Litteraturverket och betygskriterier för romaner

Tack Kalle för en underbar kväll i torsdags! Du — och Toffs bok — förtjänar all den uppmärksamhet ni får. Vilken fin debut i det litterära sällskapslivet; nu är du Utgiven. Hoppas att du och din familj hunnit vila ut och njuta av efterreleasefest-stämningen!

Snart kommer recensionerna. Du och Toffs bok kommer att betygsättas inför allmänheten. Men var finns betygskriterierna? Hos Litteraturverket? Deras dokument är hemlighetsstämplade!  Men lyckligtvis är Skolverkets offentliga. Jag har sneglat på betygskriterierna för gymnasiekursen Sv1204-Litterär gestaltning. Här kommer MVG-kriterierna:

1) Eleven skriver i olika genrer och anpassar texten i sin helhet till genrernas egenart; och

2) Eleven använder med elegans och säkerhet retoriska grepp av olika slag.

Därmed ett skriftlig omdöme av Toffs bok: ”Romanen förefaller vara en korsbefruktning av genrerna bildungsroman, post-apokalyptisk skildring och relationsdrama. Med framgång experimenterar eleven med olika berättartekniska och stilistiska grundbegrepp. Texten har bearbetats framgångsrikt med utgångspunkt från egna reflektioner och andras granskningar.”

Ja du, Dixieland, det blir klart och tydligt MVG.

Men tänk om Litteraturverket, i stället för att bara förse tidningarnas kulturredaktioner med hemliga recensionskriterier, betygsatt nysläppta romaner själva. Och satte kvalitetssigill på omslaget. Tänk om Pocketförlagens prisskala avspeglade böckernas officiella betyg? Och tänk om vuxenböcker behandlades som barnböcker och fick ålders- eller läsnivåmärkningar? (Nej, det fungerar inte med barnböcker heller.) Eller (som Lisa Bjurwald var inne på med sin politiska markering av ett helt förlag i DN igår (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=876405) ) om böckerna markerades politiskt? Men kruxet med betyg,  recensioner och märkningar är att ingen kan veta om någon annan kommer att gilla boken.

Många manus börjar resan mot Bassebecks förlovade land; långtifrån alla når fram. Kalle, det här är mitt riktiga betyg: du har lyckats med en bragd. Du har lyckats skriva en bok som både jag och min hustru gillade stort! Och det är verkligen inte så ofta vi båda gillar — eller ens läser — samma bok.

Hej Kalle, tack för festen…

…roligt att så många kom. Din dotter var bedårande när hon stod och hoppade allra längst fram, vid scenen, och skrek ett extra hurra när vi sjungit ”Ja, må han leva”.

Du kan se intervjun med dig själv på Daniel Åbergs blogg.

Och tack för dedikationen i boken. Den värmde.

/Augustin

Tack Augustin

… för de fina orden. Men grejen är faktiskt den att jag vare sig  är orolig, nervös eller uppstressad. Jag är inte ens uppspelt. Glad, så klart. Och spänd av förväntan. Men det är inga känslostormar.

Precis likadant var det när jag fick boken i min hand första gången. Jag trodde det skulle vara ett ögonblick av episka proportioner. Att jag skulle fyllas av en inre glädje större än jag någonsin upplevt (med undantag för det uppenbara: min dotters födelse, Sveriges VM-brons -94, när AIK hämtar upp 1-3 mot DIF sista kvarten).

Men det var inte så. Inte alls.

”Japp” tänkte jag. ”Här är den”.

Jag höll den i handen hela vägen hem. Dels för att jag ville att folk skulle se den. Dels för att jag trodde att det kanske skulle kännas mer på det sättet. Men det blev inte så.

Och så känns det fortfarande. Som ett upphöjt lugn, mer än något annat. Kanske är det bara lugnet före stormen. Kanske ramlar jag ihop imorgon som en våt fläck av uppdämd nervositet och ångest. Men jag tror inte det. Snarare är det nog så att jag faktiskt har lyckats släppa kontrollen. Nu är den klar. Nu får det gå som det går. Jag har inte längre någon kontroll över den.

Det är faktiskt rätt skönt.

/Kalle

Kevin!

Jag är stressad nu och hinner inte skriva långt. Men jag kan säga så här: du har ingenting att oroa dig för. Om någon börjar prata engelska med dig plockar jag honom eller henne. Om insatssyrkan kommer, tar jag fram basebollträt. Om någon känner igen dig eller inte känner igen dig så … fixar jag det.

Ta rygg på mig. Det är min fest.

/Kalle

Snart är det min tur

Hej.

Jag heter Kalle Dixelius och jag har skrivit en bok som heter ”Toffs bok. Med kommentarer av Muham Bentson”. Den kommer ut i slutet av januari nästa år. Jag blir fortfarande lätt skräckslagen när jag tänker på det.

Ibland tröstar jag mig med dagdrömmar. Till exempel: jag vinner helt sensationellt Augustpriset, blir intervjuad i radio och tv samt tjänar OVÄNTAT mycket pengar. Så mycket att jag kan dra mig tillbaka och skriva på heltid resten av livet.

Andra varianter av samma dagdröm innehåller element som Hollywood, filmkontrakt, översätts till 55 språk, åker på långa promotionturnéer runt jorden med väldigt snygg weekendväska och lagom intellektuell kostym.

Men egentligen vet jag ju. Jag vet vad som väntar. Eller vad som i alla fall sannolikt väntar. För strängt taget kan man dela in alla böcker i fyra kategorier:

  • De som inte säljer någonting och hatas av kritikerna – eller aldrig blir recenserade. Här återfinns väldigt många böcker, företrädelsevis utgivna på mindre förlag som inte har några möjligheter att marknadsföra sina böcker.
  • De som inte säljer någonting men som hyllas av kritikerna. Här återfinns författare som Martina Lowden, Mara Lee, Daniel Sjölin och så vidare. Litterärt högsvansade böcker.
  • De som säljer massor men hatas av kritikerna – eller aldrig blir recenserade. Här återfinns alla de stora deckarförfattarna: Liza Marklund, Jan Guillou, Camilla Läckberg, Åsa Larsson och så vidare.
  • De som säljer massor och hyllas av kritikerna. Här återfinns giganter som PO Enqvist, Kerstin Ekman, PC Jersild. Men också succéer som John Ajvide Lindqvist och Mikael Niemi. Och lite mer kvalitativa deckarförfattare som Arne Dahl och Håkan Nesser.

I vilken kategori kommer då min bok att återfinnas? Jag skulle gissa att den kommer att lägga sig stabilt inkilad mellan kategori 1 och 2. Det vill säga: välvilligt, om ens alls, recenserad och försäljningssummor som är jämnt delbara med antalet Facebookvänner.

Sen blundar jag igen och ser mig själv i den där intellektuella kostymen i en skrivarlya. Utanför skrivarlyan frustar hela Sverige i väntan på nästa bok. Jag tror jag har skaffat hund då. En liten brun, som troget väntar vid mina fötter. Och vi bor i en mycket större lägenhet. Och ibland får jag spontana high-fives av folk på stan. De ropar: bra bok! När kommer nästa? Och jag rycker hemlighetsfullt på axlarna, men innerst inne vet jag att nästa bok är ÄNNU bättre och jag kommer slå dem med häpnad och pengarna kommer RASA in och …

Den 22 januari kommer det att vara releasefest för min bok. Alla läsare av den här bloggen är hjärtligt välkomna. Alltså: den 22 januari från klockan 18 (tror jag) på Strand (före detta Street) i Hornstull. Välkomna.