Jennys debutantår: jag vågade!

JENNY_GROMARK_WENNBERG_BOK

Jenny Gromark Wennberg

När jag började skriva på Debutantbloggen för snart ett år sen handlade det för mig om att våga. Jag skulle skriva klart en bok under året och tro på mig själv och min förmåga under processen. Samtidigt skulle jag plugga klart till manusförfattare och ta mina första steg in i film- och tv-branschen. Våga tro att jag som 40+ skulle kunna bli författare. Följa upp det skrivande jag höll på med som ung.

Jag tror att många författaraspiranter delat känslan av ”inte ska väl jag?” och ”vem tror jag att jag är?” Rädslan att misslyckas får en att inte ens försöka. Eller att ständigt gå med en klump i halsen, orolig för att inte duga. Min debutroman Storytel Original ljudboksserien Kämpa tjejer handlar om det. Att trots allt våga ge sig på sin innersta dröm.

Mina drömmar, att skriva en bok och manus för en tv-serie, har gått i uppfyllelse under det här året. Det finns till och med chans att Kämpa tjejer blir en tv-serie. Jag vågade! Jag arbetade hårt. Och jag fick en publik till min bok och fantastisk respons. Från ”jag skrattade högt”, ”jag kunde inte sluta lyssna” till ”stor igenkänning” och ”helt underbar”. Det betyder allt för mig som författare, att någon skrattar och kan känna igen sig.

Och till dig som tvivlar. Ge inte upp innan du ens försökt. Skriv!

Nu är debutantåret alldeles snart över. Tack alla som läst bloggen och lyssnat på Kämpa tjejer! Tack Linnea som tog över bloggandet på måndagar när jag blev sjuk. Tack Emelie, Helena, Mia och Veronica. God jul och gott nytt år!

Kram från  Jenny

Vill du fortsätta följa mig? Jag finns på Instagram, Facebook och på min hemsida.

Vilken är din jorden-runt-resa?

Förra veckan var jag ute på trevligheter och det var som att gå på en ljuvlig memory lane genom alla kreativa utbildningar som jag har gått. Träffade vänner från tiden på Berghs reklamskola (20 år sen i år!), från Folkuniversitetet, Alma manusutbildning och StDH på en och samma kväll. Det var fantastiskt roligt att träffa alla dessa personer som jag lärt känna genom åren, en sorts Här är ditt liv om ni minns det klassiska tv-programmet med Lasse Holmqvist.

Jag pratade med skolkompisar från förr om vad vi drömmer om nu, såhär mitt i livet. Är det att säga upp sig från jobbet och åka på en jorden-runt-resa? Leva life och bara dra. Jag vill gärna ut i världen (har Jamaica, Japan och Nya Zeeland på önskelistan) men min egen stora resa är genom utbildning. När jag kastade loss och sa upp mig från jobbet för 2 år sen för att börja plugga, var det exakt precis det jag ville och knappt att jag vågade. Nu är utbildningsresan slut för den här gången, men oj vad det fortsätter att kittla i magen. Jag har blivit egen företagare och ska pussla med uppdrag. Nästa vecka vet jag troligen hur hösten ser ut… så håll tummarna för den här nyblivna manusförfattaren!

Bokrelease_Härifråntilldig

Bokrelease för Härifrån till dig. Albert Lindemalm, Jenny Gromark Wennberg, Sören Bondeson, Anna Bågstam och Rebecka Edgren Aldén. Alla flitiga studenter hos rockstjärneläraren i mitten!

I torsdags träffade jag även skrivarvänner från Sören Bondesons kurser i manusutveckling. Albert Lindemalm ordnade finfin releasefest på Bysis Bok & Papper för att fira att hans Storytel Original ljudboksserie Härifrån till dig blivit pocket. Så kul! Och kul att träffa Sören Bondeson vår allas rockstjärna till lärare. Sören berättade att han genom åren coachat över 100 personer som debuterat. Det är hyfsat många! Och snart, snart är jag en av dem. Jag sitter med redigeringen av Kämpa tjejer! och den här veckan ska manuset gå till en redaktör. Åååh, vad det kittlar i magen.

Ha en fin vecka och glad midsommar!

SparaSpara

Sex and the City fyller 20

Förra veckan var det 20 år sen första avsnittet av Sex and the City sändes. Jag tror att få serier påverkat unga kvinnor (och en hel del unga män) så mycket eller för den delen varit så viktig i skapandet av bilden av coola New York där alla vill bo.image

Sex and the City har påverkat mig på många plan, inte minst som författare och manusförfattare. I media har det ofta stått att serien handlar om vänskap mellan fyra kvinnor, men jag har aldrig tyckt att den gör det utan att riktigt kunna sätta fingret på varför. Under vårens tv-seriekurs på StDH, med analys av kurskamrater och den eminente läraren Alexander Skantze, kom det fram att serien handlar om att hitta kärlek i en ytlig men underbar värld.

Sex and the City bröt tabun. Minns att jag satt hemma hos mina föräldrar som hade TV3 och rodnade när jag såg några av de första avsnitten. ”The Rabbit” – bara att skriva om en sån sak!

En av alla favoritscener är den i pilotavsnittet när Charlotte ska dejta en alfahanne och hålla på sig, vilket resulterar i att han delar hennes taxi hem men åker vidare till en klubb för att han ”måste ligga inatt”. Så klart är det Samantha som senare raggar upp honom!

Jag minns min första resa till New York och hur kul det var att besöka de balla klubbarna, barerna och restaurangerna som synts i serien. Låg till och med i en säng på en bar och drack drink precis som de gjorde i serien, haha! Jag var ett dedikerat fan och köpte en Marc Jacobs-jacka inspirerad av seriens fantastiska mode skapat av ikonen Patricia Field. Sex and the City är den serie som betytt mest för mig åren runt 30 då även jag sökte kärlek i en ytlig värld, fast runt Stureplan. Och jackan hade jag på mig när jag träffade min man för första gången, men det är en annan historia…

När jag var i New York första gången var jag där som copywriter på jobbresa. Då hade jag ingen aning om att jag skulle börja drömma om att bli manusförfattare, skriva tv-serier och sitta i ett så kallat writers room. Alltså ett rum där du jobbar i grupp med andra författare. (Missa inte artikeln om SATC:s writers room i Vanity Fair, tack Amanda för tipset.) Det fanns inte på kartan.

Men. I fredags skrev jag klart mitt första tv-serieavsnitt! Efter två års heltidsstudier är jag manusförfattare på riktigt! Tjoho!! Det är en komediserie som kommer att gå på en stor kanal till våren, och med tanke på Sex and the City som handlar om att hitta kärlek i en ytlig värld kan jag hinta om att jag har inspirerats av min gamla favoritserie.

Inspireras av det du gillar och ha en härlig vecka!

Håll fast vid din idé!

01_JennyGromarkWennberg_Foto_HenrikBerglund

Foto: Henrik Berglund

Stockholm kokar fortfarande i en sällan skådad värmebölja. På onsdag ska termometern stiga till 29 grader och jag och mina klasskamrater på StDH ska pitcha våra tv-serieidéer för dramacheferna på SVT. Nervöst som tusan, men också en härlig grand finale efter 2 års studier.

Vi har 7 minuter på oss att presentera vår serie. På den tiden ska vi fånga publiken och få dem intresserade. Då gäller det att ha självförtroende, att tro på sin idé och ha is i magen om de visar sig ha stenansikten. Vad är det värsta som kan hända? Du kanske gör bort dig inför några av de viktigaste makthavarna i film- och tv-branschen… Det bästa som kan hända? De tror på dig och din idé.

Jag har i min roll som copywriter gjort många pitcher genom åren för att sälja in nya reklamkoncept, men bara ett par i rollen som manusförfattare. Och visst har jag haft tur, en av pitcherna ledde till min författardebut och kommande ljudboksserie Kämpa tjejer.

En av mina bästa idéer som copywriter har varit kampanjen med budskapet ”Knark är bajs”. Kampanjen fick otroligt stor genomslagskraft i målgruppen unga vuxna för 10 år sen, vann flera reklambranschpriser och har blivit en del av populärkulturen. Jag är väldigt stolt över att uttrycket fortfarande används.

 

Hultsfred_Anna_Nina

Hultsfredsfestivalen 2007 med bl a Anna Ternheim och Nina Persson. Knark är bajs!

När självförtroendet vacklar tänker jag att jag trots allt haft förmåga att sälja in en idé med ett budskap som få kommunikatörer skulle köpa. Men Anna, vår coola kund på Socialdepartementet, trodde på oss i arbetsgruppen och var beredd att testa. Det blev en succé.

Så om du har en galen idé, en som du kanske knappt vågar berätta om, håll fast i den! Det kan visa sig vara den bästa idé du haft. Hittills.

Ha en fantastisk vecka och njut av sommarvärmen!

Bli antagen och vikten av snygga skor

Flera som läser den här bloggen eller följer mig på Instagram har hört av sig om Alma manusutbildning. Några har gått vidare till andra steget i årets antagningsprocess och slitit hårt under långhelgen. Jag önskar er all lycka till!

Och så tänkte jag berätta om hur det gick till när jag blev antagen.

jenny

Foto: Henrik Berglund

För ett par somrar sen satt jag i familjen Broos kök på Östermalm och blev intervjuad. Det var det tredje och sista steget i processen för att bli antagen till Alma manusutbildning. Utbildningsledare Sara Broos sa att jag hade fina skor. Fröken P, Petra Revenue, sa att hon kom ihåg mig fastän vi inte setts på över 20 år. En gång i tiden var jag hennes praktikant på Teater Trixter i Göteborg.

Jag var oerhört nervös och intervjun gick fort. Den var över före utsatt tid. Enligt Google ett tydligt tecken på att intervjun gått riktigt dåligt.

Efteråt gick jag till jobbet. Ett nytt jobb jag haft i bara några månader. Ett bra jobb med schysta kollegor, tjänstepension och betald semester. Ändå hade jag just sökt en utbildning för tredje gången. Sista försöket, hade jag bestämt.

Alma manusutbildning tar in ett litet antal elever per år och konkurrensen är stenhård. Jag visste det eftersom jag spruckit i andra provet tidigare. Men nu hade jag kommit så långt som till intervju. En av femtio personer.

Jag hade förberett mig och gått kvällskurser i manusskrivande för att kunna göra så bra ifrån mig som möjligt. Det räckte inte att kunna skriva som en copywriter. En fördel när du söker är att vara författare, skådespelare eller regissör.

För att ansöka skickar du ett personligt brev, betyg, referenser och arbetsprover. Går du vidare väntar omfattande antagningsprover och du har en dryg vecka på dig. Som tur var sammanföll provet med en långledig helg. Min man tog ansvaret för barnen. Jag skrev dag och natt.

Ett par veckor efter intervjun dök det upp ett mejl från Alma i inboxen. Jag skrek: ”Neeeeej!” när jag klickade upp det. Säker på att jag inte kommit in. För det stod inget i mejlet, bara en PDF med mitt namn på. Ett typiskt ”Tack, men nej tack”-brev. Min man undrade hur det stod till för han hörde hur jag skrek. Sen läste jag:

”Antagningsgruppen har idag efter en omfattande process haft sitt sista möte och beslutat om antagningen. Vi har glädjen att meddela att du är antagen till yrkeshögskoleutbildningen Manusförfattare, tillsammans med en fantastisk grupp på totalt sexton deltagare.”

Då skrek jag igen, av glädje. Firade med min man och med mina barn. Tyckte på en gång att det var riktigt smart att klä mig i leopardfläckiga Cruella de Vil-ökenkängor under intervjun.

Och det fanns ingen återvändo. Efter alla ansträngningar var jag helt säker på att det var det här jag ville göra. Trots varningar. För vem börjar plugga vid 42? Till ett osäkert frilansyrke i en bransch som nästan är omöjlig att komma in i?

Jag sa upp mig från jobbet för att bli student. Det var viktigt för mig att inte ha en given väg tillbaka. Att våga ta livet och utbildningen på största allvar.

Senare träffade jag Sara Broos under en intensiv Almavecka i Stockholm. I en paus tittade Sara på mina silvriga platåskor och sa: ”Vilka snygga skor!”

Hon är sån, gillar skor. Det hade ingenting med antagningen att göra. Tror jag. 🙂

Ha en fin vecka!

1498650441219

Antagningsskorna! Bra att fokusera på om en är nervös inför en intervju.

 

Hej från plugghästen

01_JennyGromarkWennberg_Foto_HenrikBerglund

Foto: Henrik Berglund

Jag har paus från mitt ljudboksmanus och inväntar feedback. Senaste veckan har jag istället jobbat med mina andra skrivprojekt. Jag sitter med i manusgruppen för en kommande tv-serie och har tagit första steget in i arbetslivet som manusförfattare.

Det är fantastiskt kul att ha fått förtroendet och en dröm att skriva komedi för tv! När jag tänker på mig själv som författare så är drömmen att fortsätta kunna kombinera skrivandet. Till exempel så som författaren och manusförfattaren Maria Nygren gör, och som gästbloggade på Debutantbloggen igår.

Jag har också haft litteraturseminarier med min klass på Stockholms Dramatiska Högskola (StDH). Vi läser manusförfattargurun John Yorke och testar hans teori kring tes och antites på våra egna projekt. Jag är som en svamp och försöker suga i mig varenda slatt av kunskap jag kan få. Samtidigt är det lätt att tappa lusten inför alla teorier. ”Det är viktigt att de ger energi om ni ska använda dem”, sa vår lärare klokt. I höst kommer John York dessutom till StDH för att föreläsa, men då är jag inte student längre.

Det är dags att efter 2 års studier ta klivet från student till manusförfattare på riktigt. Japp, det är som att vara 25 igen och vara på väg ut i arbetslivet. Släppa studentidentiteten och kasta sig ut. Söka jobb. I bagaget har jag ett manusförfattardiplom och en hel hög kurslitteratur för ja, jag erkänner – jag har blivit en plugghäst efter 40.

Ha en fin vecka!

bokhög_foto_jennygw

Foto: Jenny Gromark Wennberg

Gästbloggare: Maria Nygren

MariaNygren

Maria Nygren

En ung kvinna med den största av drömmar gick på Dramatiska Institutets filmlinje. Hon hade alltid varit intresserad av var gränsen går mellan fantasi och verklighet och just nu arbetade hon med en långfilm som hon döpt till ”100 meter lycka”. Manuset handlade om den 17-åriga Ninna som har det svenska rekordet på 100 meter och hon tränar natt och dag för att komma till VM. Men på samma gång ligger hon orörlig i ett mörkt rum. Hennes kropp, märkt av sjukdom, har börjat angripa sig själv och hon blir snabbt allt sämre.

Kvinnan som skrev den historien var jag, och filmmanuset vann vidunderligt nog Nordisk film och tv-fonds stora tävling Nordic Talent. Nu skulle det bli till långfilm och jag började samarbeta med ett danskt filmbolag. Det var eufori, känslan av springa minst lika snabbt som Ninna, att nudda molnen, nej långt över molnen – att röra vid solen.

Och som det brukar gå i sedelärande historier gick det också för mig – solen brände alltför starkt, det uppstod en massa konflikter, jag kompromissade sönder min historia och till slut stod jag där, ensam i askan med ett filmmanus som jag inte ägde rättigheterna till. Och någonstans där, när jag var längst ner i Ninnas orörliga mörker, insåg jag till slut att jag kunde ta tillbaka min historia, ge den en form som inte krävde regissör, producent och en mångmiljonbudget. Och så blev det – ”100 meter lycka” blev min romandebut.

Sex år senare, hösten 2017 arbetar jag som lärare på Skrivarakademin och under en av lektionerna diskuterar vi de berättartekniska skillnaderna mellan filmen och romanen. Jag låter eleverna läsa ett utdrag av det ursprungliga filmmanuset till ”100 meter lycka” och därefter samma scen som litterär text. På vilka sätt skiljer de sig åt?

Först är det tyst, något enstaka nervöst skrapande med fötter, och jag uppmanar dem att våga vara rättframma. Här finns ingen hänsyn att ta, bara saker att upptäcka och lära sig av. Och så till slut säger en av dem att filmscenen var stringent, återhållsam och intressant medan den i bokform blev babblig och omständlig med alltför många tankekast.

”Precis”, svarar jag. ”Och varför blev det så?”

Ingen av dem hade något svar.

Men nu, så här många år efter att jag skrivit de två varianterna, har jag det.

När jag gjorde om historien från film till litteratur var jag så svältfödd på att få veta exakt allt som rörde sig inuti mina karaktärer (på film finns ju bara vad de gör och vad de säger, inga tankar och långa inre monologer). Jag var så lycklig över att få skriva exakt hur jag ville – detta att varje litet infall, varenda tanke kunde stoppas in, att jag ärligt talat sket i om det gjorde boken sämre.

Lusten att skapa utan kompromisser, utan en tanke på framtida läsare, var det enda som drev mig. Observera att det här inte är en särskilt smart strategi för att nå ut och sälja böcker, och idag hade jag förmodligen inte skrivit boken på det sättet jag gjorde. MEN samtidigt finns det något i detta som jag tycker är viktigt att påminna sig om – för att orka med skrivprojekt som tar enorma mängder tid och liv i anspråk måste lusten sättas allra främst. Den där lusten som får orden att rinna ur fingrarna.

För det är inte drömmen om försäljningssiffror och tv-soffor som bär dig genom skrivandets alla vedermödor, det är musiken som bryter fram under långa skrivpass – den som berättar att det här är ditt eget att fritt forma som du vill, och så länge du skriver är allt, precis allt tillåtet!

Eller som Gunnar Ekelöfs sa det:

Tag och Skriv

Om livet, om de levande.

Om döden, om de döda.

Om älska och hata.

Om öster och väster,

de två som aldrig skall mötas och aldrig skiljas,

blott ana varandras närhet,

förnimma och följa varandras rörelser,

så som människan måste i hat och i kärlek.

 

Maria Nygren är författare och manusförfattare. Hon har skrivit tv, film och fyra romaner, varav ungdomsboken ”Fjärde riket” blivit den mest uppmärksammade. Våren 2019 släpper hon ”Pojken utan namn” på Bonnier Carlsen.

 

Satsa på författardrömmen?

03_JennyGromarkWennberg_Foto_Henrik_Berglund

Foto: Henrik Berglund

Det sägs att var tredje svensk drömmer om att bli författare.

Läste i tidningen Skriva att en forskare kommit fram till att bland det värsta för dem som refuserats är att identiteten som författare förvägrats dem.

Och visst är det något märkvärdigt med att bli antagen? Då ingår du i en speciell promillesklubb som passerat nålsögat. Dessutom verkar författarens status bara ha ökat under senare år, åtminstone den bästsäljande. Det är inne att vara en framgångsrik författare. Kanske inte så konstigt att många drömmer om att ge ut en bok?

Jag är en av var tredje svensk, men jag drömmer inte bara. Jag är en av galningarna som sagt upp sig från jobbet för att satsa på författaryrket! Kan fortfarande knappt fatta att jag gjorde det för 1,5 år sedan. Som medelålders och senior inom ett yrke var det en stor omställning att bli student. Men också spännande, kittlande och häftigt som ett åk Harry Potter and the Escape from Gringotts. En tripp jag unnade mig oavsett resultatet. För det hade jag klart för mig, manusutbildningen garanterade inte att jag skulle få ett enda jobb.

Förhoppningsvis kommer jag inte att bli bitter i framtiden och tänka att jag slarvat bort en barndomsdröm. Jag kommer inte behöva fundera ”om jag bara” och ”tänk om”. Nu testar jag mig fram som debuterande författare och manusförfattare i film- och tv-branschen. Jag är en rookie.

Så. Vad har jag lärt mig hittills av att satsa fullt ut på författardrömmen?

Säg inte upp dig

Om du vill slippa ha jordens blåslampa i baken ska du inte säga upp dig. Du kan till exempel få tjänstledigt för att studera eller starta ett aktiebolag. Vill du ändå ha blåslampa? Kör, bara kör!

En manusutbildning kan vara snabbaste vägen till ett författarskap

Eftersom var tredje svensk drömmer om att bli författare är konkurrensen stenhård. Många debutanter har en skrivutbildning eller är kunniga inom dramatik.

Sätt upp mätbara mål

Hur ska du annars veta att du närmar dig dina drömmar? Att bocka av delmål på en galen bucket list är stärkande för självförtroendet och det behövs. Om du inte rör dig närmare ditt mål, stanna upp och fundera vad som krävs för att nå det och arbeta på det.

Följ dina idoler

Förebilder är dem du lär dig av. Kolla tv-serier och läs mycket böcker. Fundera på vad det är du tycker är så bra. Och som flera skrivlärare sagt: inspireras enbart av de bästa.

Skriv så som du skriver

Det är lätt att förföras av tanken på att bli en framgångsrik författare och därför kopiera sådana. Men det är din unika röst och berättelser som är ”ditt guld”.

Lär dig genrer och grundläggande dramatik

Om du vill slippa bli refuserad är det rätt bra att ha koll på.

Du lär känna nya människor

När jag började plugga på heltid saknade jag mina forna kollegor och kreativa parhästar massor (det gör jag fortfarande). Det är ensamt att skriva. Men du lär känna nya människor och hamnar i nya kreativa sammanhang om du aktivt söker upp dem. Det är precis så här klyschigt: när du stänger en dörr öppnas en annan!

Idag står jag i startgroparna för att börja driva mitt eget företag på heltid. Hur det går står ännu i stjärnorna, men en sak är säker. Jag är fortfarande en av var tredje svensk som drömmer om att bli författare.

Ha en härlig påskvecka!

En bra idé kan ta dig hur långt som helst

img_8014

Drömsemestern då jag fick ett drömbesked. Jag har fått jobb!

Som copywriter är det din portfolio med idéer du söker jobb med. Jag har märkt att som författare gäller samma sak. Med en bra idé kan du komma hur långt som helst!

Just nu läser min förläggare manuset till Kämpa tjejer! och jag väntar spänt på feedback. Manuset som alltså ännu inte är klart har öppnat många dörrar för mig och det beror på idén. Den är inte så märkvärdig och kan sammanfattas så här: En journaliststudent som aldrig tidigare har tränat har fått en praktikplats på ett krisdrabbat hälsomagasin.

Visst låter det simpelt? Det ska vara enkelt att presentera en idé. Så fort det blir krångligt är det svårare för andra att förstå/köpa den. Ofta refereras det till hisspitch, både i reklam- och bokbranschen. Alltså så lång tid det tar att presentera en idé för någon under en hissfärd. Det kan vara smart att tänka ut en sådan för din idé för att se om den bär.

När jag för tre år sen skrev klart mitt första romanmanus, som refuserades vänligt men bestämt av alla stora förlag i Sverige, hade jag inte någon supertydlig idé. Jag skrev på ren och skär lust från början till slut. Då visste jag knappt vilken genre jag skrev i och jag hade heller ingen vidare kunskap om dramatik. Men det hade jag när jag formulerade idén till Kämpa tjejer! ett år senare. Jag pluggade dramatik kvällstid och jobbade hårt med flera olika idéer. Kämpa tjejer! var den som stod ut mest.

Idén har hjälpt mig att komma in på två manusutbildningar, Alma och StDH. Den har vunnit tidningen Skrivas och Storytels manuspitchtävling 2017 och bidragit till att jag fått ett bokkontrakt. Och inte minst har den varit min biljett in i film- och tv-branschen. Idag ansluter jag till en manusgrupp och ska skriva ett avsnitt för en komediserie. Hurra!

Så hur gör en då för att formulera en idé som passar en roman, ljudboksserie eller tv-serie? Mitt bästa råd är att gå en skrivkurs (t ex en kvällskurs), ta fram flera idéer och lära dig mer om dramatik. En bra början för blivande författare och manusförfattare är en bok som jag har skrivit om tidigare: Into The Woods av John Yorke.

Kör så att det ryker!

Rapport från skolbänken

Bron6209_Kim_Bodnia_as_Martin__Sofia_Helin_as_Saga_Photo_Ola_Kjelbye_0-870x578

Så här börjar tv-serien Bron. Foto: Ola Kjelbye

Att plugga tv-serier på Stockholms Dramatiska Högskola är en dröm, om än en rejält stressig sådan för en student som samtidigt skriver en ljudboksserie. Tur att serien snart är klar, åtminstone första versionen!

Tanken är att vi studenter ska presentera en idé till en tv-serie för SVT i slutet av terminen. Jag har en idé, men det är långt kvar innan jag har en färdig pitch. Ju mer jag pluggar desto mer respekt får jag för yrket. Att få till en unik idé för en tv-serie med både en hook och twist som ska tilltala en viss målgrupp är inte helt enkelt.

I fredags hade vi en heldag med Hans Rosenfeldt, huvudmanusförfattare till tv-serien Bron. En enorm succé som har sålts till 178 länder, otroligt mäktigt! Hans Rosenfeldt berättade om arbetet med serien och bjöd generöst på sina erfarenheter. Han rekommenderade oss studenter att se mycket serier och analysera vad vi gillar/ogillar och varför. Allt för att bli bättre manusförfattare.

Hans Rosenfeldt växlar mellan att skriva romaner och tv-serier. Jag frågade om skrivprocessen skiljde sig åt, men nix. Han arbetar ungefär på samma sätt med både bok- och tv-manus. Skriver storyline först och bryter sedan ner det i kapitel eller avsnitt. Jag läste att kriminalromanerna om Sebastian Bergman, skrivna tillsammans med Michael Hjorth, är sprungna ur en tv-serieidé som blivit ratad. Det blev en bästsäljande romansvit istället!

Är du nyfiken på att skriva tv-serier och dramaturgi? Jag rekommenderar 2 kursböcker som jag haft både på Alma manusutbildning och nu på STDH:

1. Into The Woods av John Yorke

Bland annat om tre- och femaktstrukturen, som är bra även för romanförfattare.

2. Writing the TV Drama Series 3rd Edition: How to Succeed as a Professional Writer in TV av Pamela Douglas

En hel del om hur branschen fungerar i USA, men också om hantverket.

Ha en fin vecka!

Ps. Rätt svar på Instagramfrågan är förstås Bron.

Jag kan skriva, jag är inte rädd

01_JennyGromarkWennberg_Foto_HenrikBerglund

Foto: Henrik Berglund

Hej!

Jag heter Jenny och kommer att blogga på måndagar. Om skrivande och om att våga gå sin egen väg.

Redan innan jag lärde mig alfabetet ville jag bli författare. Som 17-åring skrev jag en novell, uppmuntrad av min lärare i svenska på Göteborgs Högre Samskola. Ett par år senare skickade jag in den till Vecko-Revyns stora novellpristävling. Och jag vann!

Sen gjorde jag det sämsta valet någonsin. Jag trodde inte på mig själv tillräckligt mycket för att fortsätta drömma om att bli författare. Efter ett par år slutade jag helt att skriva dikter och noveller. Trots att en förläggare i juryn ringt blev det aldrig en roman.

Jag ville ändå skriva. Så jag sökte och kom in på journalistutbildningen i Göteborg. Direkt efter det copylinjen på Berghs i Stockholm. Copylinjen var och är en drömutbildning. Fast jag var rädd att inte få jobb, att inte duga. Självkänslan var på avgrundslåg nivå. Det räckte inte att jag fick jobb innan utbildningen var klar.

Mina 20 år i reklambranschen har varit fyllda av kreativa utmaningar. Jag har gjort mitt bästa. Jobbat som en gam. Snuddat vid den berömda väggen. Jag är tacksam för allt jag har fått vara med om. Spelat in reklamfilm i London strax före IT-bubblan och bott på mytomspunna The Groucho Club. Jobbat med några av Sveriges (världens!) bästa regissörer, fotografer och konstnärer. Myntat uttrycket Knark är bajs. Jag har till och med hälsat på Kanye West under arbetstid.

Samtidigt har det skavt. Värst var tillfället när en vän från tonåren, en mycket framgångsrik konstnär som vågat gå sin egen väg, frågade hur det gick med skrivandet. Ingen hade frågat på flera år. Men vännen kom ihåg mina drömmar och uppmuntrade mig att börja skriva igen. Det var så fint och det gjorde så ont. Jag vågade inte. Hellre hyfsad copywriter än misslyckad författare.

Så gick det några år till och jag fyllde 40. Då fick jag den finaste present jag någonsin fått. En skrivarkurs! Min man Erik visste att det skavde. Trots att jag aldrig pratade om det. Och när dörren till det andra skrivandet öppnades igen efter 20 år gick den inte att stänga. Sedan dess har jag skrivit så fort det funnits tid. Skrivit så mycket att jag till och med sagt upp mig från jobbet för att bli manusförfattarstudent på heltid.

Jag har börjat en ny resa. Eller snarare fortsatt där jag hoppade av – i ren och skär skräck. Nu är jag Stig-Helmer från Sällskapsresan. Han som botade sin flygrädsla med en kurs och positiva affirmationer. Nu ska jag också ut och flyga. Jag kan skriva, jag är inte rädd.

För snart ett år sen vann jag ännu en skrivtävling. Tidningen Skrivas och Storytels stora ljudbokstävling. Ändå vågade jag inte riktigt tro när förläggaren på Storytel berättade att redaktionen skrattat högt åt min pilot. Jag var tvungen att dubbelkolla att de verkligen menade det och att det betydde att det skulle bli en hel serie.

Jag kommer att debutera som författare med komedin Kämpa tjejer! en Storytel Original ljudbokserie 2018. Jag är sjukt stolt och glad. Det vore fantastiskt roligt om du vill lyssna på boken när den är klar!

Jag kan skriva, jag är inte rädd.

 

Gästblogg: Jesper Ersgård

jesperersgard_0083

Att debutera för fjärde gången

Jag debuterade i USA som manusförfattare när jag var 27 år, vilket nu börjar bli väldigt länge sedan. 2009 debuterade jag som deckarförfattare och några år senare debuterade jag som fackboksförfattare. Det känns som att jag inte gör annat än debuterar.

Och förra året var det dags igen. Jag hade just skrivit kontrakt med Natur och Kultur om att skriva en akademisk bok om forskning när Storytel hörde av sig och undrade om jag inte ville skriva en ljudboksserie för dem. Jag hade visserligen inte en aning om vad en ljudboksserie var för något men det hindrade mig inte från att glatt tacka ja.

Storytel är fantastiska att jobba med. De gav mig i princip fria händer att skriva vilken historia jag ville och vid det laget var jag erbarmligt trött på att skriva deckare och thrillers och längtade bort mot något annat. Något helt annat. Men vad?

Min storebror, som är regissör i USA, hade just skrivit början på ett filmmanus, Svart stjärna, en spännande science fiction, och jag gillade början.

Om jag bad snällt så kanske jag kunde ta hans idé, modifiera den något och voilà, en ljudboksserie färdig för Storytel! Enkelt, smidigt, roligt och något jag kan göra samtidigt som jag skrev för Natur och Kultur. Solen sken plötsligt över mitt författarskap.

Och visst var det glada dagar ett tag. Kanske till och med en hel vecka av glädje. Veckan innan jag skulle börja skriva. I detta glädjerus talade jag nämligen med en av mina vänner. Alla har minst en sån vän, ni vet, den där vännen som inte alltid delar ens glädje utan hellre lyfter upp eventuella svårigheter.

– Ska du skriva en ljudboksserie? undrade min vän skeptiskt. Har du tänkt på att det inte är som att bara skriva en vanlig bok? Du ska skriva en första säsong med tio olika avsnitt där varje avsnitt måste ha sin egen dramaturgi. Den första säsongen ska avslutas men ändå vara öppen för två säsonger till. Det är ruggigt svårt. Fattar du vad du gett dig in på?

– Ja, det låter ju lite komplicerat, sade jag, plötsligt inte alls lika glad och säker längre.

Min vän skakade medlidsamt på huvudet.

– Du har verkligen ställt till det för dig, sade han. Vad ska din fantastiska ”ljudboksserie” handla om då?

– Eh… det är en science fiction som…

Min vän spärrade upp ögonen och avbröt mig:

– Science fiction? Ska du skriva science fiction? Kan du verkligen det?

– Vadå ”kan”? invände jag förtretat. Jag har skrivit massor med thrillermanus, tre deckarromaner och…

– Science fiction är något helt annorlunda, skrattade min vän. Du kan inget om science fiction! Du gillar ju inte ens science fiction!

– Jag gillade Star Wars när jag var liten, sade jag osäkert.

– Star Wars? fräste min vän föraktfullt. Star Wars är inte science fiction. Riktig science fiction bygger på vetenskapliga teorier som författaren prövar i romanens form. Och inte bara vetenskap för den delen, filosofi också! Riktiga science fiction böcker har alltid en filosofisk ådra där de ställer existentiella frågor.

– Men det är min brors idé, sade jag hoppfullt. Han kan hjälpa mig med innehållet. Han gillar science fiction.

– Din bror! utbrast min vän föraktfullt. Ska du jobba med din bror?

– Alltså, jag skriver men han kan kommentera vad jag skrivit och komma med förslag på…

Detta ledde till ett skrattanfall hos min vän. En god tid passerade medan jag tålmodigt väntade på att han skulle skratta färdigt. Till slut torkade han tårarna och vände sig på nytt till mig.

– Din storebror ska alltså kommentera vad du, hans lillebror, skriver? Lycka till med det scenariot!

Fruktan svepte över mig. Min vän hade rätt! Jag hade försökt jobba med min bror förut när vi skrev manus tillsammans och det hade slutat illa, riktigt illa. Så pass illa att jag slutade skriva manus och skrev deckarromaner istället bara för att slippa samarbetet och nu skulle jag in i det igen. Jag hade dessutom aldrig skrivit en ljudboksserie förut, jag hade ingen aning om hur man gjorde. Jag hade definitivt inte skrivit science fiction förut! Jag skulle debutera på nytt men denna gång på tre olika sätt!

Hur kunde jag vara en sådan jubelidiot att jag kom på denna idé? Var det för sent att ringa Storytel och dra sig ur? Jag kanske bara kunde fly landet? Hoppa på ett plan till Sydamerika och aldrig komma tillbaka. Men jag hade ju barn och familj. Jag måste stanna kvar.

Dags för krishantering. I panik tittade jag på samtliga serier på Netflix för att få ett hum om serieskrivandet och säsongstänket. Vet ni att det finns 11 säsonger av ”Bones”? 11 säsonger? 23 avsnitt i varje säsong? Jag såg alla. Lärde mig en massa om lik och döda människor men inget som kunde hjälpa mig i skrivandet.

Jag loggade in på Adlibris och köpte två böcker – ”Writing Science Fiction – How to create out-of-this-world novels” och ”Science Fiction and Philosophy – From ”Time Travel to Superintelligence”. Visst låter titlarna bra? Jag har ännu inte haft tid att läsa dem.

Jag försökte sätta upp samarbetsregler med min bror för att hindra risken för spontana slagsmål. Det fungerade så där.

Uppgiven och övertygad om att ingen skulle vilja lyssna på min ljudboksserie ”Svart stjärna” satte jag mig ändå ner och började skriva för nästan precis ett år sedan. Jag förbannade min vän som sått tvivel i mitt inre och försökte förtränga hans skeptiska ord.

Jag försökte hitta tillbaka till nyckeln bakom allt mitt skrivande. Önskan att berätta en historia. Ni vet den där känslan som alla människor får ibland när de kommer hem från jobbet eller skolan och till sin familj eller vänner entusiastiskt säger: ”Alltså, jag bara måste berätta vad som hände idag…”

Jag bara skrev. Och skrev.

”Svart stjärna” hade premiär förra sommaren. Den blev Storytels mest lyssnade ljudboksserie någonsin. I julas kom den ut i Danmark och Holland och hamnade på första plats på topplistorna i båda länderna. Säsong två kom ut på Lucia förra året och är den högst betygsatta serien någonsin. Ingen kunde vara mer förvånad än jag över ”Svart stjärnas” framgång. Och ingen vet mindre än jag om varför den gick så bra.

Min skeptiske vän har inte heller några förklaringar. Jag frågar honom varje gång vi ses, vilket är ganska ofta. Den jäveln verkar bo i min badrumsspegel.

svartstjarna_s2

Jesper Ersgård debuterade 1997 som filmmanusförfattare i USA med Living in Peril med Rob Lowe och Jim Belushi. 2009 debuterade han som romanförfattare med Ut kom vargarna. 2011 debuterade han som fackboksförfattare med Hedebyborna – En berättelse on en TV-serie. 2016 debuterade han som populärvetenskaplig författare med De fem stora. 2016 debuterade han som ljudboksförfattare med Svart stjärna. Han funderar nu intensivt på vad han ska debutera med härnäst. Kom gärna med förslag direkt till honom på hans FaceBook-sida.