Om blurbar

På engelska betyder ordet blurb baksidetext, men på svenska betyder det ”kortfattat omdöme eller rekommendation tryckt på omslaget eller dess flikar”. Ni fattar va? Blurb.

Att trycka en blurb på sitt omslag kan ha flera syften. Dels vill förlaget visa den potentiella läsaren att någon annan läst och uppskattat boken, dels är det en hjälp för bokhandlare och bibliotekarier när de ska placera boken eller sälja in den till kunder/låntagare. För mig som indieförfattare har det ytterligare ett syfte, nämligen att visa att en oberoende part varit delaktig på något sätt. Läst och gillat helt enkelt.

Själv köper jag ofta böcker baserat på blurb. Ni vet ju att jag har ett motstånd mot baksidor, men blurbar tycker jag däremot om. De sköter sig. Tillsammans med omslaget signalerar de något och kan ge mig en fingervisning om det här en bok i min smak.

Dessutom, oss författare emellan, kan jag tycka att fenomenet att blurba på någon annans bok är ett smart sätt att synas i andra sammanhang än sina egna. Ett tecken på goodwill, med positiva effekter både för den som blurbar och den som blir blurbad. Det finns författare vars namn är en godkändstämpel, namn som bär upp en hel genre. Mina gymnasieelever svärmar kring böcker som Stephannie Meyer har blurbat, fantasyförfattare blir överlyckliga när George RR Martin blurbar deras bok, vilket han verkar göra ofta. Själv köpte jag en bok som Marian Keyes blurbat häromåret och detta trots att jag inte läst någon Marian Keys själv, men ändå är hennes namn en välfungerande signal till mig som läsare.

Samtidigt förstår jag författare som tackar nej till förfrågan att blurba någons bok, trots att det är ett fiffigt sätt att både bygga sitt eget varumärke och skapa goda relationer författare emellan. Men vi som skriver lägger ju all vår fritid på just det: att skriva, och vår lästid är ofta begränsad. Klart vi vill välja själva vad vi ska läsa när vi väl tar oss tid. Klart vi inte kan tacka ja till varenda jeppe som vill ha en blurb (om vi nu skulle vara så framgångsrika att varenda jeppe hörde av sig).

Själv är jag stolt över min första blurb till Ljus som varit dolt. Jag fick idéen att fråga personalen på SF-bokhandeln här i Göteborg om de var intresserade av en förhandsläsning och de tog vänligt emot manus (mitt under slutredigering! Tänk så mycket bättre den är nu :P). Ett par veckor senare fick jag min blurb och den var inte alls vad jag väntat, men ändå har de prickat precis rätt.

Känns på en gång både välbekant och helt ny, lite som en dröm man nästan minns och nu får chansen att utforska på djupet. En spännande och mycket trevlig läsupplevelse.”
Liisa Lintunen
SF-bokhandeln

Det här inlägget postades i Hanna Höglund, Ljus som varit dolt, Recensioner. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Om blurbar

  1. Det ‘är väl inte fel att SF-bokhandeln blir kunnig om och positiv till boken heller.

  2. Ping: Att skriva en talkie | Debutantbloggen

  3. Linda skriver:

    Vilken härlig blurb! Håller med alla föregående talare om att den väcker intresse. Och vad smart att fråga på sf-bokhandeln.

    Håller med dig helt om att baksidestext är något man helst ska hoppa över. Mitt standardförfarande med nya böcker är att kolla framsidan, blurbar och texten på första sidan. Om allt känns bra så slår jag till! Det brukar för det mesta fungera.

    /linda

  4. Anna Lönnqvist skriver:

    Vilken fin blurb! Väcker genast mitt intresse. Grattis! Håller med som du säger att blurbar ofta ”sköter sig”, och om någon som jag känner igen har blurbat, blir boken direkt mer lockande att köpa.

  5. Johannes Pinter skriver:

    …nånting jag funderat på är om en känd författare själv kan välja att blurba (eller att inte blurba) eller om dens förlag eventuellt kan ha synpunkter på om det är nyttigt att synas i samband med en bok eller inte. För det hela fungerar ju åt båda hållen: en blurb lägger ju även strålkastaren på den blurbande författaren – rätt vald bok gör att blurbaren får nyttig exponering mellan sina egna släpp, FEL vald bok kan ge dålig ”publicitet”. It’s all business!

    • Hanna Höglund skriver:

      Det är en mycket spännande fråga och just vad jag tänkte på när jag skrev inlägget. Ibland undrar jag om författarna verkligen skrivit blurbarna själva. De som dyker upp på omslagen av mina elevers bokval är minst sagt corny ibland.

  6. Johannes Pinter skriver:

    Blurbar är sjukt kul! Grattis till din, Hanna! Gör en ännu mer sugen att läsa (och då gör den ju jobbet).

  7. Kära Syster skriver:

    Den där blurben är i alla fall helt i min smak! Den tillsätter en intressant dimension till det du hittills avslöjat om din bok. Grattis!

    /Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s