Om ljudbok och avtal

Debutanten i studion. OBS! Bilden är arrangerad (dvs. fejkad)

En fördel med att ha ett avtal med ett mindre förlag är att jag inte behöver gå och fundera på om det blir Stefan Sauk eller Julia Dufvenius som ska läsa in min bok. Jag kan redan nu meddela att det blir det inte. Och det är säkert bra, inte vet väl jag.

I bloggänget har vi lite olika förlagsavtal men jag kan ju bara tala för mig själv och jag har aldrig haft något avtal med ett större förlag. Jag har, som bekant, avtal med Lange Forlag där Pensionat Solvändan kommit ut och där ännu en bok om Algot/Beatrice är på gång. Någon tryckt bok finns tyvärr ännu inte pga en massa tråkiga omständigheter som jag inte orkar gå in på här, men en dag kommer den! Men nu är också en ljudbok planerad!

Och vem ska då läsa in Pensionat Solvändan, undrar ni så klart? Om det nu inte är vare sig Stefan Sauk eller Julia Dufvenius – är det månne Christer Henriksson då? Nej inte det heller, ty som ni säkert redan har förstått är det jag själv som ska läsa in den (se bild). Jag har precis hämtat hem ljudutrustningen och ska packa upp det hela inom kort och sätta mig in i tekniken. Sedan kan jag börja testläsa.

Mina bloggkamrater har ibland skrivit om skisser och förslag till framsidor som de fått sända till sig, framtagna av en grafisk formgivare anlitad av förlaget. I mitt fall var det jag själv, tillsammans med Lange Forlag, som skapade både framsida och baksida till Pensionat Solvändan. Och jag har nyligen gjort klart bilden till framsidan till min kommande bok Skalbaggen i trädet. Det är skillnad på förlag och förlag kan vi enkelt konstatera, och konstigt vore det väl annars. Och bäst är det ju om man hittar ett förlag som man själv trivs med, där samarbetet funkar. Relationen till mitt eget förlag har roligt nog utvecklats under detta bloggarår och idag pratar vi om ett utökat samarbete utöver själva bokutgivningen. Men vad detta faktiskt kommer att innebära får framtiden utvisa. Det är hur som helst en spännande utveckling av det som började med ett inskickat manus.

Men åter till ljudboken; jag måste först och främst tänka på att inte smacka i mikrofonen, det har min fru sagt. Hon är en hängiven ljudbokslyssnare och slutar konsekvent att lyssna då någon dristar sig till att smacka under uppläsningen. Ingen muntorrhet alltså! Och ingen enmansföreställning! Det ska vara en läst bok och inte radioteater! Dialekten är inte så mycket att göra åt – jag är från västkusten, ok? Algot/Beatrice får alltså bli göteborgare antingen han vill det eller inte.

Algot – en go’ göteborgare?
(Detalj av omslag (c) Kvick, Pensionat Solvändan, Lange Forlag)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s