Att ha ett uttalat mål

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Det har varit Augustprisgalan i veckan och vinnarna har utsetts. Det måste vara fantastiskt att vinna det priset och jag tror att de flesta av oss som skriver drömmer om att vinna något stort pris. Det får mig att fundera lite på vad jag vill uppnå med skrivandet. Det handlar verkligen inte om ära, berömmelse och pengar. Det handlar om att jag få göra det jag tycker allra mest om att göra, det som får mig att må bra, men också det som jag faktiskt är bra på att göra. Nämligen att skriva.

Just nu är skriva det jag gör minst av min vakna tid. Att jag i somras gick upp i arbetstid på mitt vanliga dagjobb från 50 % till 80 % gjorde en väldig skillnad, i negativ bemärkelse. Jag har inte alls lika mycket ork till att skriva samtidigt som kreativiteten också har gått ner på sparlåga. I vanliga fall hämtar jag energi från skrivandet, men nu orkar jag knappt skriva och det blir en ond cirkel. Det gör mig ledsen att jag ägnar så lite tid åt det jag mest av allt vill göra.

Så trots att det är inte är ära, berömmelse och pengar som är drivkraften när jag skriver är det ändå så att jag någonstans längre vill tjäna så pass mycket pengar på mitt skrivande att jag åtminstone ska kunna gå ner i arbetstid. Mitt långsiktiga mål är förstås att kunna skriva på heltid. Och någonstans är jag övertygad om att det är möjligt. Till och med inom en femårsperiod. Det kanske låter kaxigt, men det handlar verkligen inte om det. Det handlar om att sätta upp en målbild för mig själv som jag strävar och arbetar emot. Varför skulle det vara omöjligt? Om jag hela tiden gör saker som tar mig mot det målet så tror jag att det är möjligt. Jag kommer förmodligen inte kunna leva i överflöd, men om jag kan se till att jag och min familj kan ha en dräglig levnadsstandard och ändå få göra det jag drömmer om så vore det fantastiskt. För jag vill inte att mitt liv ska handla om att sitta av timmar på ett jobb och göra saker inte ger mig särskilt mycket.

Det är absolut inte bara dåligt att ha ett dagjobb. Förutom att jag tjänar pengar, så har jag fått inspiration till texter och karaktärer genom mitt jobb och jag har fått erfarenheter. Men genom mitt arbete har jag också fått vänner för livet. Personer som dessutom stöttar och uppmuntrar mig i mitt skrivande. Vänner, är som vi alla vet, inget som växer på träd och därför kommer jag vara evigt tacksam för det jag har fått.

På lång sikt vill jag alltså kunna skriva på heltid. Jag har ingen fullständig och utstakad plan för hur det ska gå till, men en sak är säker. Det blir inga fler böcker om jag inte skriver någonting. Så det absolut viktigaste jag behöver göra är att fortsätta skriva och att aldrig, aldrig ge upp. Jag har i dagsläget redan fyra olika barnboksmanus som är ute hos förlagen som jag väntar besked om. Jag har ett så gott som färdigt romanmanus som behöver redigeras några vändor till och jag har två förläggare som vill läsa detta manus. Jag har en idé till ytterligare en roman. Och jag hoppas att idéerna fortsätter att komma och att inspirationen kommer att fortsätta flöda. Lite rädd är jag att idéerna en dag ska ta slut. Men jag har så sakteliga förstått att jag är en kreativ person. Och för kreativa personer tror jag att inte att idéerna tar slut. Det kommer alltid att finnas saker som inspirerar, lockar och som tål att utforskas och fördjupa sig i. Och det hoppas jag få göra mer av i framtiden.

Har du satt upp några mål för ditt skrivandet?
Jag tror att det är bra att uttala sina mål högt. Åtminstone för sig själv. Ingen annan behöver veta.

När kommer boken?

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Det är den vanligaste frågan jag får numera, tätt följd av frågan: Vad heter boken?

Vad boken heter kan jag numera svara på (Solkatter och dammråttor – kluriga ordens ABC) och när boken kommer kan jag nästan svara på. Jag har inget exakt datum, men den kommer antagligen rykande färsk direkt från tryckeriet till bokmässan i Göteborg, sista helgen i september. Äntligen börjar pusselbitarna falla på plats.

Nu när jag vet så mycket kan jag äntligen börja planera för en releasefest. Den blir första veckan i oktober. Igår ringde jag runt till olika bokhandlare för att kolla vad det skulle kosta och hur det rent praktiskt skulle kunna gå till. Alla har varit förvånansvärt positiva och tillmötesgående. Det kändes rätt konstigt att ringa runt och prata om en bok som inte finns, men det var samtidigt med ett härligt pirr i magen. Det börjar bli på riktigt. Nu måste jag fundera och ringa några samtal till, prata med illustratören och med några vänner innan jag slutligt bestämmer mig.

Exakt i detta nu håller förlagets formgivare på med sättning av boken, det vill säga att formge inlagan av boken. Alltså bestämma var all text och alla illustrationer ska vara på respektive sida, på omslaget och på bokens baksida. Snart, snart får jag alltså se hur boken kommer att se ut. Jag gör mig redo för att svimma för det kommer att kännas så galet overkligt.

Texten ska slutkorrigeras och det är säkert en del småpill kvar innan den är tryckfärdig. Verserna är klara, men förklaringen till orden kan behöva några vändor till av korr. Men sedan finns det ingen återvändo. Sedan ska boken tryckas och jag ska första gången få hålla den i min hand och dessutom få besöka bokmässan som författare.

År 2013 ordnade Hoi förlag en tävling där en kunde vinna en hotellövernattning på Gothia samt fribiljetter till bokmässan. Tävlingen gick ut på att en skulle skriva en motivering till varför en skulle vinna. Jag minns att jag avslutade min motivering med något i stil med att det skulle vara sista gången jag skulle åka till bokmässan som besökare. Nästa gång jag ska till mässan är det som författare.

2013 var jag inte ens i närheten av ett förlagskontrakt och hade aldrig blivit publicerad, men jag hade ju bestämt mig för att jag en dag skulle uppnå min dröm. Så nu, 5 år senare, händer det. Jag kommer att åka till bokmässan som författare.

Så till alla er där ute, sluta aldrig drömma! Fortsätt jobba mot era mål!

Lördagsenkät: Vad har du för skrivmål 2018?

Vi är nyfikna på dina mål! Posta gärna i kommentarsfältet. Och så bjuder vi Debutantbloggare på våra egna skrivmål:

01_jennygromarkwennberg_foto_henrikberglund_mellan

Jenny: Under våren är det att skriva färdigt Kämpa tjejer! Jag är precis i slutfasen av arbetet med att skriva de tre sista delarna av 10. Sen väntar feedback från min förläggare Emma och därefter ytterligare redigering. Under hösten är målet att börja skriva på något nytt!

 

HelenaHedlund20171207013

Foto: Kicki Nilsson

Helena: I dagsläget befinner sig min debutbok ”Det fina med Kerstin” hos min redaktör i sin helhet, och än så länge vet jag inte om jag behöver pilla med den mer eller inte innan utgivning i augusti. Just nu håller jag för fullt på med uppföljaren, den andra boken om Kerstin. Någon titel på den finns ännu inte. Jag sitter här och försöker få ihop de sista kapitlen för att sedan kunna lägga den att vila i några veckor medan jag skådisjobbar, för att sedan kolla igenom allt igen med fräscha ögon innan jag skickar in till förlaget. Och efter det väntar den tredje delen, och till den har jag bara börjat samla fragment än. Tre olika roliga faser med tre olika böcker om samma person. Mitt mål är att ha alla tre böcker klara innan året är slut!

DSC03878 ret

Foto: Jakob Almer

Veronica: Min bok Sunt förnuft, vilt hjärta är redan tryckt så jag kan inte ändra något mer i den utan fokus kommer ligga på marknadsföring, att nå ut med min debutroman. Ett mål är självklart att få slut på första utgåvan. Jag har redan skrivit klart min andra bok Blått blod, rött hjärta som just nu letar förlag. Så ett av mina mål är att ha ett hem även för den innan året är slut. Ett annat mål är att få börja skriva på min tredje romance. 2018 kommer verkligen bli ett spännande skrivår!

 

Emelie-Novotny_Bonnier_009_c Stefan Tell webb

Foto: Stefan Tell

Emelie: Just nu putsar jag på de sista ändringarna på Vänd rätt upp och snart ska vi börja läsa korr. Därefter är mitt mål med 2018 att vara närvarande i allt det som händer inför och under boksläpp. Jag har så lätt för att starta upp något nytt och susa iväg i tanke och handling. Men den här våren vill jag vara bara här, bara nu. Självklart har jag massor med uppslag till nya romaner som gror i huvudet. När någon av dem tvingar mig att skriva dem kommer jag att göra det.

 

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Mia: Min debutbok (titeln är inte spikad) är färdigredigerad tillsammans med redaktör och förläggare, så den behöver jag inte jobba mer med.
Jag har alltid flera skrivprojekt på gång samtidigt. Just nu jobbar jag med ett par barnboksmanus och en novell. Men mitt stora skrivmål för 2018 är ett redigera klart manuset till min feelgoodroman. Manuset har nyligen varit hos en lektör och jag har fått tillbaka lektörsutlåtandet med en massa bra kommentarer att redigera utifrån.

florian-klauer_DB

Foto: Florian Klauer

Back to school

01_JennyGromarkWennberg_Foto_HenrikBerglund

Foto: Henrik Berglund

När jag var 20 sa jag kaxigt i en tidningsintervju att jag skulle skriva en roman och söka till Dramatiska Institutet (DI). Men jag gjorde tvärtom. Jag slutade skriva mitt i romanen och sökte aldrig utbildningen. Tills nu!

Idag börjar jag plugga en termins fördjupningskurs i att skriva TV-serier på Stockholms Dramatiska Högskola (det som tidigare hette DI) och jag är sjukt peppad. Det blir sista rejset innan jag tar steget fullt ut i arbetslivet igen.

Hösten 2016 sa jag upp mig från jobbet som copywriter och strateg för att börja plugga till manusförfattare. Jag sa upp mig för att visa inför mig själv och omgivningen att jag menade allvar med skrivandet. Väldigt nervöst, men jag hade stöd från min familj och jag gick på magkänslan. Den skrek: Vad som än händer sen vill jag gå den här utbildningen. Det är en once-in-a-lifetime-möjlighet!

Ett av ansökningsproverna till Alma manusutbildning var Kämpa tjejer! Från början var det som nu ska bli en Storytel Original ljudboksserie alltså en idé till en tv-serie. En idé som jag också har utvecklat och förfinat under utbildningen. Jag har lärt mig massor!

Visst låter det enkelt?

Det har det inte varit. Jag har skrivit som en gam i fyra år. Först på fritiden och sen heltid som student. Och det var först på tredje försöket jag kom in på Alma. Det är ett hårt arbete att skriva. Stel nacke och platt röv får du också.

Men hej, om du har en gammal skrivardröm. Jag rekommenderar dig varmt att söka en skrivarkurs. Det går att bocka av en kaxig bucket list, även 25 år senare!

manusbocker