Förlagskontakt av åttonde graden

Marcus berättade om sin konstnärssjäl och hur den hanterar refuser, och jag känner igen mig alltför väl. När förlaget ville diskutera ändringar satt vi tillsammans, de säger ”det här och det här är du bra på, det här andra behöver du tänka över” och jag skriver i mitt block ’de hatar kapitel 8, stryk och gör om’. Inte så produktivt. Reaktionen på refusen kan alltför ofta ha samma effekt.

Refusen är oftast den första kontakten med ett förlag (borträknat att man kollat upp deras hemsida eller ringt dem för att se om manuset passar deras utgivning och vilken adress man ska skicka till) och därför är man extra hudlös när det kommer till deras svar. För mig hjälper det att förvandla svaret till en siffra. Det blir mindre personligt då.

När det kommer till refuser så är jag väl medveten om förlagens börda, tusentals manus som dräller in varje år och minimalt med tid för att svara på dem. Jag har därför utgått från standardrefusen i min listiga lilla skala för all förlagskontakt. Det som rimligen kan kallas uppmuntran hamnar på plussidan, det som känns direkt förnedrande hamnar på minussidan och standardrefusen står för nollan. Här nedan skildrad med åtföljande reaktioner och förslag på behandling.

Alltså:

-2 Förlaget slarvar bort ditt manus, med eller utan en post-it där det står att du är refuserad. Ingen känner ansvaret att meddela dig. True story! Jag låg på ett tag innan jag fick svaret om post-itlappen. Jag anser att ett -2 bör hanteras med stora mängder varm choklad, sprit eller en gråtattack i duschen.

-1 En standardrefus, så standard att de glömt fylla i ditt namn eller din boks titel på de utsatta platserna i mallen och/eller underskriven med praktikant @ störreförlag.se. En -1 ger en rättighet att smutskasta förlagets namn i slutna sällskap, svära högt och hytta med näven till utrop i stil med ’Idioter! Kretiner! Ni ska få se, vänta bara!’. Tröstas med choklad.

+/-0 En standardrefus, med eller utan personligt valda förmildrande ord. Formuleringar som ”vi anser inte att ditt manus är lämpat för utgivning” istället för att säga att det inte passade deras utgivning kan eventuellt knuffa ner den till -1. De första känns värst. Utrop i stil med ’De förstår mig inte! De har ingen smak!’ Tröstas med choklad.

+1 Ett kortare personligt brev där de skriver att de gillar manuset men inte har plats till det eller att det inte passade deras utgivning och de önskar en lycka till. Samma utfall som ovan men med en trevligare eftersmak. En +1 kan leda till överdriven analys av varje extraord, samt önskan om en +2 istället med utrop som ’men om de ska säga nåt kan de väl säga vad som var fel?’. Men det är i alla fall på plusskalan och har gjort en förtjänt av choklad.

+2 Ett långt utlåtande antingen från redaktören själv eller från lektören med specificering av vad som inte passade, vad som går att förbättra osv. Guld värt om man vill jobba vidare med manuset. En +2 kan vara en förbannelse täckt i en välsignelse. Någon har lagt arbete på svaret, de vill uppenbarligen säga något, men vad? Att jag kanske kan bli antagen om jag ändrar? Att de gillade den så mycket att de vill uppmuntra mig? Samtidigt uppmuntras man verkligen inte att svara på brevet, ens med ett tack. Vanka av och an, läsa sitt manus med brevet i högsta hugg, utrop i stil med ’Men där har du fel! Kan du inte se?’ leder ingen stans. Den resonliga rösten i huvudet säger att det här är sällsynt och bör behandlas försiktigt. Fira med choklad.

+3 Ett telefonsamtal där de sonderar terrängen för att kolla om det är lönt att skicka manuset till en lektör. Det är förmodligen billigare att redaktören ringer i förväg än lektörens arbete i onödan, men det känns ändå uppmuntrande. Slutresultat: allt från noll till fem. Oavsett vad som händer efter det här samtalet ska man unna sig att fira. Man har kommit förbi den första sållningen, det blev inte en nolla direkt! Choklad kanske?

+4 Ett samtal där de vill diskutera manuset och möjligheterna att arbeta vidare med det. Slutresultat: allt från noll till fem. Lyckorus är att förvänta. Utrop i stil med ’någon vill jobba med min bok! Någon har sagt att boken är fin! Någon förstår!’. Men det är inte en garanti för utgivning, så passa på att fira nu.

+5 Antagningssamtalet. Det ovillkorliga antagningssamtalet som leder till ett kontrakt inom en snar framtid. Glada utrop är valfria men brukliga, ändrad ansiktsfärg kan vara ofrivillig och är lyckligtvis dold av telefonen. Fira. Champagne är det minsta man kan begära. Och choklad.

Det sinnrikt plågsamma är att även väntan på de lägsta graderna av kontakt tar flera månader. Jag försöker se det som ett uthållningstest och inte som kinesisk vattentortyr. När man väl blir antagen tar det ändå oftast ett helt år innan det blir bok av det.

Skalan är summan av min skrivgrupps, Bitches United, samlade refuseringsbrev, balanserad med en rudimentär kunskap om hur förlagen fungerar. Har ni kalibreringsförslag så låt mig veta, listan kan alltid finjusteras.

Och som med alla andra delar av skrivandet – ge inte upp! Det finns många förlag.

/Nene