Gästbloggare Boel Bermann – Varför har vi dåligt samvete?

Boel Bermann debuterar i augusti med romanen ”Den nya människan” på Kalla Kulor Förlag.

BoelBermann_MG_0300

Jag var på en fest fylld av människor som skriver nyligen. Det var en fantastisk fest på så sätt att jag kunde gå upp till vem som helst på festen och prata om galna idéer, planer på noveller eller på böcker. Vi kunde diskutera vad som skulle hända om dygnet förlängdes eller om ett virus spreds. Vi pratade om författare vi beundrade och böcker vi älskade och drack bubbel. Det fanns förlagspublicerade författare, egenpublicerade författare och aspirerande författare.

Men efter ett tag märkte jag en gemensam nämnare som återkom, om och om igen. Glimten av rädsla och en skugga av dåligt samvete. För att berättelsen de skrev på inte växte fram tillräckligt snabbt, för att de inte tog sig tid att skriva, för att de borde skriva mer, längre, bättre. Den fanns där hos så många av festdeltagarna, och den kändes obegriplig för mig.

Jag har själv varit där. Jag har känt så. Tills jag lade det åt sidan och bestämde mig för att skriva när jag ville, vad jag ville och sluta ha dåligt samvete. När skrivandet är som bäst är det en uppslukande, fantastisk njutning. Jag tar mig tid att unna mig det emellanåt, mellan vänner, arbete och familj.

Alla har olika förutsättningar. Vissa har mer tid till sitt förfogande och andra mindre.  Jag brukar varmt rekommendera Stephen Kings bok Att skriva som inspiration och katalysator, men kanske främst den delen av boken som handlar om hans uppväxt, arbete och vägen till att han ger ut sin första bok. Den senare delen, den med konkreta skrivtips, är inte lika användbar för en person som har ett liv vid sidan av sitt skrivande och som inte försörjer sig som skribent.

Om jag kunde skriva så många ord per dag som han uppmanar läsaren så skulle jag inte hinna göra någonting överhuvudtaget. När jag läste det stycket blev jag matt, trött och fick både dåligt samvete och huvudvärk, tills jag insåg att det finns alldeles ypperliga författare som inte alls håller hans extrema skrivartempo. Ja, man ska försöka hitta stunder att skriva. För sin egen skull, för att man blir lycklig av det. Nej, man behöver inte skriva flera timmar varje dag för att kunna slutföra sin bok eller novell. Du kan ta mindre, kortare stunder mer sällan. Det enda du ska komma ihåg är att du skriver för din egen skull. För att du har något att berätta. Boken kanske tar flera år att bli klar istället för ett intensivt halvår. Vad gör väl det? Det viktiga är att du ska hålla fast vid det som gör dig lycklig med skrivandet och inte tappa ditt mål.

Nyligen satte jag mig ner, gick igenom min mejl och försökte få översikt över när jag skrev de allra första raderna på min debutroman Den nya människan; när jag började behandla texten som en historia som kunde bli en bok och när jag arbetade som mest intensivt med den.

Jag blev chockad när jag gjorde det. Den allra första gången jag skrev ner idén till romanen var i maj 2008. Sedan rörde jag den inte på två års tid innan jag tog upp den och började skriva på boken. Två år. Vad gjorde jag de två åren? Jag gjorde annat. Arbetade hårt. Träffade vänner och familj. Hade en hel del som behövde hanteras. Kort sagt, de två åren skrev jag nästan ingenting.  Tills det gjorde så ont i mig av längtan efter att skriva att jag bokade in mig på en kvällskurs i skrivande för att jag behövde få ut ord ur mig innan jag exploderade och dog.

Det kan vara bra att ta pauser och ha uppehåll för att hitta tillbaka till den genuina njutningen i att skriva, längtan efter att få berätta historier, suget efter att fästa ord på papper och bilda sammanhang.  Men det viktigaste av allt är att sluta ha dåligt samvete. Du kan pressa ur varje droppe tid ur din vardag och bestämma dig för att ditt skrivande är värt att gå före ditt sociala liv. Men det är inget jag rekommenderar. Jag föreslår att du slappnar av, tar mindre bitar tid här och där emellanåt och låter historien växa fram i en lugn takt. Lova mig att aldrig ha dåligt samvete för att du inte skriver tillräckligt. Att skriva ska inte något hotfullt som hänger över ditt huvud, stressar dig och får dig att må dåligt. Att skriva ska vara något du unnar dig, en stund av lyx i vardagen, en möjlighet att för en stund dra dig tillbaka till din egen magiska värld. För att du är värd det.

Boel Bermann

Läs mer:
Hemsida: http://boelbermann.se/
Facebook: https://www.facebook.com/boelbermannauthor
Twitter: http://twitter.com/boelbermann

6 reaktioner på ”Gästbloggare Boel Bermann – Varför har vi dåligt samvete?

  1. Pingback: Att skriva av lust | Lugn. Det ordnar sig.

Lämna en kommentar