Research och release i Stockholm

I fredags tog jag så tåget till Stockholm för att gå på releasefest hos Ordberoende förlag. Jag hade med mig min dator och passade på att arbeta lite under resan. Tyvärr blev jag lite lätt illamående efter ett tag och fick helt enkelt låta redigeringen vila. Istället lyckades jag slumra till en stund och det var mer än behövligt. 

När tåget anlänt till Stockholm klev jag av och försökte ta in allt. Supa in atmosfären och lägga på minnet hur det såg ut. Med mobilen i högsta hugg knäppte jag av en massa bilder i alla riktningar. Kanske ett något märkligt beteende men jag ägnade mig faktiskt åt research. I uppföljaren till ”Emmas nya liv” gör Emma samma resa som jag och en scen utspelar sig just på stationen. Det var flera år sedan jag befann mig på Stockholms Central och det kan vara så att en del av texten får skrivas om lite. Visserligen har man väl som författare en del frihet, men jag gillar när det är rätt.

När jag väl hade hittat ut ur byggnaden slank jag in på en restaurang och beställde ett glas vitt. Försvann sedan in i redigeringen och glömde nästan bort mitt vin. Och tiden. Men tillslut avslutade jag min lilla förfest, stängde datorn, traskade vidare och letade mig ut på Kungsholmen. 

När jag fick ”Under misteln” i min hand för första gången skyndade jag mig att kolla så min novell verkligen var med. Det var den. Nummer 17 av 24. Skönt! Natten innan hade jag nämligen drömt att min novell saknades. Att jag hade gått på releasefest bara för att upptäcka att jag inte alls var med i antologin. Det hade onekligen varit en smula snopet. Men nu var allt som det skulle så jag kunde glatt smutta på bubbel och mingla runt. Fast mest hängde jag med författaren Lovisa Wistrand som också är med i boken. Vi träffades på Bokmässan och det var så roligt att ses igen. Hon är nämligen inte bara en fantastiskt duktig författare utan även oerhört trevlig. 

Det bästa av allt var ändå att min äldsta dotter tittade förbi så jag fick dela detta med henne. Hon pluggar i Uppsala och vi fick ett mysigt dygn tillsammans innan det var dags för mig att åka hem till Lund igen. Releasefest, research och häng med min förstfödda – härligt! Och nu ska jag försöka ladda om till helgen då det är Förlags- och Författarlördag på Stadsbiblioteket i Lund samt ”Skriva feelgood”-event i Stockholm. 

Att ha haft releasefest för ”Emmas nya liv”

I torsdags var det dags att inta Grand Hotel i Lund och jag var så nervös. Undrade vad jag i hela friden hade gett mig in på. Och hur jag hade tänkt när jag hade promotat min releasefest så att det var nästan 60 anmälda. Herregud! Men det var inte mycket att be för. Bara att köra. Gå all-in. 

Vi var på plats i god tid och kunde ställa iordning i lugn och ro; rulla upp rollup:en, plocka upp böcker, ställa fram skylt med Swish-nummer och QR-kod (underlättade verkligen), stämma av med personalen och ta en välbehövlig drink. Folk började trilla in så smått redan strax före klockan sex och där i början kände jag ändå att jag hann prata med de som kom. Men sen dök det upp så mycket människor att det inte riktigt fanns tid. Plötsligt stod jag och sålde böcker för glatta livet medan det swishades pengar i en rasande fart. 

Tillslut lyckades vi få till en paus från försäljningen och så var det dags för det jobbigaste. Det som inte alls är min grej. Det som jag egentligen inte gör frivilligt. Men jag kände att jag var tvungen att säga något. Att jag ändå ville det. Och det hade nog varit konstigt om jag inte gjorde det. För att underlätta hade jag tvingat min man, som är synnerligen extrovert och inte har några problem att prata inför folk, att intervjua mig. Med genomtänkta frågor som jag skrivit ner. Han skötte sig bra, men givetvis smög han in några egna frågor.

Jag säger inte att jag gjorde det bra, men jag pratade. Framför massa människor. Även om jag tydligen hade en tendens att hålla mikrofonen för långt ifrån min mun. Som om jag omedvetet gjorde mitt bästa för att inte höras. I efterhand har jag ingen aning om vad jag sa, men jag hoppas att jag inte svamlade för mycket. Att det jag sa åtminstone var hyfsat begripligt.  

Efter ”intervjun” tog signeringen fart igen och allt gick i ett. Jag skrev hälsningar i böcker samtidigt som jag försökte konversera. Det var inte lätt och det gick runt i huvudet. På slutet arbetade hjärnan för högvarv och jag tappade bort namn på nära vänner. Helt snurrigt. Men roligt, galet, underbart och helt fantastiskt! Vilken kväll! Ett minne för livet. Jag har svårt att ta in att det kom så många för min skull. Familj, släkt, vänner, grannar, kollegor, gamla barndomsvänner, bekanta, bokbloggare, följare på sociala medier, författare och så Lundabor som läst om mig i tidningen var där. Jag är så innerligt tacksam och lycklig. Tänk, vilket tur att jag bokade en releasefest. 

PS. Vill ni se fler bilder kika in i mitt album på min Facebook-sida.

Att ladda om

Efter att ha laddat inför boksläpp och Bokmässa så är det nu plötsligt över. Det känns onekligen lite tomt. Vardagen har tagit vid och livet fortsätter precis som vanligt. Enda skillnaden är att det numera finns en bok med mitt (författar-) namn på. Men är det någon som läser ”Emmas nya liv”? Är det någon som i denna stund fnissar åt något som Emma gör eller säger? Som lider med henne. Gläds med henne.

Men jag har egentligen inte tid att gå runt och fundera på om huruvida någon läser ”Emmas nya liv” eftersom jag har en releasefest att planera. Och det är skönt att ändå ha något annat att se fram emot. För just idag är det vad jag gör, ser förväntansfullt fram emot nästa torsdag. Men när det närmar sig kommer jag förmodligen att bli nervös. Undra hur jag tänkte när jag planerade in ett event där jag ändå måste stå lite i centrum. Eller lite är väl kanske en underdrift, det är ju ändå min releasefest. Nästa vecka, torsdagen den 17 oktober, smäller det alltså och jag hoppas att det blir en härlig tillställning. Att jag kommer att släppa det mesta av nervositeten och kunna slappna av, njuta av att alla är där för att fira ”Emmas nya liv”. Ja, för att fira mig. Och efteråt, när det förmodligen känns tomt igen, kan jag ju fortsätta fundera på om det är någon som läser boken.

PS. Man kan anmäla sig till releasfesten för ”Emmas nya liv” här

Piratenfoajén på Grand Hotel i Lund där releasefesten för ”Emmas nya liv” kommer att hållas.

Att ha varit på min första releasefest samt bokat en egen

Förra tisdagen hade Frida Skybäck release för sin nya bok ”Bokcirkeln vid världens ände” på Akademibokhandeln Gleerups i Lund. Frida var en av debutantbloggarna under 2011 och jag älskade hennes förra bok ”Bokhandeln på Riverside Drive”. Och nu skulle hon alltså ha release här hemma i Lund. Skulle jag våga mig dit? Visst skulle jag väl ångra mig annars? Via Instagram fick jag reda på att två andra författare skulle komma, Lilly Emme och CT Karlsson, och de tog mig under sina vingar. Helt fantastiskt! Och till min stora lycka fick jag även en av mina fina vänner (tack Malin 😘) att följa med. Plötsligt fanns det inga hinder längre. 

Det bjöds på bubbel, kakor och ett oerhört inspirerande samtal mellan Frida och hennes förläggare Louise Bäckelin. Jag är verkligen imponerad av Frida och min stora dröm är att en dag komma lika långt som hon. När jag pendlar till jobbet lyssnar jag på Författarpodden där Frida tillsammans med Agnes Hellström pratar om skrivandet och det är påtagligt hur målmedveten Frida är. Redan 2015 hade hon målet klart för sig; hon ville kunna försörja sig på sitt skrivande. Och det gör hon nu. Fantastiskt!

Detta är första gången jag var ute på något författarrelaterat och jag måste säga att det var över förväntan. Alla var så himla snälla, trevliga och glada. Jag träffade även på Caroline Säfstrand och när jag vågade mig fram tyckte hon att hon kände igen mig vi Instagram. Va? Helt galet ju! Jag är så glad att jag kom iväg och Bokmässan känns nu inte lika läskig. 

Jag passade även på att hälsa på Louise Bäckelin, VD på LB-förlag, men där svamlade jag mest. Pratade om att jag och Frida bodde hyfsat nära varandra. Det var ju verkligen intressant för Louise att veta och det gagnar nog min författarkarriär något oerhört …

När det gällde min egen releasefest hade jag varken fått napp på Akademibokhandeln Gleerups eller Stadsbiblioteket. Grand Hotel kändes som det perfekta stället fast jag hade ännu inte vågat kontakta dem. Men när jag kom hem efter Fridas release kände jag mig så peppad och upplyft att jag bestämde mig för att slänga iväg ett mail. Och dagen efter fick jag svar och nu är min egen releasefest spikad. Torsdagen den 17 oktober kl. 18-19:30 kan man komma till Grand Hotel i Lund och få lite bubbel samt köpa ett signerat exemplar av ”Emmas nya liv”. Det ska bli så himla kul och jag hoppas att det kommer lite folk så jag inte står där ensam …

Om ni kan och vill komma så anmäl er här: https://www.facebook.com/events/319561032167188/

En sprudlande releasefest!

Foto: Kajsa Göransson

I lördags var det äntligen dags för Vi går varvets releasefest. Det var 50 inbjudna gäster och vi fyllde Det fria ordets hus i Växjö med prat, mat och mingel hela kvällen. Jag hade tagit hjälp av vänner och familj för att göra i ordning innan, duka fram mat, servera bubbel, sköta chokladhjulet och ställa i ordning allt efteråt. Den hjälpen var helt ovärderlig för det var mycket att rodda med.

Festen började med bubbel och ett mingelbingo. Sedan var det ett samtal mellan mig och Paula Högström, vän, bibliotekarie och bokbloggare under Prickiga Paula. Det var ett mycket bra knep för mig som är nervös för att stå på scen att ha en vän att prata med. Paula frågade lagom svåra frågor och samtalet flöt som om vi satt hemma i vardagsrummet. Sedan var det boksignering och mingelmat.

Samtal med Paula Högström

Vi hade pyntat lokalen med citat från boken och med ballonger i rosa. Självklart matchade jag bokomslaget, det är ett måste har jag förstått genom att läsa föregående års debutantbloggare och deras releasefester.

Varje gäst hade fått fem biljetter till chokladhjulet och det snurrades flitigt på. Någon vann storvinsten tre gånger i rad och någon började gråta, men överlag tror jag alla blev nöjda, om än något smällt choklad.

Jag hoppas verkligen att det blir en nästa gång! Det var så roligt. En sak jag ska tänka på då är att fundera ut en eller flera fraser jag kan skriva när jag signerar böcker. Vi hade gjort i ordning ett signeringsbord och lagt upp böckerna fint och pyntat, förberett med swishnummer och en vän som skulle hjälpa mig med försäljningen. Direkt efter samtalet med Paula var det dags för signering. En kö av vänner och släktingar som stod redo med telefonerna höjda och swishade för fulla muggar. Jag blev helt ställd och blank i huvudet. Rusig av samtalet och det roliga kom jag inte på en enda sak att skriva. Så det skulle jag ha tänkt på innan. Visst hade jag signerat böcker som jag skickat iväg eller gett bort veckorna innan men då hade jag ju tid på mig och kunde tänka ut en personlig hälsning. Jag vill så gärna ge det under festen också men det gick bara inte.

Men vilken sprudlande rosa fest det blev! Det var underbart roligt att få fira med alla som var så glada för min skull.

En bibliotekariekollega hade varit så här finurlig och ramat in katalogposten.

Inför releasefesten

Foto: Kajsa Göransson

På lördag är det dags för releasefest för Vi går varvet. Festen ska vara i Det fria ordets hus i Växjö där jag också sitter och skriver en dag i veckan. Huset är så fint i sig att det nästan är pynt nog. Tänkte dela med mig av några saker jag funderat över inför festen.

När?

Bor man i Stockholm verkar det vara releasefester titt som tätt och något man kan slinka in på som en liten afterwork. Men eftersom jag bor i Växjö och aldrig ens varit på en releasefest förut, och det har säkert inte de flesta inbjudna heller, så valde jag att lägga festen på en lördag för att kunna fira ordentligt.

Vilka?

Vilka ska jag då bjuda in? Först tänkte jag ha en öppen tillställning för att alla som vill skulle få komma. För hur skulle jag kunna välja ut vilka som skulle få en inbjudan? Högstadiet over again! Men det visade sig vara svårt för planeringen då jag vill bjuda på mat samt att lokalen tar max 50 personer. Att göra ett fb-event och att man får anmäla sig där är nog ganska kört för att ha kolla på hur många som egentligen dyker upp. Så jag valde den gammaldagsa metoden att skicka ut med snigelpost. Och många blev väldigt glada över att få något i sin brevlåda, så det är jag glad för att jag gjorde. Även de som inte kunde komma visste ändå att jag ändå tänkt extra på dem.  

Hur?

Eftersom jag har småbarn själv och många av mina vänner likaså ville jag göra evenemanget barnvänligt.  Det kommer att finnas en mysig läshörna med barnböcker och lite pyssel. Vid fint väder kan vi vara i trädgården och springa av oss om det kliar i benen. Jag har fixat ett mingelbingo och det kommer att vara ett samtal om boken med min vän Paula, bibliotekarie och bloggare som följt mig och peppat mig på den här resan. Det kommer att kännas tryggt och avslappnat att få vara på scenen med henne. Bra för mig som inte gillar att prata inför folk.

Delegera!

Ett tips som jag har fått av andra mer erfarna relesefestfixare är att delegera arbetsuppgifter under festen. Så jag har tagit hjälp av vänner och släktingar för att ställa iordning innan och efter samt hjälpa till under tiden med att fixa med bubbel och mat, ha hand om chokladhjulet och sälja böcker.

Så på lördag är det dags! Hoppas på fint väder och att chokladen inte smälter. En rapport om hur det gick får ni nästa vecka.

Tack 2018!

Foto: Jini Sofia Lee

Ett år har gått och det här är mitt sista inlägg på Debutantbloggen. Att något slutar betyder också att något nytt tar vid. Vad det blir vet en inte riktigt. Vissa saker i livet rår en inte över, men mycket kan en välja, åtminstone hur en ska förhålla sig till sakerna.

Att min mamma gick bort var en av de absolut svåraste händelserna jag har varit med i mitt liv. Jag hade gjort vad som helst för att ha henne kvar i livet, i mitt liv. Men genom att jag tog mig igenom den otroligt svåra tiden, så vet jag att det inte finns någonting som jag inte klarar av. Det finns ingenting som skulle få mig att kapitulera inför livet. Jag tror att jag hade blivit författare även om min mamma fortfarande hade levt, men jag tror att det hade tagit betydligt längre tid. Trots att jag är ledsen för att min mamma inte får se mig nu, är jag så oerhört tacksam för det jag nu får vara med om. Också med vetskapen om att jag har tagit mig hit på egen hand. Jag har kämpat och fått mina refuseringar. Jag har skrivit och skrivit. Hela tiden med övertygelsen om att jag en dag skulle få en bok utgiven, trots att det fanns folk i min omgivning som inte tyckte att barnboksförfattare var något att satsa på. Och jag kämpar fortfarande. Med att få boken att sälja så mycket som möjligt. Med att få fler böcker utgivna. Med att nå mitt mål om att bli heltidsförfattare. Jag är övertygad om att det går.

Det här var alltså året då min dröm gick i uppfyllelse. Drömmen om en bok. Efter år av slit och väntan finns Kluriga ordens ABC. Hittills har drömmen varit bättre än jag hade vågat hoppats på. Jag fick uppleva min första bokmässa som författare och att boken togs in på Akademibokhandeln. Jag hade min releasefest (på just Akademibokhandeln) och på mindre än två månader hade jag sålt 1000 ex av boken. Jag fick en fin recension av Bibliotekstjänst och jag har haft två lyckade signeringar på Akademibokhandeln. Många bibliotek i Sverige och Finland har tagit in boken och boken lånas flitigt.

I år har min bok legat under julgranen hos väldigt många familjer och förhoppningsvis läses den i många hem nu under julledigheten. Det är en overklig tanke som jag känner mig väldigt ödmjuk inför. Det är en bild och tanke som gör mig oerhört varm i kroppen. Tänk att min bok kan vara en liten, liten del av så många barns liv.

Jag känner en enorm tacksamhet. Tacksamhet för att jag får vara med om detta. Att det fanns förlag som trodde på min bok, att jag fick släppa en bok, att få höra läsarnas reaktioner på boken, att få se den spridas till bibliotek, butiker och läsare, att det finns så många vänliga själar som gör sitt för att marknadsföra min bok. Men framför allt känner jag en tacksamhet för mina vänner och deras familjer som ställer upp för mig och som gläds med mig i det här lika mycket som jag. Det är vännerna som har funnits med längs resans gång under många år och som följt mig i motvind och i medvind och som alltid har trott på mig och stöttat mig. Men också nyfunna vänner som stöttar mig helhjärtat och engagerar sig. Tacksamheten jag känner finner inga gränser.

Jag har uppfyllt min dröm och det är obeskrivligt. Jag befinner mig fortfarande i ett lyckorus likt det som infinner sig i förälskelsefasen. Men redan är jag så många upplevelser och erfarenheter rikare och jag har utmanat mig själv och gjort saker som jag aldrig hade kunnat föreställa mig att jag skulle göra. Jag hoppas att fler får uppfylla sina drömmar, oavsett om det gäller att släppa en bok eller om det handlar om något helt annat.

Mitt mest lästa och delade inlägg på Debutantbloggen under året har varit detta inlägg som har delats över 100 gånger på Facebook. Det handlade om att våga följa sin dröm. Om detta pratade jag även i en poddcastintervju som jag medverkade i. Lyssna gärna på det. Det verkar vara ett ämne som berör och som är viktigt för många. Vad vill vi egentligen med våra liv och vad är viktigt för oss?

Till dig som tvekar, gör inte det! Följ ditt hjärta. Var inte rädd för att misslyckas! Vem kan klandra dig för att försöka! Om någon dömer dig så säger det mer om den personen än om dig. Och än sen då. Det är ditt liv och inte deras. Och du lever bara en gång och det är precis nu. Du vet ingenting om framtiden. Och var stolt över ditt skrivande. Det är en del av dig. Var stolt över ditt mod att följa din dröm.
Och råkar det vara så att dina allra närmaste inte stöttar dig i din dröm. Kör ändå och hitta stöd från andra människor. Våga berätta för någon du litar på om ditt skrivande, men för den sakens skull måste de nödvändigtvis inte läsa det du skriver. Jag låter fortfarande aldrig någon jag känner läsa mina texter förrän de är publicerade. De första som får läsa är lektörer och sedan är det folk på förlagen. Hitta det sätt som funkar för dig och som inte hindrar dig i ditt skrivande.
Viktigast av allt, om skrivandet är din stora dröm, avsätt tid till skrivande. Låt det inte bli en ouppfylld dröm.

Jag är oerhört tacksam för det här året som jag har fått vara en av debutantbloggarna och att ha haft möjligheten att skriva om min resa och kunnat ta del av era fantastiska kommentarer. Året är över och året har gått fort, men min bok släpptes för bara tre månader sedan, så min och bokens resa har bara börjat.

Hoppas att ni vill fortsätta följa mig. Inga nya förlagskontrakt är påskrivna, men det är inte alls omöjligt att det blir fler böcker. 😉 Ni hittar mig på Instagram och Facebook.

Fortsätt skriva och fortsätt drömma!

En händelserik tid

Foto: Jini Sofia Lee

Det är knappt två månader sedan min bok, Kluriga ordens ABC, släpptes och varje vecka sedan dess har det hänt spännande saker. Många frågar mig hur det går för boken och då antar jag att det är försäljningssiffror de frågar efter. Jag har inte haft någon aning, men har försökt räkna lite på det själv och kollat ungefär hur många bibliotek som har köpt in boken och så vidare. I förra veckan kom jag fram till jag nog borde ha sålt knappt 300 ex, om jag tog i, i överkant. Jag hade kontakt med mitt förlag av helt andra orsaker och då fick jag oväntat ett fantastiskt besked. Att vi var uppe i 1000 sålda exemplar! 1000 ex på mindre än två månader! Även om jag har levt med beskedet i en vecka nu kan jag fortfarande inte fatta att det är sant. Det känns helt otroligt. Jag är debutant och min bok är utgiven på ett litet förlag och ändå har boken sålt 1000 ex, redan! Jag är så tacksam. Tänk att det finns så många som har köpt min bok.

I förra veckan var det också en kompis som skickade en bild till mig som visade att min bok stod i skyltfönstret på Aspuddens bokhandel. Det var ännu en sådan grej som är så osannolik att det var svårt att ta in. Jag var tvungen att åka dit för att se det med egna ögon och jovisst, där stod min bok!

Jag passade samtidigt på att kila in på biblioteket i Aspudden och hittade min bok där också. Efter det hade jag ett ärende till Hornstull och jag tittade på Bibliotekets hemsida och såg att även biblioteket i Hornstull hade min bok. Jag tog därför en tur dit också. Där gick jag runt och letade efter min bok på alla tänkbara ställen utan att hitta den. Jag kollade på hemsidan igen och såg att boken hade blivit utlånad under tiden jag var på väg dit. Det gjorde mig så glad. Boken har precis börjat anlända till några bibliotek och jag ser att den är utlånad på flera ställen redan.

Vad hände mer i förra veckan då? Jo, jag fick hem en låda med böcker. Nämligen den nya novellsamlingen som jag medverkar i. #Älskanoveller – Nyanser av passion. Det den andra novellsamlingen i år, och den femte totalt, som jag medverkar i. Det vankas releasefest för novellsamlingen den 27 november kl 17.30-19.30 på Engelen, Kolingen i Gamla Stan i Stockholm.

Och vad mer då? Jag medverkade på Koreanska skolans dag och sålde min bok på plats i lördags. Jag har tidigare suttit i styrelsen för Koreanska skolan och min äldsta dotter har gått där på lördagar. Vi har båda haft paus från skolan i 1,5 år, men i lördags var vi alltså båda där igen. Min dotter var med mig som en hjälpreda och det var väldigt trevligt att ha henne med mig och att träffa alla gamla bekanta.

Vilken vecka det har varit! Nu ska jag bara försöka smälta allt!

När känslorna svallar

Foto: Jini Sofia Lee

Nu är det riktigt nära. Igår fick jag besked om att böckerna har skickats från tryckeriet och de skickas direkt till bokmässan i Göteborg. När jag fick det beskedet grät jag först glädjetårar som sedan övergick i en störtflod. Det blev ett otroligt känslomässigt ögonblick som jag själv blev lite tagen på sängen av. Det blev plötsligt så verkligt. Boken är klar. Den finns på riktigt. Drömmen som jag har kämpat och jobbat för under så många år. Nu är det snart inte bara längre en dröm. Det är en verklighet.

Undrar hur det kommer att kännas när jag får se och hålla i boken för första gången? Jag hoppas att jag hinner få hem boken innan jag åker till bokmässan. Annars blir mitt första möte med boken där på mässgolvet i Olika förlags monter. Och det kan ju gå lite hur som helst. 😉

Bokmässan är alltså bara drygt en vecka bort. Jag kommer vara där på fredag och lördag, men har inga programpunkter. Däremot har förlaget bett mig komma förbi montern och signera några ex av min bok. Är det någon av er som kommer att vara där och vill ha ett signerat ex, så kan hojta till så kan vi säkert ordna detta.

Releasefest kommer jag ha, men det blir först den 20 oktober i Stockholm. Save the date! Jag återkommer med tid och plats när allt är helt spikat.

Tillsammans med förlaget har vi diskuterat marknadsföringsplanen för boken. Det känns hur overkligt som helst. Det mesta av arbetet får vänta tills boken faktiskt har kommit, men jag inser att det kommer att ta väldigt mycket tid om jag ska göra allt det jag vill göra. Det innebär att det inte blir så mycket skrivtid framöver. Ju mer jag pratar med folk om min bok, desto mer inser jag att boken, även om det är en barnbok, faktiskt är en bok för alla. En kollega frågade mig vad ”solkatt” betyder. Jättebra att du undrar, då är min bok perfekt för dig, svarade jag.

En kompis till mig har två tonåringar som både har diagnoser av olika slag. Hon är övertygad om att de kommer att ha nytta av boken för de vet till exempel inte vad ordet björntjänst betyder. Det gör mig väldigt glad om boken faktiskt kan komma användas som en slags lärobok.

I samband med att boken släpps så släpps den ju också fri för recensenter att tycka till om den. Så långt har jag inte vågat tänka än. Det känns för overkligt, skrämmande och avlägset just nu. Men faktum är att allt kommer att hända snart. Väldigt snart. Just nu går jag mest naivt runt och hoppas på en massa saker. Att boken ska köpas in centralt av Akademibokhandeln, att den ska köpas in av bibliotek, skolbibliotek och förskolor. Att den ska nå ut och bli omtyckt.

Snart vet vi hur det går med allt detta.

 

När kommer boken?

Foto: Jini Sofia Lee

Det är den vanligaste frågan jag får numera, tätt följd av frågan: Vad heter boken?

Vad boken heter kan jag numera svara på (Solkatter och dammråttor – kluriga ordens ABC) och när boken kommer kan jag nästan svara på. Jag har inget exakt datum, men den kommer antagligen rykande färsk direkt från tryckeriet till bokmässan i Göteborg, sista helgen i september. Äntligen börjar pusselbitarna falla på plats.

Nu när jag vet så mycket kan jag äntligen börja planera för en releasefest. Den blir första veckan i oktober. Igår ringde jag runt till olika bokhandlare för att kolla vad det skulle kosta och hur det rent praktiskt skulle kunna gå till. Alla har varit förvånansvärt positiva och tillmötesgående. Det kändes rätt konstigt att ringa runt och prata om en bok som inte finns, men det var samtidigt med ett härligt pirr i magen. Det börjar bli på riktigt. Nu måste jag fundera och ringa några samtal till, prata med illustratören och med några vänner innan jag slutligt bestämmer mig.

Exakt i detta nu håller förlagets formgivare på med sättning av boken, det vill säga att formge inlagan av boken. Alltså bestämma var all text och alla illustrationer ska vara på respektive sida, på omslaget och på bokens baksida. Snart, snart får jag alltså se hur boken kommer att se ut. Jag gör mig redo för att svimma för det kommer att kännas så galet overkligt.

Texten ska slutkorrigeras och det är säkert en del småpill kvar innan den är tryckfärdig. Verserna är klara, men förklaringen till orden kan behöva några vändor till av korr. Men sedan finns det ingen återvändo. Sedan ska boken tryckas och jag ska första gången få hålla den i min hand och dessutom få besöka bokmässan som författare.

År 2013 ordnade Hoi förlag en tävling där en kunde vinna en hotellövernattning på Gothia samt fribiljetter till bokmässan. Tävlingen gick ut på att en skulle skriva en motivering till varför en skulle vinna. Jag minns att jag avslutade min motivering med något i stil med att det skulle vara sista gången jag skulle åka till bokmässan som besökare. Nästa gång jag ska till mässan är det som författare.

2013 var jag inte ens i närheten av ett förlagskontrakt och hade aldrig blivit publicerad, men jag hade ju bestämt mig för att jag en dag skulle uppnå min dröm. Så nu, 5 år senare, händer det. Jag kommer att åka till bokmässan som författare.

Så till alla er där ute, sluta aldrig drömma! Fortsätt jobba mot era mål!

När skrivandet övergår i företagande

Foto: Jini Sofia Lee

Nu är det bara två månader kvar tills min debutbok släpps. Illustratören är i slutfasen av arbetet med illustrationerna. I augusti ska boken sättas, texten slutkorras och sedan är det dags för tryck. Innan semestern skrev jag min författarpresentation som ska vara med i boken. Det känns fortfarande väldigt overkligt och avlägset att boken snart är klar. Men jag inser att författandet inte längre bara handlar om att sitta och skriva på min kammare längre.

Jag vill satsa seriöst på mitt skrivande och har för avsikt att tjäna pengar på mitt skrivande. Därför startade jag nyligen ett företag, en enskild firma. Förra veckan tog jag tag i saker som att öppna ett företagskonto hos min bank. Jag har numera ett plusgiro- och ett bankgirokonto kopplat till företaget så att det enkelt ska gå att fakturera. Jag tänker att jag framöver ska medverka på marknader och mässor och för att kunna sälja böcker och ta betalt på ett enkelt sätt har jag skaffat iZettle och köpt en iZettle-läsare så att jag kan ta emot kortbetalningar. iZettle tar ingen årsavgift utan de tar en viss procent per korttransaktion. Däremot betalade jag som sagt för själva kortläsaren.

Jag har även valt att skaffa företags-Swish eftersom jag inte vill lämna ut mitt privata telefonnummer när okända människor ska göra en Swish-betalning till mig. Att ha företags-Swish kostar 500 kr per år plus att de tar några kronor per Swish-betalning. Det här var ändå de lite roliga sakerna.

Men med ett företag följer också krav och ansvar. Ett av dem är kravet på bokföring. Visst jag har läst lite företagsekonomi på universitetet där redovisning ingick som en del av kursen, men jag kan inte påstå att jag har någon som helst koll. Så mycket har jag förstått att det inte räcker med att fylla i alla uppgifterna i ett Excelark utan en måste använda ett bokföringsprogram. Det finns företag som erbjuder gratistjänster och det finns tjänster som kostar pengar. Många har appar så en kan bokföra en transaktion direkt i mobilen. Eftersom jag knappast räknar med att ha någon stor omsättning i början så börjar jag med en av gratistjänsterna och ser hur det funkar.

Vad mer då? Jag har en egen domän och behöver skapa en hemsida eller anlita någon som gör det åt mig så att folk lätt kan hitta information om mig. Det bästa vore om jag kan göra det själv för att hålla kostnaderna nere. Visitkort har jag sedan tidigare. Däremot behöver jag beställa en roll-up, men behöver anlita någon som kan utforma den grafiska designen.

Namnskyltar med mitt namn på har jag ordnat. En pressrelease att skicka ut till tidningsredaktioner behöver jag skriva. Det är säkert något jag borde ha gjort och skickat ut för länge sedan.

Men viktigast av allt. Releasefesten! Den höll jag nästan på att glömma. Den är inte alls planerad. Jag har ännu inget exakt datum för boksläppet, men inser nu att det kommer att bli stressigt att planera festen, men förhoppningsvis har jag några mingelsugna vänner som kan hjälpa mig med att planera och ordna. Det blir den stora dagen att se fram emot!

 

 

Fira idag för det som komma skall

Foto: Jini Sofia Lee

I måndags var jag på Emelie Novotnys releasefest för sin bok. Jag ska låta henne själv skriva om sin stora dag och allt som rör festen. Men jag måste säga att det är fantastiskt roligt att glädjas åt någon annan. Det är inte svårt att sätta sig in hur mycket känslor som snurrar en sådan kväll.

Jag har inte börjat planera min egen releasefest än, men jag vet att jag ska ha en. Jag tycker överlag att framsteg och framgångar bör firas mer. Visst kanske målet och den stora drömmen är att få hålla sin debutbok i handen, men vägen dit är lång och kämpig. Då kan det vara bra att fira delmål.

Jag fick ett råd av min frisör för över två år sedan att jag skulle fira mitt förlagskontrakt i förskott. Alltså, jag gick och väntade på manussvar från förlag och hade fått en hög med refuseringar och ett par positiva refuseringar. Förlaget Olika hade svarat att de skulle ta mitt manus vidare till nästa steg. Jag hoppades så mycket eftersom jag aldrig hade varit så nära ett ja förut. Samtidigt visste jag att besvikelsen skulle bli större än vanligt om jag till slut ändå skulle få ett nej.

Min frisör tyckte att jag mitt i den där väntan skulle skåla och fira som om jag hade fått ja till förlagskontraktet. Att jag skulle leva mig in i det och visualisera det. Inte vågade jag lämna saken åt ödet inte. Jag gick så klart raka vägen och köpte en flaska bubbel, hällde upp ett glas och skålade för mig själv till mitt förlagskontrakt som jag ännu inte hade fått. Det kändes lite konstigt det får jag väl medge, men det var ändå en skön känsla.

Så småningom fick jag ju mitt efterlängtade ja på riktigt från förlaget. Att jag firade i förväg och att jag senare fick ett ja har såklart inget samband med varandra, men rent generellt tror jag på att visualisera sina mål. Gör klart för dig i vilken riktning du ska ta dig. Om du inte ens vågar tänka tanken på det du vill uppnå tror jag att det är svårt att nå dit. Du behöver såklart inte berätta för en enda människa om dina mål.
Från att hållit min skrivardröm helt hemlig för alla i min omgivning vågar jag nu mer och mer faktiskt berätta om mina drömmar som är kopplade till skrivandet. Visst kanske det ibland kan tyckas låta som storhetsvansinne, men varför skulle inte just du eller jag kunna vara den som lyckas med just det där vi drömmer om.

Nu sitter jag ju och väntar på förlagssvar igen. Jag vågar väl inte bryta ett vinnande koncept? Jag borde fira i förskott igen va? Det är nog säkrast det.

Stora glädjestunder är alltid lite uppblandade med sorg för mig. Min mamma lever inte längre och jag har inga syskon. Jag har inga nära släktingar som kan dela glädjen med mig. Inga släktingar som kan säga att de är stolta över mig. Istället får jag dela glädjen med mina vänner som så tålmodigt stöttar mig. Och stolt, det får jag kanske försöka lära mig att vara, över mig själv.

En releasefest senare

Foto: Jini Sofia Lee

Klart att en bok ska firas med en fest! Tänk alla timmar och allt slit som har lagts ner från det tomma dokumentet till den färdiga boken. Jag ska absolut ha en releasefest när min bilderbok kommer ut i höst. Jag inser dock att jag ännu inte alls har någon plan för hur, när eller var än och det nog börjar bli hög tid att sätta mig ner och fundera på det.

För er som inte har varit på någon releasefest kan jag väl säga att ”fest” i de flesta fall är att ta i. ”Mingel” är nog mer korrekt. Ofta bjuds det på någon form av dryck och snacks eller snittar. Det kan hållas en liten intervju med författaren eller så blir det lite högläsning. Sedan finns det förstås chans att köpa och få boken signerad av författaren.

De vars böcker kommer ut på stora förlag kan i bästa fall få hjälp av förlaget att ordna en releasefest, medan vi andra får ordna det mesta själva. Det är säkert lätt att kostnaderna börjar skena iväg om en vill slå på stort, men det finns också de som är duktiga på att ta tillvara möjligheter som bjuds genom bekantskapskretsen vad gäller lokal eller sponsorer. Att hålla till i en bokhandel eller på ett bibliotek är också vanligt och då slipper en kostnaden för lokalhyra.

I fredags var det releasefest för den senaste novellantologin som jag medverkar i. Den heter ”Kära mamma” och är en samling noveller om moderskap. Alla författarna som medverkar i antologin samlades på Adlibris alldeles nyöppnade butik på Kungsgatan i Stockholm för VIP-mingel med bubbel och snittar. I en timme fick vi mingla och lära känna varandra innan det var dags för inbjudna gäster och allmänhet och fira med oss. Utanför butiken strålade solen och det var årets första riktigt varma dag. Ändå var det runt hundra personer som valde att komma och fira med oss. Under tre intensiva timmar träffade jag massor med människor som jag känner och det blev också många möten med nya människor.
Att, för mig främmande personer, kommer fram och ber mig signera boken är en högst ovan och overklig känsla. Men väldigt, väldigt roligt, ska jag tillägga.

Jag, Linda Bengtzing, Annika Jankell, Maria Wells & Amelia Adamo

Och en extra trevlig sak som gjorde mig väldigt glad var att Emelie Novotny som också bloggar här på Debutantbloggen kom till releasefesten och vi fick tillfälle att träffas för första gången.

Jag och Emelie

För några år sedan hade jag aldrig varit på någon releasefest och såg avundsjukt på bilder på sociala medier hur olika författare sprang titt som tätt på olika releasefester och jag undrade hur jag skulle få tillträde till dessa. Tillhör du också en av dem som suktar, längtar och undrar? De flesta releasefester är inte slutna event, utan de är öppna för allmänheten. Det gäller bara att hålla lite koll på när det annonseras för dem. Om du följer förlag på Facebook brukar de meddela när det är någon releasefest och de skapar ofta ett Facebook-event. Följer du författare på Instagram eller Facebook brukar de också ofta tala om när det är dags för releasefest och bjuda in allmänheten.

Väl på releasefesten måste en förstås inte köpa en bok, men det är klart att det uppskattas alldeles enormt av författaren om du gör det. Men se framför allt till att ha det trevligt och passa på att mingla och kanske lär du känna någon annan som skriver och vips har fått någon att dela ditt intresse med.

Här kommer lite fler bilder från releasefesten i fredags, den 20 april:

Alla medverkande författare i ”Kära mamma”

En bok är född

Foto: Jini Sofia Lee

Den senaste novellantologin som jag medverkar i släpptes på långfredagen och jag fick hem mina böcker på skärtorsdagen. Killen på paketutlämningsstället var måttligt road när jag förvarnade att paketet jag just skulle hämta ut vägde över 18 kg.

Det första jag gjorde när jag packade upp lådan med böckerna var att titta och känna på omslaget. Boken är inbunden vilket de novellantologier jag har medverkat i tidigare inte har varit, så den här kändes extra fin. Sedan tittade jag på innehållsförteckningen för att se var min novell fanns. Den fanns i mitten av boken och jag bläddrade fram till min novell. Sedan kommer det lite läskiga. Att läsa igenom sin egen novell. Det är nästan så att jag vill göra det med ena ögat stängt för jag är så rädd att hitta några fel i texten. Eller att jag själv ska tycka att den är dålig. Att jag av någon annan anledning ska skämmas för den. Den här gången kunde jag andas ut. Jag upptäckte inga fel vid första genomläsningen i alla fall och jag skäms inte för texten heller.

Det är något väldigt speciellt med att se sin text och sitt namn i tryckt form. Det är ju precis samma text som jag har i min dator, men det blir något helt annat när den hamnar i en bok. Det känns verkligt och overkligt på samma gång. Det blir något som jag kan lämna efter mig till mina barn. Förhoppningsvis finns jag med dem länge, länge till, men genom mina texter kan de ändå lära känna en annan del av mig. En del av mig som lever vidare. Inte för att mina texter är självbiografiska, men de är ändå skapade någonstans inom mig. På så sätt känns det fint att veta att texterna finns kvar även när jag är borta.

Texten i novellen har nu lämnat mig och det är fritt fram för andra att tycka till om den. Det är både roligt och läskigt. Jag vet att alla inte kommer att gilla min text. Så är det ju. Alla har olika tycke och smak. I den här antologin medverkar en del kända namn och det kan hända att novellantologin därför läses och recenseras av fler. Det är jätteroligt för jag vill såklart att så många som möjligt ska läsa min text. Och det innebär samtidigt att fler kan tycka till om min text också.

Den 20 april kl 17.00 på Kungsgatan 15, i Adlibris nya lokaler, i Stockholm är det releasefest för novellantologin. Den som vill komma får gärna komma dit! Det vore roligt att träffa er som läser bloggen! Anmäl gärna på förlagets event på Facebook att ni kommer för Adlibris behöver veta ungefär hur många vi blir.
Varmt välkomna!

Så här beskriver förlaget novellantologin:
”Vi har låtit etablerade såväl som debuterande författare skriva fritt kring ämnet mamma. Resultatet är ett trettiotal berättelser som utforskar mammor, moderskap och relationen mellan mamma och barn; älskade, hatade eller saknade.”

Bubbel, mingel & pastellfärgade Macarons

När jag bestämmer mig för att jag vill ha eller göra något på ett särskilt sätt så har jag väldigt svårt för att släppa det vilket ibland kan bli väldigt frustrerande … och kostsamt 🙂

Jag pratar om Macarons.

De där små söta kakorna som ser så enkla ut att baka men som är rena döden för ens nerver. Det hela började med att jag ville ha ett färgtema på releasefesten som matchande bokens omslag. Därför föll valet ganska enkelt på pastellfärger. Nästa fråga var vad som gick att baka som man kunde färga i pastellfärger? Jo, mini cupcakes och macarons. Och när jag som sagt väl bestämt mig för något så är det det jag ska ha. Trots att jag aldrig bakat macarons tidigare.

Ni har ingen aning om hur mycket jag har svurit över dessa macarons.

Eller hur många omgångar med kakor som jag fått slänga då de spruckit eller inte rest sig som de ska.
Mina barn har dock varit överlyckliga här hemma för de har fått äta kraschade macarons tills det stått dem ut genom öronen 🙂

Varför allt detta prat om macarons undrar ni säkert? Jo, i lördags var det nämligen dags för releasefesten för Hemligheter små och på kakfaten fanns faktiskt pastellfärgade macarons. Bakade av mig. (Reservplanen var att köpa)

Bild lånad av @romanceeverafter på Instagram. Ett Instagramkonto för alla som älskar romance!

Det blev en mysig och intim releasefest med familj, vänner och bekanta. Hann till och med prata romance, skrivande och böcker tillsammans med de härliga författarkollegerna Sara, Sofia och Nina.
Jag är supernöjd med hur det hela blev och ser redan fram emot nästa gång jag får ha releasefest. Om inte allt för länge hoppas jag 🙂

Bild lånad av Nina (@ordetarditt på Instagram)

På bilden ser ni en mycket stolt författare som fick signera en hel del böcker 🙂 Något som är en hel vetskap i sig. Jag menar, vad ska man skriva egentligen? Nu blev det lite personliga hälsningar blandat med en standard som jag varierade lite 🙂 Måste nog öva lite mer på det här med signeringar om jag ska ge mig ut på vägarna i sommar!

Något som jag lovade mig själv efter min egen releasefest är att försöka gå på fler releasefester. För det är så roligt att träffa likasinnade, att få prata skrivande med andra som förstår vad man går igenom. Så det är något jag vill tipsa om; att gå på releasefester, även om du inte känner någon annan så har ni ett gemensamt intresse; skrivandet.

De fina blommorna och presenterna som jag fick ❤

Under sommaren tänkte jag försöka skriva lite mer om genren romance här på bloggen och undrar därför om det finns något särskilt ni vill att jag ska skriva om? Något ni alltid funderat över när det gäller romance genren? Lämna en kommentar eller skicka ett mejl med era frågor.