Gästbloggare: Birgitta Renström Linde

Dagens gästbloggare heter Birgitta Renström Linde. Birgitta har skrivit Huldas hemlighet som kom ut på Idus förlag i slutet av maj 2012. Vi får i boken följa Hulda från barndoms by vid Klarälven i slutet av 1800-talet till apoteket i Håbo-Tibble, och vidare till Söders höjder och åter till Hammarö i Värmland tiden före andra världskriget. Boken handlar om skam, om tabun, om kärlek i en kvinnas liv och om de villkor man levde under. Den speglar vår gemensamma historia och aspekter av livet som är evigt aktuella.

Recensioner
Ur BTJ Bibliotekstjänsts recensionshäfte citat från Lektör: Elsbeth Hermanssons recension av Huldas Hemlighet, häftepos 12119391;
”Romanen är skriven på ett klart och enkelt språk och med en varm medkänsla som genomsyrar boken. Tillsammantaget en utmärkt författardebut om ett kvinnoliv för inte alls länge sedan.”

I Länstidningen Värmlandsbygden skriver journalisten Tina Papadopoulou följande;
”Det är en bok där empatin går hand i hand med intellektetet. Hjärta och hjärna har samverkat i perfekt balans i denna debut. Hoppas vi får fler efterföljare signerade Birgitta Renström Linde.”

OM mig själv och skrivandet
Jag heter Birgitta Renström Linde, är gift, har tre vuxna söner, ett barn-barn och är sedan 34 år bosatt i utkanten av Alingsås vid den vackra sjön Lilla Färgen.

Mina rötter har jag i Värmland, är uppvuxen i Skoghall, Glava och Åmål. Efter studier i Göteborg arbetade jag som lärare i 20 år och som psykolog i 22 år, för att 2010 pensionera mig från mitt arbete som neuropsykolog på Sahlgrenska i Göteborg.

Under två år arbetade jag med insamling av fakta och skrivande. I samband med att boken kom ut 2012 fick jag erbjudande att som psykolog få arbeta deltid i ett forskningsprojekt i Mölndal tillsammans med framstående medicinska forskare.

Plötsligt hade två av mina starkaste, men som jag trodde mest ouppnåeliga drömmar, blivit verkliga – och det samtidigt! Märk väl i en ålder av 64 år! Dessutom blev jag farmor 2009 vilket trots allt är det största som hänt sedan mina barn föddes. Umgänget med vårt barn-barn ger så mycket av ömhet och kärlek något att glädjas åt.

Allt det som hänt efter mitt steg från det organiserade arbetslivet har gett inspiration och motivation att fortsätta skriva även om det är det mycket i mitt liv som ser ut att konkurrera med mitt skrivande. Jag är väldigt tacksam för att jag kunnat få denna chans, att ge ut romanen om Hulda.

Varje människa har ju sin egen berättelse. Att följa i Huldas fotspår och skildra hennes liv har gett mig och min familj möjlighet till en ökad känsla av sammanhang, begriplighet och samhörighet.

Ja, det har varit som en spännande resa där den gemensamma historien blivit skildrad, något som också kan leda till helande. Av de läsare jag mött har många berättat om egna liknande erfarenheter. Jag hoppas därför att boken skall väcka intresse och tankar kring läsarnas egen livshistoria och sätta fokus på de osedda och det osynliga, det som varit tabu eller skämmigt och inte fått ta plats.

VÄGEN TILL HULDAS HEMLIGHET
Det började med att min mor Britta på sin dödsbädd år 2007 berättade att hon någon gång fått höra att mormor Hulda skulle haft en son tidigare i sitt liv.

– Jag vill inte dö nu, skulle så gärna vilja veta om det finns en bror. Jag är så nyfiken och nu får jag inget veta, sa hon.

Min nyfikenhet var väckt . Men det var först när jag slutat yrkesarbeta 2010 som möjligheterna öppnade sig att ta reda på mer om mormor Hulda. En mormor jag aldrig träffat.

Under två år av grävande spårade jag först upp min morbror, som växt upp som fosterbarn och inte var kvar i livet. Jag fick kontakt med nya kusiner och en stor släkt. En fantastisk upplevelse! Jag sökte upp de platser min mormor bott på och tog reda på allt jag kunde av fakta men också om miljöerna och tidsandan. Det väcktes många frågor. Vem var mormor! Vem var fadern? Varför måste hon lämna ifrån sig barnet? Hur gick det till? Hur hade hon det i sitt liv?

Jag började fundera och fantisera om hur Hulda levde och vad som hänt. Kittet som höll samman de lösa fragment av fakta som jag lyckats fånga fann jag genom min inlevelse och fantasi. En berättelse om Hulda växte fram. Det blev också en skildring av kvinnors villkor i en annan tid än vår.

PÅ GÅNG
Har haft en hektisk period som jag kommer att skriva mer om senare. Det som närmast står i tur är BOK och BIBLIOTEKSMÄSSA i Göteborg

Där jag under torsdagen 27 september fått en plats i Värmlandsmonterns program kl 11.00. Skall tala om Vägen till Huldas Hemlighet. Jättespännande att var med där! Få se hur det går!

Kommer att vara med i radioprogrammet SLÄKTBAND på P1 i början av hösten. Blev intervjuad av Elisabeth Renström, vi är inte alls släkt, inför stundande höstprogram där temat handlar om fosterbarn bl.a. Imponerande skicklig reporter som har fått flera priser för sina program tillsammans med Gunilla Nordlund. Vilken ära att vara med där. Min research inför min bok gav ju mycket tankar kring hur det var för fosterbarn och många nya kunskaper likaså kring en massa nya vinklingar på hur det genom åren synen på barnafödande och föräldraskap utvecklats.

Senare i höst i november skall jag vara med i programmet och ha ett eget bord på Värmlands Bokmässa i Karlstad. Så roligt det ska bli att möta den publiken och få lite återkoppling på boken där. Kanske får jag veta ännu mera om Hulda då? Anita Andersson från Värmlands författarförening samt Föreningen Vämlandslitteratur står bakom det evenemanget. Anita gör ett fantastiskt arbete, organiserar även Värmlandsmontern på Bokmässan i GBG. Föreningen Värmlandslitteratur har en tidskrift WERMLANDIA där böcker recenseras.

En recension där kommer nog även av Huldas Hemlighet. Även Värmlandsanor släktforskar skrift skall recensera.

Känns som ett positivt mottagande och stort intresse för boken.

Det betyder mycket och känns uppmuntrand.

Ser fram emot höstens äventyr! Välkommen till bloggen.
http://blog.myheritage.se/2012/05/huldas-hemlighet/
http://www.idusforlag.se/birgitta_renstrom_linde

Bildtext: Lovisebergsstugan där min mormor Hulda växte upp, ett arrendetorp i Norra Råda, Norra Hea på Loviseberg. Finns på Hembygdsgården Kärnåsen i Norra Råda.

Gästbloggare: Anna Hansson

Dagens gästbloggare heter Anna Hansson och hon debuterar med boken Dansfeber på Idus förlag. Boken passar barn i åldern 9-12 år.
Maja och hennes kompisar ska äntligen få sätta upp en egen vårshow, men allt går inte som en dans. Deras lärare Sussi får ett jobb som koreograf, och Maja blir kär i vikarien Micke. Men är han inte lite för gammal? Och vad är det för mystiska saker som pågår på teatern? När de är där och tränar på kvällarna hör de konstiga ljud och saker försvinner spårlöst. Spökar det?

Om tre böcker som blev en

Sommaren 2011 skickade jag in ett manus till ett antal förlag. Efter flera nej fick jag till slut ett ja. Pupill förlag ville ge ut min bok som e-bok. Jag blev överlycklig och firade med att skriva en uppföljare.

I februari 2012 kom e-boken Danstävlingen ut. Men jag kunde ändå inte släppa tanken på att få ge ut en ”vanlig” bok. Även om det finns många fördelar med e-böcker och läsplattor så vill jag helst hålla i en bok på riktigt, och jag tror att många känner likadant. Och tänk att få ha en bok man skrivit själv i bokhyllan…

Jag började leta efter förlag att skicka mina manus till, och började samtidigt skriva på en tredje bok i vad jag tyckte skulle bli en serie. Jag hittade Idus förlag. Jag tyckte om deras hemsida, och böckerna de gett ut. Så jag skickade mina två manus dit, och hoppades på att de skulle vilja ge ut båda. Det ville de inte.

Det första manuset var de inte intresserade av eftersom det redan getts ut som e-bok. Det andra manuset ville de däremot ge ut. Men bara om jag tog bort allt som hade med den första boken att göra. Och det var ju en hel del, eftersom det var tänkt att vara en uppföljare.

Men självklart sa jag ja och arbetade igenom manuset så att det inte fanns några spår kvar av den första boken. När jag var färdig med det kom nästa problem.  Manuset var lite för kort, kunde jag göra det längre? Ja, jag hade väl inte så mycket val. Som tur var hade jag planerat manus nr tre i detalj, och dessutom hunnit skriva en del på det. Så jag skyndade mig att skriva färdigt det för att kunna förlänga mitt manus med det. Det var bara det att jag hade kommit på ett så bra slut som jag nu var tvungen att förstöra. Men att lägga till mer text i början hade inte varit någon bra idé, och inte i slutet heller, så jag var tvungen att få det att fungera. Jag skrev om, och skrev, och skrev om, och fick till slut till en bra övergång från slutet till fortsättningen.

Mycket bättre sa förlaget, men skulle jag kunna göra den ännu lite längre? Ja, det kunde jag, genom att låna några favorithändelser från bok nr ett. Och det kändes riktigt skönt att kunna få med dom, att inte behöva slänga bort hela den första boken utan kunna låna lite av det bästa från den.

Det jag hade tänkt mig skulle bli tre böcker slutade alltså som en.

Boken Dansfeber kan provläsas här
http://issuu.com/ulrslo/docs/dansfeber

och kan beställas här:
http://www.zimzalabim.se/dansfeber