Tack, men nej tack – Första hjälpen vid refusering

Det här är en text till alla som någon gång får ett refuseringsbrev från ett förlag. Läs vidare! Här kommer ett styrkebrev, ett motgift mot uppgivenhet.

”Tack för att du skickade in ditt manus till oss. Tyvärr måste jag meddela att vi väljer att tacka nej till att gå vidare med texten. På grund av ett begränsat titelutrymme tvingas vi refusera även många intressanta manus.”

Du har gett allt, hela din själ. Och så var det inget värt. Vem trodde du egentligen att du var? Du står med brevet i handen och med hjärtat under klacken och känner dig bottenlöst ledsen. Tappad på energi. Värdelös. Det är nog bäst att ge upp nu. Det var ändå bara pinsamt att drömma stort. Det var klart att det aldrig skulle gå. Att inte du skulle lyckas. Om du bara inte hade berättat för vännerna att du satt och skrev.
För alla meningslösa, bortkastade timmar framför datorn … Alla historier i ditt huvud som ingen vill lyssna på därför att de är helt ointressanta.

Utan ett antaget manus är du mindre värd. Misslyckad. Så kan du tänka. Men hur sant är det? Det är en inställning, en tankekonstruktion som inte gynnar dig.
Stå vid sidan om den ratade personen en kort stund och bara betrakta dina tankar och känslor. Låt dem komma och gå. Tänk dig att de är bilar som passerar. Du kan inte stoppa trafiken. Inte hindra besvikelsen. Fäst dig inte mer än så vid dina negativa känslor för de kommer att försvinna, precis som bilarna redan är på väg bort mot horisonten.

Du är inte misslyckad, du kanske känner dig misslyckad men det är något helt annat. Hur skulle du kunna vara något annat än bra? Vem bestämmer ditt värde? Prestationen är inte du och nu jämför du dig med andra istället för dig själv. Tänk om bara världens bästa höjdhoppare tilläts att hoppa och alla andra fick sitta på en bänk och titta på? Aldrig hade möjlighet att träna …

Det du fäster din uppmärksamhet vid kommer att växa, det kommer att komma in i ditt liv på något sätt men det kanske kommer i en annan form än så du idag tänker dig det.

Ta det inte refuseringen personligt, det handlar om texten och inte om dig. Missnöje är ingen bra drivkraft. Ta fasta på det som är bra. Du hittade din passion. Du slutförde ditt projekt. Du tog mod till dig och lät någon annan läsa, bedömma resultatet. Ge dig själv beröm, bekräftelse och uppskattning. Nöt in positiva budskap i dig själv för det är du faktiskt väl värd.

Så länge som det ger dig något att skriva, att sätta ord på egna och andras känslor och upplevelser, så kommer du att växa och utvecklas som person. Sträck dig efter det du önskar. Kanske kommer du ge ut ditt fjärde manus, kanske inget alls. Är det ens livsnödvändigt att bli utgiven?

Vad vill du få ut av ditt liv? Tillåt dig att drömma fritt igen. Låt inte rädslan för det okända eller avvisningar styra dig. Finns det något som gör dig glad varje gång du tänker på det? Då är det en kompass för ditt liv. Om du fastnar vid att det är när du når målet som du kommer att finna lycka och tillfredsställelse så kommer du att bli besviken. Drömvärlden existerar inte. Glädjen finns inte i framtiden. Allt vi alla har är här och nu. Resan är verkligen målet.
Att uppleva en gemenskap i läsandet och skrivandet, att utöva ett intresse, känna att man utvecklas och blir bättre – är det värt något i sig för dig?

Om man får något mer utförligt än bara ”nej tack” från förlaget kan man använda det för att utvecklas. Men det får man tyvärr sällan. Du måste själv analysera din text eller ta hjälp av vänner för att komma vidare.

Handling kommer först, känslorna följer sedan. Genom att göra något konkret mår man alltid bättre. Leta i din omgivning efter någon som kan hjälpa dig med konstruktiv kritik eller hitta en lektör som du får betala. Det här kan bli din stora inspirationskälla! Lyssna, ta åsikterna till dig. Låt det ta lite tid, smält det som sagts.

Tänk på att varje utgiven bok har skrivits om kanske fem gånger. Orkar du ta tag i ditt manus igen? Finns det något där som du fortfarande finner intressant? En kärna som du verkligen vill berätta om? Annars kanske det här manuset bara var tvunget att bli skrivet för att nästa skulle kunna skrivas. Och den berättelsen har bara du, ingen annan. Om inte du skriver den, vem ska göra det då?

Rom byggdes inte på en dag. Ge inte upp! Min bok Mina fräknar blev också refuserad av några förlag. (Så här gick det till när manuset blev antagent.) Du är nu med i klubben ”Refuserade skribenter”. Det är en väldigt stor klubb och vi har en fantastiskt fin gemenskap. Välkommen in i värmen.
Kram Sofia
www.sofiahallberg.se

Ps. Här får du en blomsterbukett av mig bara för att. Så, upp och hoppa nu.