Angeli Sjöström Hederberg är bonddotter, sociolog och samhällsentreprenör. Hon har precis signerat avtal med Rabén och Sjögren för sin kapitelbok för 9-12 år och skriver nu på uppföljaren. Angeli har tidigare gett ut tre fackböcker om föreningsliv och företagande på eget förlag samt tre bilderböcker om klassklyftor, klimatångest och källkritik för 3-6 år på Idus förlag.
När jag drömde om att skriva min första barnbok såg jag framför mig att jag skulle
hyra ett hus vid havet, satsa ett år, skriva BOKEN och bli antagen. Idag ler jag åt
min naivitet. Jag var färgad av romantikens bild av (det ofta manliga) geniet som i
sin ensamhet producerade ett storslaget verk. I verkligheten ser det ofta
annorlunda ut. Det har det åtminstone gjort för mig de sju gånger jag slutfört en
bok.
För mig är det ett lagarbete att skriva. Inte för att någon annan knackar ner texten
åt mig, men för att jag inte hade kunnat göra det utan support. Insikten kom en
sommardag för sex år sedan. Jag satt ute på en stökig altan med barn nummer två
i bärsjalen och pratade med min illustratör i telefonen. Jag berättade att dottern
sov och åt i sjalen, att solen sken, kaffekoppen var full och att vi hade fått glada
tillrop på ett inlägg om vårt bokomslag.
Då sa hon det: Nu lever du författardrömmen!
Jag kände mig tagen på sängen. Trots att jag skulle släppa min andra bilderbok
väntade jag fortfarande på att skriva på riktigt. För det gör man ju på heltid, gärna
i det där huset vid havet. Men hennes ord sjönk in och jag förstod att hon hade
rätt. Jag levde drömmen och den bestod inte av att skriva verket i ensamhet, utan
av att skriva i vardagen omgiven av mängder av människor som hjälpte mig att
lyckas.
Självklart ska alla känna efter när man själv behöver och mår bra av inspel från
andra. Personligen får jag energi av att dela text löpande under hela
skrivprocessen. Jag är övertygad om jag som författare behöver kunna skapa en
professionell distans till mina texter. Det är bara så jag kan utvecklas i mitt
skrivande. Om någon tycker till om min text är det inte mig som människa hen
tycker till om, vilket är bra att kunna särskilja. Som författare behöver jag träna på
att bli läst, lyssna på feedback, sortera och landa i vad jag vill med min text.
Det stöd jag byggt upp runt mig under åren är:
Skrivkurser – Det var läskigt att åka på den första, men nu har jag gått på
fyra stycken under fem år och det ger alltid massor av kunskap och insikt.
Författargrupper på sociala medier – Att dela texter, följa andras resor, få
tips och inspiration är enormt givande. Vi är så många som vill skriva och
kan stötta varandra.
Testläsargrupper på sociala medier – Det perfekta sättet att hitta folk som
gillar att testläsa och vill lägga sin tid på att ge respons. Vilken lyx att det
finns människor som tycker det är roligt att utveckla min text!
Läsaren som medskapare – Jag får energi av att andra läser, om så ett stycke
eller hela manus, och tog tidigt mod till mig att dela texter, idéer, omslag,
baksidetexter, osv. Det kommer alltid in kloka idéer och det är roligt att tex
låta följare vara med och rösta på en titel. Här bygger jag också min
läsekrets som sedan kan köpa boken.
Event – Jag har dragit ihop skrivveckor, after works och skrivdagar för den
som vill bli eller är författare. Det är fantastiskt att hyra in sig ett gäng på ett
co-working-ställe, skriva tillsammans, dela idéer och peppa varandra.
Skriva bok ihop med andra – Jag har skrivit två av mina fackböcker ihop med
kollegor. Utmanande, givande och jätteroligt. Viktigt att ha ett tydligt avtal
som håller juridiskt kring målbild, arbetssätt, intäkter och upphovsrätt – sen
är det bara att köra.
Skrivgrupp – Jag har startat flera skrivgrupper under årens lopp och det är
magiskt att ha ett sammanhang på 3-4 personer där man kan dela up and
downs under skrivprocessen. Skrivgrupperna är min ”skrivfamilj” och där
kan jag dela allt.
Familjen – Min partner och mina barn är också medskapare. De läser, tycker
till och framförallt: står ut med att jag skriver på min lediga tid. Jag behöver
deras stöd för att lyckas. Det är viktigt att ”förhandla” med familjen så att
ramarna för skrivandet är tydliga, annars blir det onödiga konflikter.
Digitala kurser – Lektörer och författarcoacher har ofta kurser som kan vara
såväl gratis som betalversioner. Jag har testat olika, och det finns oerhört
mycket verktyg, tips, checklistor och filmer att ta del av. Jag har också haft
medlemskap under vissa tider och då fått ta del av webinarier,
gemensamma skrivdagar och respons och det har varit ett riktigt bra stöd.
Lektör – När jag kommit så långt jag bara kunnat med mina manus har jag
anlitat lektör. Det kostar, men om det är en riktigt bra lektör är det värt
varenda krona. Lektören ser saker kring dramaturgi, miljö, karaktärer,
dialogen och språket som jag själv blir blind för efter alla hundratals timmar
med texten.
Det är enklare att dra ihop grupper, event eller responsgrupper än man tror.
Många sitter ensamma på sin kammare och söker någon att bolla med. Så hitta ett
gäng som är på ungefär samma nivå och som har kompetensen att ge utvecklande
och konstruktiv feedback. Det fantastiska är att det alltid är jag som bestämmer i
slutändan, texten är min. Så mitt tips är att våga vara sårbar, dela texter med
andra och släppa in folk i skapandet även om (eller just därför att) det kan vara
utmanande. Jag hade inte kunnat skriva mina böcker på egen hand och är för evigt
tacksam för alla som varit eller är en del av min skriv-community.
Hur skapar du din?
Debutantbloggen 