Denna veckas tema på Debutantbloggen är den andra boken – det vill säga vad som kommer sen, när debuten väl är avklarad. Jag har redan bluddrat litegrann om den svåra andra boken – men idag tänkte jag berätta mer utförligt om hur nästa bok växer fram.
Som bakgrund kan jag berätta att jag har avtalat med förlaget om ytterligare två fristående feelgoodböcker, förutom debuten, så det går tyvärr inte att komma undan att en bok två måste pressas fram på något vänster. Inledningsvis kan jag också avslöja att min andra bok länge hade titeln Hallongrottan – grundidén var swingersklubb möter konditori, och det var faktiskt precis så jävla skruvat och sjukt som det låter. Halvvägs in i skrivandet kom jag dock på att det kanske vore en ganska god idé att bara googla ”Hallongrottan + klubb”, ifall det mot all förmodan redan gjorts något liknande på samma tema. Men det skulle jag verkligen inte ha gjort..
Det visade sig nämligen att det fanns ett ställe som hette Hallongrottan, närmare bestämt en bokhandel vid Hornstull på Södermalm i Stockholm – som hade ”det du vill ha i bokväg när det gäller hbtq, feminism och klass”. Och inte nog med det, någon hade dessutom skrivit en bok med exakt samma titel – en ”helt unik sexualupplysningsbok som”…nej, det här får ni faktiskt googla själva.
Hursomhelst: Ridå.
Samtidigt tvingades jag motvilligt konstatera att jag inte kan ett skit om bakning, och jag var tydligen inte speciellt intresserad av att lära mig något heller. Det tog följaktligen emot något fruktansvärt att försöka utveckla en swingande karaktär vars högsta dröm var att medverka i Hela Sverige bakar, och jag körde rakt i diket med hela berättelsen.
Allt kändes bara skitkasst och hopplöst.
Under några kritiska dagar höll jag på att slänga manuset långt åt helvete – om inte min fantastiska förläggare uppmuntrat mig att bita ihop och jobba vidare med delar av min idé.
Så jag skrev om. Och framförallt plockade jag upp en helt annan tråd.
Jag har nämligen alltid fascinerats av det här med ensamhet – hur man ofrivilligt kan bli ensam, och hur svårt det är för många människor att ta sig ur en hopplöst nattsvart vardag. Jag fick för mig att göra något snudd på omöjligt, eller åtminstone väldigt svårt – eftersom jag självfallet inser att det är en hårfin balans mellan respekt och värdighet kontra lyteskomik när man tar sig an detta känsliga ämne. Jag ville hursomhelst skriva en humoristisk feelgood om just ensamma människor, och framförallt utforska hur ensamheten kan ta sig helt olika uttryck.
Så föddes också idén till det som just nu går under namnet Singelklubben.
Det här är en varm berättelse om två stukade vänninor som tillsammans försöker starta en singelklubb på en liten ort, men det går (major spoiler alert!) tyvärr inte alls som de tänkt sig… Parallellt får vi följa andra människor, i olika delar av samhället, som för sin egen kamp mot ensamheten – och hur de omedvetet dras till Singelklubben.
Historien utspelar sig därtill i östgötska Söderköping, dit jag själv är inflyttad, och det har varit otroligt kul att tassa omkring på byn och låta mina karaktärer växa fram. Såvitt jag känner till finns det heller inte så värst många böcker med pittoreska Söderköping som fond, så det kändes faktiskt lite angeläget att muta in hela kommunen. Och den här berättelsen är pretty fucking far från Madicken, det vågar jag faktiskt påstå…
Så var är vi nu? Jag skrev manus mellan juli och december förra året, och för tillfället jobbar jag tillsammans med min redaktör för att förädla berättelsen innan korrekturläsning. Det är svinkul, kan jag bara meddela!
På samma gång är omslaget under bearbetning – jag kan avslöja att det återigen blir den otroligt skicklige Eric Thunfors som står för design. Inläsare till ljudboken är också klart, men det tänkte jag skriva mer om i ett separat inlägg lite längre fram.
Till sist: Om jag är lika skräckslagen som inför debuten? Det kan ni hoppa upp och klappa er på!
givetvis att finnas med på ett litet hörn…
Debutantbloggen 