Full speed ahead and damn the torpedoes

ThomasDet börjar dra ihop sig. Det där som började för ganska exakt två år sedan börjar närma sig sitt slut. Egentligen började det för betydligt längre sedan. Dessutom är det givetvis inte slutet heller. Men en början, och ett slut.

Vad är det som får mig att låta som introt i Wheel of Time?

Jo, nu är det mindre än två veckor tills min bok kommer ut. Min första roman. Jag har fått hålla den i handen redan. I alla fall ett provtryck. Omslaget blev inte riktigt som vi hade tänkt oss, men jag har hört att det nya provet blev jättebra! Känslan av att hålla en bok i handen. En bok som man började jobba med runt maj någon gång för två år sedan. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här. Visst jag har varit med om större saker i livet. Oerhört mycket större och mycket viktigare. Men det förminskar inte känslan just i den stunden ändå. Det är bara sån …  ja vad egentligen? Lättnad kanske? Som att man hållit andan i två års tid och nu äntligen kan ta ett nytt andetag. Men bara ett …

Det är mycket att ordna med nämligen.  Det är någonstans här man börjar inse att bokrelease i maj kanske inte var superintelligent. Maj brukar vara en sådan där månad när man ska hinna med så mycket att man inte hinner tänka. Och så ska man släppa en bok på det.

Vad har hänt den senaste tiden då?

Jo, vi har bestämt att det ska hållas ett officiellt boksläpp i samband med spelkonventet Lincon i Linköping. Så om någon av läsarna av denna blogg har vägarna förbi Linköpings universitet den 14:e maj så kika in i C-huset på eftermiddagen och sök upp Undrentide förlags butik och säg hej.

Eftersom vi ändå brukar ha en del kalas den här tiden på året har vi ordnat med ett privat kombinerat födelsedags- och bokreleaseparty vid ett separat tillfälle också.

Dessutom har jag varit och pratat med en av de lokala bokhandlarna och skall hålla en signering där lördagen den 16:e.  Jag ska prata med de övriga här så snart jag bara hinner. Det ska bli så kul. Och hemskt. Superkul. Och lite läskigt.

(Tips här: Var inte rädda för att prata med din lokala bokhandel. Vad är det värsta som kan hända? Att du inte får komma dit och signera böcker? Frågar du inte får du ju inte komma dit heller. Så tänkte jag i alla fall. Bra va? Om jag trodde på det där själv? Njae…)

Och så har jag fått hålla min egen bok i min hand …

Men det där låter ju inte som så mycket tänker ni? Och det gör det ju inte. Men jag måste jobba också. Och så håller jag på att skriva på ett nytt manus.

Sen vill man ju träffa folk som läser. Så utöver signeringarna har jag försökt hitta fler tillfällen. Bland annat ska jag, Helena Andersson, och Anna Blixt ha ett gemensamt bord på Östergötlands bokmässa i höst. Jag har varit där som besökare de två senaste åren, och nu får jag alltså chansen att vara där som författare. Det ska bli hur kul som helst.

Sedan är det andra events som måste bokas. Såna jag vill åka till oavsett om jag skall vara med som författare eller bara besöka. Swecon i Linköping i augusti är ett givet besök för mig, men där behöver jag inte fixa så mycket. Inga resor som ska bokas. Inga hotell heller. Bara konventet att åka till. Däremot har det varit bökigare med ett annat konvent, Archipelacon i Mariehamn. När ryktet spred sig (ok det var inget rykte, det var en officiell nyhet) att en viss G.R.R. Martin skulle komma dit blev det ganska snabbt fullbokat, och hotellrummen verkar ha gått åt som tonfisk i en Cat Sanctuary.

Hemsidan har blivit uppdaterad med aktuell info också. Och så var det något mer. Men det har jag faktiskt glömt.

Sa jag förresten att jag har hållit boken i min hand?

en bok, och en hand

en bok, och en hand

Provtrycket av Skogens hjärta har landat.

Provtrycket har landat. Tanken har blivit cellulosa. Ordet har blivit kött. Det som tidigare bara varit filer på en dator, ettor och nollor på en hårddisk, är nu 620g materia.

Det är något fantastiskt att få hålla sin egen bok i handen. Att kunna smeka omslaget, försiktigt öppna och lukta på trycksvärtan. Det är något med doften av böcker som jag finner… nästan lite eggande. Det är svårt att sätta ord på det.

När jag växte upp i Jönköping så fanns det en byggnad i staden som jag höll högre än alla andra, nämligen stadsbiblioteket. Där kunde jag gå omkring och stryka bokryggarna, dra ut en volym och dricka upp orden. Byggnaden var hyfsat modern och hade säkert ett väl utbyggt fläktsystem. Ändå var rummen fulla av doften av cellulosa.

I mina händer ligger en helt ny bok. Den har jag själv skrivit. När jag öppnar den luktar den av trä och lim. Jag hoppas innerligt att den boken får hamna på massor av svenska bibliotek, så att någon, någonstans får chansen att stryka den längs bokryggen, öppna den och dricka upp orden, så som jag en gång fick göra.

Jag spritter av glädje!

Igår fick jag mitt provexemplar från tryckeriet. Det är egentligen det andra provtrycket, vi upptäckte några fel i det första och var tvungna att korrigera. Det är ju visserligen precis det man har provtryck till. Men det gjorde också att jag inte riktigt kunde hålla boken i handen och känna det där ”Yes! Här är min bok!”

Men vad är det egentligen för böcker han har i hyllan? Klicka på bilden och se om du kan spana några intressanta titlar.

Så anlände provtryck nr 2. Och det var perfekt. Så nu står jag här, känner vikten i handen, och suger in känslan. Det här har jag gjort. Med mina egna händer. Från början till slut. Mitt eget verk. I ett större perspektiv är det kanske lite konstigt att fästa så stor vikt vid 570 gram cellulosa, men för mig är det en seger.

Jag är mycket nöjd med kvalitén på boken. Pappret har en bra känsla och de mjuka pärmarna känns glatta, tjocka och slitstarka. Mattlamineringen gör att illustrationen blir en aning dovare i ton än vad jag först trodde. Men det gör det nästan bara bättre, den trollska skogen blir ännu mer trollsk. Jag är supernöjd med det jobb som Morten Ravnbo och Darlene van der Heiden gjort. Jag kan riktigt känna hur Kilsbergens skogar sträcker sig, genom omslaget, mot mig.

Nu återstår ”bara” att skicka recensionsexemplar till tidningar och bokbloggar. Det blir nog mest bokbloggar skulle jag tro, även om jag faktiskt blev intervjuad av en lokaltidning igår. Det var väldigt trevligt. Hoppas på mer sådant i framtiden.