Boken som skrev sig själv

För mindre än en vecka sedan skrev jag ett inlägg om ett manus jag mer eller mindre snubblade över i min egen dator. Jag skrev att jag trodde att det skulle kunna bli bra, efter ”mycket arbete”.

Hm. Något hände. Jag satte mig ner och skrev. Förträngde en stund alla andra texter som hade högre prioritet. Då hände det magiska: berättelsen skrev sig själv. Plötsligt hade jag nått slutet och satt punkt.

Eftersom det är en lätt att läsa-bok består den av endast 3000 ord. Det går snabbt att redigera, läsa om, läsa högt, be någon annan läsa, korrekturläsa och snygga till. Alltså sitter jag nu med ett manus som jag själv tycker är färdigt att skicka till förlag.

Hm. Det brukar heta att man ska låta texten vila. Flera veckor. Få lite perspektiv, hitta sådant som behöver ändras. Grejen är att jag inte vill ändra något. Utom möjligtvis första stycket. Resten är precis så som den ska vara.

Frågan är: är jag galen om jag skickar den till ett förlag på en gång? Av erfarenhet vet jag att det ibland gäller att smida medan järnet är varmt, förlagen är inte så sega som de ibland framstår.

Ett färdigformulerat mejl ligger i utkastkorgen. En adressat finns. Skicka eller vänta?

Hm. Tål att tänkas på.