Att synas eller icke synas

Idag bjuder vi på ett gästinlägg av vår permanenta gästbloggare Therés Stephansdotter Björk. Hon debuterade tidigare i år med Jacks rockiga resa och nu är även uppföljaren släppt, Jack och den magiska tatueringen.

Andra boken är ute, några recensioner har rullat in och de ser glädjande nog mycket positiva ut. Det är intressant hur tankegångarna går och hur drömmar hela tiden förnyas. För vad är en människa som uppnått alla sina drömmar?

Mina nya funderingar är drömska och cirkulerar kring barnprogram, böckerna som undervisningsmaterial i skolorna och översättningar. Senast idag började jag fundera på om det skulle finnas en möjlighet att vinna ett litteraturpris för en ”hårdrocksbarnbok.” Trots att det kanske i mångas ögon just bara är det, en bok om skränig musik.

Det finns de som tror att hela hårdrocksgenren är genomsyrad av ett slags mörker. Riskerar min bakomliggande tanke att drunkna i den föreställningen? Låt mig då förklara vad jag vill. För det ligger oerhört mycket mer bakom. Jag vill på ett pedagogiskt sätt lära barn om hörsel och hur viktigt det är att skydda den för att kunna njuta av musik, oavsett genre. Samtidigt ska det vara roligt att lära sig om det, så roligt att man knappt ens märker det.

Jag ville skapa en tuff miljö som barnen kan ta till sig, men även drömma sig bort till. Många barn finner idag styrka och självförtroende genom musik. Jag anser personligen att texter om sammanhållning, styrka, mod och vänskap ger mer än texter om nätter på klubbar och vikten av att vara populär. Alla barn kanske inte förstår texterna men då tar de förhoppningsvis till sig tongångarna istället.

Böckerna är skrivna på två olika språk i samma historia, ett med äventyret för barn och ett med roliga referenser till de vuxna. Det för att jag ser hela familjen framför mig, i vilken konstellation den nu än må vara, sitta och läsa böckerna tillsammans i myshörnan full av fluffiga kuddar. En slags dröm om en modern kärnfamilj som inte är uppbyggd av mamma, pappa, barn utan av kärlek och gemenskap hur många mammor eller pappor man än har.

Som en parentes måste jag säga att flera har tolkat Jacks föräldrar som skiljda, något jag aldrig påstår i boken. De är vänner, de bor inte med varandra, de ses och umgås men har aldrig varit gifta eller ens kära. Ibland kommer ett barn ändå och med det föds kärlek så stor att den är omöjlig att föreställa sig.

För att återgå till min fundering. Borde jag ge samhället en chans? Kan det tro på böcker som tar tag i ett problem som är på tok för osynligt ute i skolorna? Det finns eldsjälar i hörselpedagoger som jobbar för att få bukt på detta. Ändå vill få ta tag i problemet och hävdar att skolan har för lite resurser och att de måste gå till viktigare saker som förebyggande av mobbing. Men ett barns skadade hörsel kan också ge men för livet. Vem bestämmer att något får ta all plats och något annat ingen alls? Jag vill slå ett slag för detta också samtidigt som jag tycker det är oerhört viktigt att förebygga mobbing i skolorna. Men syns det igenom hårdrockstemat i böckerna? Eller måste jag skriva en svår barnbok med en konstig titel för att synas?

 

Någonstans mellan bitterheten och motivationen

Idag bjuder vi på ett extrainsatt gästinlägg av vår permanenta gästbloggare Therés Stephansdotter Björk. Hon debuterade tidigare i år med Jacks rockiga resa och arbetar nu på uppföljaren Jack och den magiska tatueringen.

Ångest. Kommer jag att vinna eller försvinna? Hur står jag pall för granithårda recensenter som alla söker sitt eget rosslande sound på sågen? Är ångest det bästa ordet för att beskriva sin debutbok? Nej, jag tror nog att lyckan kan tränga sig igenom vilken ångest som helst. Men aldrig tidigare har jag känt en sådan berg-och-dalbana av känslor som när första boken kom till liv. Men vad händer sedan?

Det pratas hela tiden om debuten. Men livet efter då? När bok nummer två ska ut. Den första blev väl mottagen, kommer jag att lyckas uppnå samma höjd med den andra? Hur når jag högre? Om den första föll i glömska, hur får jag den andra att synas? Om den första blev sågad, hur bevisar jag att jag verkligen kan?

Ska jag förväntas ha landat i mitt författarskap i min andra bok? Kanske bok två ger ångest upphöjt till två för en del. Du är inte nygift längre. Nu börjar vardagens allvar bita tag i din nacke som en utsvulten fästing. Hur svarar du? Lyckas du förvandla depp till pepp?

Andra bokens färdigställande krossade min dröm om bokmässan. Jag såg på den som mitt viktigaste steg in i branschen, på riktigt. Istället tog jag det tråkigt vuxna beslutet att stanna hemma och jobba med manus till en allt för snart stundande deadline. Och ja, viss panik uppstod när jag fick tillbaka det redaktörslästa manuset med så mycket ändringar att skärmen blödde rött. Bitterheten sticker. Men motivationen att göra så jäkla bra ifrån mig som möjligt brinner och det starkt.

Trots allt mörker i detta, att skriva bok nummer två är inget man ska försöka undvika. Kör hårt och jobba dig igenom det jobbiga. Du har varit med om det en gång. Kanske blir slutet inte lika fyllt av nyförälskelse. Men är inte en djupare kärlek ändå något att sträva efter?

Therés Stephansdotter Björk, någonstans mellan bitterheten och motivationen

Hårdrock, magi och girlpower!

Dagens gäst är vår egen permanenta gästbloggare Therés Stephansdotter Björk som nyligen debuterade med Jacks Rockiga Resa och som redan är på gång med uppföljaren.

Man tycker att perioden innan boksläppet är hektiskt, tills man upptäcker livet efter. Att vara på ett förlag där man har stor frihet att själv styra sin bok och vara delaktig i marknadsföringen har sina fördelar. Men det kan också ta tid. Speciellt om man som jag vill väldigt mycket, gärna på en gång.
I skrivande stund befinner sig boken tillsammans med Tinnituskonsulten på Sweden Rock Festival. Något sent påtänkt hann jag inte åka med själv denna gång. Men förhoppningarna om en större närvaro på nästa års festival finns. Kanske kan vi etablera ett litet ”Metallien” (det magiska rocklandet i min bok) för alla barn som besöker festivalen?
Just nu förbereds ett även det sent påtänkt samarbete med Getaway Rock Festival i Gävle 7:e-9:e juli. Hoppas även där på något som kan växa. Men det återstår att se.

När det gäller något nytt känns svenska folket överlag tröga i starten, vilket egentligen inte är så konstigt. Blev dock väldigt glad när jag hörde att även Pocketshop nu köpt in ett antal exemplar av Jack. Nu är det bara att hoppas på att folk köper den från butikerna också. Retur i bokbranschen måste vara synonymt med Voldemort för Harry Potter! Det är ett skrämmande faktum i många fall. Men ”ondskan” kan besegras!

Jag jobbar som en tok med marknadsföringen av boken för att det faktiskt behövs. En bok eller författare blir inte stor utan jobb hur mycket det än kan verka så. Syns man inte så finns man inte och det gäller i allra högsta grad böcker och författare. Min dröm om att sitta lite gömd i en stuga och skriva kan jag glömma. I alla fall för nu. Jag tror ändå att det fungerar att vara den sociala ensamvarg jag är, i ett författarskap.

Jag har nu sedan ungefär en månad börjat skriva på Jacks och Alices nästa äventyr. Denna gång frontas boken av en känd hårdrocksmusiker vid namn Snowy vilket känns extra roligt. Dessutom blir det lite mer girlpower som sig bör i ”Jack och den magiska tatueringen”. Jag har bara kommit en liten bit på vägen men har redan fått en hel del superfina illustrationsförslag från min käre illustratör och vän Andreas Bergqvist. Att vi båda vill, och det mycket, bådar gott för nästa bok som jag gissar blir lite bättre än den första 😉

Jag kan dessutom nu med Facebooksidan Jack: Hårdrocksbarnboken hålla en dialog med läsarna. Där kan jag få tips och idéer om exempelvis vilka tjejer de vill läsa om i nästa bok. Vad är väl bättre att få stöd av sina läsare i skrivarprocessen? Jag fick för några dagar sedan läsa en finfin recension av boken i Sydsvenskan, vilket resulterade i en väldigt välkommen energiboost i stil med bensin på en eld.

Ett första utkast av nästa bok ska vara klart om tre veckor. Så nu är det bara att låsa dörren, äta upp nyckeln, dra ner gardinerna och låtsas att solen inte finns. Ungefär =)

Releasefesten för Jacks Rockiga Resa!

Dagens gäst är vår egen permanenta gästbloggare Therés Stephansdotter Björk som den 10:a april hade releasefest för sin första bok, Jacks Rockiga Resa.

Innan releasen var jag orolig för … det mesta. Enda tills jag insåg att det mesta ju faktiskt alltid brukar lösa sig, oavsett.

Alla bilder är tagna av Robert Björk

På releasedagen var jag så förkyld att jag knappt visste vad jag hette. Men med några smärtstillande var jag i alla fall på benen. Jag tror att adrenalinet av den fina responsen fick mig att glömma att jag var sjuk för ett tag. Så fort alla hade gått hem kände jag mig sänkt igen men ändå samtidigt väldigt glad och nöjd över en kanonrelease.

Signeringsdags

Under dagen lottade vi ut en massa roliga saker. Ett par hörselkåpor till snyggast färglagda hörselkåpor och ett Flying V-paket med gura i barnstorlek till en lycklig rocka loss-vinnare samt en baddiebag och ett signerat exemplar av boken till snyggast rockklädda yngling. Vi hade med oss allas vår Onkel Hårdrock, alias Demian, den fantastiska tinnituskonsulten Cathrine som berättade för barn och vuxna om hörsel och hur man skyddar den samt Anna Synnerö som höll i trådarna tillsammans med bokens förläggare Hans-Olov Öberg. Underlandet var en fantastisk plats att vara på och de gjorde även de ett kanonjobb.

Rocka Loss tävlingen

Ett stort tack till alla som hjälpte till och som kom! Nu hoppas jag att boken ska sälja så att nästa bok kommer ut till hösten. Omslaget är klart och jag har börjat fnula på storyn som kommer skilja sig en del från den första, men på ett väldigt bra sätt. Hårdrockens styrka kommer dock gå som en röd tråd genom hela berättelsen. Dessutom kommer en känd svensk rocker figurera i boken, men vem tänker jag inte avslöja än 😉

Kanske ses vi på en signering någonstans ute i landet.

Allt gott, allt rock!

Hans-Olov och Demian

Demian och Cathrine

Tinnituskonsulten Cathrine

Unge rocker med baddiebag

Det är kanske inte mitt hjärta på en krok … men ändå!

Dagens gästbloggare är vår egen permanenta gästbloggare Therés Stephansdotter Björk.

 

På söndag 10/4 är det dags för releasefesten till min hårdrocksbarnbok Jacks Rockiga Resa. Mycket ska göras och mycket borde nog redan vara gjort. Samtidigt har jag redan börjat på nästa bok så huvudet surrar av idéer likt flygande insekter.

Releasen av Jacks Rockiga Resa kommer att äga rum söndagen den 10:e april på Underlandet i Kulturhuset i Stockholm mellan kl 14-17. Tävlingar, signerig, tilltugg och baddiebags till de 200 första som köper boken samt massa hårdrock utlovas. Alla är välkomna!

Jacks Rockiga Resa planerades inte att ligga så rätt i tiden som vi faktiskt tror att den gör. Att det är hårdrock i Melodifestivalen är bevis på att musikstilen når väldigt många människor. Kiss var kanske djävulens musik på 70-talet, men idag står de närmast för trallvänlig rock. Om vi talar om de riktiga hårdrockarna, om man får säga så, finns det få fans som är lika hängivna. Trots detta vet jag att alla inte kommer att gilla boken eller idén. Alla kan liksom inte tycka lika. Men i det ligger ändå en liten rädsla. Hur ska jag hantera det annorlunda eller negativa tyckandet? Kan jag bara strunta i det? Kommer jag kunna skilja på min bok och mig? Det är trots allt ingen bok där jag blottar mig själv och sliter ut själen till allmän beskådan. Det skulle jag i dagsläget aldrig våga. Sådana texter hamnar i en bortglömd mapp i datorn eller som kryptiska låttexter.

Nu är det faktiskt en barnbok vi pratar om, min första publicerade dessutom. Men jag vet att folk kommer att tycka sig blinda ändå. Frågan är bara, hur kommer jag att känna inför allt detta tyckande? Kommer jag att kunna hantera det, eller är det något man lär sig med tiden? Sitter just nu med ett färskt exemplar från tryckeriet framför mig, men vågar inte läsa det. Runt mig står lådvis innehållande boken, bara en bråkdel av de tusentals upptryckta. Vad är jag mest orolig för, att folk inte kommer att läsa den eller att folk faktiskt kommer att läsa den?

Hur jag än kommer reagera kring responsen kanske det är så att man blir lite tåligare för varje bok. Jag hoppas det, för jag planerar att skriva många fler!

Förlagschefen älskade idén!

Ett nytt gästinlägg av Therés Stephansdotter Björk. Hon är  en så kallad ”ständig gäst” på debutantbloggen och kommer regelbundet med nya inlägg under 2011. Hon debuterar under våren med ”Jacks Rockiga Resa.” på Kalla Kulor Förlag.

Det finns två traditionella vägar för att bli publicerad. Skicka ditt manus till ett förlag eller publicera det själv.

För mig gällde inget av dessa alternativ.

Jag gick en mediautbildning med 26 praktikveckor uppdelade på tre perioder. På min andra praktik delade företaget jag satt på lokal med ett bokförlag. Jag gillade snabbt förlagschefen och började på måfå droppa lite bokidéer utan någon egentlig tanke bakom. Jag hade ju länge skrivit lite olika saker, fått några låttexter och artiklar publicerade. Men jag hade aldrig vågat närma mig den klassiska författardrömmen.

Så kom den där idén en dag i duschen då allt bara verkade falla på plats. Jag har jobbat med barn, jag älskar musik. En musikorienterad barnbok! Inriktningen skulle vara rock och hårdrock. Varför har ingen tänkt på det förut? Någon måste ha gjort det tidigare. Jag började googla men hittade inget som liknade min tanke. Hur säker jag än var på min idé kände jag ändå en bitande känsla i magen då jag bestämde mig för att försöka sälja in idén till förlaget. Den känslan hade jag helt i onödan.

Förlagschefen älskade idén. Det tog en tid innan jag fått klartecken att börja och det blev ett första utkast. Ett av slutligen sex stycken. Men efter det andra utkastet när jag förstod att det faktiskt skulle bli en bok och förlagschefen godkänt det som en bra början blev jag galet glad. Jag har nu jobbat med boken i ett år och har således länge vetat om att jag ska bli publicerad. 1,5 år efter min idé kommer boken äntligen släppas i april. Det enda lite tråkiga med detta är att jag inte känner samma lycka nu som då. Men jag har en känsla av att när jag väl har boken i handen kommer känslan återinfinna sig i hela kroppen.

Att bli publicerad eller inte tror jag handlar mycket om tur och timing ihop med ett riktigt bra manus. Du kan ha ett riktigt bra manus men det garanterar ingenting. Så refuseringsbreven behöver inte alls vara ett tecken på att ditt manus inte är attraktivt. Många egenutgivare har blivit refuserade åtskilliga gånger och sedan sålt riktigt bra när de själva gett ut boken. I mitt fall var insäljandet av idén ett stort avgörande. Redan innan boken ens börjat skrivas var alltså sälj en avgörande faktor. Det kommer det att vara under hela processen.

Jag jobbar nu som marknadsassistent på ett förlag där sälj är en viktig del och jag ser hur svårt det kan vara. En intervju eller artikel kan vara avgörande för att någonting ska hända. Samtidigt kan man få till massa publicitet som inte leder speciellt långt alls. Även här är kunskap men även timing viktigt. Underskatta inte heller användandet av kontakter. En tid innan och en tid efter det att boken blivit publicerad är marknadsföringen och säljet runt boken det som kan få den att höjas till skyarna eller falla i glömska. Detta styrs ofta av förlaget.

I ett mindre förlag har du förmodligen mer att säga till om själv och kan även göra en hel del av arbetet själv. Hittar du ett egenutgivarförlag är det en fördel om de har folk som jobbar med detta knutna till sig. Ger du ut boken på ett helt eget förlag se till att hitta någon eller några som kan hjälpa dig med detta.

Hitta folk som kan läsa igenom ditt manus och komma med feedback. Om du är rädd för vad folk ska tycka, tänk då på vad de som läst flera hundra manus kommer att tycka.

Tro stenhårt på din idé/manus och sälj, sälj, sälj!