Tips för att skriva erotik

Börja med dig själv.

Om du aldrig skrivit erotik innan så är mitt första tips att skriva något till dig själv. Om det sedan blir publicerat eller om det fortsätter vara en privat novell spelar ingen roll, skriv den som om ingen annan kommer att läsa den. Utan några tankar på skam.

Skriv något som är lustfyllt för dig och som du blir kåt av. Efter det behåller du den känslan även om du skriver om något som inte har med dig eller din lust att göra.

Stämning.

Något som är viktigt när man skriver erotik är att vara i rätt sinnesstämning … Är man uttråkad eller liknande så märks det ofta i texten, den blir inte levande.

Är du som författare inte i rätt stämning när du skriver erotiken kommer den förmodligen kännas platt och sakna stämning för läsaren också.

Du behöver inte vara kåt när du skriver erotiken du vill ge ut, och att berätta om man varit det eller inte är väldigt utelämnande. Men känslan är viktig att komma ihåg då erotiken ska väcka något inom oss. Lusten.

Skriv om det du kan eller se till att göra din research!

Skriver du om något som du är osäker på hur det känns i kroppen så blir det svårt att gestalta. Det lättaste är att hålla sig till det som du själv är van vid eller minns känslan av men det är självklart inget krav.

Om du skriver om något du själv aldrig upplevt är research grundläggande. Det gäller inom alla genrer men jag tycker ändå det är värt att trycka på och upprepa när det kommer till erotiken. Det märks tydligt om någon försöker gestalta hur det känns att ha en fitta och hur fittan ”reagerar” utan rätt kunskap … Exempelvis.

Be någon kompis med ett annat kön att läsa igenom novellen om du är osäker!

Skrivtips i poddform

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Bloggar i all ära, men det finns även andra sätt att förkovra sig i skrivande, författarskap och litteratur. Nämligen genom poddar. Nu ska jag villigt erkänna att jag inte lyssnar jättemycket på poddar. Med tre små barn hemma så värnar jag om tystheten och att låta hjärnan vila från alla slags intryck mellan varven. Men jag tycker att det är guld värt att då och då lyssna på ett avsnitt av någon podd om skrivande. Och det är alltid inspirerande att höra intervjuer med författare som har lyckats bra. Det är lite ensamt att sitta hemma på sin kammare och skriva och då är det väldigt skönt att höra hur andra som skriver och har lyckats har gjort. Jag tänkte lista några av de poddar jag känner till om skrivande och böcker. Hoppas att ni hittar någon som ni gillar.

  • Deckarpodden med Sofie Sarenbrant och Emelie Schepp
    Jag har lyssnat på nästan alla avsnitt av denna podd. Jag varken läser eller skriver deckare, men tycker ändå att jag fick bra tips och en god inblick i en författares tillvaro genom att lyssna på dem. Den stora behållningen var att lyssna på Sofie Sarenbrant som bjöd mycket på sig själv. Podden har några år på nacken och de spelar inte in nya avsnitt, men den är väl värd att lyssna på.
  • Bladen brinner med Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck
    En podd för vuxna om barn- och ungdomsböcker som startades 2016 och varannan torsdag kommer det ett nytt avsnitt. Jag har själv varit med och bidragit med en slant till deras kickstarterkampanjer de har haft för att kunna ha möjlighet att göra den här podden. I podden varvas intervjuer med författare, förläggare, illustratörer med boksamtal och boktips.
  • Skriv en bestseller (Eller en annan bok) med Ninni Schulman och Caroline Eriksson
    Det här är en podd om skrivande och författarskap. För tillfället spelas det inte in nya avsnitt, men det finns två gamla säsonger att lyssna på.
  • Författarpodden med Frida Skybäck och Agnes Hellström
    En podd som tar upp alltifrån konkreta skrivtips till releasefester och litterära agenter.
  • Bokbanditerna med Tom och Nisse
    De recenserar böcker och intervjuar författare. De pratar om en bok per avsnitt. Både Tom och Nisse jobbar i bokbranschen.
  • Utvik och böcker med Magnus Utvik
    Samtal med författare och tips på böcker. Alla litterära genrer tas upp. Nytt avsnitt varje vecka.
  • Bakom boken med Daniel Sjölin
    En podd om böcker från Norstedts och Rabén & Sjögren. Författarintervjuer.
  • Skrivarpodden med Kerstin Lönnebo
    En intervjubaserad podd om skrivande.

  • Bokmässepodden drivs av Bokmässan (Göteborg) i samarbete med Kerstin Lönnebo
    En alldeles nystartad podd (9 april 2018) för alla som vill ha Bokmässa året runt. Intervjuer och samtal om litteratur och skrivande. Varannan måndag kommer ett nytt avsnitt. I första avsnittet intervjuas Majgull Axelsson.
  • En förbannad podd med Katarina och Sofia
    En podd om böcker och det mesta som rör läsning. De pratar om böcker de själva har läst och det är alltifrån barnböcker, YA-böcker till böcker för vuxna.

 

 

Gästbloggare: Maria Richardsson

20160924_085757

Något som var väldigt populärt på 80-talet var Mina Vänner-böcker. Där skulle man skriva upp en massa fakta om sig själv. Som vad man helst ville bli. Jag skrev alltid författare. Och det var verkligen så. Efter många om och men är jag nu författare och min debutbok utspelar sig just på 80-talet, men vägen hit har inte precis varit spikrak.

Jag har under årens lopp påbörjat hur många böcker som helst. Att börja är naturligtvis den allra lättaste biten i att skriva en bok. De andra bitarna är betydligt svårare. Man måste hitta knep för att komma vidare även om man får skrivkramp, man måste hålla uppe intresset hos läsaren … och man måste lyckas få boken färdig. Det där sista är sannerligen inte enkelt. Hade det varit enkelt hade jag naturligtvis gjort det långt tidigare. För viljan fanns ju. Jämt. Men vad måste man ha mer? Jo, man måste ha tid.

Åren tickade på och jag såg alltid framför mig att jag skulle skriva den där romanen så fort jag fick mer tid. Mer tid över. Det var bara det att tiden gick och det blev inte någon tid över. Jag kände mig nedslagen. Jag insåg att det kanske aldrig skulle bli av, och jag ville verkligen inte sitta som gammal och säga att jag hade kunnat bli författare men det blev inte så för jag fick aldrig tid till att skriva någon bok. Jag ville verkligen inte bli sådan.

En dag sa min man: ”Antingen får du se till att skapa tid eller så vill jag att du slutar tjata om den där boken.” Jag blev både arg och ledsen först, men hans ord sporrade mig.

Skapa tid. Hur gör man det?

Dygnet har ju bara ett visst antal timmar och med två barn, jobb och hus och allt runt omkring så finns det inte precis så mycket tid att ta av. Man måste faktiskt sova lite också. Så jag tänkte efter.

Vad är det i mitt liv som jag måste fortsätta lägga tid på? Finns det någonstans jag kan sno åt mig lite tid? Jag gjorde en lista och kom fram till följande.

  1. Gör familjen delaktig i hela processen. Det var min mans idé att skapa tid, och han var den enda som fick läsa innan första utkastet var färdigt. Han fick läsa ett stycke i taget och hade åsikter hela tiden. Och jag tillät honom att ha det. Bokens utveckling blev viktig för honom också. Jag berättade om projektet att skriva en bok för barnen, och att detta projekt var oerhört viktigt för mig. Därmed förstod de att när jag hade min skrivtid så ville jag vara ifred.
  2. Schemalägg skrivtiden. Vi försökte hitta en kväll i veckan då jag kunde få skriva. En kväll då jag tog på hörselskydd för att stänga ute alla störande moment och gå in i min andra verklighet där min bok utspelar sig. Vissa veckor gick det inte att få till någon kvällstid. Då ställde jag istället klockan en timme tidigare på morgonen den veckan och vips så hade jag en timmes skrivtid! Det hände att jag saknade inspiration eller inte kände för att skriva, men sådana detaljer lät jag inte komma i vägen. Jag skrev ändå. Allt kommer ändå att redigeras senare, det går att putsa till texten då, att vässa den. Men sidorna behövde bli skrivna.
  3. Använd arbetstiden så effektivt som möjligt. Jag arbetar i ett skolkök, och förutom när jag serverar mat till barnen så är jag ensam på min arbetsplats. Den tiden utnyttjades effektivt till förberedelsetid inför nästa skrivtillfälle. Jag tänkte ut en scen i huvudet, tänkte ut repliker och vändningar samtidigt som jag hackade isbergssallad, kokade gröt och gjorde remouladsås. Och när jag kom hem skrev jag ner det. Om jag kom på någon replik som jag var rädd att glömma av eller som jag var tvungen att minnas ordagrant så skrev jag ner den på ett block jag hade liggandes i köket.  
  4. Man måste inte vara med på allt. Ibland får man säga nej! Det man däremot måste är att ta sitt skrivande på allvar. Vissa saker var relativt enkla att säga nej till, men ibland fick jag också säga nej till sådant som jag innerst inne verkligen ville vara med på. Då fick jag påminna mig själv varför jag gjorde detta.  
  5. Minska på hemarbetet. Kändes väldigt svårt till att börja med, men blev enklare efter ett tag. Det går att hoppa över att damma. Stäng dörren till de värsta rummen om du får gäster. Nu menar jag verkligen inte att man ska låta hemmet förfalla, bara att man kanske kan skjuta på vissa saker ibland.
  6. En kort skrivstund är bättre än ingenting alls. Om en ”tom” halvtimma dök upp så utnyttjade jag den.
  7. Sätt upp delmål och fira dem. Delmål är viktigt. Ett litet delmål kan vara 20 sidor. Ett större delmål 20 kapitel. Det handlar om att vara hård mot sig själv, att utmanas. Samtidigt handlar det om att vara snäll mot sig själv också. De perioder när man har extra ork kan delmålen vara längre och när man känner sig slutkörd blir delmålen kortare. När ett delmål är uppnått så belöna dig själv. Ett litet delmål resulterar i en liten belöning, och ett större delmål resulterar i en större belöning.  

På detta sätt blev min bok skriven. Den blomstertid nu kommer släpptes i september 2017 på Lindskog Förlag!

Maria Richardsson är född 1971. Hon älskar synthpop från 80-talet, bruncher och glitter. Förutom författare är hon också måltidsbiträde och textförfattare. För tillfället går hon Skrivarlinjen (ettårig, distans) på Skrivarakademin samtidigt som hon skriver på en ny roman.

Den blomstertid nu kommer är en omtumlande bok om känslor, fasad och hierarki. Om att försöka hitta sig själv och undvika att gå under. I centrum står de fyra tonårstjejerna Linda, Anna, Sofi och Sussi som var och en kämpar med att få ordning på sina liv.
Boken utspelar sig på 80-talet, men är inte en sedvanlig nostalgisk tillbakablick. Allt var inte bättre förr. Det är bitvis en svidande kritik mot en oförstående vuxenvärld som valde att blunda och sopa under mattan. Samtidigt är boken en kärleksförklaring till det som en gång var och ett försök att försonas med detta.

Tipslördag? Nej, det är ju måndag …

20170505_145250

Fotograf: Jonas Schiller

Det är sju måndagar kvar på det här året, med idag.

Sju blogginlägg som jag har kvar att skriva här på debutantbloggen och det känns faktiskt lite ledsamt. Året har verkligen gått alldeles för fort och jag har en känsla av att även de sista veckorna kommer att rusa förbi så jag tänkte ta tag i ett blogginlägg som jag funderat på att skriva ett tag.

Ett tips inlägg.

Jag älskar att läsa bloggar, lyssna på poddar och följa Instagram konton om just skrivande. Att skriva är ett ensamt arbete och att då hitta andra, likasinnade, gör att jag känner mig delaktig i en större gemenskap.

Först ut vill jag tipsa om Simona Ahrnstedts blogg. Även om hon inte bloggar längre så är det en guldgruva när det kommer till skrivtips (fungerar även för dem som inte skriver romance) och romance tips.

En till blogg som jag tycker är värd att följa och läsa är Jenny Bäfving. Mycket matnyttigt om de olika delarna av skrivandets konst och vad man kan tänka lite extra på.

På Facebook finns det tre grupper som jag vill tipsa om. Författare på Facebook är den första. Författarsällskapet är den andra och den tredje och sista gruppen är Feelgoodfredag. Tre grupper med härliga medlemmar som man kan ställa frågor till, dela med sig av med- och motgångar och som gillar att skriva precis lika mycket som du och jag 🙂

På poddsidan lyssnar jag, precis som jag antar att ni gör, på Skriv en Bestseller eller en annan bok. Jag gillar även Författarpodden och Deckarpodden (inga nya avsnitt hos dessa två men de gamla fungerar att lyssna på).
För de som vill ha mer romance inriktade poddar kan jag rekommendera Romancepodden och Smart Podcast Trashy Books (som även har en hemsida där de bla. tipsar om och recenserar Romance böcker).

Har ni Instagram så tycker jag att ni ska kolla in dessa konton:

  • @romanceeverafter – Fem kvinnor som läser, skriver och bejakar Romance.
  • @4everfeelgood – Fyra feelgoodförfattare som babblar om livet, böcker, mat och bubbel förstås.
  • @svenskbokhandel – belyser bokbranschens utveckling genom nyhetsartiklar, reportage och debattinlägg.
  • @booksdreams – en eventserie med personliga författarmöten.
  • @therippedbodice – den enda bokhandeln i USA som enbart fokuserar på och säljer romance böcker.

Har ni några tips på bloggar, Facebook grupper, Poddar eller Instagram konton som ni tycker att jag borde kolla in?

Redigera med hjälp av en tapetrulle

20170505_145250

Fotograf: Jonas Schiller

För någon vecka sedan tapetserade vi om i yngsta sonens rum. Bebis tapeterna, gula med elefanter och giraffer, revs bort och ersattes med enfärgade ljusgrå. Ja, förutom på en vägg som nu är tapetserad med grafitti mönstrad tapet. Allt enligt sonens önskemål 🙂

Det sägs att tapetsera tillsammans är en sådan där sak som verkligen testar förhållandet och om man klarar av det utan att gå isär efteråt så klarar man allt vad livet utsätter förhållandet för. Jag kan gladeligen berätta att vi, jag och mannen, trots lite svordomar och sura miner klarade oss igenom pärsen och nu har vi sagt att det inte blir något mer tapetserande på minsta tio år.

Men det var inte tapetsering jag skulle skriva om idag, utan vad man kan använda tapeter till förutom att tapetsera med 🙂

Jag fick tillbaka manuset från min redaktör tillsammans med två a4 sidor av anteckningar och förslag på vad som behöver fördjupas, förankras och förtydligas. När jag satte mig och skulle börja ta tag i dessa saker så kom jag ca sex kapitel innan jag insåg att jag behövde en ordentlig översikt över manuset där jag kan skriva in vad jag ska fördjupa, förankra, förtydliga och plantera i varje scen.

Post-it lapparna är toppen men jag behövde något annat. Något mer visuellt. Så jag letade fram en tapetrulle som blev över från när vi tapetserade och ritade upp en tidslinje. Scen för scen, kapitel för kapitel har jag skrivit in längs tidslinjen tillsammans med det som behöver fixas så nu vet jag precis vad som ska in vart och förhoppningsvis kommer redigeringen att gå lättare och jag slipper fundera på om jag redan förankrat det eller hintat om det?

20170920_162543

Vi får se om det fungerar 🙂

Dessutom så har tidslinjen gett mig en tydligare blid av vart jag har mina vändpunkter, hinder, vart klimax ligger och hur jag ska lägga lite extra krut innan dessa för att vrida till det lite ytterligare.

Vem kunde ana att jag skulle uppskatta att vara lite mer organiserad när jag skriver 🙂 Det är lite av en aha-upplevelse faktiskt 🙂
Vem vet vad detta kan sluta med?

Kram på er och ha en bra start på veckan!

PS. På torsdag börjar bokmässan i GBG. Jag är som ett barn som väntar på julafton. Det ska bli riktigt roligt att få vara där som utgiven författare detta år 🙂 Hoppas att jag ser många av er där! Om ni vill veta tider och platser som det går att träffa mig på, gå in på min blogg så finns all info där.

En liten bok fylld av tankar och känslor

20170505_145250

Fotograf: Jonas Schiller

Under arbetet med Hemligheter små, från skrivandet av råmanus till att jag korrekturläste manuset innan tryck, så skrev jag dagbok.

En skrivdagbok.

Jag antecknade var jag suttit och skrivit, vilken tid på dygnet, känslan jag haft medan jag skrivit och om något känts extra bra eller extra kämpigt.

20170814_101016

Det är ganska intressant att gå tillbaka och läsa hur jag upplevde saker och ting när jag befann mig i samma situation med Hemligheter små som jag är nu med Brutna små regler. Jag kan se hur vissa saker kommer igen och att vissa saker har jag utvecklats på.

Förra gången kämpade jag tex. mycket med feedbacken från redaktören. Jag hade svårt att ta till mig den och jag behövde längre tid på mig att smälta alla synpunkter. Denna gång har den processen gått mycket lättare och smidigare. Kanske för att jag denna gång själv kände att manuset var långt ifrån färdigt när jag skickade det till förlaget 🙂
Och precis som när jag redigerade Hemligheter små så har jag även nu en tendens till att ha dagar där jag inte får ner särskilt många ord eller tar mig igenom scenerna som behöver redigeras, där jag istället funderar mycket och benar ut saker i huvudet för att sedan ha otroligt produktiva dagar där jag kan skriva flera nya scener och hinna gå igenom flera kapitel.

Att kunna gå tillbaka och se hur jag kände och upplevde det under arbetet med Hemligheter små har faktiskt fått mig att känna mindre stress över vart jag befinner mig just nu i redigeringen av Brutna små regler och jag har haft färre djupa dippar av tvivel där jag ifrågasatt om jag överhuvudtaget kan skriva.

Jag gillar verkligen formatet med en skrivdagbok. Jag gillar att kunna gå tillbaka och minnas och läsa om hur jag kände och tänkte. Och att motiveras av det. Att veta att även när det kändes hopplöst så lyckades jag ta mig ur det och nå målet.

Det ska bli roligt att få gå tillbaka och läsa skrivdagboken för Brutna små regler sen, när jag håller den färdiga boken i min hand och jag sitter med ett nytt råmanus som ska bearbetats 🙂

 

 

UST = Unresolved sexual tension

christinas

Fotograf: Jonas Schiller

Sexuell spänning är ett av mina favorit element i romance. Jag älskar att läsa det och jag älskar att skriva det. Att skriva UST är så mycket svårare än att skriva själva sexet 🙂 Det är i alla fall vad jag tycker. Det är så mycket som spelar in när man ska skriva UST.

UST är en av grundstenarna i Romance. Det är förväntan, kemin, spänningen, längtan och väntan som så småningom kan leda till sex. Eller kanske inte. Det handlar helt enkelt om att driva upp intensiteten mellan huvudpersonerna. Och om man är en skicklig författare så märker läsaren av karaktärernas sexuella spänning i varenda scen som de har tillsammans utan att det behöver skrivas ut i ord.

Att lägga grunden till en stark sexuell spänning kan man göra redan i konflikten. De dras till varandra men något (konflikten) driver dem isär. Och om man ser till att denna bit är stor och realistisk så kommer en stark UST vara lättare att skapa.

Oftast ser man den första antydningen till UST mellan hjälten och hjältinnan vid den första anblicken, det första mötet mellan dem. De lägger märke till varandra, lockas och dras till den andra personen. De vill veta mer om den andre. Med varje scen växer den sexuella spänningen, till bristningsgränsen, tills läsaren sitter där och undrar … ska de eller ska de inte? Kommer de att ge sig hän och blotta sina känslor för varandra?

Men det behövs mer än bara konflikten för att få till en bra sexuell spänning mellan karaktärerna. De fem sinnena till exempel. När vi finner någon fysiskt och känslomässigt lockande så lägger vi märke till små detaljer hos varandra. Hur den andra personen doftar, hur mjuk dennes hud är, hur de rör sig, hur den andre smakar när man kysser varandra eller exakt vilken blå nyans hens ögon är.

Dialogen är ett annat viktigt verktyg som man kan använda för att öka den sexuella spänningen mellan karaktärer.

Och sist men inte minst känslorna. Det är de som tänder elden under den sexuella spänningen. Som ger den kraft. Utan känslorna så skulle det bara finnas sexuell attraktion mellan karaktärerna, men den kommer att svala snabbt utan bränslet (känslorna).

UST får man gärna skynda långsamt enligt mig. Det svåra är att hitta den där rätta balansen. Mellan att gå lagom fort fram så att läsaren inte känner sig snuvad på någonting men inte heller så att det blir långrandigt.

Jag hoppas att jag hittat den perfekta balansen i Hemligheter små. Att man som läsare ska få det där pirret i magen och verkligen sitta på kanten och dingla med fötterna tillsammans med karaktärerna i spänd förväntan för att se om de vågar hoppa.

Vad har ni för tankar kring detta med UST? Har ni skrivit UST någon gång och tyckte ni i sådana fall att det var lätt eller svårt?

Skrivövning: Fem ord

paul-morris-177698

Bild från Unsplash.com Fotograf: Paul Morris

Fem ord: Skriv en text där följande ord finns med: Katt, kobra, katakomb, krypa, klia.

Det går bra att böja orden!

Det är så roligt att läsa era svar på skrivövningarna! Lämna gärna en kommentar med din text till den här övningen, mejla till: debutantbloggen@gmail.com, eller länka till din blogg om du publicerar den där.

Sitter du på någon kul övning som du vill dela med dig av? Hör av dig till oss!

3 sociala (och osociala) medier inför boksläppet

Felicia låg nära

Jag är en sån där som gärna sitter med näsan i mobilen och surfar runt på allt ifrån Caitlin Morans Twitter-konto till Åsa Larssons Instagram. Så nu när boksläppet av ”Kanske imorgon” närmar sig har jag funderat mycket kring vilka kanaler jag själv ska finnas på. En liten varningssignal har dykt upp i mitt huvud och viskar att sociala media stjäl tid, massor av värdefull skrivartid, så istället för att finnas överallt har jag bestämt mig på att fokusera på de här tre:

1. Facebook page

Det känns bra att ha ett ställe där jag kan lägga ut allt nytt om mig och boken utan att trötta ut mina privata följare. Här lägger jag nyheter och press – plus tips och inspiration om skrivande och läsande. Har också en idé om att lägga ut bilder ur bokens miljö innan släpp. Något som skapar nyfikenhet om intrigen i ”Kanske imorgon”. T ex

Några resväskor vid en dörr.

Lingonsylt som rinner längs ett köksskåp.

En kvinnorygg som kör iväg på en Honda 750 Custom Spirit.

 

2. Instagram      

Fördelen med Instagram är att kunna tagga så mycket som möjligt så att nya, läs- och skrivsugna hittar dit. Så där kommer jag se till att alltid ”bjuda på” något; en dikt eller ett Dagens ord och sedan tagga som en galning: #debutant #kanskeimorgon #lästips #roman #skönlitteratur #vänskapsroman #dikt #dagensord #feelgood #feelbad #ord ”#skrivarlya #skrivgalen #jackrusselvidfötterna #bragrej #skriva #skrivgalen #ordglädje osv osv

 

3. Pinterest    

Det här är min absoluta sociala media-favorit. Inte bara för den värld av bilder, författarcitat,boktips och vackra omslag och annat som går att spara i egna mappar och hitta tillbaka till, utan också för möjligheten att kunna göra ett moodboard för varje karaktär i berättelsen. Både för mig själv i skrivarprocessen, men också för de läsare som vill titta in och se hur karaktären bor, hur hon klär sig, vad hon gillar osv. Så här ser t ex mitt moodboard för Monika ur ”Kanske imorgon” ut:

Skärmavbild 2015-01-12 kl. 14.22.58

 

Förutom Debutantbloggen – vilka författare gillar du att följa och var?

Huvudpersonen i dramat

Det går inte att förstå eller beskriva en människa utan att se honom eller henne i relation till andra. Ingen karaktär kan därför existera i ett vakuum. Aristoteles kallade huvudpersonen protagonisten. Runt denna och i växelspel med andra skapas dynamiken. Huvudpersonen har fått rollen som huvudperson för att du valt att fokusera på honom. Inte av något annat skäl. Han kan vara störst, bäst och vackrast eller minst, sämst och fulast. Det spelar ingen roll.james bond

Det finns andra saker som är viktiga att tänka på när du skriver. Till att börja med måste huvudpersonen väcka en viss empati eller inlevelse hos läsaren. Innan boken är slut ska han gå från noll till 100 när det gäller utveckling och dessa steg ska ta en central plats i berättelsen. Och kanske det viktigaste av allt. Dessa steg ska accepteras av läsaren. Ibland kanske huvudpersonen dör men det gör aldrig hans ideal, det han tror på och kämpar för.

Däremot är det inte alls alltid så att huvudpersonen är driven och driftig från början. Snarare är det oftast någon annan, opponenten, som tvingar fram en handling, ett ställningstagande. Sätter bollen i rullning.

I begynnelsen var ordet står det i Johannesevangeliet. Jag tror på muntlig, klar och tydlig kommunikation. Det är min passion, stora glädje och utmaning i livet. Det var det jag pluggade, arbetar med och dagligen kämpar med i mitt äktenskap och alla andra relationer. I min bok Mina fräknar har kommunikationen gått i stå för länge sedan. Växelspelet mellan huvudpersonen och hennes fästman får visas på andra sätt. Det är alltså inte så mycket genom samtal som Karin kommer till insikt, växer och utvecklas. Detta sker och förmedlas genom hur hon agerar, resonerar och samverkar med sin omgivning kring det som händer. Men även i en berättelse utan talminus på varje sida behövs samspelet med fästmannen, grannen och de andra inblandade för att vi ska förstå Karin och för att hon ska utvecklas. Samtliga karaktärer skapar berättelsens egen rytm, röst och sanning.

Personerna runt huvudpersonen behövs slutligen för att de tillhör den miljö som skildras. Genom att finnas till gör de huvudpersonens liv levande.

Att skriva en bok och arbeta med en huvudperson är som att plötsligt få veta att man har en okänd syster eller bror. Nu ska personen i fråga flytta hem till dig under några år. Det blir en både underbar och påfrestande upplevelse men en sak kan du vara säker på. Det blir en närgången relation.
”Hi! I am Plenty!”
”Of course you are”
Från Diamonds Are Forever.
Sofia

Tips under skrivprocessen del ett

Nu när min debutbok Charlotte Hassel snart är här har jag tänkt allt mer på den långa process jag genomgick för att skriva boken. I mitt fall kan man rätt så lätt dela in processen i två delar: produktion och efterarbete. Här kommer en beskrivning av produktionsdelen:

Produktion – del ett

Alla mina böcker börjar med en idé. Ofta bygger dessa på en känsla eller en tankebild av något som intresserar mig. I Charlotte Hassel var det tanken på någon som efter lång frånvaro återvänder till sin hemort under falsk identitet som blev basen för boken. Historien drivs också av kärleksrelationen mellan Charlotte Hassel och hennes ungdomskärlek Axel Gyllenstierna.

Då grundidén är färdig börjar jag att bygga på med karaktärer och platser. När ska historien utspela sig, vilka personer behövs för att jag ska kunna berätta en historia, vad heter de, vilka är de och var befinner de sig?

Ganska tidigt i processen gör jag research om den specifika tidsperioden, miljön där historien utspelar sig och diverse kuriosa. Till Charlotte Hassel gjorde jag t.ex. mycket research om hur Stockholm såg ut på 1700-talet. Jag tittade på gamla kartor och läste miljöbeskrivningar och facktexter om hur människor levde.

Så snart jag har ett persongalleri och en bild av miljöerna börjar jag fundera på vilka scener som behövs för att berätta historien. Långsamt bygger jag upp ett kronologiskt händelseförlopp med hjälp av korta summeringar av kapitlen (t.ex. Charlotte träffar Marianne på ett café och frågar henne varför hon vill gifta sig med Moritz).

När detta så är färdigt sätter jag äntligen igång att skriva. Jag brukar börja med viktiga nyckelscener som ”sticker ut”. I Charlotte Hassel började jag faktiskt med det allra första kapitlet, men så är det inte alltid. När nyckelscenerna är färdiga bygger jag på med fler scener.

Jag korrekturläser regelbundet mina texter under processens gång. Om jag någon gång saknar inspiration läser jag istället. Jag vill dock absolut inte att någon annan läser mina texter innan hela manuset är färdigt!

Mina bästa tips för den här delen av processen:

  • Ha en målbild av det färdiga manuset och vad du ska göra med det. Kanske kan du be någon god vän att läsa det då det är klart eller göra en lista på de förlag du tänker skicka det till – allt för att motivera att du slutför det.
  • Hoppa över scener som känns svåra/jobbiga att skriva. Börja med de du är sugen på och skippa att skriva kronologiskt om det gör att du kör fast. När du sedan har x antal färdiga sidor blir det lättare att motivera skrivandet av de svåra scenerna.
  • Lär känna dina karaktärer väl. Kanske kan du rita en bild av hur de ser ut och lista deras egenskaper? Ju bättre du känner dem desto lättare/roligare blir det att skriva om dem.
  • Bli inte stressad av att det tar tid. Jag kan hålla på att planera en bok i flera månader och ibland behöver hjärnan en skrivpaus för att lösa problem.
  • Pröva dig fram. Kanske måste en karaktär bytas ut eller slutet ändras. Var öppen för att historien tar dig till en plats du inte hade planerat och våga experimentera med olika tempus och berättarröster.

Nytt manus del 3: Alfaredigering

Detta ser ut att bli en liten artikelserie. Det var inte tänkt så från början. Men jag har märkt att många bloggläsare gillar de mer praktiska inläggen, så jag planerar skriva något om varje steg i processen. Jag har tidigare skrivit om min arbetsordning med ett nytt manus, och om vad jag lärde mig av mina alfaläsare.

Genom alfaläsarna har jag nu fått en känsla för var berättelsen brister. De har även gett mig sina manus, där de antecknat kommentarer om både stort och smått. Att sätta sig ner framför datorn med den där stora luntan och sakta gå igenom varje kommentar, varje påpekande, känns ibland övermäktigt. Manusluntan är så tjock, och ibland kommer man till saker som tar lång tid att rätta till. Det känns som att man aldrig kommer igenom papperna. Så jag har utarbetat en liten teknik för att snabba på arbetet.

När jag kommer till något som behöver åtgärdas använder jag ett enkelt sorteringskriterium. Kan jag lösa problemet på mindre än en minut? Om det går, så fixar jag problemet omedelbart. Det kanske bara är något ord som saknas, eller några tankar som är för övertydliga, eller några meningar som inte riktigt sitter ihop. Om jag däremot stöter på något som kommer att ta längre tid … Säg att jag måste skriva om en scen eller kanske riva ut ett kapitel, eller ändra perspektiv och tankemönster för en hel passage, då sätter jag tre stjärnor *** i arbetsdokumentet. Efter stjärnorna skriver jag en mening eller två om vilka förändringar jag tänker mig. Sedan går jag vidare.

Fördelen är att man mycket snabbare kommer igenom de där stora manusbuntarna. Plötsligt känns det inte lika tungt. Istället känner man sig så väldigt nöjd då man plöjt genom alla papperna och man kan lägga dem ifrån sig. Och det finns en annan fördel. När man samlat ändringar från alla alfaläsarna i sitt arbetsdokument får man en helt ny överblick. Tillsammans ger de mer än var för sig.

Sedan börjar arbetet med att radera stjärnor. Jag gör en enkel sökning i dokumentet på *** och anländer till varje punkt där något måste åtgärdas. Just nu har jag bara två punkter kvar. Men det är också de två största. Jag måste lägga in två helt nya kapitel. Ett i början av boken, och ett på slutet. Alla de små ändringarna som lägger an till dessa kapitel är redan gjorda. För jag vet vad som ska ske i dem. Nu är det bara att skriva dem också.

Hur brukar du göra?