Journalistkrokar

För några veckor sedan var jag och mina skrivarvänner och våldgästade kursen Att skriva barnlitteratur när de hade sin träff på Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby. Vi gick kursen tillsammans för flera år sedan och har efter det hållit kontakten. Det är verkligen guld värt att få träffas och bara prata skrivande ett par gånger om året. Vi brukar då också nästla oss in på Linnéuniversitetets träffar och lyssna på föreläsningar av författare. Tänkte i dagens inlägg dela med mig av de tips som Fredrik Brounéus gav under årets träff om hur man krokar journalister och bloggare.

Han tipsade om att skriva en kortfattad text där du säljer in din bok och dig själv. En text som sedan kan användas och skrivas om för att passa i flera sammanhang. Jag la ner mycket energi på att skriva ett debutantporträtt till Svensk bokhandels katalog. Nu använder jag delar därur till andra texter. Något omskrivna men ändå, det är värt att ta tid till att skriva en riktigt bra och genomtänkt text. Den går att återanvända många gånger.

Fundera över vilken som är din publik och om det finns grupper med specialintressen som kan vara intresserade av boken. I mitt fall utspelar sig Vi går varvet delvis på en teater, kanske kan det finnas något där? Eller skolvärlden, kanske kan en lärarhandledning vara något.

Finns det någon geografisk koppling i din bok, har du släkt eller är uppvuxen på en ort som du kan koppla till? Kan den lokala pressen vara intresserad av din bok. Min gamla högstadieskola med atriumgården som vi kunde gå varvet runt finns inte kvar längre. Skolan är jämnad med marken och uppbyggd igen. Men visst finns det en koppling. Precis som Liv och de andra i boken inte är jag och min kompisar så utgår det ändå från vissa minnen, blandat med nutida händelser och påhittat.

Lär dig berätta om din bok på några minuter. Eller sekunder tänker jag när det gäller barn. Intresset hålls uppe högst i fem sekunder och på den tiden bör jag ha väckt något. Svår fråga det där: Vad handlar din bok om? Skitsvår. Funderar fortfarande på ett bra svar. Fick frågan senast i går av en 12-åring. Lyckades krångla mig ur det genom att visa en bild på omslaget och läsa baksidestexten. Bara att öva vidare då alltså.

Astrid Lindgren, Stortorget i Vimmerby

När känslorna svallar

Foto: Jini Sofia Lee

Nu är det riktigt nära. Igår fick jag besked om att böckerna har skickats från tryckeriet och de skickas direkt till bokmässan i Göteborg. När jag fick det beskedet grät jag först glädjetårar som sedan övergick i en störtflod. Det blev ett otroligt känslomässigt ögonblick som jag själv blev lite tagen på sängen av. Det blev plötsligt så verkligt. Boken är klar. Den finns på riktigt. Drömmen som jag har kämpat och jobbat för under så många år. Nu är det snart inte bara längre en dröm. Det är en verklighet.

Undrar hur det kommer att kännas när jag får se och hålla i boken för första gången? Jag hoppas att jag hinner få hem boken innan jag åker till bokmässan. Annars blir mitt första möte med boken där på mässgolvet i Olika förlags monter. Och det kan ju gå lite hur som helst. 😉

Bokmässan är alltså bara drygt en vecka bort. Jag kommer vara där på fredag och lördag, men har inga programpunkter. Däremot har förlaget bett mig komma förbi montern och signera några ex av min bok. Är det någon av er som kommer att vara där och vill ha ett signerat ex, så kan hojta till så kan vi säkert ordna detta.

Releasefest kommer jag ha, men det blir först den 20 oktober i Stockholm. Save the date! Jag återkommer med tid och plats när allt är helt spikat.

Tillsammans med förlaget har vi diskuterat marknadsföringsplanen för boken. Det känns hur overkligt som helst. Det mesta av arbetet får vänta tills boken faktiskt har kommit, men jag inser att det kommer att ta väldigt mycket tid om jag ska göra allt det jag vill göra. Det innebär att det inte blir så mycket skrivtid framöver. Ju mer jag pratar med folk om min bok, desto mer inser jag att boken, även om det är en barnbok, faktiskt är en bok för alla. En kollega frågade mig vad ”solkatt” betyder. Jättebra att du undrar, då är min bok perfekt för dig, svarade jag.

En kompis till mig har två tonåringar som både har diagnoser av olika slag. Hon är övertygad om att de kommer att ha nytta av boken för de vet till exempel inte vad ordet björntjänst betyder. Det gör mig väldigt glad om boken faktiskt kan komma användas som en slags lärobok.

I samband med att boken släpps så släpps den ju också fri för recensenter att tycka till om den. Så långt har jag inte vågat tänka än. Det känns för overkligt, skrämmande och avlägset just nu. Men faktum är att allt kommer att hända snart. Väldigt snart. Just nu går jag mest naivt runt och hoppas på en massa saker. Att boken ska köpas in centralt av Akademibokhandeln, att den ska köpas in av bibliotek, skolbibliotek och förskolor. Att den ska nå ut och bli omtyckt.

Snart vet vi hur det går med allt detta.

 

En lördag som gav blodad tand

Fotograf: Jonas Schiller

Sitter här med en hjärna som är ofantligt trött efter en riktigt rolig bokmässa i lördags.  Som jag berättat innan så är jag ju otroligt introvert vilket innebär att det tar otroligt mycket kraft/energi från mig att vara i stora sociala sammanhang där jag måste vara just social och framåt.

Extroverta personer får istället energi av detta och jag kan ärligt säga att jag ibland önskar att jag kunde vara extrovert istället 🙂

Men tillbaka till mässan 😉 Det var en ny och mycket rolig erfarenhet att vara med som utställare på en bokmässa (jag har ju varit med på Bokmässan i GBG men då var det ju förlaget som roddade allt och jag bara dök upp).
Förväntningarna var höga och efter en seg start så blev det ändå helt okej måste jag säga. Jag sålde hyfsat med böcker, flera var framme och läste och kände på dem, några skulle gå hem och lyssna på den hos Storytel eller Nextory och andra ville bara prata lite skrivande eller säga hej.

Även om jag just nu är helt slutkörd så har jag fått blodad tand och till våren så har jag satt upp som mål att komma ut lite mer på signeringar, författarframträdanden osv. För ag tycker ju att det är hemskt roligt att få prata om skrivandet och mina böcker och jag kan inte hjälpa att blicka lite framåt, till när (ja jag skriver när och inte om eftersom jag gett mig tusan på att jag ska lyckas) man blir kontaktad och tillfrågad (och inte behöver jaga dem själv) av bokmässor, bokhandlare och bibliotek och de vill att man ska komma dit och prata om sitt skrivande.

Jag längtar.

Men tills jag kommit dit i min författarkarriär så får jag fortsätta att ta första steget och hoppas på att så många som möjligt nappar 🙂

Brukar ni gå på bokmässor? Även de lite mindre?
Om ja, varför går ni dit?

Romance bordet på mässan 🙂 Jag delade plats tillsammans med Sofia Fritzson och Sara Dalengren.

Min fina bok ❤ Några inslagna för att locka till att köpa julklappar 🙂

Givetvis passade jag på att lyssna på Simona Ahrnstedt som var där och pratade om sitt skrivande, romance, kvinnohat och sin nya bok.

Listornas återkomst

Fotograf: Jonas Schiller

Just nu är det mycket att hålla reda på.

Det är redigeringen av Brutna små Regler och alla idéer på förändringar och förbättringar som ploppar upp i tid och otid. Det är förberedelserna inför mässan på lördag och bokningar av signeringar och fler mässor + allt som ska fixas inför familjens resa om en vecka.

Så mina listor är tillbaka.

De bringar ordning i kaoset och får mig att slappna av.

Sen är det ju en otrolig tillfredställelse att kunna bocka av sak efter sak också 🙂

Bokmässan på lördag (Linköpings bok- och berättarmässa) är den första stora grejen jag gör med min bok där mitt förlag inte är med i bakgrunden och håller i trådarna så det är lite nervöst.

Kommer jag att ha tillräckligt med böcker med mig?
Vad behöver jag ha med mig förutom böcker?
Hur är lättast att ta betalt?
Tänk om jag inte säljer en endaste bok?
Vad ska jag ha på mig?

Okej, den sista skulle jag haft ångest för oavsett om mitt förlag höll i trådarna eller inte 🙂 Ständigt denna ångest för vad man ska ha på sig. Jag kan inte förstå det. Det är som att när man ska iväg på sådana här saker så ekar garderoben tom för att alla andra dagar vara så överfull att man knappt kan stänga dörren. Vad beror det på?

Även om nervositeten finns där så tycker jag att det ska bli fantastiskt roligt och efter att ha varit instängd i redigeringsbubblan i några veckor ska det bli kul att få komma ut och träffa läsare och andra författare.
Det har ju tyvärr inte blivit så många signeringar under sommaren och hösten eftersom min rygg beslutade sig för att gå sönder (diskbråck), men nu är jag på G. Och nu ska vi ut på äventyr, min bok och jag. Så många vi bara kan hitta 🙂

Och på detta äventyr åker jag som tur är inte ensam utan jag har med mig två författarkollegor som jag kan bolla mina funderingar med och som hjälper mig att fylla på listan över saker jag inte får glömma att ta med eller som ska fixas innan.

Som det jag ska göra idag.

Slå in några av böckerna som paket.
Perfekta att lägga under julgranen 🙂

Jag älskar att göra paket. Så jag har laddat upp med en rad olika inslagspapper, rosetter, lappar och snören.
Jag har redan på förhand bestämt hur många böcker jag ska slå in, annars finns risken att jag inte slutar förens alla är inslagna 🙂 och alla kanske inte vill ha inslagna böcker 🙂

Ja, jag är en pyssel missbrukare och måste ha tydliga gränser annars kan det sluta hur som helst. Glitter och snören och rosetter överallt.

Men för att inte helt tappa tråden i det här inlägget (som sagt, mitt fokus är inte på topp just nu) så tillbaka till listorna. Jag älskar verkligen mina listor när livet är lite rörigt och min fokusering inte alltid är så bra. De får mig alltid att göra det som jag måste.

Jag är en listmänniska helt enkelt.

 

Låt oss prata marknadsföring: del 1

Fotograf: Jonas Schiller

Den senaste veckan har jag funderat mycket på det här med marknadsföringen av Hemligheter små. Jag har skrivit ner tankar och idéer på hur och vad jag kan göra för att nå ut med min lilla bok, så att folk får upp ögonen för den.

Hemligheter små ges ut i Silk serien som är en del av HarperCollins Nordics massmarknads sida, dvs. Harlequin böckerna man ser i dagligvaruhandeln. Detta gör att jag inte har en PR avdelning bakom mig utan jag kommer att få sköta all marknadsföring själv. En av fördelarna med att ges ut i Silk serien är att Hemligheter små kommer att skickas ut till alla som prenumererar på Silk, så redan där har jag ett antal läsare inom rätt målgrupp som förhoppningsvis kommer att läsa och tycka om Hemligheter små. Kanske till och med rekommendera den till andra. För det är ju det man vill uppnå, att folk pratar och rekommenderar ens bok.

Men hur når man dit då? Hur når man ut genom bruset?

Det är frågan jag ställt mig själv ett antal gånger sedan jag började skriva. Och om någon sitter på svaret så får ni väldigt gärna höra av er 🙂

Spenderade söndagen med att planera inför den kommande marknadsföringen av Hemligheter små.

Orden: Om du inte syns, så finns du inte ligger det mycket i tror jag. I alla fall när det gäller att nå ut med sin bok och sitt författarskap i den stora konkurrensen som finns där ute. Och hur skrämmande det än är så är det något jag tagit fasta på när jag skrivit på min marknadsföringsplan. Ja, när jag känner mig obekväm med att göra något så gillar jag att planera och att vara förberedd. Nästan in i minsta detalj, lite svängrum måste finnas kvar för spontana saker.

Några av punkterna på min lista är följande:

• Boka in så många signeringar som det går under veckorna efter boksläppet (först och främst i Västra Götaland, för att det är där jag bor och även i Värmland, för att det är där Hemligheter små utspelar sig)
• Skicka ut pressmeddelande (kommer att göras ca 1 vecka innan boksläppet)
• Ta kontakt med lokalradion (både i Västra Götaland och Värmland) och se om de kanske är intresserade att göra en intervju eller liknande.
• Kontakta utvalda bokbloggare och se om de kan vara intresserade av att recensera boken.
• Skapa en annons på Facebook, gärna redan när boken finns att bevaka hos diverse nätbokhandlare.
• Var aktiv på sociala medier och posta sådant som är relevant för ditt författarskap och boken.
• Var inte rädd för att prata om boken, med alla som visar minsta lilla tecken på att vara nyfiken. Var stolt över vad du åstadkommit.
• Förbered en kort pitch om vad boken handlar om som du kan ta till när frågan vad den handlar om kommer, då slipper du stamma fram något osammanhängande och eventuellt tappa intresset hos den som frågade.
• Var med på bokmässor.

Planen är att när Hemligheter små finns där ute på marknaden så ska jag göra något för boken varje dag. Ringa eller mejla om att boka in en signering, mejla tidningar och se om de är intresserade av att skriva något om mig och boken, ha en tävling på Instagram eller Facebook där man kan vinna min bok osv. Litet eller stort spelar ingen roll så länge som jag gör något varje dag.

Att nå ut med sin bok är som ett långdistanslopp tror jag och det gäller att hålla i hela vägen, ända tills man springer över mållinjen. Tills man får det där genombrottet. Så just nu laddar jag inför att startskottet ska gå och jag påbörjar mitt långdistanslopp. Hur det hela kommer att gå vet jag inte men jag kommer ge allt jag har, det kan jag lova. Och det kommer att komma en del 2 på detta ämne också. Jag måste ju hålla er uppdaterade om hur det går med min marknadsföringsplan.

Hur tänker ni om det här kring marknadsföring av er bok? Ser ni fram emot det eller är det mer en skräckblandad förtjusning som för mig?

Boktrailer, estetelever och Thomas Stenström

En av mina favvoböcker är stridsskriften Reklamen är livsfarlig av Sven Lindqvist. Reklamens syfte, att manipulera människor att köpa en vara, är helt enkelt oförenligt med en människosyn vilande på rationalitet och humanism. Det skriver Lindqvist och jag håller helt med honom. Jag vill alltså inte lura någon att köpa mina böcker. Okej? Det jag däremot kan stå för är att jag tror att läsande och reflekterande människor är en bra förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Då kanske det ändå behövs marknadsföring av böcker.

Till exempel av min debutroman dårå.

Men hur når man ut?

Det gäller såklart att synas i olika sammahang. Boksigneringar i affärer verkar vara ganska vanligt. Jag har blivit tillfrågad om jag vill signera i en bokaffär i stan där jag bor. När jag tänker på boksigneringar ser jag för mitt inre öga en scen i ett avsnitt av den fantastiska, fantastiska serien Allt faller där Johan Rheborg och Jonas Gardell spelar skruvade versioner av sig själva. I en scen sitter Gardell på en stormarknad och signerar böcker. Ingen vill köpa. Ingen vill ha en signatur. Så kommer någon äntligen fram till bokbordet och Gardell skiner upp. Tills det visar sig att den potentiella kunden bara vill veta var han kan köpa boxershorts. Ungefär så tror jag att det kommer att bli när det är min tur att signera.

Yeay.

På Bokmässan ser jag ibland författare hålla föredrag inför tomma stolar. Längst fram sitter föredragshållarens mamma och äter jordnötter och kollar sin mobil. Hon är den enda åskådaren och orkar inte riktigt hålla fokus. Ungefär så kommer det troligen att bli för mig också.

För att inte vara så neggig kan jag meddela att jag faktiskt gärna pratar om boken och om läsning rent generellt i vissa sammanhang. Jag vill till exempel gärna prata med lärare och elever. Några sådana besök är redan planerade. Det ser jag fram emot.

Något annat som både syns och hörs är så kallade trailers. Jag vet inte om trailers för böcker rent generellt funkar som marknadsföring men det låter som en kul idé. Läraren Gustav Johansson och en grupp estetelever på Akademi Sinclair i Uddevalla erbjöd sig för några veckor sedan att göra en trailer till den ungdomsroman jag släpper i vår. Till saken hör att huvudpersonerna i boken går på en skola som är extremt lik Akademi Sinclair, där jag själv har jobbat flera år. Ytterligare något som hör till saken är att Thomas Stenström, musikern ni vet, också har gått där. Precis som huvudpersonerna i boken gick han musikinriktningen. Till saken hör även att Thomas Stenström och hans skivbolag gick med på att utgångspunkten i videon fick vara låten ”Slå mig hårt i ansiktet” under förutsättning att videon inte blev alltför kass. Passar på att nämna att skolan redan betalar STIM-avgift för att få använda vilken musik de/vi vill i sina/våra elevproduktioner. Om mitt förlag ska kunna använda videon i andra sammanhang krävs dock tillstånd.

Projektet började med att jag träffade esteteleverna för att berätta lite om vad boken handlar om och vilken känsla jag skulle vilja ha i videon. Därefter skred Gustav och eleverna till verket.

När scenerna hade filmats klipptes fem olika versioner av videon, och fredag den 13 mars hade samtliga premiär på vita duken på Sinclair. Resultatet var riktigt imponerande!

Jag vet att ni som läser det här är intelligenta människor men jag vill ändå, innan jag länkar till olika versioner av trailern, tala om att Thomas Stenströms låt självklart inte ska ses som uppmaning till våld. Istället handlar den om någon som är beredd att bli omskakad, kanske sårad, genom att förbehållslöst riskera sitt hjärta. Jag vill också säga att det finns en festscen i trailern som kanske kan uppröra . Jag förstår det. Huvudpersonen är bara sexton år men han och flera av hans kompisar dricker alkohol. Vid ett senare tillfälle utvecklar jag gärna varför jag skildrar den delen av verkligheten i boken.

Här är en länk till sidan klippen ligger på. Det är fem stycken och en ska väljas ut som den officiella.

Vill passa på att tacka Gustav och ES-eleverna på Sinclair! Ni är helt fantastiska! Tack, tack, tack!

Länken:

http://www.sinclairmedia.se/?p=1198

Mun-till-mun-marknadsföring av böcker

Varje dag blir vi alla överösta av 5000 kommersiella budskap. Mun-till-mun-marknadsföring används av säljare i olika branscher för att nå igenom bruset. Med hjälp av Internet är det bara ett ”gilla”-tryck bort att visa sympati för någon eller något. För en författare kan det starta med att förlaget ger bort böcker till journalister, bloggare och recensenter. Eller att en enda vän läser och berättar om boken för andra potentiella läsare.

Det här att tipsa är viktigt, kanske till och med det viktigaste sättet att nå nya köpare i dag. Det ligger också i människans natur att vilja prata om- och dela med sig av sina upplevelser.

– Folk frågar mig vilket snille som ligger bakom den framgångsrika pr-kampanjen för ”Femtio nyanser” -berättelserna. De tror mig inte när jag säger att böckerna lever sitt eget liv, bortom min kontroll, sa Erica James i en intervju i Dagens Nyheter.

Tack vare de sociala medierna blev böckerna stora och sedan rullade det bara på. Sam Edenborough, litterär agent för Erica James förklarar att det inte finns några agenter eller förlag som kan skapa framgångar av den här klassen. Där­emot kan de bygga vidare på framgångarna.

– Att läsa en bok tar längre tid än att exempelvis se en film. Det gör det sannolikt för att en läsare ska rekommendera boken till vänner och bekanta, eftersom en bok som du älskar blir en del av ditt liv i dagar eller veckor, fortsätter Sam Edenborough förklara för DN.

I Sverige har vi ett motsvarande exempel på mun-till-mun-succé och det är Jonas Jonassons debutroman ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”.

FOTO: Gabriella Corti, Piratförlaget.

– Jonas Jonasson var helt okänd. Ingen på Piratförlaget hade kunnat ana hur stor den skulle bli, säger Ann-Marie Skarp, förlagschef och vd i samma artikel.

Hur gör man då för att starta en viral marknadsföringskampanj?
För att det ska fungera krävs att avsändaren uppfyller tre kriterier, enligt Leo Rayman, strategic planner på pr-byrån Weber Shandwick i London.
Det ska vara ärligt, relevant och presenterat med ett trevligt bemötande till dem man hoppas ska sprida budskapet vidare.

Förlag och författare kan underlätta genom att sluta skicka budskap och istället skapa samtalsämnen. Men du måste veta vad du ger dig in på, nämligen acceptera att du inte längre har kontroll.

Fördelen med den virala marknadsföringen är att den sprider boken som en löpeld; billigt och effektivt. Om den lyckas. Men det kan finnas en baksida med att synas mycket och (enligt vissa) på ”fel platser”.

I det senaste numret av Dagens Industri Weekend är Carin Hjulström intervjuad med anledning av sin nya bok Kajsas resa. Kajas resa bygger på en sann historia som utspelade sig i Stockholm strax efter ryska revolutionen. Femton personer åtalades och dömdes för människorov, tortyr och mord. Ligans huvudman dömdes till döden.

Carin är en journalist och programledare. Hon har till exempel lett Melodifestivalen och skriver regelbundet krönikor i Aftonbladet och Göteborgs-Posten.

DI Weekend frågade om det hjälpte henne som författare att hon var känd från TV. Det beror på, svarade Carin. Visst är jag välkänd men det kan ses som en nackdel också. Det är bara att titta på vilka tidningar som låter bli att recensera mig …

Copyright/fotograf: Emelie Asplund, Forum Bokförlag.

(Jag har inte längre kvar tidningen så jag får reservera mig för eventuella fel och brister när det gäller det här citatet. Om någon har de exakta orden, skriv gärna dem i kommentarsfältet så ändrar jag)

Sofia

Att signera i en mataffär.

I lördags hade jag boksignering. Inte i en bokaffär eller på ett bibliotek utan i en mataffär. Faktum är att detta är andra gången jag gjort det. Första gången var när Drakhornet släpptes i våras, så det kändes bara naturligt att göra det igen.

Jag tror att man verkligen ska försöka använda sig av sitt lokala sammanhang. Folk blir nästan alltid mycket mer intresserade om det är en författare som bor i samma samhälle som de själva. Det finns, även i vår globaliserade vardag, fortfarande en känsla för det lokala. En slags ”vi”-känsla.

Det lokala är även väldigt bra för att få ut information. ICA var schysta nog att ge mig plats på deras veckoreklamblad och hade lagt upp det på deras Facebook-sida. Dessutom hade jag förmånen att få in en artikel i den lokala tidningen Knivstabyggden, och fick med en notis om det på framsidan. Slutligen åkte jag ner dagen innan med några stora affischer som den mycket hjälpsamma personalen satte upp framför entrén.

När väl dagen kom så lastade jag bilen full med kartonger. Förra gången hade jag nämligen sålt slut långt innan tiden gått ut. Denna gång tänkte jag inte begå samma misstag. Jag tog även med en roll-up som jag haft på bokmässan, som jag tänkte skulle kunna bli en bra backdrop.

Väl på plats hade personalen fixat fram ett bord precis vid ingången i butiken. Så det första folk såg när de kom in på frukt och grönt, var bananerna, apelsinerna, och mig. Jag satt inte ner, utan stod upp, då det var mycket lättare att relatera till folket som gick förbi. Personalen fixade dessutom en grym skylt som hängde precis ovanför huvudet på mig. ”Böckerna 139kr/st eller två för 249kr.” Mycket tydligare än så kunde det inte bli.

Allt detta förarbete gav resultat. Det är enorma mängder människor som passerar genom ett ICA under tre timmar. De flesta slängde mig bara en blick och gick förbi. Vissa hälsade eller nickade, andra ignorerade mig totalt. Men det var tillräckligt många som stannade till och var nyfikna för att jag nästan hela tiden hade att göra.

Jag tror det fanns flera faktorer som hjälpte försäljningen. För det första hade den ju annonserats i både reklamblad och lokaltidning. Så folk var medvetna. För det andra var det ju ganska exakt två veckor innan julafton, och det var en hel del folk som stannade till i jakt på julklappar till barn och barnbarn. Slutligen är det få som kan motstå en rabatt. Så en majoritet som köpte första boken, köpte även tvåan.

Där kom även ett flertal som läst första boken och nu ville köpa tvåan. De hade sett i tidningen att det var dags och passade på när de ändå skulle handla mjölk. Totalt sålde jag 52 böcker på tre timmar. Känner mig väldigt nöjd med det.

Jag tror verkligen på att finnas där folk finns. Jag funderar nu på om jag inte ska skaffa mig ett marknadsstånd på Knivsta marknad till sommaren och kanske även ett på den lokala medeltidsmarknaden. Och vem vet. En dag kanske jag ska testa på en signering i en bokhandel också.

Marknadsför din bok varje dag

Det bästa rådet till den som vill skriva en bok är som bekant: Börja nu! Skriv varje dag! Samma sak gäller faktiskt också marknadsföring av boken, när den väl är utgiven. Jag minns inte var jag läste det, men nu försöker jag aktivt göra någon marknadsföringsinsats för mina böcker varje dag. Det kan vara lätt att stirra sig blind på de stora sammanhangen och glömma bort självklara saker, något jag varit inne på tidigare. Men för att lyckas måste man arbeta på flera fronter. Då är det uthållighet och uppfinningsrikedom som gäller.

Jag tror på att möta den enskilda läsaren. En trogen läsarkrets kan byggas upp även utan en stor reklambudget. Oskar har varit duktig på att skapa kanaler för att nå olika läsare. Som egenutgivare är han i en speciell situation. Om man blir utgiven på ett förlag är det för det första viktigt att ha koll på vad förlaget gör. Det är bara dumt att göra samma sak som de. Hur vet man då det? Fråga! Be att få se marknadsföringsplanen! Kom med förslag! Det har jag gjort. Min förläggare har också genomfört flera saker jag har bett om. (Att annonsera i en viss tidning, att trycka upp reklamkort, att kontakta en viss bloggare etc.)

Det finns en hel en författare kan hjälpa förlaget med. Det behöver inte vara särskilt tidskrävande eller betungande. I går upptäckte jag till exempel att ett smakprov på min bok äntligen hade kommit upp på sajten Smakprov.se. Jag la genast in en länk på min Facebook-sida, min blogg och Twitter. Min förläggare och bokens illustratör gjorde samma sak. Det gav snabbt resultat. Ganska snabbt gillades länken av ett gäng vänner, några stycken delade den vidare och snart låg boken bland de mest populära på Smakprovs framsida.

Vilka böcker rekommenderas mest?

Här handlar det om att veta hur Smakprov funkar. På framsidan ligger alltid de populäraste böckerna, vilket jag antar har att göra med hur många som går in och tittar på dem. Men sidan har också en integrerad Facebook-del, där man kan se hur många som rekommenderat olika böcker den senaste tiden. Efter några timmar kunde man se att Inte så fort, Adam! hade rekommenderats av 34 personer, medan de andra två böckerna som syntes hade 12 respektive 8 rekommendationer.

Jag tycker att det här är ett utmärkt exempel på hur lätt det kan vara att göra en marknadsföringsinsats. Nu är det bara att fortsätta så veckans alla dagar. Det kan vara så enkelt som att skicka ett mejl till sina vänner och berätta om boken, att ta in beställningar på den från föräldrar på barnens förskola, att ordna en rabatt för att en skola ska kunna beställa in ett gäng, att sälja den på en lokal julmarknad eller att försöka övertala en rikstäckande tidning att skriva om den. Ingenting är för litet för att räknas. Inget är omöjligt.

Alltså:

För att få till en bok: skriv varje dag!
För att göra den till en succé: Marknadsför den varje dag!

UPPDATERING:
Efter att ha puffat för detta inlägg på Twitter fick jag omedelbar respons från @Metabolisterna som skrev: ”Men kanske än viktigare: lyft a n d r a varje dag, så lyfter de dig! Känsliga grejer i soc. medier, detta.” Jag instämmer. Det skulle aldrig tjata om din bok i samma kanaler varje dag utan att ge något tillbaka. Själv är jag oerhört försiktig med att skriva sådant som kan uppfattas som ren reklam och vill alltid att det ska finnas något annat för läsaren att hämta. På Facebook har jag skrivit ganska lite om min nya bok, men visste att många av mina vänner och bekanta var nyfikna på den. Smakprovet är ett sätt att dela med mig av boken utan att de behöver köpa dem. Delandet bygger på att ett faktiskt intresse. På Twitter kan det vara ännu känsligare att tala om sig själv och sina projekt för mycket. Mitt råd: Engagera dig i frågor som du brinner för så kommer du att hitta likasinnade. Den dag du har en bok att berätta om känner de dig förhoppningsvis så väl att de står ut med lite pr. De kanske till och med hjälper till med det.

Jag och Camilla Läckberg (del 3)

Camilla Läckberg håller i min barnbok Inte klia, Adam!

Nämen se där, är det inte Camilla Läckberg som står och håller i min bok? Jo, det är det!

I förmiddags var jag på ett seminarium här på bokmässan med Amanda Hellberg och Camilla Läckberg med titeln ”Så blir du författare”. Mitt i seminariet kom jag att tänka på ett par blogginlägg från i somras, då Oskar och jag tävlade om att komma nära just Camilla Läckberg. Oskars bok stod i stället bredvid hennes i en butik, och min bok recenserades i samma tidning som hennes.

Jag tror vi enades om att inte göra det hela till en tävling, men under seminariet väcktes min tävlingsinstikt till liv igen.  Bara några meter ifrån en av Sveriges mest framgångsrika författare, med min egen bok i väskan, kunde jag inte låta bli att ta tillvara på chansen. Alltså stegade jag fram och överlämnade ett exemplar av min bok till Läckberg.

Medan jag pladdrade aningen för snabbt och möjligen en smula osammanhängande om att våra böcker hade recenserats samtidigt riktade jag sökaren mot henne. Den första bilden blev suddig så jag knäppte en till. Under tiden stod Läckberg tålmodigt där med min bok i nävarna och ett brett leende på läpparna. Ett riktigt proffs. Bilden blev bra, måste jag säga.

Så, vad säger du Oskar – kan vi förklara den här tävlingen avslutad nu, eller har du något att kontra med? Eller kommer kanske Frida på upploppet och springer om oss båda två på upploppet? Spänningen är olidlig…

Media

För första gången i mitt liv försöker jag marknadsföra en produkt. Ett sätt att göra detta på är att höras/synas i media. Jag har ingen som helst mediaträning och mitt enda verktyg är mitt sunda förnuft (som för det mesta fungerar som det ska ;-)).

Den senaste tiden har jag intervjuats av Helsingborgs Dagblad och Radio Kristianstad angående min debutroman Charlotte Hassel och jag har redan hunnit lära mig en hel del.

HD kontaktade mig efter att de blivit tipsade om min romandebut och Radio Kristianstad hörde av sig efter att de läst om mig i HD. Då jag gjorde radiointervjun via studio i Malmö ville även Radio Malmöhus boka in en intervju med mig.

Saker jag lärt mig hittills:

* Att synas i media ger ringar på vattnet eftersom journalister bevakar varandras rapporteringar.

* Det är bra att ha ha en bild av vad man vill förmedla innan man intervjuas.

* Är man nervös kan man be att få frågorna intervjuaren kommer ställa i förväg (fast det är inte säkert att han/hon vill ge ut dem).

* Om det finns en särskild fråga som man inte vill svara på kan det vara bra att förbereda vad man ska säga om man får den.

* Ge reportern information i förväg (t.ex. beskrivning av ”produkten”), så slipper du ödsla tid på att berätta om saker som du redan presenterat i text.

Saker jag kommer tänka på inför nästa intervju:

* Att inte använda samma ord för många gånger (lyssna på radiointervjun och räkna hur många gånger jag säger precis, absolut och otroligt).

* Att nämna titeln på min bok fler gånger.

Syns jag så finns jag

Jag har ingen som helst utbildning i marknadsföring och ska jag vara helt ärlig har jag inte heller någon kunskap om hur man marknadsför sig. Dock förstår ju även jag att när man säljer en produkt (i detta fallet min debutbok Charlotte Hassel) gäller det att försöka nå ut till en potentiell publik. Om ingen vet att min bok finns kommer ingen heller att läsa den.

Hur gör man då detta? Hur når man ut till en publik?

Har man redan blivit publicerad kommer förmodligen några av de som gillat mina tidigare alster att vilja köpa mina nya, men detta är som sagt min debutbok.

Samma sak gäller media, har man redan en eller ett bar böcker under bältet är media betydligt mer intresserad av en än om man är debutant. Som ny författare får man snarare själv jaga media.

Inte heller kommer jag ut på ett storförlag som har massor med pengar att satsa på enorma reklamannonser i Stockholms tunnelbana.

Jag vet ju att min bok är bra och att många kommer tycka om den, men hur ska jag kunna kommunicera detta till marknaden?

Några idéer?

Den lidande konstnären

Jag sitter i min lilla lägenhet i Montmartre i Paris och knappar på min Royal från 1924 som jag köpt på en närliggande loppmarknad. Det metalliska ljudet från tangenterna ekar mellan väggarna.

Allt som finns i rummet är en obäddad madrass på golvet och ett mindre bord med en tillhörande pinnstol och det är på den jag sitter och skriver. En gardinstång är fäst över fönstret, men istället för ett puffigt arrangemang hänger där bara ett lakan som jag slängt upp för att inte störas av det som pågår utanför.

Jag skriver fort, så fort att jag ibland inte ens hinner uppfatta orden som rinner ur mig. Dagarna har flutit samman och jag vet inte säkert om skimret jag kan ana på himlen är morgon- eller kvällsljus, men det spelar ingen roll för jag har fångats av min egen historia.

Ur glaset som står framför mig tar jag en klunk rödvin och ser mig omkring. De blommiga tapeterna på väggarna är inpyrda av rök och har antagit en gråaktig ton och i kokvrån hägrar ett berg av smutsig disk. På golvet framför ytterdörren ligger en hög med obetalda räkningar och jag vet inte om det är dem eller vinet som får det att svida i magen.

Det finns så mycket jag borde göra, men istället för att resa mig upp fortsätter jag att trycka ner tangenterna och ser hur orden formas på det gulbleka pappret. Varje mening jag får ur mig ger upphov till en bultande värk i bröstet, varje stavelse skaver i själen. Men. Jag. Måste. Fortsätta. Skriva. Det är ett tvång jag inte kan undfly, ett måste för att överleva.

 

När jag tänker på författare tänker jag på den lidande konstnären. Sanningen är dock att det inte räcker med att lida för sin konst om du vill kunna försörja dig på den. Rollen måste kombineras eftersom du även måste kunna se dig själv som en produkt som ska säljas. Hur går detta egentligen ihop? Kan man förvänta sig att en riktig, plågad konstnär ska svida om till kostym och diskutera försäljningssiffror eller sitta på Coop Forum och signera böcker? Jag har en teori om att de flesta som skriver både är konstnärer och försäljare. Själv har jag nog tidigare till större delen varit konstnär, men ju mer jag lärt mig om branschen desto mer har marknadsföraren i mig växt och nu består jag nog till 30-40% av försäljare och 60-70% av konstnär.

Hur ser din fördelning ut?

Vägen till utgivning – del 4 (sista delen)

Samtalet kom en fredag i mitten på maj. Tidigare hade jag alltid varit enormt nervös i kontakten med förlag och jag hade t.ex. aldrig vågat ringa någon förläggare och fråga hur det gick med läsandet av mitt manus, men den här gången var jag ovanligt lugn. Kanske berodde det på att det kändes som att allt hemskt som kunde redan hade hänt, eller kanske på att jag redan tidigare hade varit i kontakt med Eva Fallenius och hade förtroende för henne.

Förläggaren sa att hon tyckte mycket om mitt manus, Charlotte Hassel, och lovade att titta närmare på det under helgen och sedan höra av sig igen följande måndag. Ni må tro att det blev en lååång lördag och söndag. Återigen kastades jag mellan hopp om att bli utgiven och förtvivlad oro över att manuset inte skulle hålla måttet. Saken blev inte bättre av att telefonen låg tyst under hela måndagen. Inga missade samtal, inga meddelanden i röstbrevlådan. Vad betydde det? Hade förläggaren ångrat sig?

Under tisdagen blev jag allt oroligare, men försökte hålla känslorna i schack. Jag hade trots allt varit med om detta förut och visste dels att det kunde ta tid, dels att världen inte gick under vid en refusering. Fast visst var det ett synnerligen grymt öde att gång på gång komma så nära sin dröm att den gick att ta på, för att sedan tvingas se den gå upp i rök.

Som tur var behövde jag inte det. Då jag gick på lunch efter tre långa timmars undervisning såg jag att jag hade ett meddelande på mobilen. Det var Eva som hade ringt. Hon tyckte att Charlotte Hassel var en jättebra bok och hon ville gärna ge ut den!

Jag kunde knappt tro att det var sant. Äntligen, äntligen, äntligen! Min bok skulle komma ut och förhoppningsvis bli läst. Jag ville bara skrika ut min glädje, men samtidigt insåg jag att jag hade en viktig uppgift vid sidan av att hoppa och dansa. Om jag skulle ha chansen att bli författare måste jag tänka som en författare, eller kanske snarare som en försäljare. Om det var något jag hade lärt mig från andra författare så var det att det inte räckte med ett bokkontrakt för att lyckas, man måste även ha en plan. Av den anledningen började jag, på något stapplande ben, att förklara hur jag tänkte mig marknadsföringen av Charlotte Hassel och vad jag hoppades på. Min blivande förläggare lyssnade och kom med kompletterande förslag och redan då kände jag i maggropen att det här skulle bli bra.

Jag hade självklart skickat manuset till flera förlag och hade redan varit i kontakt med en lektör vid ett annat förlag, men så snart jag hade ett påskrivet kontrakt kontaktade jag alla de andra bokförlagen och förklarade att jag redan hade blivit antagen och att de kunde sluta läsa Charlotte Hassel. Detta var en minst sagt overklig händelse som jag, ärligt talat, många gånger drömt om att få uppleva.

Så snart all planering var färdig började vi jobba. Eftersom boken kommer ut i oktober blev det bråda dagar. Bl.a. skulle manuset redigeras och korras, omslaget skulle göras och säljtexter skulle skrivas. Otroligt nog hann vi precis klart innan min dotter föddes den 5 juli, mycket tack vare en effektiv förläggare, och nu väntar jag med spänning på att för första gången få hålla min debutroman, Charlotte Hassel, i handen!

 

Missa inte mitt nästa inlägg då jag delar med mig av mina bästa tips för att få ett manus antaget!

Drakhornet får blurb av Niklas Krog

Hur ska man göra för att synas i mediabruset? Det är en fråga jag funderat mycket på. Det är extra svårt när man inte har några pengar för en stor marknadsföringskampanj. Jag läste någonstans att för att en människa ska upptäcka t.ex. ett nytt varumärke krävs det att vi utsätts för det sju gånger inom loppet av sju veckor. Annars faller det lika snabbt i glömska igen.

Jag vet inte om det är sant. Jag misstänker att det beror på hur intresserad man är av objektet i fråga. Om man t.ex. älskar japanska rollspel så kanske man hajar till redan första gången man hör talas om något nytt. Om man däremot inte gillar sådant är man säkert opåverkad även efter sju gånger.

Men det visar ändå hur beroende man är av exponering. Så hur gör man då man inte har några större summor pengar? Det finns andra vägar. Det finns faktiskt sätt att synas på som är nästan gratis. Ett sätt, av många, är att söka reda på ett redan etablerat namn eller varumärke. T.ex. har den nya skräckisen Vargsläkte av Caroline L. Jensen fått en blurb av Andreas Roman. På så sätt får Jensen, som visserligen slog stort med Champagneflickan, draghjälp in i skräckgenren där hon är ny, medan Roman är etablerad.

En blurb är ett kort utlåtande om boken. Ofta är det bara en mening och den brukar sitta på omslaget. Jag har faktiskt vänner som skippar det mesta av baksidetexten och bara läser blurben. Det är utifrån den som de bedömer om de ska köpa boken eller inte.

Men vem skulle vilja ge Drakhornet en blurb? Jag gjorde en (väldigt kort) lista över intressanta namn och skickade iväg några förfrågningar. Glädjande nog fick jag svar omgående, från ingen annan än Niklas Krog. Han har skrivit barn- och ungdomsböcker sedan 1996. Många, men långt från alla, är fantasyböcker. Han är också medlem av Svenska barnboksakademin, där han sitter på stol nr sex. Han är en av väldigt få svenska barn- och ungdomsförfattare, i alla fall som jag känner till, som skriver på heltid och som kan försörja sig på det.

Jag skickade Niklas en kopia av Drakhornet. Han läste den, och gillade innehållet, även om han också hade en del konstruktiv kritik. Det är jag tacksam för. Han har 15 års erfarenhet som inte jag har. Han gav även boken en blurb:

”Oskar Källners Drakhornet är en frisk fläkt i den svenska fantasybrisen.”
– Niklas Krog.

Gott så! Och Tack Niklas!
Nu ska vi hitta bra och kreativa sätt att använda den.