Jag fick ju göra något så ovanligt som att tacka nej till att bli utgiven förra året. Så här i efterhand känns det mer och mer galet ju mer jag tänker på det, men samtidigt så himla rätt eftersom mitt nuvarande förlag Ehrlin publishing är så otroligt härliga att ha att göra med.
Så vad hände egentligen där i våras? Jo, jag skickade in en idépitch till ett förlag som jag trodde skulle kunna hjälpa mig att göra boken jättebra, och de svarade att de gärna ville boka ett möte. Ganska kort därefter fick jag ett mail.
Tusen tack för ett väldigt bra möte! Vi har diskuterat din bokidé här internt, och alla är entusiastiska. Vi vill väldigt gärna ge ut din bok till våren 2019!
De var entusiastiska! De ville ge ut min bok! Våren 2019 skulle min högsta dröm gå i uppfyllelse! Jag dansade hela vägen hem från jobbet och glädjen visste inga gränser! Förlaget höll på att revidera sina avtal så det dröjde två veckor innan kontraktet kom, och på grund av helger och röda dagar ytterligare en vecka innan jag fått det granskat av författarförbundet.
Det var ett bra avtal, till och med jättebra på vissa punkter. Men vissa punkter var inte lika bra, och en av de inte lika bra-punkterna var en grej jag inte ville vika mig på. Och vi förhandlade lite fram och tillbaks, de ändrade sig väldigt mycket från sitt ursprungsförslag men ändå inte dit jag ville.
Så jag tackade nej.
Jag tackade nej till min bok, till min största dröm, till den absolut sista saken jag har på min bucket list. Och först kändes det jättebra, jag kände mig stark som inte vek ner mig och väldigt tacksam över att förlaget verkligen försökte mötas så att vi kunde göra boken. Men det var inte så roligt direkt, det var det ju inte. I flera veckor hade jag varit så himla nära den där drömmen och nu hade den försvunnit. Jag var på ruta ett igen. Eller ruta noll kanske. Det kändes så himla tomt.
En månad senare beklagade jag mig på min instagram och fick en kommentar från Linda Ehrlin om att jag kunde skicka synopsis till dem ifall jag trodde att boken kunde passa deras utgivning. Jag knappade mig snabbt in på deras hemsida och möttes av texten:
”Ehrlin Publishing är ett litet bokförlag som strävar efter att skapa böcker som på ett praktiskt sätt faktiskt gör skillnad i människors liv”
SAY WHAT? Det kunde ju inte bli bättre!? Det här är alltså förlaget som ligger bakom megasuccén Kaninen som så gärna ville somna och vad ska jag skriva? Jo, en överlevnadsguide för trötta småbarnsföräldrar. En match made in a sleepless heaven ju! Jag skickade in min idé och efter lite mailande och några samtal så låg det ett nytt kontrakt bredvid min kaffekopp. Ett kontrakt som Författarförbundet inte hade några invändningar mot och skrivandet kunde äntligen ta fart!
Jag är mitt uppe i det nu – skrivandet alltså – och ska precis skicka tillbaks manuset efter att ha redigerat det i omgång ett. I augusti kommer boken ges ut, och min livslånga dröm om att ha mitt namn på ett bokomslag är inte längre bara en dröm, den är nu ett i allra högsta grad pågående projekt. Peppen alltså: SKYHÖG!