Vad ska folk tycka?

christinas

Fotograf: Jonas Schiller

Min hjärna är mosig. 

När jag sitter här och skriver detta inlägg så har jag precis korrekturläst klart de sista kapitlen. I morgon bitti ska jag skicka tillbaka de få saker jag hittat i manuset till förlaget.

Tvivlet är tyvärr tillbaka. Jag försöker att inte lyssna. Jag önskar att jag kunde pausa  den här känslomässiga bergochdalbanan – bara för en liten stund så jag hinner hämta andan – som jag befunnit mig på i lite mer än två år men jag vet att än är inte denna åktur slut.

Hittills har jag bara uppfyllts av enorm lycka när jag tänkt på det, att mitt lilla manus ska bli en bok och läsas av andra men nu … nu känner jag paniken komma smygandes.

Vad ska folk tycka?

Kommer de att gilla mitt sätt att skriva, min röst, tonen, storyn, huvudkaraktärerna?

Jag vet inte. Än dröjer det några månader innan jag får svar på det.

Allt jag vet just nu är att jag är sjukt stolt över mig själv och över min lilla bok. Och oavsett hur det kommer att gå för Hemligheter små när den finns där ute för alla att se, läsa och tycka till om så har jag skrivit för mig själv. Jag har skrivit vad jag vill läsa. Och det är egentligen allt vi kan göra.

Tips under skrivprocessen del ett

Nu när min debutbok Charlotte Hassel snart är här har jag tänkt allt mer på den långa process jag genomgick för att skriva boken. I mitt fall kan man rätt så lätt dela in processen i två delar: produktion och efterarbete. Här kommer en beskrivning av produktionsdelen:

Produktion – del ett

Alla mina böcker börjar med en idé. Ofta bygger dessa på en känsla eller en tankebild av något som intresserar mig. I Charlotte Hassel var det tanken på någon som efter lång frånvaro återvänder till sin hemort under falsk identitet som blev basen för boken. Historien drivs också av kärleksrelationen mellan Charlotte Hassel och hennes ungdomskärlek Axel Gyllenstierna.

Då grundidén är färdig börjar jag att bygga på med karaktärer och platser. När ska historien utspela sig, vilka personer behövs för att jag ska kunna berätta en historia, vad heter de, vilka är de och var befinner de sig?

Ganska tidigt i processen gör jag research om den specifika tidsperioden, miljön där historien utspelar sig och diverse kuriosa. Till Charlotte Hassel gjorde jag t.ex. mycket research om hur Stockholm såg ut på 1700-talet. Jag tittade på gamla kartor och läste miljöbeskrivningar och facktexter om hur människor levde.

Så snart jag har ett persongalleri och en bild av miljöerna börjar jag fundera på vilka scener som behövs för att berätta historien. Långsamt bygger jag upp ett kronologiskt händelseförlopp med hjälp av korta summeringar av kapitlen (t.ex. Charlotte träffar Marianne på ett café och frågar henne varför hon vill gifta sig med Moritz).

När detta så är färdigt sätter jag äntligen igång att skriva. Jag brukar börja med viktiga nyckelscener som ”sticker ut”. I Charlotte Hassel började jag faktiskt med det allra första kapitlet, men så är det inte alltid. När nyckelscenerna är färdiga bygger jag på med fler scener.

Jag korrekturläser regelbundet mina texter under processens gång. Om jag någon gång saknar inspiration läser jag istället. Jag vill dock absolut inte att någon annan läser mina texter innan hela manuset är färdigt!

Mina bästa tips för den här delen av processen:

  • Ha en målbild av det färdiga manuset och vad du ska göra med det. Kanske kan du be någon god vän att läsa det då det är klart eller göra en lista på de förlag du tänker skicka det till – allt för att motivera att du slutför det.
  • Hoppa över scener som känns svåra/jobbiga att skriva. Börja med de du är sugen på och skippa att skriva kronologiskt om det gör att du kör fast. När du sedan har x antal färdiga sidor blir det lättare att motivera skrivandet av de svåra scenerna.
  • Lär känna dina karaktärer väl. Kanske kan du rita en bild av hur de ser ut och lista deras egenskaper? Ju bättre du känner dem desto lättare/roligare blir det att skriva om dem.
  • Bli inte stressad av att det tar tid. Jag kan hålla på att planera en bok i flera månader och ibland behöver hjärnan en skrivpaus för att lösa problem.
  • Pröva dig fram. Kanske måste en karaktär bytas ut eller slutet ändras. Var öppen för att historien tar dig till en plats du inte hade planerat och våga experimentera med olika tempus och berättarröster.

Korrekturläsningspanik

Jag har lärt mig något nytt. Sitter just nu och korrekturläser mitt manus, igen, i nära panik. Jag trodde verkligen att jag var klar. Att det efter två ordenliga korrekturgenomläsningar inte fanns några saknade kommatecken eller felplacerade citattecken. Att alla felaktiga böjningar och irriterande upprepningar var utraderade. Men icke!

Fick en ny pdf av min grafiska designer härromdagen. Satte mig ner och tänkte göra en liten extra korrläsning, då det ska in till tryckeriet om bara några dagar. Jag trodde att allt var klart. Men till min förskräckelse fann jag omedelbart alldeles för många misstag. Nu måste jag läsa igenom hela boken, igen, för att rensa bort de sista.

Men varför såg jag då inte dessa fel tidigare? Jag har ändå gjort detta två gånger förut. Jag tror svaret ligger i textens formatering. Nu är det en annan storlek, en annan font och en annan grafisk disponering. Det gör att texten flyter annorlunda. Saker som ögat innan gled över, fastnar. Det är inte kul att sitta med detta bara dagarna innan allt ska in till tryckeriet, men jag är ändå glad att jag upptäckte det nu.

Så man lär sig alltid något. Till nästa gång vet jag att när jag korrläser så ska jag ändra font och storlek mellan läsningarna. Det tjänar man så grymt mycket på. Nu måste jag sluta skriva, och fortsätta läsa. Igen. Tur att jag verkligen gillar berättelsen. 😉