Hur lång tid tar det att skriva en bok?

ThomasSå här några veckor efter att min bok kommit ut konstaterar jag att det finns en fråga som jag får mycket oftare än någon annan. Alltså, om boken – jag får en hel del andra frågor också. En väldigt vanlig jag får är exempelvis ”vad blir det för mat?”.

Nej, frågan jag får oftast, om boken då, är: ”Hur lång tid tog det att skriva den?”

Det är inget fel på frågan. Den vittnar om en nyfikenhet hos den som frågar. Hur sjutton blir en bok till liksom?

Jag förstår varför man ställer den, jag har själv ställt den – och vi har haft den som enkätfråga här på bloggen. Men det är en väldigt klurig fråga. Faktiskt.

På ett sätt kan jag svara väldigt enkelt. Jag fick idén och började skriva i maj, skrev till nyår, redigerade sedan till nästa maj då jag skickade in till förlag, och någon gång under hösten skrev vi kontrakt och därefter tog en ny redigeringsvända vid, följd av en korrvända och sedan provtryck, tryck och release i maj ytterligare ett år senare. Så 7 månader, 1 år eller 2 år beroende på hur man ser på det.

Det är det enkla svaret.

Ett helt annat sätt att svara skulle kunna vara: ”Typ 28 år.”

För det är så lång tid det tog, ungefär för jag minns inte riktigt, från det att jag kom på hur kul det var med skrivande till dess att min första roman, också känd som ”boken”, kom ut. Fast det är ju oerhört lång tid. Det skulle innebära att jag max hinner med en till roman under min livstid. Eller två om jag slår medelåldern hyfsat rejält och dessutom fortfarande kan skriva…

Eller så svarar jag 3-4 år sissådär. Då inkluderar vi tiden för att varva upp skrivandet. Den perioden när jag gick kurser, skrev noveller ”på beställning”, kritiserade vänners texter och fick mina texter kritiserade. När jag gick från att skriva ”på måfå, vid inspiration” till att skriva något jag bestämt mig för att göra, och att göra det oavsett vilket motstånd jag utsattes för, inre eller yttre.

Men ok, om vi skiter i det filosofiska, hur lång tid tar det nu då? Nu när jag har övat upp mig till en viss basnivå? Nu när jag vet att jag kan producera en romanlång text som når någon form av mål? Det är trots allt en fråga som är högst relevant för mig själv. För vet jag det kan jag planera kring mitt skrivande lite realistiskt.

Ord per dag är ett vanligt mätetal. Stephen King säger 2500 om jag inte minns fel. Nu skriver han på engelska (fler ord) på heltid (fler minuter att skriva) och helt utan att redigera medan han skriver (fler ord igen) – så det känns ju bara delvis relevant. Framförallt för min planering.

Dessutom, vad är ”ord per dag”?

Jag har därför, av ren nyfikenhet, bestämt mig för att mäta hur mycket jag skriver per dag. Inte hur många ord jag plitar ner de dagar jag skriver. Utan: Hur många ord i mitt senaste projekt blir det per dag över tid? Med hänsyn tagen till att livet händer runtomkring, att jag debutantbloggar, går på releasefester, lyssnar på barnens konserter, och har jobb som gör att jag inte alltid orkar/hinner skriva något.

300 ord per dag.

Eller precis därunder.

Det är vad jag presterar i snitt. På mitt manus. Nu har jag bara mätt sedan februari, men det är ändå hyfsat mycket mätdata.

Med den takten når jag mitt mål för det manus jag håller på med i månadsskiftet september/oktober. Jag skulle vilja bli klar tidigare, men jag ser också att skall jag kunna klara det krävs en insats av något slag. En fokuserad skrivperiod för att höja snittet avsevärt.

Så utifrån detta kan jag säga att jag kan producera en 70000-ordsroman på knappt 8 månader, och en 50000-ordsroman på fem och en halv.

Är det viktig kunskap? Nej, inte alls. Men det gör att jag vet, och att jag inte behöver misströsta de dagar det känns som att det inte rör sig framåt. I snitt gör det det, och jag vet när jag kan förvänta mig att kunna spåna på nästa projekt…

Är det någon annan som roat sig med liknande övningar? Om så, vad kom ni fram till? Eller är jag helt enkelt tokig som gör sånt här?

Lördagsenkäten: Hur lång tid tog det från att du först började skissa/skriva på din debutroman till dess att den fanns i en förstaversion?

10157221_701905456534394_6503728241913565292_nJohan Ring: Jag minns inte helt säkert, har flera gånger fått ta paus i romanskrivandet på grund av andra skrivprojekt. Men skulle gissa på att det rörde sig om några månader.

ThomasThomas Årnfelt: Tror jag började skriva de första spretande raderna i maj. Lovade mig själv att det skulle finnas ett manus som löpte till slut innan nyår. Och det fanns det. Därefter bearbetade hjag den versionen fram till nästa maj när jag började skicka iväg den.

bildFelicia Welander: Tja, hur långt är ett snöre? Min bok har växt mening för mening sedan flera år tillbaka. Den har fått åka på resor med mig, ligga till sig i byrålådan, fått följa med på manusbearbetningskurs och skickats på kritikrunda bland vänner och bekanta. Men det var ca fyra år sedan jag bestämde mig för att det skulle bli en bok. Att jag skulle satsa på att skriva ett manus. Sedan blev det ca två år av kontinuerligt skrivande, något år av att försöka lära mig om branschen och så ytterligare nästan ett år från att förlagsavtalet skrevs tills att den kom ut. Så svårt att säga – ineffektiv tid ca fem år, effektiv tid cirka två.

Ti bloggChristina Lindström: Cirka tre veckor.

FredrikFredrik Frängsmyr: Det tog nog fyra-fem månader innan jag hade ett första utkast. Jag höll på ganska länge att strukturera upp allt jag ville ha med i historien innan jag började skriva. Sen var jag tvungen att börja skriva den för att kunna göra färdigt strukturen. 🙂   Karaktärerna gjorde inte riktigt som jag ville där ett tag men jag fick ihop det till slut. Sen tog det ytterliggare ett halvår innan jag hade versionen färdig som jag skickade in till förlag.

Tid att skriva, har du det?

”Jag har inte tid”. ”Jag hann inte”. ”Om jag hinner”. Hur många gånger idag eller den senaste veckan har du tänkt/sagt någon liknande fras?

Jag läste någonstans häromdagen att vi faktiskt har mer tid över nu, än förr. Det tror vi ju inte. Vi som stressar omkring och försöker få allt att gå ihop. Och det är här problemet med tidsbristen kommer in, tydligen. Vi vill för mycket. Jag köper inte det där alls. Man kan aldrig vilja för mycket.

Jag får ofta frågan hur jag hinner skriva. När jag skrev mitt manus jobbade jag 100% som lärare (och vad många icke-lärare inte vet är att de där långa loven ni är så avis på, dem jobbar vi in. 100% som lärare är fler timmar i veckan än 100% på de flesta andra jobb). Jag byggde också ett hus. Inte så att jag hamrade och spikade men det var en hel del meck ändå. Dessutom sålde vi vårt gamla hus och flyttade två gånger. Bodde inneboende. Och så är det ju det här med barnen som man skaffar sig och vill umgås med. Och under samma period hamnade jag i en jobbytarsväng mitt under brinnande finanskris. Men det gick ju bra. Manuset tog ett par år att färdigställa, det förstås.

Så. Hur hinner jag skriva då? I senaste numret av Tidningen Skriva skriver Dag Öhrlund en artikel om detta med att få tid att skriva. Enligt honom har författardrömmande människor en stor fiende. Sin omgivning. Det är inte accepterat att ha ”att skriva” som hobby. (Jag bjuder på alla upprepningar och former av ordet skriva i det här stycket).

Det är här jag inser att jag är lyckligt lottad. Jag har en man som har stöttat mig från dag ett. ”Klart du ska skriva.” Ju fler sidor jag skrev, ju mer stöttade han. Nu tror jag att han börjar tröttna lite på den här skriv- och bokprocessen men det är nog mest för att det mesta vi pratar om på något vis till slut handlar om min bok. Vi börjar prata om räkningar och hamnar i prat om min redigering. Vi börjar prata om att gå och åka skridskor med barnen och hamnar i planering av min releasefest. Hade det varit han som var så här självupptagen så hade jag nog redan ställt ultimatum eller tagit ut skilsmässa. Det kommer nog snart, när han börjar inse att en debutant inte automatiskt får samma kontoutdrag som Camilla Läckberg.

Men det räcker inte med en förstående omgivning. Man måste göra sig tid också. Så här kommer den – Pernillas ultimata tidsfrigörarlista.

Saker jag tror är bra att skippa om man vill skriva en bok:

  • Tv.Det går inte att följa allt på Tv om man vill skriva också. Om man inte skriver väldigt bra med Tv:n som bakgrundssorl. Det känner jag en hel del författare som gör.
  • FACEBOOK. Jag vet inte. Jag har ingen egen erfarenhet av att skippa Facebook men det kan nog vara en bra idé. Om du inte är duktig på att begränsa din närvaro där. Som sagt. Jag har ingen egen erfarenhet av detta.
  • Städning. Jag är superpedant. Jag hatar stök. Men jag har insett att den tid jag lägger ner på att städa mina 200 kvadrat kan användas mycket bättre. Dock klarar jag inte av att leva i kaos så vi lägger pengar på städhjälp.
  • Jobbet. Om möjligt, gå ner i arbetstid. Sofia skrev igår om hur hon sade upp sig. Det är ju en väg. Om man inte har möjlighet att gå hela den vägen så är deltid kanske mer görbart?
  • Golf. Golf är en värdelös sport att hålla på med om du ska skriva. Jag har börjat köra crosstrainer hemma. Färdigtränad och genomsvettig på 30 minuter. Fatta hur mycket mer skrivtid jag får än hon som golfar en hel dag.

Får du ändå inte tiden att räcka till? Då får du nog ta till lite mer drastiska metoder och skippa:

  • Vänner. De tar för mycket tid. Behåll bara de allra nödvändigaste.
  • Familj. Samma där. De tar också väldigt mycket tid. Du får väga fördelarna mot nackdelarna.
  • Personlig hygien. Klart överskattat om du ändå inte har vänner, familj, jobb eller så värst välstädat hemma.

Ja, jag överdriver. Det förstod ni ju.

Men så här är det: Om du vill skriva så måste du ge dig tid. Boka in en fast tid i veckan. Åk bort en helg. Skriv varje dag mellan vissa klockslag. Hitta det som fungerar för dig, din eventuella familj och ditt liv.

I helgen åker jag iväg för att skriva. Jag överger mina fantastiska barn och min förstående make för att fila bort nitton stycken ”skrattade högt” och lite annat fix. Det är klart enklare att ta den tiden från min familj nu när jag faktiskt måste leverera, innan jag hade kontrakt kändes det lite fånigt. Varför lägga tiden på något som kanske inte blir något? Men det är det som är hela grejen. Utan tid – inget manus – inget kontrakt.

Så fram med kalendern, kalla till familjeråd och gör plats för din dröm!