Värdet av siffror
978-91-88533-48-7 är ISBN-numret på min debutroman Diskvalificering av det positiva. Sifferkombinationen är unik. Numret är en bekräftelse på att min bok faktiskt existerar och att jag lyckades skriva den. För mig är just denna sifferkombination således betydelsefull. Min första tanke var därför att memorera ISBN-numret. Sedan tänkte jag att min son skulle få äran att lära sig det utantill eftersom han den senaste tiden förhört mig på ljusets hastighet i vakuum (299 792 458 m/s) och ett antal decimaler av PI, varav jag nu kan tio stycken (3,1415926535). Som om det inte vore nog har hans förhör också omfattat roten ur PI, men än så länge har jag bara kommit till fyra decimaler (1,7724). Han gillar siffror. Jag gillar ord. Den som skriver fokuserar säkert mer på ord än på siffror, men ibland finns det siffror som är intressanta även för oss som föredrar att leka med språket eftersom siffror kan symbolisera mer än siffervärdet i sig själv. Tänk att du skriver på ett manus. Varje nedslag som du gör på de olika tangenterna räknas. Dels kommer du framåt i din historia (förhoppningsvis) och dels finns det en funktion som i realtid summerar din aktivitet på tangentbordet. Varje bokstav, skiljetecken och mellanslag räknas precis som antalet ord, rader och stycken. Kanske håller du koll på antalet tecken och ord som du producerar. Kanske har du satt upp ett mål om att skriva ett visst antal ord per dag. Kanske har du någon gång velat ha en fingervisning om hur många ord som ett manus borde bestå av och googlat fram en siffra. Det kan ju vara skönt att ha ett visst antal ord att förhålla sig till även om du troligen vill ha konstnärlig frihet när det gäller innehållet.
Mitt debutmanus innehöll 72 212 ord när det skickades till förlaget. Antalet tecken utan blanksteg var 343 394. Hur många ord och tecken som boken består av nu vet jag inte, men jag vet i alla fall att den innehåller 256 sidor. Jag vet också att jag mellan det inskickade manuset och den färdigtryckta boken har vänt och vridit på ord. Jag har raderat några. Lagt till andra. Ältat skiljeteckens varande och icke-varande. Antalet tecken har ökat och minskat. Till slut var jag tvungen att släppa manuset för att boken skulle gå till tryck. Nu finns boken i sin fysiska form och den släpps 2019-04-11. Datumet skriver jag med siffror och jag kommer minnas det lika väl som mina barns födelsedagar.
Nu räknar jag ner dagarna till boksläppet. Efter boksläpp är det kanske andra siffror som blir intressanta för att de symboliserar något mer än bara siffran i sig själv, som antalet stjärnor eller överstrukna dödskallar i en recension (om boken ens blir recenserad). Eller antalet sålda exemplar av boken (förhoppningsvis säljer den väl något). Eventuell placering på någon försäljningslista (hur obskyr den än må vara). Hur många bibliotek som kanske köper in boken och hur mycket den lånas ut. Om det blir någon ersättning, hur stor eller liten den i så fall blir och hur många böcker som måste säljas för att det ska vara möjligt att leva på författarskapet (om det är något som någon drömmer om). Eller så är detta siffror som vi inte alls bryr oss om. Och på tal om att bry sig eller inte, har min son lärt sig mitt ISBN-nummer? Svar: Nej. För honom är detta uppenbarligen inte lika viktigt som ljusets hastighet i vakuum och att kunna en massa decimaler av PI. Och kan jag mitt ISBN-nummer utantill? Nej. Det blev inte så. Jag har haft annat i tankarna. Ett nytt manus. Och visst är det väl förresten fascinerande att de 29 bokstäver som alfabetet innehåller kan användas till ett oändligt antal manus?
Debutantbloggen 