Nu drömmer jag om att bli författare

Dagens gästbloggare är Johan Persson – som i år debuterar med en barn- och ungdomsbok!

Johan Persson

I höst debuterar jag med boken Ivy vs Ivy på Idus förlag. Det är ett konfliktfyllt relationsdrama för mellanåldern. I det här gästinlägget reflekterar jag över min bokprocess och hur det kommer sig att jag, som aldrig haft någonstor dröm om att bli författare, nu bara är ett omslag bort från att bli just det.

Idén till att skriva en bok fick jag när jag jobbade som resurs i en fjärdeklass. Jag började notera hur ofta eleverna frågade om de fick gå till biblioteket och låna en ny bok. ”Jag är klar med den här” sa någon. ”Den här var inte bra” sa någon annan. Jag minns att jag tänkte att det måste gå att skriva en bok som eleverna fastnar för. En som gör att de inte vill lämna klassrummet och låna en ny. 

Så jag började skriva. Först i mobilen och sedan på datorn. Hela tiden vägledd av mitt syfte: Att skriva en underhållande bok riktad till barn på mellanstadiet. En lättläst, rolig bok som även den mest omotiverade läsaren kan lyckas läsa klart.

I början hade jag ingen plan. Jag bara skrev. Och till slut hade jag så mycket text att jag var tvungen att lära mig mer. Framförallt konsumerade jag poddar, ofta samtidigt som livet, i form av städning, disk och matlagning, hände. Jag lärde mig nya saker för att jag behövde det. Men också för att det var roligt.

Nu känns det som att jag står vid sidlinjen på en fotbollsplan och bara väntar på att få kastas in i hetluften för första gången. Jag är laddad. Redo. Och om fotbollsplanen är bokbranschen ska jag hoppa in och visa vad jag går för. Om jag inte hade en dröm om att bli författare innan, så har jag det nu. 

Avslutningsvis vill jag ta upp tre saker som varit avgörande i min skrivprocess för att komma dit jag är idag:

Beslutsamhet
Det räcker inte med en bra idé. Idén ska kläs i ord och ingen kommer skriva åt mig. De tröga stunderna var jag tvungen att kämpa mig igenom. Flera gånger tvekade jag på om jag någonsin skulle bli klar. Men ju mer jag skrev, desto mer beslutsam blev jag. Jag började känna att boken inte bara skulle bli underhållande utan även viktig. Jag är glad att jag kämpade på. 

Självförtroende 
För att orka behövs det en tro på sig själv. ”Sådär kan väl jag också skriva …” tänkte jag när läraren i klassen jag jobbade i läste högläsning. Jag trodde helt enkelt på att jag kunde berätta en engagerande historia, trots att jag aldrig gjort något liknande förut. ”Hur svårt kan det vara?” fick i alla fall igång mig. Och när jag märkte att jag blev nöjd med det jag skrev växte självförtroendet ytterligare. 

Kunskap
Självförtroende och beslutsamhet räcker långt. Men jag kom till en punkt där jag helt enkelt behövde lära mig mer om själva hantverket för att komma vidare. Jag behövde veta vad jag höll på med. Framförallt hade jag nytta av ny kunskap när jag upplevde att jag körde fast. Då kunde jag lära mig något nytt och sedan arbeta vidare utifrån det.