Den däringa listan

Minns ni listan? Den där jag skrev på utbildningen, den som listade alla tecken på framgång och framåtrörelse? På den fanns det med saker som ‘hålla föredrag om boken’, ‘signera boken’, ‘se främmande människor läsa boken’ och idag kunde jag pricka av ytterligare en sak – ‘bli igenkänd som författare till boken’.

På riktigt. En person jag aldrig träffat förut.

Det var på fiket där jag skriver på morgonen och medan jag väntar på mitt kaffe frågar en kvinna mig försiktigt ”Nene? Nene Ormes?” Jag nickar och hon säger ”jag kände igen dig från boken”.

Ja, där ser man. Vilken tur jag hade piffat till mig idag så jag inte hade mitt vanliga morgontrötta disktraseansikte på. Fast då kanske hon inte chansat? Jag menar, min författarbild är verkligen from a certain angle, in a certain light och det är inte något jag lyckas åstadkomma varje dag precis.

För övrigt har jag hållit mina första skolföredrag om boken. Det var två klassföreläsningar i två idrottsklasser i Helsingborg. Båda var spännande upplevelser och helt olika varandra. Första klassen var tysta som möss, satt på rader så långt bort från mig som möjligt och ställde inga frågor alls förutom att kommentera att det var lätt att gilla Malmö när MFF tagit guld (rivaliteten mellan Helsingborg och Malmö är gammal och uppenbarligen mycket levande). Den andra klassen satt i ring, ställde frågor från första ögonblicket jag satt foten i cirkeln och jag fick till och med en kram av en elev innan jag gick. Och Marcus, jag rekommenderade din bok och den fanns redan på skolbiblioteket!

Det är ett underligt liv man lever. Men det är intressant.