Ibland när man sitter och kryssar runt mellan sina olika mappar och dokument tillhörandes bokprojektet man förnärvarande pysslar med så slås man av hur svårt det måste varit att skriva böcker för 50 år sedan.
Tanken svindlar…
Själv har man nästan aldrig sett en klassisk skrivmaskin, och blotta tanken på kompromisslösheten i ett sådant verktyg känns skrämmande.
I filmer som utspelar sig innan 1980, på tiden före de första kommersiella ordbehandlarna, förekommer ibland scenen med den frustrerade författaren som gång på gång river ut sina felskrivna A4-ark ur skrivmaskinen, knöglar ihop dom till pappersbollar och lobbar dom i en prydlig båge mot papperskorgen bredvid bordet.
Är det kärleksbrev som skrivs på skrivmaskinen så blir papperskorgen vanligen överfull.
Tänk då att skriva en hel roman på skrivmaskin!
Och den där manusbunten sen…
Man blir helt nervös när man tänker på att böcker som ”Brott och Straff”, ”The Great Gatsby” och ”Gösta Berlings saga” en gång varit en livs levande högar av papper, som med lite otur hade kunnat brinna upp, blivit söndertuggade av hundar, eller försvunnit i vinden på någon blåsig tågstation…
Nu kan man maila manuset fram och tillbaka eller spontant trycka upp en extra upplaga bara för att sitta och stryka med märkpennor.
Spiller man en kopp kaffe över bunten så är det inte hela världen. Det är bara att tycka upp en ny, något uppdaterad version.
Senast idag hade vi stor glädje av vårt Word-program.
Vi använde oss av sökfunktionen och nagelfor vårt manus efter ord som vi överanvänder.
Efter ett par sökningar fick vi våra misstankar bekräftade.
Ordet ”plötsligt” förekom 74 gånger i manuset.
”Adrenalin” fanns med 15 gånger och det ovanliga (det borde i alla fall vara ovanligt) ordet ”kraftansträngning” finns med 6 gånger. Det är under alla omständigheter 5 gånger för mycket…
Vi klipper ut, flyttar runt och skriver om i vårt manus dagligen och hade nog inte kunnat leva utan alla underlättande funktioner som erbjuds i Word.
Hade vi likt Jan Gullio (kan det verkligen stämma?) skrivit våra böcker på skrivmaskin, så hade vi förmodligen fastnat i ett enda långt trassel av strykningar och upprepningar.
Frågan är om vi alls hade lyckats skriva vår bok på skrivmaskin?
Och hade vi – likt Strindberg – skrivit vårt manus för hand (vilken rysare), så hade det garanterat blivit ännu svårare…
Nej, hade vi inte haft tillgång till Word, Excel, mail och alla andra genialiska moderniteter så hade vi troligen lämnat W.O. innan vi ens hade börjat.
Ha en fin dag!
reichard.reichard
Debutantbloggen 
Har också funderat på detta. Tänk bara på hur krångligt researcharbetet var förr i tiden, då man fick gå till Biblioteket, eller ringa till folk för att få info. Nu räcker det många gånger att surfa en stund på nätet, så är det mesta fixat. Och hur kopierade man sina maskinskrivna manusbuntar förr i tiden, innan kopiatorernas gjorde sitt intåg. Hur gjorde man?
GillaGillad av 1 person
Precis! Det måste varit så mycket med de där jädrans manusbuntarna hit och dit. Och hyfsat jobbig research som du nämner… Mycket bläddrande fram och tillbaka i uppslagsverk lär det blivit…
GillaGilla