Det allra första

Ordet ”första” känns som ett himla bra tema så här i årets första lördagsenkät. Så här kommer tre frågor om våra böckers allra första stapplande steg.

Anna Lönnqvist

Hur fick du första idén till det som nu är din debutroman?
Jag visste att jag ville skriva en ”relationsroman” för vuxna, och hade en tydlig idé om att det skulle handla om omöjlig kärlek och att huvudpersonen skulle vara en kvinna mitt i livet med ett fläckfritt yttre. Utöver det fanns ett antal händelser och huvudingredienser som jag ville skulle ingå. Därefter växte romanen fram.
När skrev du de första orden på romanen?
På Nyårsdagen 2013, för nästan exakt ett år sedan.
Hur lyder den första meningen på romanen, och är den likadan som när du först skrev den?
”Var det den annalkande medelåldern som fick det att rycka i kroppen på ett sätt hon inte var van vid?”
Ja, just den meningen är exakt likadan som när jag först skrev den, mycket annat i romanen har ändrats …

 

Hanna Höglund

Hur fick du första idén till det som nu är din debutroman?
Karaktären Lianne föddes i skogen en helt vanlig dag efter skolan när jag bara var sju år. Hon föddes då för att jag hittade (på) en portal till en gömd värld som långsamt utvecklade sig och som fortfarande växer. Idén att föreviga denna värld genom att skriva om den kom däremot många år senare.
När skrev du de första orden på romanen?
Hösten/vintern 2001. Jag hade just flyttat hemifrån och kände kroppen längta efter skapandet och utan att jag gett lov, var det Berättelsen om Lianne som bad om uppmärksamhet. Jag hade en klar bild av både karaktärer och intrig från första stund och skrev klart råmanus till de två första böckerna i serien under ett drygt år. Ändå har vägen från de där första orden och hit, varit en resa jag aldrig hade kunnat ana då.
Hur lyder den första meningen på romanen, och är den likadan som när du först skrev den?
Första meningen i första kapitlet har skrivits om och bytts ut, men första meningen i prologen har faktiskt förblivit densamma trots många, många redigeringar: ”Det ryktades i hela Den Goda Cirkeln att större mått på ondska inte mätts i Jackfälten på mycket, mycket länge.”

 

Johannes Pinter

Hur fick du första idén till det som nu är din debutroman?
Idén formulerades första gången den 31 mars 2011, men då tänkt som filmmanus. Jag satt och spånade idéer till en lågbudgetskräckfilm som jag skulle göra tillsammans med en god vän. Då dök fröet till idén upp tillsammans med titeln som sen dess förblivit densamma. Att komma på bra titlar kan vara himmel eller helvete (men det är ett ämne för ett annat inlägg).
Så här formulerades konceptet första gången:
”En man debunkar/eliminerar övernaturligheter i och kring kyrkor. Både en konstnärligt vacker film och en poetisk skräckfilm, där ”monstren” lika mycket härstammar inifrån personerna som är yttre väsen. Utveckling: mannen närmar sig obönhörligen helvetet, han besöker ett antal kyrkor som var och en, och genom sina händelser, får representera olika punkter i hans liv på väg utför.”
Konceptet med mannen som reser mellan kyrkor i Sverige och möter övernaturliga väsen, och att hans liv sakta kanar utför, finns fortfarande där, även om storyn sen tog en annan riktning. Och det blev inte någon film.
När skrev du de första orden på romanen?
Den 26 september 2012. Då hade jag gått och grunnat på den under sommaren. Behövde hitta en idé för ett potentiellt romanprojekt till skrivarkursens andra termin jag då skulle påbörja. Filmidén VACKRA KYRKOR JAG BESÖKT kändes plötsligt självklar som roman när jag vänt och vridit på den ett tag.
Hur lyder den första meningen på romanen, och är den likadan som när du först skrev den?
”Det är den trettonde maj när Valdemar upplever skalven. Det ena har han fruktat. Det andra kommer som en obehaglig överraskning.”
Den (eller de – de tre meningarna är så intimt sammanbundna att jag inte kan ta bort mening två och tre utan att den första faller) är exakt likadan som jag skrev den första gången, förutom en detalj: då löd den absoluta starten Det är den trettonde maj när Valdemar upplever skalvet – eller skalven. Nu är det förvisso två skalv som huvudpersonen upplever; ett fysiskt och ett känslomässigt. Men en testläsare tyckte att det blev en för rörig och velig start att ha skalv i både singular och plural. Så då ändrade jag. Och det blev bättre.

 

Åsa Asptjärn

Hur fick du första idén till det som nu är din debutroman?
Ja, hur får man idéer? Något som smyger sig på en, något som börjar med ett litet frö som är början till något man vill berätta. En känsla, en stämning. Oj, vad pretentiöst det låter. Men snabbspola förbi flummet och då tror jag att den första idén var att jag ville skriva en Högstadiet för dummies ungefär. En handbok för alla som ska ta sig igenom högstadiet berättat av en person som inte har en aning.
När skrev du de första orden på romanen?
Jag gick skrivarkurs på distans genom Kristianstad Högskola och fick uppgiften att skriva inledningen på en roman. Jag funkar så, behöver en spark, något konkret att hänga upp det på. En deadline.
Hur lyder den första meningen på romanen, och är den likadan som när du först skrev den?
Hmmm … *slår upp första sidan i boken*: ”Det här är nedskrivet ifall jag av en händelse skulle dö i en freaky rulltrappsolycka eller av annan anledning bara försvinna från jordens yta”. Nej, den är ändrad. Den första första meningen finns kvar men kommer lite senare i boken.

 

Oskar Edvinsson

Hur fick du första idén till det som nu är din debutroman?
Jag tror idén kom från en artikel i en kvällstidning om en person som hållit sig gömd i många år och förklarats död. En sådan där klassisk historia om en människa som gjort något som för de flesta är otänkbart och brutit med familj och vänner och samhället. Tror personen hade gömt sig i regnskogen någonstans, och tankarna gick till myten om att ”Elvis lever”. Jag har alltid varit fascinerad av denna tanke och jag började fundera på vad som driver en person till en sådan handling. På det spåret spann jag sedan vidare.
När skrev du de första orden på romanen?
På hösten 2008.
Hur lyder den första meningen på romanen, och är den likadan som när du först skrev den?
”Det brakade till när bilen forcerade trästaketet.”
Den är förmodligen inte likadan som när jag först skrev den. Jag har en tendens att skriva om meningar lite väl ofta, förmodligen för att jag är petig, men även osäker naturligtvis. Å andra sidan är det två personlighetsdrag som troligen bidragit till att få texten publicerad.