Gästbloggare Malin Roca Ahlgren: Om skrivkramp, flow, manusinskick och hur det är att vara utgiven på flera förlag

Malin Roca Ahlgren är en mångfacetterad kvinna. På meritlistan listas bland annat författare till barnböcker, noveller, antologier, krönikör, poet, illustratör, bloggare och mycket mycket mera. Idag vill hon gärna dela med sig av sina erfarenheter här på Debutantbloggen.

Jag heter Malin Roca Ahlgren och är lärare, frilansskribent och författare. Jag fick några frågor av debutantbloggen som jag ska försöka svara på utifrån mina erfarenheter.
-Vilka tips kan du ge mot skrivkramp?
-Hur gör du när du redigerar?
-Vad ska man tänka på när man skickar till förlag?
-Hur är det att vara utgiven på flera förlag?

Jag har funderat på vad skrivkramp egentligen är och vad det beror på att man får skrivkramp. Vissa påstår att det inte finns något sådant alls, medan för andra är det ett omtalat och väl diskuterat begrepp. Jag har haft perioder då jag inte har skrivit alls. Orsaken till att jag inte skivit har varit tid/stress för att få vardagslivet att gå ihop. Dagarna gick och gick och sedan blev det till en livsstil att inte skriva. Precis som det tidigare hade varit en livsstil att skriva lite varje dag. Det hade blivit en ny vana. Så sedan när jag fick mer tid och kände att nu ska jag äntligen skriva lite igen – då kom det ingenting. Den nya vanan att inte skriva gjorde att jag bara satt och stirrade på tangenterna. Jag blev förvånad, för jag hade aldrig varit med om det innan. Hur tog jag mig ur den situationen och hur kom jag igång igen?

Jag tänkte kravlöst och mållöst till en början och valde därför att skriva ett personligt brev till en vän bara för att skriva något överhuvudtaget. Efter några rader kom jag in i det och fortsatte så. Jag gav mig inte på någon roman eller stort projekt utan skrev bara ner små funderingar utan att veta till vad jag skrev. En sådan text omarbetade jag någon dag senare och den blev en novell. Jag kände att jag var på banan igen och skrev en till i samma stil. Men jag var inte självkritisk som jag tidigare varit utan lät det mest bara “flowa”. Att “flowskriva” är det sätt som fungerar bäst för mig. Jag redigerar ingenting medan jag skriver, därför att då kan flowet försvinna. Fingrarna försöker fånga alla mina tankar innan de försvinner. Då blir det många stavfel, slarvfel och långa meningar mm. Ibland också darlings och mycket talspråk. Men det spelar ingen roll tycker jag, för efteråt när man är klar med den scenen eller det som man ville få ned i dokumentet, går man tillbaka och rensar bort allt. Jag bygger alltså först och går sedan tillbaka och rättar mina språkfel och stryker eventuella meningar/lägger till något osv.

Jag tror att det är viktigt att redigera flera gånger. Både själv och låta någon annan göra det. Både lektör och gärna någon skrivarvän som man kan byta manus med. Sedan tror jag också att det är bra om man låter texten jäsa till sig. När du läser den igen och tror att den är färdig efter en tids vila så hittar du fler “fel”.

När texten/manuset är “klart” skickar jag till förlag, men innan har jag varit på förlagets/förlagens hemsida och tittat ordentligt vad de vill ha, vad de ger ut, hur de vill att man sänder in manuset. (Som oftast ska vara 12 punkter dubbelt radavstånd, Times New Roman och med breda marginaler.) Följebrevet ska oftast vara kort och innehållsrikt på samma gång. Inga krussiduller, färger, typsnitt och bilder. Skriv också om du tidigare blivit publicerad. Jag brukar  även alltid lägga in en pitch/kort sammanfattning/synops på manuset. Och skicka inte ett manus i X-genre till ett förlag som bara är intresserade av Y-genren.

Skriver du i olika genre, betyder inte det att du inte kan bli utgiven på olika förlag. Att vara utgiven på flera förlag är roligt, intressant och givande. Man får en större inblick i förlagsvärlden och hur den går till. Det är inte konstigt att vara utgiven på olika förlag om man som jag skriver olika saker och olika manus.

Mer info finns på hemsidan www.malinrocaahlgren.com