Det glada tjugotalet!

Idag är det den 1 januari 2020. Inte bara första dagen på ett nytt år, utan ett nytt decennium. Det glada tjugotalet är tillbaka, kanske? Som ett fan av bland annat Downton Abbey och Virginia Wolfs A room of one’s own ser jag fram emot vad ett nytt tjugotal kan komma med.

Det här är mitt första inlägg på bloggen och ni känner inte mig än, men jag tänkte ändå ta tillvara på det här tillfället och skriva om ”nyårslöften” och mål. Inte den vanliga fetthatande sorten utan såklart med inriktning på skrivande!

Mina skrivmål 2020 har inte med min novellsamling Passioner att göra eftersom den redan är färdig. Jag skrev de enskilda novellerna för digitala format under 2018 och 2019, då hade jag ingen tanke på att de skulle tryckas i en samling och att jag skulle stå här och hålla en tryckt bok. Det är en mäktig känsla! Jag är väldigt taggad på att få berätta mer om hela processen och releasefesten någon annan vecka.

Vad är då mina skrivmål under tjugotalet?

Ett övergripande mål är att bli mer strukturerad och försöka skriva cirka 20 minuter per dag. Det här målet kommer jag inte hålla varje dag (jag känner mig själv) men jag ska försöka sträva dit. I nuläget kan det gå många dagar utan skrivande för mig och sedan sitter jag flera dygn, gärna utan att sova mer än någon timme, och skriver. Det känns inte som något jag vill fortsätta med. Ofta skriver jag ner scener i anteckningsappen i min mobil när jag är ute och går eller åker tunnelbana.

Ett av mina mer specifika skrivmål är att skriva en erotisk novellserie i åtta delar, där varje novell ska gå att läsa enskilt men som tillsammans blir en serie. Något som liknar en följetång, lite à la Charles Dickens, eller ”kapitelroman” för vuxna om man kan säga så.

Detta mål känns uppnåeligt men jag har inte riktigt hittat mina karaktärer, plats och handling än. Ibland tycker jag dock att planerandet av historien och scener kan vara roligare än själva skrivandet, inte alltid men ibland.

Andra mål som inte är lika huggna i sten är att försöka skriva en novell till ”Stories by Storytel”. Vilket, för er som inte redan vet, är ett digitalt format på en app där novellerna endast består av dialog via sms eller liknande. Jag tycker det är ett väldigt intressant format! Men när jag lite smått försökt mig på att skriva den digitala dialogen har jag först för många idéer och sedan för få. Det är svårt att få till något bra när man tar bort tankar och omgivning. En bra utmaning.

Mitt tredje mål, som inte är ett 2020-mål utan mer kanske ett 2025- (2075?) mål är att skriva en roman. Jag gillar noveller och hur överkomliga de känns i sitt kortare format. Men romanen är ändå målet. En vacker dag.

Jag hoppas ni kommer tycka att det är roligt att följa mitt skrivande och tankar kring skrivande och erotik under året som kommer!

Vilka skrivmål har ni under 2020?

Inte en krönika

Thomas_2Satt och skrev en ”årskrönika” över mitt år som debutantbloggare när det slog mig att jag var inne på helt fel spår. Det inlägget, mitt sista här på debutantbloggen, kan inte handla om bara mig. Jag är bara en enda liten pusselbit.

Felicia. Tack för det här året! Jag önskar dig ett gott nytt 2016. Ser fram emot att höra mer om hur det går för dig som feel-something-författare. Att jobba ihop med dig kanske till och med. Det ska bli jättespännande!

Fredrik. Ska du gå och bli komediförfattare? Ja, det vore väl kul (pardon the pun)!!! Jag hoppas innerligt att du når iland med ditt nya projekt. Och att du vill fortsätta vara med på Felicias och mina upptåg.

Christina. Din produktivitet är helt fantastisk. Jag håller inte reda på alla dina projekt. Hoppas vi kan träffas någon mer gång i verkligheten, för det var verkligen kul i Göteborg. Stort lycka till med alla boklanseringar!

Johan. Min frände i musik och i tvivel. Jag är helt övertygad om att det kommer att komma något nytt vasst från dig snart. Vi borde ta ett heldygn någon gång och stänga in oss i ett rum och lyssna på musik och spåna romanidéer.

Men återigen, förlåt mig allihop, så är ni också bara pusselbitar. För bloggen är inte vi, och kommer aldrig att vara. Eller jo, den är vi, men den är så mycket mer än bara vi. Snart kommer det nya skribenter. Och innan oss fanns det andra. Hanna och Johannes, det var hur kul som helst att ses på bokmässan. Jag hoppas ni tycker vi har burit den vidare. Och alla ni andra bloggare innan och efter. Det är en ära att få ha varit en del av detta.

Fast inte ens om jag räknar upp alla bloggare, från Augustin som kom tillbaka och gästbloggade här – till de nya som ni snart får namnen på så räcker inte det.

För vem är denna blogg till för egentligen? Alla läsare. Alla som drömmer om att skriva, eller som bara är nyfikna på nya författare, eller som hamnar här av annan anledning. Utan er hade det ju inte funnits någon anledning att skriva över huvud taget. Eller hur? Bloggen hade inte funnits i så här många år utan er. Det är ni som har fått mig att, oavsett hur jag har mått och oavsett hur mycket jag haft att göra, varje måndag ta mig till tangentbordet och skriva – inte pliktskyldigt – utan för att jag vill fortsätta samtalet med er.

Anna, Annika, Maria, Marie, Frida, Sara, Pia, Anni, Linda, Ingrid, Daniel, Patrik, Peo, Gabriella, Eva, Pernilla och allt vad ni heter: Fan vad bra ni är! Och vad kul det har varit att få veta att ni finns därute och läser, funderar, kanske till och med kommenterar ibland. Jag säger ju att jag skriver för att jag vill bli läst, för att jag vill beröra. Och det  inser man när man skriver här att det är inte något man bara säger. Här vet jag att det jag skriver blir läst. Och då och då får man feedback på att man dessutom lyckats nå fram till någon med något – stort eller litet. Och det betyder verkligen allt! För mig.

Tack!

Fortsätt komma hit och göra den här bloggen till vad den är: En fantastisk mötesplats för drömmar, tankar och funderingar.

Tack för 2015. Nu ger jag mig in i det ännu så länge outforskade 2016. Mitt första år efter debutantbloggen. Jag vet vad jag vill göra där, men jag har ingen aning om hur det kommer att bli. Men jag vet att jag kommer att återvända hit då och då – fast då som läsare.

Tack för mig!

/Thomas