Lärdomar från 2018

Foto: Pernilla Dahlgren

Nu är debutantåret 2018 snart över, och vad tar jag egentligen med mig? Vad har jag lärt mig längs vägen? Jag vet inte riktigt. Antagligen mer än vad jag inser. Tre saker har ändå slagit mig. En lärdom från det förflutna, en från nuet och en som rör framtiden. Precis som i Dickens En Julsaga slår nu klockan sina dova slag, lärdomsandarna står redo i kulisserna och jag sätter mig upp i sängen med ett ryck. Var det inte något som lät? Låter det inte som om någon närmar sig, med långsamma och knarrande steg?

***

Då: Våga släppa taget och prova något nytt

Det kan vara svårt att ge upp ett manus som man jobbat tusan med, som man slitit med och finputsat och raserat och byggt upp igen till något ännu bättre. Något som man öst ner hela sin själ i, med karaktärer man kommit att älska som om de vore verkliga.

Jag hade ett sådant manus, som jag skrev under mina två år på Författarskolan i Lund. Jag vet inte hur många timmar jag lagt ner på det manuset, men det är säkert tio gånger fler än vad jag tillbringat med Dagen du förstörde allt.

Jag ville verkligen få mitt författarskolemanus utgivet. Verkligen verkligen. Det var ju det bästa jag någonsin skrivit. Men så kom jag på idén till Dagen du förstörde allt, skrev den i ett enda rus, skickade iväg och blev antagen, hux flux. Det var inte så jag hade planerat det.

Ibland kan det vara lättare att bygga nytt istället för att renovera det gamla. Men ibland är det likväl svårt att släppa taget. Det är först på senare tid jag accepterat att mitt gamla manus kanske aldrig kommer bli en bok. Det är kanske inte tillräckligt bra. Men allt mitt arbete med det gjorde nog processen med Dagen du förstörde allt mycket enklare. Jag lärde mig massor, har lärt mig mer för varje manus jag skrivit. Så det var inte utan poäng eller mening, alla de där timmarna som ändå aldrig resulterade i något konkret. Det var ändå ett steg uppåt, ett steg framåt. Och det var en väldig tur att jag vågade släppa taget om mitt gamla manus och gick vidare till något nytt.

Nu: Låt inte pressen ta bort det roliga i att skriva

Jag har, som jag nämnt i något annat inlägg här på Debutantbloggen, haft väldigt svårt för att skriva under 2018. Väldigt! För att jag känt att det måste inte bara bli bra – det måste bli strålande! Det måste vara perfekt redan innan det landar på pappret. Det som hjälpte mig bort från den låsta situationen var att hitta det projekt där skrivlusten var större än pressen jag lade på mig själv. Där jag helt enkelt inte kunde låta bli att fortsätta skriva. Ett projekt som var väldigt annorlunda från min bok. Och det hjälpte att tänka att det bara är för mig själv jag skriver, så vem bryr sig om det blir bra eller inte. Så länge jag skriver för att det är roligt så är jag ju redan i hamn.

Sen: Fira det som går bra

Det här är en punkt som jag fortfarande behöver jobba på, som jag kan bli bättre på i framtiden. Jag tror det var min författarkollega Charlotte Cederlund (tillika före detta debutantbloggare) som först lyfte frågan att man borde fira sina framgångar mer. Sedan dess har jag haft det i bakhuvudet. Men förutom den fina releasefesten i mars har det just inte blivit något. Skrivandet är så individuellt, så abstrakt, så oändligt i det faktum att man alltid kan göra mer, att det blir svårt. Jag fick till exempel nyligen höra att Dagen du förstörde allt var med på Adlibris lista över mest sålda ungdomsböcker i år, men förutom att jag blir glad i stunden och har ett moment av overklighetskänsla helt överväldigad av att folk som inte känner mig ändå har valt att köpa min bok, har det just inte blivit något firande.

Om det skulle vara så att Dagen du förstörde allt är den största framgången jag kommer ha i mitt skrivande, då kommer jag att ångra att jag mest bara lät alla glada nyheter passera. Att den kommit som pocketbok, att den blivit nominerad i Stora Ljudbokspriset. Saker som nyligen hänt och som borde firas. Som ska firas, banne mig. Jag vet inte hur eller när eller var, men jag ska verkligen försöka. Jag ska försöka putta undan jante, klappa mig själv på axeln och bara vara glad över att Dagen du förstörde allt, som är så viktig för mig, verkar uppskattas även av andra. Det är stort. Och det är värt att fira.

***

När jag vaknar i min säng på nyårsdagen är det nog främst dessa tre lärdomar inom skrivandet som jag tar med mig från 2018. Det är min övertygelse att dessa erfarenheter och lärdomar gjort mig till en bättre skribent.

Och nu faller snön utanför fönstret och bakom min rygg julstökas det för fullt. Utan ord påminner de i min omgivning mig om att jag är mer än bara en skribent. Skrivandet är en viktig del av mitt liv, en viktig och liten del.

Så jag stänger av datorn och ger mig ut till snön och skogen och den vinterbleka dagen tillsammans med människor som är ännu viktigare.