En utgiven författare

bildmaricakallner16Tjo!
Boken är ute i verkligheten. Nu är jag en utgiven författare och den stora chocken kom när jag såg boken på Bokus.

Releasefesten blev lyckad och mina fräcka dojjor levde upp till förväntningarna. Jag signerade böcker och jag läste högt och jag blev intervjuad av Caroline Degerfeldt och jag åt godis och min förläggare Peter Winai talade varmt om mig och boken så att jag blev tårögd och på bussen hem kunde jag inte sitta stilla eller hålla tyst och jag och mina vänner köpte pizza och sjöng och dansade och flamsade och när alla åkt hem sov jag i typ tio timmar.

Puh …

Vad händer nu? Jag kavlar upp ärmarna och fortsätter framåt!

I helgen börjar Malmös Litteraturfestival. Temat är utanförskap. Jag och Peter Winai ska hålla ett samtal den 25:e mars, om det som faller bort. Läs mer här.

Den 8:e april åker jag till Perstorps bibliotek och håller en workshop i självbiografiskt skrivande. Det blir terminens första workshop på ett bibliotek.

Jag är glad. Jag är lugn. Nu när boken är ute i verkligheten känns det som om jag kan andas. För första gången på flera månader kan jag andas! Det går att köpa den på Bokus eller direkt från förlaget klicka här så kommer du till beställningssidan.

Tidigare, innan utgivningen och innan jag fick svar från förlaget befann jag mig i ett ingenting. I ett tomrum. Jag räknades inte som författare eftersom jag inte hade någon bok. Jag var inte författare trots att jag skrev hela tiden och trots min utbildning. Nu har jag min bok och boken ger mig rätten att kalla för författare.

 

p.s Det blir en väldig massa länkar hela tiden. Är jag beroende? d.s

 

 

Kan ”kändisar” glida in i bokbranschen på en räkmacka?

bild

Häromdagen blev jag involverad i en intressant – och stundom hetsig – diskussion på en väns författarsida på Facebook. Det började med att någon frågade hur mycket bättre man måste skriva som ”icke-känd” än som ”kändis” för att få sin bok utgiven. Hen menade att så kallade ”kändisar” får en gräddfil in i bokvärlden eftersom förlagen vill ge ut deras böcker, medan hen själv måste skriva tusen gånger bättre för att förlagen ens ska se åt hens håll.

Är det så att ”kändisar” swishar förbi manushögen på förläggarnas skrivbord och rakt in i produktion? Medan vi andra dödliga måste vara dubbelt så bra för att få något utgivet? Personligen tror jag att det är mer komplicerat än så, främst pga 3 skäl:

  1. ”Kändisar” blir hårdare dömda

En känd person som skrivit en bok får ofta stå ut med en hel del kritik. Det betyder att de behöver vara bra på att skriva eller ta hjälp av en spökskrivare eller någon annan som är det (t ex Zlatan/ David Lagercranz).

  1. En enda bok gör inget författarskap.

Att ge ut en bok och vara författare är två helt skilda saker (ska jag säga som bara kommit med min första, men ambitionen är 202 så vänta bara…). Oftast vill ”kändisen” berätta en intressant historia i en biografi, utan att för den skull vilja vara författare.

  1. Det handlar om sälj

Självklart är det enklare att sälja böcker av en person som redan har ett känt namn, än en okänd. De har ju redan byggt upp en karriär och ett varumärke under flera år, vilket lönar sig när förlaget sedan värderar manuset – men det är inte samma sak som att en okänd måste vara dubbelt så bra.

Så tänker jag. Hur tänker du?

 

PS. Jag skriver citationstecken kring ordet ”kändis” här, eftersom det är ett märkligt och något konstlat begrepp, men jag menar helt enkelt en person som redan är en profil i media.

Uggla Anna MannheimerSkärmavbild 2015-06-30 kl. 21.52.10

Följebrevet som ledde till utgivning

Annelie presenterade i ett tidigare inlägg följebrevet hon skrev till det förlag som gav ut hennes debutbok och jag tänkte svara genom att göra samma sak.

Följebrevet kan skapa stora problem eftersom det ofta förstoras upp och ses som viktigare än det faktiskt är. Jag känner skribenter som väntar i månader med att skicka in ett manus just för att de har problem med att formulera följebrevet. Och visst, ett följebrev kan fånga en förläggares intresse, men det får inte din bok utgiven. Jag har självt tillbringat många svettiga timmar med att försöka skapa det perfekt följebrevet, bara för att komma fram till att det faktiskt inte spelar någon avgörande roll.

Ett följebrev bör innehålla en presentation av dig (om förläggaren inte redan vet vem du är) och ditt manus samt beskriva på vilket sätt ditt manus är unikt/varför det är intressant att ge ut. Naturligtvis är det bra om du kan få ditt manus att låta spännande och läsvärt, men mer än så krävs inte. Min poäng är: stressa inte upp dig för mycket över följebrevet!

Här kommer det mail jag skickade till min förläggare Eva Fallenius på Frank förlag som ledde till att mitt manus Charlotte Hassel blev antaget:

Hej Eva!

Jag har skrivit ett nytt manus i form av en historisk kärleksroman med arbetsnamnet Charlotte Hassel, som jag hoppas att du vill läsa!

Historiska kärleksromaner är mycket framgångsrika i många andra länder, men i Sverige verkar marknaden ännu inte ha kommit igång. Efter att min bloggvän Simona Ahrnstedt gjort stor succé med sin Romance-debut Överenskommelser blev jag inspirerad att själv utforska genren. Målet med Charlotte Hassel är att erbjuda ett stycke verklighetsflykt i form av en spännande och underhållande historia.

Charlotte Hassel utspelar sig på 1700-talet och innehåller allt en bra historia kräver; spänning, familjedrama, sex, kärlek, hämnd, korruption och maktkamper. Som historielärare är det viktigt för mig att allting är tidsenligt och jag har därför lagt ner mycket tid på att göra research och försökt skapa så realistiska miljöer som möjligt, även om jag naturligtvis också tagit mig vissa friheter för att kunna bygga upp en god historia.

Här följer en kort beskrivning av manuset:

Charlotte Hassel

Charlotte Hassel är sexton år och hemligt förlovad med den unge adelsmannen Axel Gyllenstierna, men då hon en natt under dramatiska omständigheter tvingas fly och lämna landet skils de åt. Det ska dröja tretton år innan de ses igen på en bal på Stockholm slott. För Axel, som aldrig kunnat glömma sin första kärlek, ger mötet upphov till en rad frågor. Varför försvann hans fästmö den där natten, hur kommer det sig att hon nu uppträder under fingerat namn och varför har hon plötsligt återvänt hem? Sammanstötningen blir lika smärtsam för Charlotte som långsamt inser vad hon har gått miste om och trots att det gått så lång tid plågas hon fortfarande av minnena från den där förfärliga natten. Då hon från oväntat håll får hjälp beslutar sig Charlotte för att försöka ställa allting till rätta igen, men har Axel verkligen förlåtit henne för det som skett och kan hon bara överge det nya liv som hon skapat för sig?

Jag är mycket öppen för konstruktiv feedback och arbetar gärna mer med manuset. Hör av dig om du har några frågor!

Vänligen Frida Plasencia Skybäck