Lev kreativt: Introduktion – Är du frälst ännu?

Det är skrivsommar och dags att leva kreativt – och du får haka på! I det här inlägget skriver jag om förord och inledning i Julia Camerons bok Lev kreativt och nästa vecka skriver jag om kapitel 1.

#levkreativtsommaren2024

Vem är den här mystiska varelsen som kallar sig författare? Hur blir man det?

I flera år kämpade jag med att känna att jag var ”värdig” att skriva och att låta kreativiteten ta en större roll i mitt liv. Jag var övertygad om att en författare var ett övernaturligt väsen, något som hade att göra med fantastisk talang och ett intellekt som kunde mäta sig med de stora filosoferna. Men när jag inte kände att jag uppfyllde kriterierna blev jag besatt av tanken att jag skulle doktorera inom litteratur och därmed bevisa min förmåga och vara värdig att bli författare.

Samtidigt som doktorandstudierna tog vid började jag tänka mer och mer på drömmen om ett framtida författarskap. Länge ville jag skriva, men visste inte vad jag skulle skriva om. Inte förrän jag såg en video där en författare påstod att hon pratat med många aspirerande unga skribenter som ville bli författare och att de klagade över att de ”inte visste vad de skulle skriva om”. Och då sa författaren något som skakade om mig totalt. Hon sa att dessa skribenter aldrig kommer bli författare, för en författare måste ha något att skriva om. Där satt jag och blev förtvivlad. Jag var ju en av de där som ville skriva men inte hade något att skriva om! Betydde det att min dröm om att bli författare aldrig skulle besannas?

Jag hade kunnat ge upp där och då. Fokusera på litteraturvetenskapliga studier. Men i stället satte jag mig ner och skrev på det som blev mitt allra första (extremt dåliga) råmanus. Jag letade fram idéer, öppnade upp mig för att hitta något att skriva om. Och jag skrev, skrev och skrev. Och jag har inte slutat.

Kanske är det den här inställningen som lockar mig till Julia Camerons Lev kreativt. Hon har en absolut tilltro i att skriva morgonsidor och att ha konstnärsträffar med sig själv – de två viktigaste verktygen som ska göras varje dag respektive varje vecka. Det är en grundtanke om att kreativitet föder kreativitet och att om man bara öppnar upp för att låta idéerna komma så händer något med en. Det är en inställning till livet, till konstnärskapet.

Om du likt jag har läst förord, introduktion och sånt som finns i boken innan själva kursen börjar, så känner du säkert av vibrationerna. Det ligger något där i texten som tilltalar människor, eftersom människor i grunden är kreativa. Att kreativitet är något som hör till människosläktet. Och det är något alla kan ta del av.

Det kan förändra ditt liv. Det är så jag känner kring det kreativa. Att konsten kan och ska skaka om oss, öppna upp vårt inre och få oss att känna. Att kreativitet och känslor är sammanlänkade och är viktiga för vår mänsklighet.

Så vad är mina förväntningar för sommaren då jag ska göra kursen i boken? Nå, det är inga små förväntningar. Jag förväntar mig skrivliv, stordåd, synkronicitet, magi, tecken från universum, och en övernaturlig energi, samt glädje över att skapa och skapa något eget.

Morgonsidorna ska jag försöka mitt bästa med. Det blir knappast några A4-sidor eftersom jag redan vigt en anteckningsbok i A5 till ändamålet, men jag ska försöka skriva varje dag. Däremot tror jag konstnärsträffarna kan bli utmanande. Kanske för att jag gärna stannar hemma och skriver. Men jag ska verkligen försöka mitt bästa att rubba mina vanor och samla inspiration från nya platser.

Ingen kan påstå att jag inte är förberedd! En anteckningsbok för morgonsidor, en för övningarna i boken och en för konstnärsträffarna.

Så ja. Det blir en intressant sommar, en sommar med fokus på kreativitet, men också en sommar med fokus på välmående. Jag tror verkligen att en välmående person är en välmående författare. Så jag gillar tanken om att välmående är en viktig del av den här kursen.

Eftersom en av de första uppgifterna i boken är att göra upp ett kontrakt med sig själv så publicerar jag mitt kontrakt här och nu:

KONTRAKT

Jag, Emma Kanckos, inser att jag under vägledning ger mig i kast med ett intensivt möte med min egen kreativitet. Jag lovar att ägna mig åt kursen de tolv veckor den pågår. Jag, Emma Kanckos, lovar att läsa, göra mina morgonsidor varje dag, genomföra en konstnärsträff i veckan och fullgöra övriga uppgifter varje vecka.

Jag, Emma Kanckos, är dessutom på det klara med att kursen kommer ge upphov till frågor och känslor som jag ska hantera. Jag, Emma Kanckos, lovar att ta mycket väl hand om mig själv och ge mig tillräckligt med sömn, mat, motion och omsorger under den tid kursen pågår.

Emma Kanckos, 5.6.2024

Ett tillägg: Eftersom Julia Camerons tilltal i boken är grymt amerikanskt och kanske stryker någon medhårs måste jag ju kommentera det här med ”gud”.

Det spirituella inslaget i Camerons bok (böcker) påminner mig faktiskt om en bok jag läste nyligen, nämligen Rick Rubins bok The Creative Act: A Way of Being, och till viss del Elizabeth Gilberts Big Magic. Det här med att det kreativa är en egen energi som har en egen vilja. Det är inte alla som köper det här argumentet, men själv kan jag inte låta bli att svepas med i det. Jag vill så gärna tro att det kreativa är en egen dimension i vår verklighet, att det kreativa är en innerligt mänsklig och smått övernaturlig del av livet.

Min inledande skrivbana började med att jag läste mycket om hantverket och rörde mig i kretsar där personerna identifierade sig som ”plotter” (de skrev synopsis, gjorde en story bible, fyllde i personlighetstest för sina karaktärer osv.). Det fanns egentligen inget mystiskt med skrivandet. Allt var hantverk och hårt arbete, något jag kände igen från det akademiska. Så när jag gick Författarskolan med Monika Fagerholm och Mia Franck vid Västra Nylands folkhögskola hände något. Det var plötsligt snack om organiskt skrivande, att skriva om det som bränner, att skriva fram berättelsen. Hela tanken på skapandet var annorlunda och det var så frigörande att jag nästan satt och grät.

Det är så himla skönt att se på skrivandet på det här sättet. Att jag genom att släppa kontrollen kan skapa något som är innerligt sant. Som är konst.

Jag kanske inte är såld på att jämställa den kreativa energin (processen, konsten) med termen ”gud”, men Cameron är ju också tydlig i sitt förord med att man kan välja vilket ord som helst – att hon skriver om ”gud” betyder inte att det måste vara ett sådant ord för dig. Det viktiga är att ordet är laddat och betyder något för dig.

Som avslutning ger jag några frågor att fundera på och diskutera:

Stora frågor: Vad kallar du det här som Cameron kallar ”gud”? Den här laddade, underbara, brännande energin som griper tag i dig då du lever kreativt? Gudomligt eller bullshit?

Medelstora frågor: Kommer du göra upp ett kontrakt med dig själv? Tror du att du kommer hålla det? Vilka förväntningar har du?

Små frågor: Vill du hänga med i #levkreativtsommaren2024 efter att ha läst inledningen? Tycker du att det är något jag missat att ta upp i inlägget?

Lämna gärna en kommentar här eller på sociala medier!

// Emma
@emmakanckos