Hur lång tid tar det att skriva en bok?

ThomasSå här några veckor efter att min bok kommit ut konstaterar jag att det finns en fråga som jag får mycket oftare än någon annan. Alltså, om boken – jag får en hel del andra frågor också. En väldigt vanlig jag får är exempelvis ”vad blir det för mat?”.

Nej, frågan jag får oftast, om boken då, är: ”Hur lång tid tog det att skriva den?”

Det är inget fel på frågan. Den vittnar om en nyfikenhet hos den som frågar. Hur sjutton blir en bok till liksom?

Jag förstår varför man ställer den, jag har själv ställt den – och vi har haft den som enkätfråga här på bloggen. Men det är en väldigt klurig fråga. Faktiskt.

På ett sätt kan jag svara väldigt enkelt. Jag fick idén och började skriva i maj, skrev till nyår, redigerade sedan till nästa maj då jag skickade in till förlag, och någon gång under hösten skrev vi kontrakt och därefter tog en ny redigeringsvända vid, följd av en korrvända och sedan provtryck, tryck och release i maj ytterligare ett år senare. Så 7 månader, 1 år eller 2 år beroende på hur man ser på det.

Det är det enkla svaret.

Ett helt annat sätt att svara skulle kunna vara: ”Typ 28 år.”

För det är så lång tid det tog, ungefär för jag minns inte riktigt, från det att jag kom på hur kul det var med skrivande till dess att min första roman, också känd som ”boken”, kom ut. Fast det är ju oerhört lång tid. Det skulle innebära att jag max hinner med en till roman under min livstid. Eller två om jag slår medelåldern hyfsat rejält och dessutom fortfarande kan skriva…

Eller så svarar jag 3-4 år sissådär. Då inkluderar vi tiden för att varva upp skrivandet. Den perioden när jag gick kurser, skrev noveller ”på beställning”, kritiserade vänners texter och fick mina texter kritiserade. När jag gick från att skriva ”på måfå, vid inspiration” till att skriva något jag bestämt mig för att göra, och att göra det oavsett vilket motstånd jag utsattes för, inre eller yttre.

Men ok, om vi skiter i det filosofiska, hur lång tid tar det nu då? Nu när jag har övat upp mig till en viss basnivå? Nu när jag vet att jag kan producera en romanlång text som når någon form av mål? Det är trots allt en fråga som är högst relevant för mig själv. För vet jag det kan jag planera kring mitt skrivande lite realistiskt.

Ord per dag är ett vanligt mätetal. Stephen King säger 2500 om jag inte minns fel. Nu skriver han på engelska (fler ord) på heltid (fler minuter att skriva) och helt utan att redigera medan han skriver (fler ord igen) – så det känns ju bara delvis relevant. Framförallt för min planering.

Dessutom, vad är ”ord per dag”?

Jag har därför, av ren nyfikenhet, bestämt mig för att mäta hur mycket jag skriver per dag. Inte hur många ord jag plitar ner de dagar jag skriver. Utan: Hur många ord i mitt senaste projekt blir det per dag över tid? Med hänsyn tagen till att livet händer runtomkring, att jag debutantbloggar, går på releasefester, lyssnar på barnens konserter, och har jobb som gör att jag inte alltid orkar/hinner skriva något.

300 ord per dag.

Eller precis därunder.

Det är vad jag presterar i snitt. På mitt manus. Nu har jag bara mätt sedan februari, men det är ändå hyfsat mycket mätdata.

Med den takten når jag mitt mål för det manus jag håller på med i månadsskiftet september/oktober. Jag skulle vilja bli klar tidigare, men jag ser också att skall jag kunna klara det krävs en insats av något slag. En fokuserad skrivperiod för att höja snittet avsevärt.

Så utifrån detta kan jag säga att jag kan producera en 70000-ordsroman på knappt 8 månader, och en 50000-ordsroman på fem och en halv.

Är det viktig kunskap? Nej, inte alls. Men det gör att jag vet, och att jag inte behöver misströsta de dagar det känns som att det inte rör sig framåt. I snitt gör det det, och jag vet när jag kan förvänta mig att kunna spåna på nästa projekt…

Är det någon annan som roat sig med liknande övningar? Om så, vad kom ni fram till? Eller är jag helt enkelt tokig som gör sånt här?

Gå vidare

Marcus har redan pratat om det, att gå vidare från första boken till nästa sak eller bok. Både han och Liz har två böcker som kommer ut i år, så de får (förhoppningsvis) en naturlig fortsättning på det här med att komma ut med första boken. Att de båda kommer ut med diktsamlingar är också häftigt!

Jag har tvingats till funderingar på hur debuten påverkat mitt skrivandet och min plan från Författarskolan verkar allt mer sund – att ha nästa projekt uppe och igång redan innan man får de första refuseringsbreven. På det viset har man flyttat fokus från det man har gjort till det man gör just nu och (är min teori i alla fall) kan jobba vidare utan att blanda in för mycket av reaktionerna på det första projektet i det andra.

Trist att jag inte följde min egen övertygelse bara.

Jag hade börjat på två nya projekt när jag blev antagen, men jag var inte  i full gång med dem. Huvudet var fortfarande mest i Udda verklighet och upptaget med alla de små och stora saker som var tvungna att fixas nu, nu, NU. Att ett av projekten var en uppföljare till första boken gjorde det ytterligare komplicerat eftersom varje ändring var en ändring av uppföljningen också.

Hur som helst. Nu är boken ur mina händer. Jag kan inte göra något mer för den. Den möter sina läsare med eller utan mig och jag måste gå vidare. Jag skriver varje dag, men har inte blivit insugen i texten än. Det är frustrerande att vakna varje morgon med en lätt stressad känsla över att inte redan sitta vid datorn, men inte ha något att säga när jag väl har kommit dit. Dessutom är min inre kritiker/redaktör oväntat överaktiv och kommer ivägen hela tiden. Men i måndags lyckades jag färdigställa en ny text. Som jag är väldigt nöjd med dessutom. Det är en novell som ska publiceras i Aluma här i Malmö. Det känns skönt att veta att jag kan göra något färdigt och att jag har kunnat gå vidare, även om det bara är med tre sidor.

Nene