Boken som skrev sig själv

För mindre än en vecka sedan skrev jag ett inlägg om ett manus jag mer eller mindre snubblade över i min egen dator. Jag skrev att jag trodde att det skulle kunna bli bra, efter ”mycket arbete”.

Hm. Något hände. Jag satte mig ner och skrev. Förträngde en stund alla andra texter som hade högre prioritet. Då hände det magiska: berättelsen skrev sig själv. Plötsligt hade jag nått slutet och satt punkt.

Eftersom det är en lätt att läsa-bok består den av endast 3000 ord. Det går snabbt att redigera, läsa om, läsa högt, be någon annan läsa, korrekturläsa och snygga till. Alltså sitter jag nu med ett manus som jag själv tycker är färdigt att skicka till förlag.

Hm. Det brukar heta att man ska låta texten vila. Flera veckor. Få lite perspektiv, hitta sådant som behöver ändras. Grejen är att jag inte vill ändra något. Utom möjligtvis första stycket. Resten är precis så som den ska vara.

Frågan är: är jag galen om jag skickar den till ett förlag på en gång? Av erfarenhet vet jag att det ibland gäller att smida medan järnet är varmt, förlagen är inte så sega som de ibland framstår.

Ett färdigformulerat mejl ligger i utkastkorgen. En adressat finns. Skicka eller vänta?

Hm. Tål att tänkas på.

Lyckan är ett manus (eller flera)

En fördel med att skriva för barn är att manusen är tämligen korta, vilket gör att man kan arbeta på flera texter parallellt. Just nu håller jag till exempel på att finputsa nästa bok om Adam, samtidigt som jag skriver på en mer äventyrlig berättelse för äldre barn. Det manuset är längre kräver en hel del redigering för att bli bra. Målet är att kunna skicka det till förlag under 2011. Hur det går med den saken återstår att se

Utöver dessa manus har jag ett gäng andra idéer. Ibland är det bara ett enda ord jag har skrivit upp för att någon gång i framtiden utveckla en berättelse kring. Vissa gånger har jag en hel boks handling klart för mig och skriver en kort synopsis. Det händer också att jag får infall och börjar skriva en berättelse från början.

Alla sådana dokument har jag samlat i en mapp i datorn. Häromdagen gick jag igenom innehållet i mappen och hittade ett dokument med början på en berättelse. Den handlar om Stella som försöker ordna en viktigt sak i sitt liv på egen hand.  När jag började läsa texten insåg jag att det var ganska bra. Absolut något att skriva vidare på.

Detta manus har en helt annat målgrupp än mina andra texter, då den är tänkt att bli en lätt att läsa-bok. Den tar upp ett tema som jag tror att många barn funderar på, men som sällan skildras i barnböcker. Exakt vad det handlar om vågar jag inte avslöja riktigt ännu, men jag har en känsla av att det skulle kunna bli riktigt bra.

Efter att ha givit ut min första barnbok vet jag hur mycket arbete som kvarstår innan det över huvud taget är läge att visa texten för någon annan. Men bara känslan av att de ord jag skriver skulle kunna bli en bok som små människor kommer att läsa och ha glädje av gör mig varm inombords. Att skriva är tillbringa en stund i Eldorado – ett drömland i min egen dator.