Being ConFused

Under helgen som gick var jag på ConFuse2015, årets upplaga av svenska fantastikkongressen SweCon. I år var det alltså Linköpings tur att ordna. Fredag till söndag fyllda av intressanta, inspirerande och/eller roliga programpunkter.

Dessutom fanns ett antal förlag och självutgivande författare representerade. Så massor att ta in – alla intressanta möten oräknat.

För det är ända runt programpunkterna och utställarna som det magiska händer. Första gångerna man är på ett ”con” är det framförallt paneler och föreläsningar man går på. Men ganska snart börjar man hinna med färre och färre per besök. Man fastnar ofta i spännande samtal i korridorerna eller i baren. Samtal med andra författare, samtal med läsare, eller ja vem tusan som helst som är där.

I år hade jag dessutom ett mycket mer späckat program än någonsin tidigare. 4 egna punkter på lördagen och en på söndagen.

Bland annat satt jag med i en presentation av nya svenska författare, diskuterade olika medias för- och nackdelar, och hur man arbetar med namngivning.

Jag kan säga som så att efter tre paneldebatter och ett eget föredrag samma dag (med starttider kl 11, 13, 14 och 16) så är man rätt mycket grönsak i hjärnan, så jag missade ett par intressanta samtal och föredrag av den enkla anledningen att min hjärna inte kunde ta in något mer.

Men det var det värt.

Det var en helt fantastisk helg. Det går inte på något sätt att återge vad som hände, men en kortfattad ”best of” i punktform kan jag kosta mig på…

• Jag träffade flera personer jag bara ”pratat” med skriftledes förut
• Jag höll ett föredrag om hur man kan jobba för att ta sig bakom pannbenet på folk ”förr i tiden”.
• Vi hade en skrivgruppsträff i miniatyr. Första gången vi var samlade allihop på ett SweCon sedan 2012
• Jag hade ett kul samtal med en författarkollega, där vi först efter en bra stund kom på att vi faktiskt var utgivna i samma antologi.
• Paneldebatten om svenska troll i litteraturen som började med att det utbröt spontan allsång i samband med mikrofontestning (”När trollmor har lagt sina elva små troll …”)
• Att jag mer eller mindre av en händelse råkade få en ung skribent att våga erkänna sina författardrömmar och testa sina vingar i en manuspitch… Go for it!!!
• Flera personer blev nyfikna på min bok och kom fram för att prata en massa.

Att jag sen hade en begynnande halsinfektion och därför idag knappt kan mer än viska stör inte heller det upplevelsen. ConFuse 2015 var mitt första SweCon som publicerad författare, och det var precis lika kul som att vara på dem som läsare och aspirerande författare. Och hemligheten ligger nog däri – att fantastikkongresser inte gör någon större skillnad på författare och läsare. Alla är där på lika villkor – och alla har kul tillsammans.

Nu skall jag kurera mig, och sedan kanalisera all inspiration till mina pågående och kommande skrivprojekt!

Vi hörs!

(eller ja, jag hörs knappt alls just nu, men ni förstår vad jag menar…)

Reklamdags

Idag tänkte jag passa på att göra lite reklam. Nej, inte för min bok, och inte för någon annan heller. Utan för läsare. Framförallt den skara som ofta inom genrekrestar kallas för ”fandom”. (Uttalas med fördel på engelska. Bara som förtydligande…)

Alltså, vi har säkert alla hört talas om Bokmässan i Göteborg. Den har fått en del lokala efterföljare som är jättecharmiga. Deckarförfattarna har nu äntligen fått till ett Crime Time på Gotland. Bra så.

Men för den som är intresserad av lite annan litteratur finns det sedan länge ett helt annat forum också. Ett forum som både är nationellt och internationellt. Ofta båda samtidigt. Och som jag tycker övertumfar bokmässan på en del sätt.

Alla som har varit på Bokmässan måste ha slagits av den enorma kommersialism som denna präglas av. Det är kanske inte så konstigt. Men för mig som först kom i kontakt med litteraturkongresser av ett helt annat slag var det en enorm, om inte överraskning så i alla fall skillnad.

Det jag pratar om är de svenska rikskongresserna för Science Fiction och Fantasy (egentligen för alla former av litteratur som på något sätt kan sorteras in under paraplynamnet Fantastik). De som går under namnet SweCon. Det är en kongress som turnerar runt i Sverige, och den har sina motsvarigheter i andra länder.

I år är det ConFuse i Linköping som är årets rikskongress. Den hålls den 7-9:e augusti. Spännande hedersgäster, mängder med intressanta paneldebatter,  allt som oftast bra diskussioner även vid fikat/baren/middagen. Proffsigt allt som oftast men samtidigt personligt och trevligt.

Det här har alltså pågått sedan 1998 (i Sverige) och ordnas helt på ideell basis. Och det är helt fantastiskt bra. Visst, en del saker kanske inte alltid klaffar när det baseras på frivilligarbete, men det mesta är bara så bra!

Det är medlemmarna tillsammans som gör kongressen. Man betalar inte inträde, men betalar medlemskap. Medlemmar är alla som är med, författare och läsare. Och ibland är gränsen rätt så suddig mellan de två.

För vem är detta då? – ”Är det något för mig verkligen?”  kanske du tänker…

Tja, om du kan sortera in dig själv i minst en av nedanstående så skulle jag varmt rekommendera det:

• Gillar att läsa något som innehåller fantastiska inslag
• Har funderat på att läsa något med någon form av fantastiska inslag
• Gillar att skriva, och vill höra hur andra arbetar med skrivande i olika former
• Är nyfiken på litteraturformer du inte provat tidigare
• Gillar att prata om läsande och/eller skrivande med människor som också gör det…

Programpunkterna brukar vara många och varierade. I år till exempel:

• Intervjuer med hedersgäster
• Paneldiskussion: Betydelsen av berättarsynvinkeln.
• Paneldiskussion: Hur skapar man namn på sina karaktärer.
• Paneldiskussion: Starka tjejer; en diskussion om könsrollerna i fantastiken.
• Rethinking James Bond. Föredrag av David Nickle

Och massor annat, till exempel kommer det att finnas en programpunkt för dem som inte har gått på fantastikkongresser förut.

Prova! Jag tror inte du kommer bli besviken. Årets SweCon blir mitt fjärde, och jag har hittills haft väldigt kul varje gång!

Confuse läser du mer om här

Programpunkterna hittar du här

En intressant artikel i Hufvudstadsbladet om den finska motsvarigheten (och även om årets Åländska Archipelacon) hittar du här.

Vi ses väl i augusti?

Att våga se

Att ”bli författare” är ganska svårgripbart. Det är liksom inte något mål man kan jobba mot. Eller jo, det kan man ju givetvis – men det blir svårt att definiera vad som blir nästa steg, och nästa.

Därför jobbar jag med delmål och målbilder. Alltså inte bara vad gäller författandet. Situationer jag vill se mig själv i.

En sådan målbild har jag burit på ett tag. Ett mål som inte kändes alls ouppnåeligt, men som jag verkligen ville uppnå:

Jag ville hemskt gärna sitta med i en paneldebatt på en litteraturkongress eller motsvarande i egenskap av författare.

Varför?

Jag vet inte riktigt. Men för mig var det ytterligare ett steg på vägen som jag ville ta. Tror det främst handlar om att jag tycker dylika tillställningar varit så himla inspirerande, och att jag ville vara en del av det ”från andra sidan” också. Inte alls så mycket för att bli sedd som för att få chansen att vara med och föra litterära diskussioner vidare, och kanske få vara en inspiration för någon annan. ”Kan han så kan jag”, eller ”vad kul det verkar vara att sitta där och prata om litteratur eller skrivande – det vill jag med”. Nått sådant.

Det är den bilden jag sett framför mig. Det är det jag har jobbat mot. (I den mån det går att jobba mot något sådant, men jag har varit runt och lärt mig hur kongresserna fungerar, jag har funderat på vad jag skulle kunna bidra med och jag har frågat om det möjligen finns intresse för det. Så visst har jag väl det).

Det var inte så svårt att förstå att man var på rätt ställe

Och nu måste jag börja skapa nya bilder. Nya mål. För i helgen som gick anordnades Archipelacon, ett samordnad åländsk-finsk-svensk fantastikkongress. Det allra största namnet bland hedersgästerna var givetvis George R.R. Martin (mannen bakom bokserien ”A Song of Ice and Fire” som blivit TV-serien ”Game of Thrones” – vilken han också varit högeligen inblandad i). De 800 platserna tog snabbt slut när det stod klart att han skulle spendera fyra dagar i Mariehamn.

Men det var givetvis inte bara han som pratade. Hela 141 programpunkter var det under de fyra dagarna. Och jag var medverkande i två av dem. En panel om bloggande – vi var en mix av skrivbloggare och bokbloggare som diskuterade och svarade på publikens frågor – och en panel om genreöverskridande litteratur där jag också hade sällskap av min förlagskollega Anna Blixt. Den förstnämnda delvis för att jag skriver här och nu, och den andra utifrån min bok som inte riktigt vill hålla sig inom ramarna…

Nästa större evenemang är ConFuse, årets största svenska Fantasy- och SF-kongress. Där kommer jag också delta i programpunkter så som det ser ut nu (fler än på Åland dessutom). Så nu är jag verkligen en av de som ”är med”. I egenskap av författare dessutom.

Så ett mål till kan anses uppnått. Dags att blicka vidare. Hur fortsätter jag min resa som ”författare”? Vad skall mitt nästa mål vara?

Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag måste måla upp en ny bild. Eller snarare några stycken. Fundera över vad de innebär för mig personligen och vad jag måste göra och prioritera.

Hur var Archipelacon då?

En lång beskrivning får knappast plats – så jag får nöja med en kort:

Helt fantastiskt kul!!!

En lite längre, men ganska förvirrad, beskrivning har jag skrivit här.

Mats Strandberg skriver kort om sina upplevelser på Litteraturmagazinet.

Det lär väl komma fler beskrivningar väldigt snart. Men i skrivande stund hittar jag inte någon att länka till… (iaf inte på svenska)

Tack till alla som var där och gjorde upplevelsen så himla bra!

Inte jag…