Tänk att den är här nu. Sommaren. Den som kändes så långt borta under den gråa och dystra skånevintern. Som hägrade i fjärran medan man bylsade på sig själv och barnen för att kunna gå utanför dörren. Som var så avlägsen när hundarna återigen blev genomvåta och smutsiga efter en regnig hundpromenad. Men nu är den här! Jag hoppas att tiden går lite långsammare och inte springer iväg allt för snabbt. Att sommaren inte försvinner iväg innan man hinner blinka. Att man inte står där i mitten av augusti och undrar vad som egentligen hände.
Idag är det första dagen på mannens semester och äntligen kan hela familjen få hänga tillsammans. Sitta uppe allt för länge på kvällarna och inte ha mage att köra barnen i säng när de hoppar tillsammans på studsmattan utan att bråka. Och kanske även de utflugna barnen kommer vilja tillbringa lite tid med oss. Så vi alla sju kan trängas i sommarstugan med en enda toalett.
”Du ska väl också vara lite ledig?” frågade min äkta hälft för några dagar sedan. ”Eh, jo”, svarade jag lite förvirrat. För ledig är jag. Från jobbet. Men skrivandet är inget jobb. Det är ju något roligt. Något självvalt. Ett intresse. Lite av ett beroende. Men, precis som jag själv skrivit, så borde jag kanske vara ledig även från skrivandet. Litegrann i alla fall. Fast det är svårt. Alltså på riktigt jättesvårt! Finns det lite tid över så är det så lockande att plocka fram datorn. Bara en liten stund. Men det blir såklart en stess också, som om jag inte riktigt vågar slappna av. Även om något är roligt så är det nog bra med ett litet uppehåll. Men jag vet inte om jag kan. Eller vågar. Eller vill. Kanske är jag rädd att jag inte kommer börja igen? Eller så är det vetskapen om att det inte är så lätt att få ihop skrivtid som gör att jag känner att jag måste ta tillvara varje tillfälle. Inte låta det rinna mellan fingrarna. För vem vet när tillfället kommer åter.
Men jag ska definitivt unna mig sovmornar. Och jag ska absolut inte bli sur och gnällig om jag inte skriver ett endaste ord på en dag eller två. Eller fler. För det är okej. Faktiskt. Och det ska nog fungera. Hoppas jag …
Debutantbloggen 