Gästbloggare: Mattias Edvardsson

Dagens gästbloggare heter Mattias Edvardsson och han debuterar med boken ”Dit drömmar färdas för att dö” på Parabellum Nord.
Hur kan en mamma medverka till sin egen sons död? Den här romanen är ett försök att förstå det ofattbara.

Tack för att du skickat ditt manus till oss. Tyvärr passar det inte in i vår utgivning. Ord som varenda aspirerande författare med bestsellerdrömmar känner igen. Men vad döljer sig i själva verket bakom dessa klichéartade standardfraser? Är allt hopp ute nu? Ljög polarna när de pratade om kommande Augustpris? Och var den där femman i svenska egentligen inte värd ett vitten?

I de flesta fall är det nog tyvärr så. Man kommer aldrig lyckas skriva något som publiceras. Men det betyder knappast att man inte har skrivit något bra. Det finns långa listor på stora författare vars förstlingsverk refuserades. Alla har väl hört om Astrid Lindgren. En annan är Jonas Jonasson som skickade manuset till Hundraåringen… till fem olika förlag. Fyra av dem refuserade. Hur det gick sedan känner ni säkert till.

Förlagsfolk som jag pratat med menar att åtminstone åttio procent av alla manus som skickas in är direkt undermåliga. Men så har vi de där som hamnar någonstans mittemellan, de som sticker ut, som skickas vidare till lektörer och diskuteras på redaktionsmöten. Några blir böcker, en del succéer – andra blir liggande i byrålådor runtom i landet. Jag vet att mina manus funnits bland dem som diskuterats fram och tillbaka.

Som författarwannabe vill man gärna tro att det finns något slags objektiv smak bland förläggare och redaktörer. Det som tilltalat ett förlag borde rimligtvis även falla andra i smaken. Men så är det förstås inte alls. Mitt manus Dit drömmar färdas för att dö blev antaget. Men det blev också refuserat.

Om mitt manus fick jag från ett förlag veta att ”bristen på djup i persongestaltningen” var ett stort problem. Ett annat förlag tyckte emellertid att det var ”en välbalanserad berättelse med sammansatta karaktärer”. Två stora förlag skickade mitt manus till lektörer. Den ena lektören menade att manuset behövde ”arbetas om fullständigt för att fungera som litterärt verk”. Den andra ansåg tvärtom att ”berättelsen griper tag och chockerar och fungerar litterärt”. Ett förlag var nära att nappa men hänvisade i refuseringen till att karaktärerna saknade goda sidor. När manuset antogs skrev min nuvarande förläggare att ”dina karaktärer är allt utom svartvita.”

Det är en jävla bransch. En godtycklig bransch? Du hänger ut ditt hjärta på en krok och får till svar att det inte passar in, att det finns så många andra som gör samma sak. Men ha förtröstan! Förlag är också människor. Få manus blir älskade av alla och inte ens när ett förlag älskar ditt manus är det säkert att de ger ut det. Om Dit drömmar färdas för att dö skrev ett förlag: ”Vi tackar nej, men du kommer säkert att få napp någon annanstans. Så bra är det.” De hade rätt. Efter många förlagsvändor och refuseringsbrev kommer romanen äntligen ut.

Dit drömmar färdas för att dö bygger på de tragiska händelser som skakade Sverige 2006 och som i media kom att kallas Bobbyfallet. Läs gärna mer om boken på mattiasedvardsson.com.

Delta i utlottningen av tre signerade ex av boken genom att gilla och dela Dit drömmar färdas för att dö på Facebook.
Foto: Christer Svedman

14 reaktioner på ”Gästbloggare: Mattias Edvardsson

  1. Tack Johan och Maria!

    Själv vill jag dock inte gå lika långt i min kritik av förlagen. Jag tror att det är ganska logiskt och kanske till och med oundvikligt att olika människor och förlag bedömer manus på olika sätt. Däremot är de exempel jag nämner i min text förstås häpnadsväckande. Man får dock inte glömma att samtliga av dessa förlag – precis som Johan påpekar – faktiskt har bedömt att mitt manus stuckit ut och varit tillräckligt bra för att läsas av lektörer och förläggare.

    Allt detta skänker förhoppningsvis tröst åt aspirerande författare: ett nej från ett förlag betyder inte nödvändigtvis att du aldrig får se din bok utgiven!

    Lycka till med ert skrivande!

    Gilla

  2. Jag har inte läst din bok Mattias, men jag känner igen mig. Mina två första böcker kom ut på Prisma, medan de ännu gav ut skönlitteratur, men det var först två år efter att ett annat förlag tyckt att ”Jag har läst din bok med stort intresse och det är ingen tvekan om att boken är välskriven och säkert utförd…” Då frågar man sig, varför NEJ??? Nu kom boken i bakvatten, då den börjar med ett stort attentat och inte kom ut förrän TVÅ ÅR senare…

    Gilla

  3. Tack för ett väldigt intressant inlägg! Förlagen borde nästan känna skammens rodnad i ansiktet när de tolkar samma material på så fullständigt olika sätt. Det tyder på brister i professionalitet från deras sida! Men vad som däremot är säkert är att man har lyckats om förlagen reagerar på det man har skrivit på andra sätt än ”passar inte in i vår planerade utgivning”. Även om det känns som att förlagen är ute och cyklar ganska ordentligt har man ju nått fram om man får något annat än ett standardsvar från dem.
    Och grattis till din debut!

    Gilla

  4. Tack, Lovable och Maria. Intressant att ta del av era reflektioner!

    Det sägs ju att var tredje svensk drömmer om att skriva en bok och att förlagen antar sisådär en promille av alla inskickade manus. Och inte nog med det. När drömmen väl slår in ska man försöka nå fram genom den enorma bokfloden. Det ges ut över 10 000 böcker om året i Sverige och runt 2 000 av dem är svensk skönlitteratur (Källa: http://www.kb.se).

    Man gör nog klokt i att mer än en gång ställa sig frågan varför man egentligen skriver och för vem. Själv kommer jag allt som oftast fram till att jag inte kan låta bli att skriva även om jag så skulle försöka. Berättelserna måste helt enkelt ut. Finns det sedan någon som vill ge ut det jag skrivit och någon som vill läsa det, betraktar jag detta som en fantastisk bonus och en enorm ynnest.

    Kämpa på och stort lycka till!

    Gilla

  5. Pingback: Tröstande ord. | Farmorsbloggen

  6. Tack så väldigt mycket för att du delar med dig av detta, du kan inte ana vad det betyder för mig som skriver på min första roman. Jag har ju också läst det där om alla välkända författare som blivit refuserade flera gånger men inte gett upp (PC Jersild är också ett vanligt exempel). Men jag har hittills aldrig läst någonting om hur förlagen motiverat sig.
    Ditt inlägg stärker mig i min uppfattning att lektörerna inte är gudar utan lika olika i smak och professionalitet som till exempel läkare.
    Som outgiven författare är det förstås lätt att ta till sig ett förlags kritik om karaktärsfördjupning eller miljöbeskrivning, och ge sig på en omarbetning av sitt manus som man egentligen inte tror på.
    Hände det dig? Krävde något av förlagen att du skulle göra omarbetningar som du inte kunde gå med på?
    Tack än en gång för ditt generösa inlägg!
    Katinka på http://www.farmorsbloggen.se

    Gilla

    • Tack för din kommentar, Katinka. Ber om ursäkt för sent svar.

      Jag tror att alla som skriver har stor hjälp av utomstående läsare och deras synpunkter. Kommer man så långt att ett förlag ber en att arbeta om ett manus för eventuell utgivning så tycker jag nog att man bör lyssna både en och två gånger. Dock är det förstås viktigt att förbli sann mot sin egen berättelse och inte ändra sånt man inte vill eller kan stå för.

      Något man inte alltid tänker på när man sitter där hemma och svettas med sitt manus är att det riktigt tunga jobbet kommer först när manuset blivit antaget. Jag vet inte hur många gånger jag har läst mitt manus, ändrat och petat i det, stött och blött det tillsammans med mina fantastiska redaktörer. Men till slut blev texten också oerhört mycket bättre och det är ju det som är meningen.

      Jag önskar dig all lycka med ditt skrivande! Och glöm inte att njuta när du skriver!

      Gilla

  7. Vilken historia och jag kan inte annat än att småle när jag läser för jag har gått igenom precis samma sak, liknande kommentarer från förlagen. Olikheter i tycke och smak men till slut hamnar manuset i rätt händer och resten är magi.
    Lycka till!

    Gilla

  8. Ett inlägg som passade så väl in på det som jag och debutanten, Maria Edgren, dryftade igår. Alla dessa bemötanden där man ibland känner sig närmast som en försäljare som stör på bästa sändningstid på TV:n. Men så kommer ett glatt mail eller samtal som gör att allt är förlåtet. Att kämpa på och aldrig ge upp är det som räknas om man vill vara en del av bokbranschen. Grattis till dig som har lyckats! De bästa lyckönskningar, Helena
    http://dearlovable.blogspot.se/2012/08/do-or-die-vagen-till-forfattarskapet.html

    Gilla

  9. Nilla utan punkt och Makenaa. Tack för era kommentarer!

    Å ena sidan håller jag naturligtvis med. Visst är det egendomligt att förlagen kan tycka så olika. Å andra sidan är det kanske inte så konstigt. Alla läsare har olika smak – så även lektörer, redaktörer och förläggare. Och det finns ingen objektiv sanning om vad som är en bra bok. Min gamla professor i litt.vet. hävdade till exempel bestämt att ”Den gamle och havet” är det bästa som någonsin skrivits. Själv har jag svårt att hålla mig vaken länge nog för att vända sida.

    Tack för era lyckönskningar och lycka till med ert eget skrivande!

    Gilla

  10. Man börjar verkligen fundera när förlagen ger så motsägande utlåtanden! Kan inte riktigt förstå det. Men å andra sidan ger det ju hopp till den som fått ett negativt omdöme på ett ställe. Det förlaget behöver inte ituta inne med sanningen. Lycka till med din bok!

    Gilla

Lämna en kommentar