Debutantbloggen on Tour, del 1

Debutantbloggarna ger sig ut på vägarna...

Debutantbloggarna ger sig ut på vägarna…

Vi fick en liten idé… Tänkte som så att: ”Vad kul det vore att få träffa några av er som läser här på bloggen!”

Visst kommer många av oss att vara på bokmässan, och ser ni oss där får ni gärna säga hej.

Men, resonerade vi, det vore ju ännu roligare om vi kunde ha ett mer ”samlat” samtal. Något där vi träffas, pratar om skrivande, om läsande och om allt som hör där till. Inte så mycket föreläsning som en diskussion – mellan oss och mellan oss och er. Över en kopp té eller kaffe om det går att få till… (eller nått i den stilen)*

Så föddes idén om ”Debutantbloggen on Tour”.

Vi har i dagsläget planerat tre olika tillfällen, i tre olika debutantbloggarstäder. Det preliminära schemat ser ut såhär:

  • Skurup 21 nov,
  • Stockholm 28 nov
  • Linköping 5 december.

Mer detaljer kommer under hösten, men för att det skall bli så bra som möjligt så vill vi att ni berättar för oss om det är något speciellt ni vill att vi pratar om eller gör.

Så kom med förslag! Gärna här i kommentarsfältet, eller på mailen om ni är blyga. (Notera dock att vi är rätt kassa på att kolla mail, så det kan ta ett tag innan det kommer svar då)…

* (Dessutom vore det lite kul för oss att få dela med oss av det som ni aldrig ser, nämligen de fantastiska samtal som hela tiden pågår bakom kulisserna här på bloggen.)

Rapport från Eurocon – Uppvärmning på puben

Så är Eurocon igång! Eller, egentligen inte. Dörrarna slår upp först kl 12.00 idag fredag. Men redan igår, på torsdagskvällen, fanns det en chans att träffa likasinnade på Monks Café på Sveavägen.

När jag kom dit var det redan packat. Hur skulle jag kunna hitta andra Euroconare bland allt detta folk? Kanske borde man ha arrangerat en gemensam signal? Som att alla skulle haft på sig Spocköron och hälsat varandra med the Vulcan hand sign? Fast det hade nog varit lite väl nördigt, även för detta sammanhang.

Efter lite spanande lyckades jag knipa den ena av två lediga stolar. Upptäckte till min glädje att grannen till höger om mig också skulle vara med på Eurocon. Jag misstänkte dock redan att så var fallet, då hans bokpåse från SF-bokhandeln antydde en böjning åt det hållet.

Snart upptäckte jag att även grannarna till vänster var Euroconare. Och bordet bredvid oss. Och nästa bord, och nästa. Och att det var packat på övervåningen. Isen lossnade och glada nördar började så sakta vandra runt och prata med varandra. Nosade lite försiktigt, hälsade och prövade sin engelska med varierande resultat.

Roligt nog var det nämligen gott om internationella gäster. Jag träffade många som kom från Östeuropa: Rumänien, Ryssland, Norge, Tjeckien, osv. Dessutom träffade jag ett trevligt par från Kanada som glatt pratade på med en lätt fransk brytning. Faktum var att trycket inne i lokalen snart blev så stort att bakdörren öppnades och folket spillde ut på trottoaren.

Det blev många härliga samtal. Vi talade t.ex. om: De senaste årens trend med att översätta östeuropeisk fantasy till svenska. Kvalitén på finsk science fiction. Hur man som liten språkkultur kan försöka ta sig an den anglosaxiska jättemarknaden. Skillnaden mellan svenskt och kanadensiskt statsbyggande. Pocketens överlevnad i en framtid till synes dominerad av e-boken. Färgen på den goda ölen, och hur god öl är ett tecken på en god civilisation. (helt seriöst!)

Där fanns även många svenska deltagare. De var nog ändå i majoritet. Där dök upp några kända ansikten. Folk som man bara mailat eller blogg-umgåtts med tidigare. Fantastiskt kul att se dem ansikte mot ansikte. Mot slutet av kvällen fick jag dessutom skaka hand med en av kongressens hedersgäster: Elizabeth Bear.

Allt som allt var det en väldigt gemytlig afton. Känns som en grymt bra start på hela kongressen och jag kunde nog inte vara mer peppad inför helgen. Alltså, hur ofta är det vi har större litterära kongresser i Sverige? Visst, det här är kanske genrelitteratur, men so what? Det är ändå en litterär kongress! Som författare, och fan, är det något fantastiskt att få vara med på.

Vi ses på Eurocon!

Nu är det bara ett fåtal dagar kvar! På fredag slår Eurocon upp sina portar på KTH i Stockholm. Eurocon har en lång tradition och det är fantastiskt kul att det går av stapeln i Sverige i år. Eurocon är alltså en europeisk science fiction-kongress som arrangerats varje år sedan 1972. Senast den var på våra breddgrader var 2007 i Danmark då bl.a. Anne McCaffrey och Stephen Baxter var hedersgäster.

Detta blir min första sf-kongress, och jag ser mycket fram mot det. Jag har tidigare varit på både scifimässor och spelmässor, men skillnaden mellan en kongress och en mässa är att detta arrangeras av fans för fans, för att ha kul, medan en mässa ofta arrangeras av ett eventföretag, för att tjäna pengar.

Det kommer gäster och deltagare från hela Europa. Men dessutom ser det ut att bli en spännande mötesplats för hela sf/fantasysverige. Kolla in den här listan över spännande gäster som kommer att medverka på ett sätt eller annat.

Årets hedersgäster är: Elizabeth Bear, Ian McDonald, Jukka Halme, John-Henri Holmberg. Jag ser mycket fram mot att få höra dem prata om litteratur i allmänhet och science fiction i synnerhet. Programmet ser verkligen ut att vara späckat med matnyttigheter.

Jag längtar faktiskt till helgen. Både för att det kommer bli så kul att träffa alla sköna människor och för att få lyssna till de spännande gästerna och lära mig nya saker.

Om någon som läser detta också kommer att vara där, så tveka inte att hälsa på mig. Här är ett foto på mitt ädla anlete. Det är taget med alldeles för hård blixt, men det är ungefär så jag ser ut. Så ser ni till det där skäggiga nyllet, hugg tag i mig och säg hej!

Väl mött!

Dagen är inne – En dröm går i uppfyllelse

För snart fem år sedan skrev jag de första raderna av det som en dag skulle bli Drakhornet. Det har varit en lång resa. Det har varit glädje, ångest, väntan, glädje, frustration, väntan, beslutsamhet och en väldig massa arbete. Men nu är det i mål. Idag, den 1:a april så är Drakhornet officiellt släppt. En del av mig tycker att det är den naturligaste sak i världen, det är ju ändå det jag arbetat med att förverkliga under senaste halvåret. För en annan del av mig känns det helt surrealistiskt. Det kommer nog ta ett tag att vänja sig.

Hade inte varit inne i Stockholm på ett tag. Här är jag på väg från stationen till SF-boklhandeln i gamla stan. Det var en härlig vårdag, solen gassade från blå himmel och det var skönt att leva.

Igår gjorde jag något väldigt roligt. Jag åkte ner till SF-bokhandeln i gamla stan och lämnade in ett antal böcker. Jag har alltid haft en speciell plats i hjärtat för SF-bokhandeln. När jag växte upp så fanns det ingen annan butik i hela Sverige som hade ett sådant fokus, och ett sådant utbud av det den litteratur jag älskade mer än något annat. SF-bokhandeln blev ett slags Mecka. Varje gång jag åkte till Stockholm, och det var inte ofta, kanske en gång om året, så ingick ett obligatoriskt besök.

Framme vid butiken. Jag har alltid gillat den där draken ovanför dörren. Men vad exakt är det egentligen den gör med rymdraketen? Kliar den på ryggen?

Jag kunde gå omkring i timmar bland hyllorna. Mina föräldrar, senare mina vänner, senare min fru, fick alltid slita mig därifrån. Men jag gick alltid ut genom dörren med en grön plastkasse i handen och ett leende på läpparna. Nu finns min bok där. Nu står den bland samma hyllor som många av mina idoler. Det är en helt fantastisk känsla.

En plats full med fördolda skatter som bara väntar på att upptäckas.

Jag kom dit hyfsat tidigt på torsdag förmiddag. Det var fortfarande ganska lugnt i butiken, så jag fick mig en liten pratstund med personalen, bl.a. Maths Claesson, en av grundarna till butiken. Det var väldigt trevligt och återigen gick jag därifrån med en grön plastkasse och ett leende.

Här stor Drakhornet på nyhetsbordet, tillsammans med en massa andra böcker. Grym känsla!

Idag släpps Drakhornet. När jag startade hela projektet med att bygga upp förlaget så hade jag som målsättning att boken skulle finnas hos alla stora internetbokhandlare, samt på SF-bokhandeln. Idag har båda målen blivit verklighet. Nu kan jag dö lycklig. 😉 Fast det får nog vänta lite. Jag har många böcker kvar att skriva.