När jag berättar för folk att jag skrivit en bok får jag ofta höra att det är något som de också drömmer om. Men i samma andetag som de avslöjar att en bok ligger högt upp på önskelistan konstaterar de också att de inte har någon tid att skriva och att drömmen därmed är död. Slutdiskuterat. Eller?
Så här är det. Ingen har tid att skriva en bok. Alla har ett jobb att gå till på dagarna, en familj att ta hand om på kvällarna och ett socialt umgänge att vårda på fritiden. Det finns ingen (nästan i alla fall) författaraspirant som tar ledigt från allt det där för att skriva färdigt sin bok. Boken måste svettas fram under de få lediga timmar som finns på dygnet. När man är småbarnsförälder, som jag är just nu, finns kanske de där timmarna på kvällen när barnen somnat. Är man karriärist som jobbar sena kvällar finns tiden kanske på morgonen innan frukost eller på tåget på väg till jobbet. Det gäller att identifiera när man har sin egen lucka och omvandla tv-tittandet/långfrukosten/pendlingsläsandet till effektiv skrivtid.
En av tre svenskar drömmer om att skriva en bok men det är långt ifrån alla som gör det. Jag tror att det beror på att bokskrivandet i drömvärlden innebär en lyxigt avslappnad tillvaro när det i verkligheten bara handlar om stenhårt arbete. I veckan gästade Denise Rudberg TV4. Hon jämställde bokskrivandet med att springa marathon, att det är fruktansvärt och vidrigt och att det handlar om att kunna fokusera och prestera när det gäller. Nu har jag inte sprungit ett marathon men väl en halvmara (once in a liftime-grej för mig!) och jag är faktiskt beredd att hålla med. I början av skrivandet/loppet är det en dans på röda rosor men så fort du kommit en bit in i boken/loppet börjar det ta emot. Det är här agnarna skiljs från vetet. De med pannben fortsätter envist trots blåsor och skrivkramp, de andra ger upp.
Nu inser jag att jag låter jäkligt opepp och det är verkligen inte meningen, jag vill bara trycka på att förhållandena är mer eller mindre lika för alla författaraspiranter och att det är du själv som väljer om din bok ska bli färdig eller inte. Om det verkligen är din dröm att skriva en bok och om du är beredd att offra det mesta av din fritid på att göra det, då är jag säker på att du kommer att lyckas. Men om du tror att du kan skriva en söndag förmiddag här eller där när vädret är fint och kalendern är tom, då tror jag tyvärr att drömmen kommer förbli just en dröm. Och det är väl i och för sig inte fel det heller, bara förväntningarna matchar insatsen!
Hur får du till din skrivtid? Tipsa gärna varandra om smarta skrivtidsknep i kommentarsfältet!
Debutantbloggen 
Riktigt bra inlägg.
Allt handlar om prioritering. Själv har jag valt bort tv tittandet och försöker skriva en stund varje kväll för att komma framåt. Visst har det funnits stunder där jag inte skrivit alls men det har jag lätt tagit igen när jag har kommit in i ett skrivflow. Min bok har jag haft i huvudet i cirka 15 år och den behövde verkligen komma ut. Den har ändrats mycket under tiden men det är så häftigt att se den ta form. När man har små barn blir det mycket skrivande på kvällen när de har somnat. I bland har jag suttit uppe sent in på småtimmarna och skrivit när hela familjen sovit.
Jag har hela tiden drivits av en järnvilja att jag ska klara av detta och jag tror att den har hjälpt mig mycket. Jag vägrar att ge upp även om det i bland är motigt och man inte riktigt orkar. I bland tycker man att hela boken suger men andra dagar tycker man att allt bli väldigt bra. Det är därför det är så roligt att redigera det hela.
Jag har länkat till detta inlägg i min blogg. Toppen inlägg. Du skriver att det är opepp men jag tar det tvärsom. Jag tror att det är bra att förstå att det tar mycket tid men att alla kan om de bara prioriterar. Ska man nå en dröm får man kämpa.
GillaGilla
Tack Mina! Att välja bort TV är nästan det bästa sättet att få loss skrivtid, jag tror att de flesta av tillbringar betydligt mer tid framför TV:n än vad vi vill tro! Vad häftigt att du har burit din bok inom dig så länge, men den vilja du känner kommer du garanterat lyckas ta dig i mål! Det är motigt på vägen men när man väl når sitt mål spelar det ingen roll hur lång tid det faktiskt tog att nå fram!
GillaGilla
Min strategi är att försöka skriva varje dag. Det gör att berättelsen lever i huvudet även när jag inte hinner skriver och startsträckan blir då kort. Nu har jag haft en period på jobbet med mycket övertid och fick det till slut bli en paus, men nu är jag igång igen. Ett annat tips som jag körde innan min paus är att skriva 8 minuter varje morgon. Det får berättelsen att vakna och skrivpasset på eftermiddag/kväll blir mycket bättre…
GillaGilla
Varjedag-skrivande är en jättebra strategi, jag märker hur mkt lättare mitt skrivande går just nu när jag faktiskt jobbat med texten (nästan) varje dag. Ditt andra tips låter också smart, jag tror verkligen att ett kort morgonskrivpass kan korta ner startsträcken vid nästa pass!
GillaGilla
Tack för viktigt inlägg. Så sant och rätt.
GillaGilla
Tack Ica! 🙂
GillaGilla
Jag tror nog att Thomas sätter fingret på det allra viktigaste, det där med att om det ska bli en bok måste man öppna datorn och jobba med sitt manus varje dag, om det så bara är 15 minuter. Eftersom jag har hållit på så länge med samma manus och i omgångar inte riktigt lyckas hålla kvar den ursprungliga entusiasmen, är det superviktigt att hela tiden hålla kvar manuset i huvudet, att leva varje dag i min värld och med mina karaktärer. Det är inte lätt och ganska ofta lyckas jag inte – när livet tar för mycket plats på olika sätt. Men jag tror att det är enda vägen framåt. Så det har blivit lite av mitt mantra just nu. Lite varje dag, vare dag, varje dag.
GillaGilla
Att sitta med manuset varje dag är verkligen ett toppenbra tips. Det räcker ju att det bara går ett par dagar för att man ska glömma känslan i scenen man skriver. Jag försöker också göra något med manuset varje dag men ibland räcker tiden inte till. Men bra mantra – kör hårt på det! 🙂
GillaGilla
Det är bara att slå ner rumpan och skriva, några genvägar existerar inte. Jag skriver inte varje dag men 4-5 dagar i veckar blir det. Ibland bara en stund och ibland i flera timmar. Nu har jag tagit det lugnt ett tag pga att boken är hos testläsare, men igår kväll skrev jag en kortberättelse. Bara för att hålla igång hjärnan fantasin och fingrarna. Det är oftast bara en sak som hindrar människor från att skriva – viljan!
GillaGilla
Eller hur. Sitter man inte och skriver blir det ingen bok. 4-5 dagar i veckan låter hur bra som helst tycker jag. Precis som andra skrivit här tror jag inte att det alltid måste handla om så långa skrivpass utan att det räcker att man håller storyn färsk i minnet. Med vilja kan man verkligen göra underverk!
GillaGilla
Jag tycker liknelsen med marathon är väldigt bra. Jag brukar använda just idrottsträning för att beskriva arbetet med att skriva. Långt ifrån alla pass är njutbara. Långt ifrån alla gånger man ska iväg till träningslokalen, ut i spåret eller vad det nu är, har man lust. Men man biter ihop ändå. För man vet vart man vill. Man har bestämt sig – på riktigt. (Inte bara sådär: ”jag skulle vilja”)
Min första roman skrev jag efter att först ha ägnat ett år åt att tvinga mig att bli klar med ett antal novellprojekt. Dvs komma igång med att skriva kontinuerligt. Sedan stoppade jag en lätt dator i väskan som jag alltid hade med mig. Jag hade som ambition att skriva minst något ord varje dag. Eller i alla fall öppna datorn och läsa igenom kapitlet jag jobbade med. Och sen satte jag ett måldatum. Jag skrev om jag så bara hade 15 minuter på lunchen. 50 ord är ändå 50 ord som aldrig funnits förut – och dessutom hade jag berättelsen i huvudet hela tiden, så startsträckan blev väldigt kort.
Nu jobbar jag lite annorlunda, men det beror på att jag (i alla fall officiellt) har en ledig dag varje vecka när jag kan skriva.
GillaGilla
Oh, nu när du säger det vill jag faktiskt minnas att jag läst ett inlägg av dig som berörde just idrotts-liknelsen! 😀 Jag tycker att strategin du hade för din första bok låter väldigt vettig. Jag försöker köra något liknande nu, skriver så fort jag får chansen (dvs. när bebisen sover) – oavsett om det handlar om 20 minuter eller tre timmar. Tyckte det var svårt att få ur mig något vettigt under de korta passen i början men nu har jag vant mig och kan hinna med en hel del. Jag hoppas dock kunna göra som du när jag går tillbaka till jobbet, en skrivardag i veckan är drömmen just nu! 🙂
GillaGilla
Bra beskrivet vad målmedvetenhet innebär för de flesta som vill åstadkomma något. Jag ”lånar” och reebloggar.
GillaGilla
Vad kul att du gillade inlägget och delar det! 😀
GillaGilla