En bra idé kan ta dig hur långt som helst

img_8014

Drömsemestern då jag fick ett drömbesked. Jag har fått jobb!

Som copywriter är det din portfolio med idéer du söker jobb med. Jag har märkt att som författare gäller samma sak. Med en bra idé kan du komma hur långt som helst!

Just nu läser min förläggare manuset till Kämpa tjejer! och jag väntar spänt på feedback. Manuset som alltså ännu inte är klart har öppnat många dörrar för mig och det beror på idén. Den är inte så märkvärdig och kan sammanfattas så här: En journaliststudent som aldrig tidigare har tränat har fått en praktikplats på ett krisdrabbat hälsomagasin.

Visst låter det simpelt? Det ska vara enkelt att presentera en idé. Så fort det blir krångligt är det svårare för andra att förstå/köpa den. Ofta refereras det till hisspitch, både i reklam- och bokbranschen. Alltså så lång tid det tar att presentera en idé för någon under en hissfärd. Det kan vara smart att tänka ut en sådan för din idé för att se om den bär.

När jag för tre år sen skrev klart mitt första romanmanus, som refuserades vänligt men bestämt av alla stora förlag i Sverige, hade jag inte någon supertydlig idé. Jag skrev på ren och skär lust från början till slut. Då visste jag knappt vilken genre jag skrev i och jag hade heller ingen vidare kunskap om dramatik. Men det hade jag när jag formulerade idén till Kämpa tjejer! ett år senare. Jag pluggade dramatik kvällstid och jobbade hårt med flera olika idéer. Kämpa tjejer! var den som stod ut mest.

Idén har hjälpt mig att komma in på två manusutbildningar, Alma och StDH. Den har vunnit tidningen Skrivas och Storytels manuspitchtävling 2017 och bidragit till att jag fått ett bokkontrakt. Och inte minst har den varit min biljett in i film- och tv-branschen. Idag ansluter jag till en manusgrupp och ska skriva ett avsnitt för en komediserie. Hurra!

Så hur gör en då för att formulera en idé som passar en roman, ljudboksserie eller tv-serie? Mitt bästa råd är att gå en skrivkurs (t ex en kvällskurs), ta fram flera idéer och lära dig mer om dramatik. En bra början för blivande författare och manusförfattare är en bok som jag har skrivit om tidigare: Into The Woods av John Yorke.

Kör så att det ryker!

En titt i min idébok

En gång läste jag en bok om hur man skulle bli rik genom att upprepa vissa fraser för sig själv väldigt många gånger. Affirmationer tror jag det kallas. En av fraserna var något i stil med: ”Jag har ett oändligt antal idéer inom mig!” När jag läste det tänkte jag bara: Ja, det har jag. Varför ska jag gå runt och säga det till mig själv hela tiden?

Min utmaning är att hantera alla dessa idéer. Det säger sig självt att det inte går att genomföra alla så fort de uppstår. Vissa måste mogna innan de låter sig förverkligas. Andra mår bättre av att korsbefruktas med andra idéer. Och somliga visar sig efter en tid inte vara värda att satsa på.

När jag nyligen bläddrade i Postens tidning för egenföretagare, Du & Co, fann jag en artikel om John-Michael Ekeblad, svensk entreprenör som förverkligar drömmar på löpande band i New York.

Han har massor av drömprojekt i rullning och fler idéer än han kan hålla ordning på. Varje gång en ny snilleblixt slår ner skissar han sina tankar i en bok med svart omslag. Genom åren har det blivit massor med likadana skissböcker som han bläddrar i när han vill ha inspiration. Idéer som han har sovit på i 20 år blandas med helt färska.
– Mitt huvud exploderar snart. Jag har inte tid för alla nya projektidéer som poppar upp, skrattar han.

Jag är inte lika välorganiserad som denne man, men känner igen mig i det han säger. Själv har jag ett antal olika anteckningsböcker som jag klottrar ner tankar i. Ibland har jag en bok för ett visst projekt, ibland får allt rymmas i samma. Det häftiga är precis som artikeln säger, när idéer möts. Det är då magin uppstår.

Mina idéer föds på många olika sätt. Ofta säger mina barn något som får mina tankar att gå igång. ”Tänk att ha en flygande pulka!” Ja, tänk. Som en flygande matta, men på vinteräventyr. ”Titta, bladskärarmyror!” säger de  och fascinerat betraktar vi hur myrorna skär sönder blad och bär dem på parad längs trottoaren i Mexiko. En bok om bladskärarmyror, det vore något, tänker jag.

Det kan också vara intryck från tv och tidningar. Som när jag såg nyheten om vad som händer med killkycklingar, som inte duger till att värpa ägg: de dödas. Genast såg jag framför mig hur en liten dunig pojkkycklig får nys om vilket öde som väntar honom och bestämmer sig för att fly. De högfärdiga äggfabriksägarna von Fjäder och af Vinge gör givetvis allt för att stoppa honom.

Det händer också att scener ur det verkliga livet kvalificerar sig för att skrivas in i ett manus. Som när en praktikant på min mans arbetsplats hällde vanligt diskmedel i diskmaskinen, varpå det efter ett tag började välla ut skum i hela köket. Vilken bild!

Ja, så fortsätter det. Dag efter dag. Sida efter sida fylls av idéer. Där vilar de i väntan på att förverkligas i mötet med andra tankar, karaktärer, bilder. Det händer tydligen också att förlagen kontaktar författare och säger: ”Du, vi behöver en ny julbok, gärna något med lite fart och fläkt i. Kan du skriva något?” Du kan den där flygande pulkan komma till användning.

Nu kanske någon tycker att det är dumt att skriva om sina idéer innan de är omsatta i praktik. Men det tycker inte jag. För att kreativiteten ska vara till någon nytta måste den paras med en rejäl dos produktivitet. Om någon som läser detta skulle vilja skriva om killkycklingens flykt från fabriken säger jag: Varsågod! Jag läser gärna boken istället för att skriva den.

Vad gäller min egen produktion så är jag inte bekymrad. Jag är fullt övertygad om att mina idéer faktiskt är oändliga i antal. Nya kommer hela tiden. Och skulle jag mot förmodan få slut på dem får jag väl helt enkelt sno någon annans…

Lyckan är ett manus (eller flera)

En fördel med att skriva för barn är att manusen är tämligen korta, vilket gör att man kan arbeta på flera texter parallellt. Just nu håller jag till exempel på att finputsa nästa bok om Adam, samtidigt som jag skriver på en mer äventyrlig berättelse för äldre barn. Det manuset är längre kräver en hel del redigering för att bli bra. Målet är att kunna skicka det till förlag under 2011. Hur det går med den saken återstår att se

Utöver dessa manus har jag ett gäng andra idéer. Ibland är det bara ett enda ord jag har skrivit upp för att någon gång i framtiden utveckla en berättelse kring. Vissa gånger har jag en hel boks handling klart för mig och skriver en kort synopsis. Det händer också att jag får infall och börjar skriva en berättelse från början.

Alla sådana dokument har jag samlat i en mapp i datorn. Häromdagen gick jag igenom innehållet i mappen och hittade ett dokument med början på en berättelse. Den handlar om Stella som försöker ordna en viktigt sak i sitt liv på egen hand.  När jag började läsa texten insåg jag att det var ganska bra. Absolut något att skriva vidare på.

Detta manus har en helt annat målgrupp än mina andra texter, då den är tänkt att bli en lätt att läsa-bok. Den tar upp ett tema som jag tror att många barn funderar på, men som sällan skildras i barnböcker. Exakt vad det handlar om vågar jag inte avslöja riktigt ännu, men jag har en känsla av att det skulle kunna bli riktigt bra.

Efter att ha givit ut min första barnbok vet jag hur mycket arbete som kvarstår innan det över huvud taget är läge att visa texten för någon annan. Men bara känslan av att de ord jag skriver skulle kunna bli en bok som små människor kommer att läsa och ha glädje av gör mig varm inombords. Att skriva är tillbringa en stund i Eldorado – ett drömland i min egen dator.