Född: 1965
Debuterar med: Vackra kyrkor jag besökt på Eskapix
Familj: fru, son och dotter
Bor: Liljeholmen, Stockholm
Bakgrund: Jobbar med film och teve. Regissör, klippare, manusförfattare. Regisserat två långfilmer, ”Sleepwalker” 2000 och ”Skills” 2010. Skrev bl.a manuset till filmatiseringen av Roslund & Hellströms ”Odjuret”. Klipper filmtrailers för bio.
Höll våren 2015 i kursen ”att skriva skräck” på Studieförbundet Vuxenskolan i Stockholm.
Kommer under våren 2017 ut med romanen ”De mörkermärkta” på Piratförlaget. ”De mörkermärkta” är skriven tillsammans med Mattias Leivinger och är den första delen i en trilogi inom genrern supernatural crime.
Har publicerats med ett antal noveller, bland annat tolv stycken i olika amerikanska antologier.
Tre saker som jag kommer fokusera lite extra på under mitt år som debutantbloggare: genre/skräckskrivande, novellskrivande och filmmanusskrivande.
Om debutromanen och hur den blev till: ”Vackra kyrkor jag besökt” utspelar sig i dagens moderna Sverige, där jag byggt upp en mytologi som går ut på att 1) övernaturliga väsen existerar, 2) samtliga väsen har en koppling till de ca 3700 kyrkor som finns över landet, och 3) ytterst få människor känner till dessa väsens existens. Historien handlar om Valdemar Aurelius som arbetar som väktare över Sveriges kyrkor. När något väsen hotar att ge sig ut i ljuset och det svenska samhället så är det han som får i uppdrag att mota dem i grind, och i värsta fall eliminera dem på lämpligt sätt.
Boken ligger i linje med den populärvåg av romaner som kommit de senaste åren, som utspelar sig i dagens Sverige och använder sig av nordiska sagoväsen som en central och självklar berättarkomponent, typ ”Stallo”, ”Vätten”, ”Borde vara död”, ”Udda verklighet” och ”Nordiska väsen”. Den är inspirerad av klassiska nordiska sagor och ”bland tomtar och troll”, men även äventyrsskräckfilmer med gott humör som ”Ghostbusters”, ”Trolljägaren” och ”Hansel & Gretel – witch hunters”. Till detta har jag dessutom adderat ett mått av personligt drama, då Valdemar i filmens absoluta början ställs inför en annan fiende som är nästan mer skrämmande och svårtbesegrad: cancern. Hans kamp genom boken är således mot förgörande krafter såväl utifrån som inifrån honom själv.
Pingback: Hur man inte skriver skräck | Lugn. Det ordnar sig.
Pingback: En selfie och en hashtagg så är bokbordet igång | Debutantbloggen