Vi fortsätter nedräkningen till utgivning, för idag är det nämligen mindre än en månad kvar till den 15 juli. Och jag har haft lanseringsmöte med förlaget.
Den bestående känslan från det mötet är väl mest att allting fortfarande är otroligt surrealistiskt. Där sitter alltså ett helt team av erfarna och kunniga personer och presenterar en Powerpoint med en detaljerad plan för lanseringen av min bok, liksom. Mäktigt och märkligt, minst sagt.
Jag har nog heller aldrig upplevt en sådan skräckblandad förtjusning i ett möte, och kanske framförallt en smygande känsla av att det snart inte finns någon återvändo. Vi verkar oundvikligen närma oss något slags klimax, och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det.
Saker och ting avhandlas hursomhelst punkt för punkt, jag nickar och säger att jag förstår, men givetvis har jag fortfarande ingen jävla aning om vad jag håller på med. Jag undrar om det är försent att avslöja att jag egentligen är en stor bluff?
Inläsare
Det är många saker jag inte kände till förut. Som att inläsare är otroligt viktigt, och det är egentligen först nu som jag förstår det strategiska och fördelaktiga i att låta en inlevelsefull Stefan Sauk läsa feelgood. Det känns tryggt, som om han håller min hand och försäkrar att allt kommer ordna sig.
Men samtidigt säger han visst ”jag är skeptisk”, om och om igen… För det är nu självtvivlet verkligen kommer forsande, det väller in i bröstet på mig. Vad i HELVETE har jag gett mig in på? Ska STEFAN SAUK läsa in det jag har skrivit?!
Målgrupp
Det pratas om målgrupper, kategorier, taggar och relevanta sökord. Min målgrupp gillar tydligen serier och att bli underhållna. Jag låtsas att jag hänger med hyggligt i resonemanget, men det är ändå svårt att begripa varför ”kärlek” är viktigt för bokens framgång. Jag tänker på vad jag skrivit en vända till.
Har jag krafsat ihop något banalt skräp om kärlek, alltså? Herregud, vad pinsam jag är. Vad ska folk säga?
Streamingtjänsterna
Förlaget förklarar utförligt hur viktiga Storytel, BookBeat och Nextory är för att nå ut med sin berättelse. Det är algoritmer, exponering och recensioner. En del av mig är fortfarande en hopplös romantiker som tänker att det ska dundra ut inbundna böcker till små murriga antikvariat från Ystad till Haparanda, men jag får snabbt förklarat för mig att det ska oerhört mycket till för en debutant att nå upp i några större volymer av tryckta exemplar. Det finns förvisso lysande undantag, men de är få, och jag är med största sannolikhet inte ett av dem.
Samtidigt känns det på ett sätt ganska skönt att streamingstjänsterna ritat om kartan på det här sättet, så att jag åtminstone slipper att sitta ensam vid ett bord på ICA Maxi i Mönsterås och bjuda på torra Gillekakor och kränga böcker mot Swish, för jag är verkligen inte gjord av det virket.
Sociala medier
Nästan lika läskigt som ICA Maxi i Mönsterås är det att doppa tårna i olika intressegrupper på Facebook. Men jag nickar ändå och säger ”jajjemän, jag fixar det”, för här ska det minsann nätverkas och spridas evangelium.
Det är ljudboksgrupper och forum för feelgood, och jag vet knappt var jag ska börja i denna svårnavigerade djungel. Jag som inte ens vill kalla mig författare har naturligtvis ett jätteproblem att formulera en skakig inledning på ett inlägg, men på något vänster lyckas jag ändå trycka ut några rader om min kommande bok.
One down, men flera grupper återstår och jag är LIVRÄDD för att uppfattas som antingen inställsam eller irriterande. Som om min berättelse är så kass att jag måste tjata på folk.
Men här är vi alltså nu, alltjämt alldeles i inledningen av lanseringen, och det är fortsatt läskigt som fan. Men om ni på något sätt vill lindra min svåra ångest vet ni vad ni ska göra…
Debutantbloggen 