Jennys debutantår: jag vågade!

JENNY_GROMARK_WENNBERG_BOK

Jenny Gromark Wennberg

När jag började skriva på Debutantbloggen för snart ett år sen handlade det för mig om att våga. Jag skulle skriva klart en bok under året och tro på mig själv och min förmåga under processen. Samtidigt skulle jag plugga klart till manusförfattare och ta mina första steg in i film- och tv-branschen. Våga tro att jag som 40+ skulle kunna bli författare. Följa upp det skrivande jag höll på med som ung.

Jag tror att många författaraspiranter delat känslan av ”inte ska väl jag?” och ”vem tror jag att jag är?” Rädslan att misslyckas får en att inte ens försöka. Eller att ständigt gå med en klump i halsen, orolig för att inte duga. Min debutroman Storytel Original ljudboksserien Kämpa tjejer handlar om det. Att trots allt våga ge sig på sin innersta dröm.

Mina drömmar, att skriva en bok och manus för en tv-serie, har gått i uppfyllelse under det här året. Det finns till och med chans att Kämpa tjejer blir en tv-serie. Jag vågade! Jag arbetade hårt. Och jag fick en publik till min bok och fantastisk respons. Från ”jag skrattade högt”, ”jag kunde inte sluta lyssna” till ”stor igenkänning” och ”helt underbar”. Det betyder allt för mig som författare, att någon skrattar och kan känna igen sig.

Och till dig som tvivlar. Ge inte upp innan du ens försökt. Skriv!

Nu är debutantåret alldeles snart över. Tack alla som läst bloggen och lyssnat på Kämpa tjejer! Tack Linnea som tog över bloggandet på måndagar när jag blev sjuk. Tack Emelie, Helena, Mia och Veronica. God jul och gott nytt år!

Kram från  Jenny

Vill du fortsätta följa mig? Jag finns på Instagram, Facebook och på min hemsida.

Kämpa tjejer!

JENNY_GROMARK_WENNBERG_BOKFör 5 år sen fick jag en skrivarkurs i 40-årspresent av min älskade Erik. Han visste att jag hade en gammal skrivardröm. Sen dess har jag skrivit. Den gamla drömmen har vuxit sig starkare. Så stark att jag för 2 år sen sa upp mig från jobbet för att satsa på den fullt ut.

Jag hade en galen bucket list som jag klistrade upp på insidan av min garderob. Komma in på en manusutbildning, skriva en bok och skriva på en tv-serie.

Jag sökte Alma manusutbildning 2016. Ett av arbetsproverna var en idé till en tv-serie. En komedi om en journalistpraktikant på ett hälsomagasin i kris. Jag kom in! Hela mitt liv vändes upp och ner. Jag började på något helt nytt. Ett äventyr!

På chans skickade jag in min pitch till tidningen Skrivas och Storytels stora ljudbokstävling. Jag vann! 2017 fick jag ett bokkontrakt med Storytel och började skriva på komedin Kämpa tjejer. En sån lycka!

Förra veckan fick se några klipp ur kommande säsong 3 av Finaste familjen, en tv-serie där jag varit med i manusgruppen och skrivit ett avsnitt. Glädjen av att se en av mina absoluta favoritskådespelare spela en karaktär jag hittat på var enorm!

Imorgon kommer ljudboksserien Kämpa tjejer ut i Storytel-appen och som E-bok i Storytel-readern. Jag verkar kunna bocka av hela den där galna listan jag satte upp i garderoben. Stora drömmar kan gå i uppfyllelse! KÄMPA TJEJER!

Men idag går jag en helt annan kamp till mötes. Jag har precis fått veta att jag har cancer, leukemi, och påbörjat en cellgiftsbehandling. Jag är i chock. Jag fattar inte riktigt ännu. Och när allt precis skulle börja med skrivandet går jag istället i närkamp med den där Sjunde inseglet-snubben. Det blir inget glas champagne på förlaget imorgon. Det blir ingen releasefest för boken. Det blir inga intervjuer.

Jag lägger istället all kraft jag har på att slå ner elaka celler. Fuck cancer. Jag ska kämpa!

PS. Jag blir jätteglad om du lyssnar på boken. Om du skriver en kommentar vad du tyckte blir jag också jätteglad. Jag kanske inte orkar svara, men jag kommer att läsa. Tack och kram.

Bokmässan revisited

Jag åker 25 år tillbaka i tiden. Jag har inte varit på Bokmässan i Göteborg sen tidigt 90-tal. Då hade jag precis vunnit Veckorevyns novellpristävling, jobbade med teater och drömde om att skriva på heltid.

Jag åker 25 år fram i tiden. Är på Bokmässan i egenskap av debuterande författare.

Det är torsdag eftermiddag och jag träffar fantasyförfattaren Gabriella Kjeilen som skrev sin första roman redan i gymnasiet och blir intervjuad för podden Livet som författare. Sen skyndar jag iväg till tidningen Skrivas scen för att träffa manusförfattarna bakom SVT:s succéserie Vår tid är nu, Ulf Kvensler och Malin Nevander, vars säsong 2 har premiär idag. Vi pratar om böcker och tv-serier innan jag går till Stadsteatern för att se genrepet av Allt gott i världen. En satir av Paula Stenström Öhman om två självupptagna medelklasspar som försöker hjälpa ett ensamkommande barn från Syrien. Sen tar jag spårvagnen hem till brorsan där jag bor.

På fredagen träffar jag roliga och drivna Nina de Geer och Johanna Devaliant som har podden Debutera eller dö. Pitchar min serie i en hiss inför dem. Alltså en riktig hisspitch. Mycket svårare i verkligheten än vad det är i tanken! Sen är det dejt med Debutantbloggarna. Vi åker upp till Heaven 23, räkmackemeckat på hotell Gothia, och njuter av utsikten. Det är första gången alla ses. Fem kvinnor med skrivardrömmar. Det slår oss att debutantåret går mot sitt slut. Vi pratar om vad vi ska göra sen, vad är nästa steg? Och den eviga frågan om hur en får tid att skriva.

Jag följer med Helena Hedlund till Natur och Kulturs monter och köper hennes bok Det fina med Kerstin till min son som fyller 6 år nästa vecka. Vi strosar förbi Novellix gullliga monter där besökare kan köpa noveller i lösvikt som i Pippi Långstrumps karamellaffär. De har en novelltävling och jag blir så sugen. Det är 25 år sen jag skrev en sist. Novellen som var alltings början.

Mässan stänger för allmänheten och vi går mot minglet i Storytels monter. Där väntar flera Storytel Original-författare. Vi har blivit ett litet gäng nu och vi ses då och då. Min förläggare viskar i mitt öra. Vi har något att fira som jag hoppas kunna berätta om snart. Och om en vecka och en dag släpps Kämpa tjejer!

Var du på Bokmässan? Hur var din upplevelse?

Storytelmingel

Jenny Gromark Wennberg, Felicia Welander och Lisa Bjerre på Storytels montermingel.

En bajskorv på omslaget!

Omslag_Kämpatjejer

Omslaget till ljudboksserien Kämpa tjejer! Design: Emma Graves

Tre veckor kvar till släpp och jag har fått omslaget till Kämpa tjejer! Hurra! Det är min grymma förläggare Emma Danielsson som har hittat på att emojin med glad bajskorv ska vara med på omslaget. Jag älskar den!

Och det är superkul att erfarna Emma Graves har formgivit omslaget. Det ska ge en känsla av tjejigt hälsomagasin, praktikanten Jossan på omöjligt uppdrag och en viff av komedi. Omslaget kommer att synas som en liten ruta i Storytel-appen och i Storytel Reader-läsplattan. Det är alltså inget vanligt bokomslag – men det är mitt bokomslag! Jag tycker att det sticker ut och det måste vara en bra sak. ”Hallå! Här är jag, en kul grej du måste lyssna på!”

Emojisarna glad bajskorv och högklackad sko representerar verkligen min humor och anger tonen i Kämpa tjejer! De har också betydelse för berättelsen från start. Jossan hamnar så att säga i skiten direkt.

Jag är glad att min förläggare plockade upp detta ”spår” och att emojisarna blivit en del av omslaget. Samtidigt är jag rånervös. Nu är författardrömmen här. Nu debuterar jag. Hjälp! Och kan jag verkligen ha en bajskorv på omslaget? Haha!

Ha en fin vecka! 💩

Skriva författarpresentation

03_JennyGromarkWennberg_Foto_Henrik_Berglund

Jenny Gromark Wennberg på favoritkafét Louie Louie på Södermalm i Stockholm. Foto: Henrik Berglund

När min förläggare Emma bad mig skriva en författarpresentation blev jag först galet pepp. Yihoo, jag är snart författare! Klart jag ska skriva en författarpresentation. Några ynka rader, hur svårt kan det va?

Strax därefter fick jag panik och hjärnsläpp, förhalade uppgiften in i det längsta. Jag tyckte att det var riktigt jobbigt att skriva om mig själv i tredje person. Vem tror HON att hon är liksom? En författare? Shit va skämmigt!

Men om inte jag tror på mig själv som författare, vem ska då tro? (Jag skulle ju våga det här året.) Trevande började jag skriva min författarpresentation. Eftersom Kämpa tjejer! är en komedi i magasinsvärlden, ville jag berätta att jag har erfarenheter kopplade till bokens innehåll. Och att den är rolig! Jag skrev klart till slut och skickade presentationen till min förläggare.

Så här i efterhand verkar jag onekligen ha en viss sorts humor. Kolla här:

”Jenny Gromark Wennberg (f. 1973) är manusförfattare och copywriter.

Efter 20 år i reklambranschen och prisbelönta kampanjer som ”Knark är bajs” utvecklar Jenny numera även idéer och manus till tv-serier.

2017 vann Jenny tidningen Skrivas och Storytels stora ljudbokstävling med komedin ”Kämpa tjejer!” som utspelas på ett hälsomagasin i kris.

Precis som huvudkaraktären Jossan har Jenny läst till journalist, praktiserat på magasin och upplevt en tarmsköljning. Dock utan att hitta en Barbie-sko!

Jenny bor på Södermalm i Stockholm med man och två barn. ”Kämpa tjejer!” är hennes debut.”

Vad tycker du? Funkar den?

Ha en fin vecka!

Viktigaste personen i en ljudbok

Är så glad att kunna avslöja den viktigaste personen i min ljudboksserie! Hon som kommer att ta med lyssnarna på resan och in i berättelsen. Kämpa tjejer! kommer att läsas in av ingen mindre än skådespelaren Hanna Dorsin.

grotesco2

Hanna Dorsin som lärare i Grotescos sju mästerverk. Foto: SVT

Hanna Dorsin ingår i humorgruppen Grotesco. Förra hösten gjorde de succé med satirserien Grotescos sju mästerverk på SVT och i fredags vann de Kristallen för årets humorprogram. Hanna Dorsin spelade bland annat lärare i avsnittet Föräldramötet – ett kammarspel. Ett klipp finns här. Hanna Dorsin är rolig, en talang som jag tror ett komedimanus kräver. Och rösten tror jag kommer passa perfekt för att berätta om ung student med vacklade självförtroende som ska ge sig in i en ny och rätt hård värld.

Uppläsarens röst och förmåga att gestalta är oerhört betydelsefull för en ljudboksproduktion. Om lyssnarna inte gillar rösten stänger de av och vice versa. Det finns till och med lyssnare som snarare följer en viss uppläsare än en författare på grund av rösten. Själv har jag ännu inte fastnat så djupt för en särskild uppläsare av ljudböcker, men jag är säker på att Hanna Dorsin kommer att bli en favorit!

Ha en fin vecka!

Ps. Tack alla ni som skickade krya på dig-meddelanden förra veckan. Så omtänksamt och rart!

Ett vykort från mitt tonårsförfattarjag

JennyGromark_1993_Veckorevyn

En bild från fotograferingen för Veckorevyn. Jag var nyss fyllda 20. Foto: Frank Palm

Jag skrev en novell när jag var 17 år. Vi fick det som uppgift andra året på gymnasiet av vår lärare Caroline. Hela klassen skrev. Jag gjorde research genom att intervjua en vän om hennes tonår i Överkalix. Hennes berättelse blev min berättelse. En fiktion.

Novellen vann Veckorevyns stora novellpristävling 1993. Det är svindlande länge sen. Jag minns hur jag stod i köket i mitt barndomshem och svarade i telefonen. Det var ingen mindre än Amelia Adamo, då chefredaktör på Veckorevyn, som berättade att jag vunnit förstapriset och 10 000 kronor. Senare ringde även en förläggare från förlaget Wahlstrand & Widstrand. Han gratulerade till vinsten och ville gärna läsa om jag skrev något mer.

Jag fick flyga upp till Stockholm och ta emot vinsten på Veckorevyns redaktion. Senare kom en journalist till Göteborg och intervjuade mig i timmar. Jag blev fotograferad. Det blev sju sidor i tidningen. Det var en häftig upplevelse för en 20-åring som praktiserade på en liten teater i Göteborg och aldrig kunnat drömma om den typen av uppmärksamhet. Jag fick till och med brev från läsare! Det finaste en författare kan få.

Jag skrev en pjäs och satte upp på Marstrand, skrev en monolog för radioteatern och jag hade ett utkast till en roman. Men det blev inte mer. Jag vågade trots vinsten inte tro tillräckligt mycket på min egen förmåga som författare. Jag hade heller inget litterärt sammanhang. Det verkade orimligt att satsa på en sådan dröm. Novellen blev istället min biljett in i reklambranschen och första frilansuppdraget som copywriter när jag var student i Lund.

Det som hände för 25 år sen påminner mycket om det som hände när jag vann tidningen Skriva och Storytels stora ljudbokstävling 2017. Jag fick ett samtal och plötsligt var jag en vinnare igen. Jag blev intervjuad och fick en chans att satsa på mitt författarskap. Hur läskigt det än är måste jag ta chansen den här gången och fortsätta skriva. Våga!

På söndag kommer Veckorevyn-novellen En erfarenhet rikare att publiceras här på Debutantbloggen. Ett vykort från mitt tonårsförfattarjag. Jag hoppas att du kommer att gilla den!

motivering_Jenny_Gromark_Veckorevyn_1993

Ur Vecko-Revyn.

Vad är din författarbensin?

jenny

Foto: Henrik Berglund

Om en dryg vecka är jag tillbaka i arbetslivet igen. Det har varit en minikort ledighet, men jag ska inte klaga. De flesta ”månskens-författare” skriver jämt på sin lediga tid. Själv klarar jag inte det. Jag måste pausa och återhämta mig. Hänga med min familj.

Men en sak slutar jag aldrig jobba med och det är intrycken som lagras i min hjärna. De är min författarbensin. Det som blir nya idéer. De är mitt guld.

Som kreatör och copywriter har jag samlat intryck professionellt i 20 år. Jag ser nåt i ett sammanhang och kopplar ihop det med något annat. Och så blir det trendspaningar och kampanjer. Jag har märkt att samma arbetsmetod fungerar bra även som författare och manusförfattare. Det ger mig story.

Just nu har jag en spaning från en bardisk i våras som jag vill göra något av. En för mig främmande person berättade en detalj ur sitt liv. Den lilla grejen sa så mycket om vår tid. Då skulle jag också för första gången ha en man i huvudrollen, en medelålders. Bara en sån sak känns spännande! Och jag skulle vilja skriva berättelsen ur ett feministiskt perspektiv.

Jag gör även intervjuer när jag hittat ett ämne som jag vill dyka ner i. Och så skapar jag mappar på Pinterest, Instagram och på datorn med bilder och artiklar som inspirerar eller rör ämnet. För ljudboksserien Kämpa tjejer! har jag hur mycket som helst och det kommer hela tiden mera. De teman jag tar upp är hyperaktuella. Jag skriver om utmattning, framgångshets, hälsotrender och vår tids journalistik. Men också om vänskap, stora drömmar och längtan efter tillhörighet.

Nu kör jag snart sista rycket med Kämpa tjejer. Redaktören har sagt sitt: ”Funkar utmärkt!” och ”Underhållande!” (Hurra!) Inspirationsmapparna fortsätter att fyllas på, men i så fall till en eventuell säsong 2. Nu ska jag släppa den här serien. Ska bara dubbelkolla… Ska bara putsa lite på dialogen… Ska bara…

Lycka till med ditt skrivprojekt i sommar och hoppas du tankar massor med författarbensin!

Komiska förebilder

Kristen-Wiig-in-Bridesmaids

Kristen Wiig spelar Annie i Bridesmaids.

Jag har pyttelite redigering kvar av ljudboksserien Kämpa tjejer! Ska bara rensa i favorituttryck jag kan ha använt några gånger för mycket och kolla flytet i dialogerna. I början av augusti ska allt vara klart och en suverän skådespelare och komiker ska läsa in manuset. Min serie är en komedi, jag vet inte vad jag ska kalla den för annars, men det är förstås en genre som används mer inom dramatik än litteratur.

En humorförebild inom litteraturen är Bridget Jones’s Diary av Helen Fielding som kom ut redan 1996. Bridget Jones blev en serie om fyra romaner och två långfilmer om en annorlunda ”never seen before” hjältinna eftersom hon var en kedjerökande och ständigt bantande singel. Bara att Renée Zellweger var tvungen att gå upp i vikt för rollen säger ju en hel del om våra ideal.

Det är annars i film och tv-serier jag hittar mina förebilder inom komedi. Bridesmaids (2011) med antihjältinnan Annie, både spelad och skriven av Kristen Wiig, är den främsta. En människa vars drömmar gått i kras och som förnedras gång på gång när hon försöker göra ”rätt” och som när hon träffar polisen Rohdes för första gången uppmanas att ta tag i sitt liv. Han som senare visar sig vara den rätte. Filmen vann en Oscar för bästa manus och är en stor inspiration.

Min hjältinna heter Jossan och är en 23-årig journaliststudent med telefonskräck. Hon har fått praktikplats på hälsomagasinet Fit, men har aldrig tränat i hela sitt liv. Hon vill också bara göra rätt och då förstår du hur det kommer att gå…

Hur är mitt manus då? De som har läst tycker att det är roligt. Flera har skrattat högt, och inget gör mig gladare. Är väldigt spänd på att få fler reaktioner! Samtidigt är det så många proffs i film- och tv-branschen som säger att inget är svårare än humor…

Vi får väl se om det blir tjära och fjädrar i kommentarsfältet i Storytel-appen i oktober. För då släpps den!

Glad sommar!

 

En färdig manusförfattarstudent!

IMG_1919

Så skrev vännen i min studentmössa.

Att skriva och vilja bli författare är en bergochdalbana. Jag har under våren kastats mellan hopp och förtvivlan, jobbat satan och haft min beskärda del av det som min regissörsvän kallar konstnärsångest. Men veckan som gått har varit proppen ur!

Min grymma tv-serie-klass på StDH och jag har ”firat studenten” – ja, det har känts så. Det är exakt 25 år sen jag sprang ut på Samskolans skolgård i Göteborg och festade hela natten på Marstrand, och det här har varit samma känsla. Vi har velat åka flak och skriva i varandras mössor!

StDH_2018

Class of ´18! Från vänster längst upp: Jenny Gromark Wennberg, Jonas Felixon, Olivier Guerpillon, Karin Ernerot, Erik Liss, Yasmine Garbi, Björn Schagerström, Sofie Forsman, Tone Andersen och Alexandra Dahlström. Ett sånt gäng!

Sommaren efter min student var dock den sämsta i mannaminne vädermässigt, mitt hjärta krossades och jag jobbade i en deppig fiskaffär så ja, jo den här ”studenten” 25 år senare toppar den… Sommaren är vädermässigt den bästa sen typ 1750, jag är så jävra glad och jag jobbar som författare, det jag allra helst ville då!

Skolpitchen för SVT förra veckan gick jättebra, tv-serieavsnittet som jag skriver har passerat flera nålsögon och inte minst… jag har fått feedback från min förläggare! HURRA! Jodiladihiho! Och hon kallar mig stilist. Hur härligt är inte det? Vältrar mig i bekräftelse.

Jag har nu 10 avsnitt i Google Docs med massa peppiga kommentarer i kanten och input för att få berättelsen om journaliststudenten Jossan att bli ännu bättre. Det som återstår nu är en mindre redigering och sedan går manuset till en redaktör. Enligt min förläggare ska jag räkna med en veckas jobb efter att redaktören gått igenom manuset.

Det svindlar, det pirrar, det är med jordens största leende som jag skriver de här raderna: SEN ÄR DET KLART! Berusningen är total! Och jag vet också vem som kommer att läsa in Kämpa tjejer! En skådespelare som jag beundrar och som jag tror kommer att göra detta på ett helt fantastiskt sätt.

Full av tillförsikt och med ”studentens lyckliga dar” i öronen önskar jag er en fin, fin vecka och massor av skrivpepp! Att plugga, kämpa och jobba satan ger utdelning. Kör så att det ryker!

Ps. Kunde inte låta bli, rotade fram min gamla studentmössa med alla fina hälsningar. Får tår i ögat när jag läser vännerna som trodde att jag skulle fortsätta skriva och regissera och ”Vi ses i Hollywood!”

Göra hästen?

Stockholm har haft Medelhavsvärme senaste veckan, en sån där värme som du knappt upplever en vanlig svensk sommar. Ett man-ur-huse-väder och ta-ledigt-från-allt-väder. Lustigt nog är det ett sammanträffande med något jag skrivit om i min ljudboksserie. Jag hämtade på förskolan och tog en bild för att det skulle se ut som jag varit ute i det vackra vädret... 😆Precis som praktikanten Jossan i Kämpa tjejer! har jag istället för att få solsken på näsan suttit inomhus och jobbat 24/7 i brakhettan! Lunchen har ätits stående på fem minuter vid datorn. Inget jag rekommenderar i längden. Är så att säga ”i karaktär” även om jag inte råkat ut för de sjuka grejerna som Jossan råkar ut för. Inte ännu iallafall… Jag har skrivit om en storyline för ett tv-manus och under helgen har jag försökt jobba med min något eftersatta skoluppgift på tv-seriekursen på StDH som ska vara klar imorgon. Därför blir det inget långt inlägg, utan istället lånar jag en kul bild från min klasskompis Jonas:

Om du känner dig minsta stressad inför en deadline, det går alltid att göra hästen!

Ha en fin vecka!

Gästblogg: Jenny Gromark Wennberg

Foto: Henrik Berglund

Så här överlever du att bli refuserad

Det allra vanligaste en aspirerande författare är med om efter att ha skickat in ett manus till ett förlag är att bli refuserad. Efter flera års slit slutar författardrömmen i ett antiklimax. I värsta fall får du ett anonymt standardsvar, i bästa fall några rader eller ett längre brev från ett proffs som har läst.

Jag vet, för jag har själv varit med om det.

Så hur ska du som blir refuserad göra för att inte låta ditt författarjag hoppa från Älvsborgsbron, utan fortsätta hålla drömmen vid liv?

Nr 1. Njut av ditt misslyckande

Har du fått mer än ett standardsvar betyder det att du ska skriva om. Att du är på rätt väg. Det finns inga garantier, men det är en professionell uppmuntran till dig att inte ge upp. Någon där ute har sett dig! Det är till och med faktiskt läge att fira. Så här nära utgivning är det få som kommer på första försöket. Njut av ditt lyckade misslyckande!

Nr 2. Ta kritik

Känner du att ditt manus är missförstått? Många faller ifrån just för att de inte orkar eller vill ta kritik. Eller kalla det feedback, det låter mer positivt. Men all text mår bra av feedback! Det vet jag som copywriter men också som läsare av andras romaner i utveckling. Ta tag i surdegen. Eller börja på ett nytt projekt om du inte står ut att kika på texten igen. Valet är ditt!

Nr 3. Kalla in det tunga artilleriet

Har du fått en hel hop med anonyma ”Tack, men nej tack?” Då är det läge att kalla in det tunga artilleriet. För det är så jäkla tungt att komma vidare utan en enda ledtråd till varför just ditt manus fastnade på mållinjen. Det tunga artilleriet kan bestå av: Du köper en professionell lektörsläsning. Du hittar en skrivarvän att byta läsningar med (finns många författargrupper på Facebook där du kan göra efterlysning). Eller så anmäler du dig till en skrivarkurs och får feedback av läraren och övriga kursdeltagare.

Så hur gick det till när jag blev refuserad? Och hur gjorde jag för att ta mig vidare?

Våren 2015 satte jag punkt för mitt första avslutade romanprojekt. Jag var så stolt. Det här hade jag drömt om sen jag var barn, att skriva en bok, men inte riktigt vågat tro på. Faktum är att jag inte hade skrivit prosa på 20 år. Manuset var bevis på att jag börjat skriva igen och att jag menade allvar. Jag skickade in manuset till flera förlag. Ett hoppades jag särskilt på.

I samma veva ansökte jag till en manusförfattarutbildning. Jag kände starkt att jag hade någonting på gång. Att konstnärsvägen kanske skulle vara min väg ändå, efter ett långt yrkesliv som copywriter. Tji fick jag. Först sprack jag i andra provet till Alma manusförfattarutbildning. Sen började refuseringsbreven trilla in.

Sommaren 2015, när jag blivit ratad av alla, kände jag en enorm ångest för all tid jag lagt ner på det stora romanprojektet och de omfattande proverna till manusutbildningen. Tid jag kunde spenderat med min man och mina barn. Tid som kändes både egoistisk och förgäves. Men kämparglöden gav sig inte. Jag fick en enorm revanschlust. Den här gången skulle inte bli som då, för 20 år sen, när jag slutade skriva för att jag var så satans rädd att misslyckas.

Så vad gjorde jag?

Nr 1. Jag firade! Efter flera anonyma standardrefuseringar fick jag ett par positiva refuseringar. Ett längre lektörsomdöme från ett förlag och ett kortare omdöme från Drömförlaget jag hade hoppats på! Förlagen var eniga om att det krävdes mer konflikt och fördjupade karaktärer. Att jag skulle skriva om.

Nr 2. Jag bestämde mig för att skriva om. Men jag visste inte hur jag skulle gå tillväga. Så jag köpte ett lektörsutlåtande för att få mer ingående feedback. Om det inte vore för punkt tre nedan, som tog all min fritid under ett helt läsår, hade jag gjort det.

Nr 3. Jag satte mig i skolbänken. Pluggade en grundkurs i att skriva filmmanus kvällstid på Skrivarakademin. Lärde mig mer om konflikt, dramaturgi och karaktärsbygge. Inte minst träffade jag likasinnade som också kämpade med sina manus. Jag skrev inte en rad till på romanen, men jag gick vidare från mitt refuserade bottenläge.

Var det värt det? Kan jag stå för mina egna råd? Ja! Följande sommar kom jag in på Alma manusutbildning som en av 16 studenter. Konkurrensen var stenhård, precis som det är att få ett manus antaget. Ett av mina inträdesprov, en tv-serieidé, tävlade jag senare med i tidningen Skrivas och Storytels stora ljudbokstävling. Och jag vann! Nästa år, 2018, debuterar jag med ljudbokserien ”Kämpa tjejer!” på Storytel Original.

Så vad ska du göra som sitter med en refusering? Skriv om. Kämpa vidare. Ta dina drömmar på allvar.

Vi ses i författarvimlet!

/Jenny Gromark Wennberg

Följ mig på: http://www.jennygromarkwennberg.se/blogg/