ni till det där skäggiga nyllet, hugg tag i mig och säg hej!

Väl mött!

Eurocon 2011 – SF-kongress mitt i Stockholm

Nu vet jag inte hur många av er där ute som älskar science fiction. Men om du bara drar en aning åt det hållet så sker det något i sommar du inte får missa. Det är Eurocon 2011 som går av stapeln, och av alla städer i Europa har de valt att ha den i Stockholm! 😀

Kongressen briserar den 17:e-19:e juni. Den är förlagd till huset tillhörande Tekniska Högskolans studentkår precis bredvid högskolans T-banestation. Resan dit går alltså på fem minuter med tunnelbana från centralen.

Det kommer några riktigt intressanta hedersgäster, bl.a. Elizabeth Bear och Ian McDonald. Jag har frågat folk som varit med förr, och de menar att detta inte alls är som en av de där stora mässorna man kan gå på med montrar och folk som vill sälja saker till dig. Detta är glada SF- och fantasyfantaster som samlas och umgås, för att det är roligt!

Det kommer att bli en hel del på programmet. Hedersgästintervjuer, gruppdiskussioner, föredrag, paneler, och inte minst, pubrundan. En helskön helg helt enkelt där man kan få nörda ner sig i genrelitteratur i goda vänners lag.

Haka på du med! Eftersom det inte är en mässa, så betalar man inte entréavgift. Detta är en kongress, så då betalar man istället medlemsavgift för att anmäla sig. Det kostar för tillfället bara 400kr, billigt för tre dagar. Men jag har förstått att priset eventuellt kan gå upp ju närmare kongressen man kommer. Så anmäl dig nu!