Gästinlägg: att skriva tillsammans

Fruktan_foto-sven-lindahl

Fruktan. Foto: Sven Lindahl

Skrivarkollektivet Fruktan har skrivit en bok tillsammans…

Låt oss berätta varför du är här. Du är här eftersom du vet något. Vad du vet att du inte kan förklara, men du känner det. Du har känt det ända sedan du började skriva, att det är något som skulle kunna vara annorlunda. Du vet inte vad det är, men det är där, som en flisa i ditt sinne. Att du inte behöver vara ensam när du skriver. Det är den känsla som har fört dej hit, för att hitta en gemenskap.Du tror att du vet hur en författare arbetar.  Du tror att det måste vara en ensamt lidande framför datorn och skriver ensam på ditt mästerverk, uppfylld av lika delar frustration och kreativitet, gärna kedjerökande med ett glas rödvin i närheten.
Men allvarligt talat, är inte den bilden passé?

Det tycker vi i skrivarkollektivet Fruktan. Ensam är inte stark. Tillsammans är vi starka. Därför skriver vi tillsammans. Nu debuterar vi i sommar med novellsamlingen ”Stockholms undergång” där vi demolerar Sveriges älskade huvudstad på mängder av kreativa sätt. Så hur fungerar det med gemensamt skrivande, undrar du kanske? Skriver vi allt tillsammans? Nej, vi delar vårt skrivande mellan gemensamma projekt och individuella projekt. Men det vi alltid har är varandra.

Nu kanske vi går för fort fram. Låt oss ta det från början. Fruktan är ett skrivarkollektiv med tio medlemmar bosatta i Stockholm som skrivit tillsammans i fyra års tid. De flesta av medlemmarna i skrivarkollektivet träffades under en skrivarkurs inriktad på SF,  fantasy och skräck på Skrivarakademin  ledd av skräckförfattaren Anders Fager. Vi som är med i Fruktan var, och är fortfarande, en samling vansinnigt olika personer som förenades i en flykt från vardagstristess och en innerlig kärlek för det oförklarliga.

När kursen tog slut kände vi att det inte var slutet, utan början, på något annat. Något större. Därför skapade vi Fruktan och bestämde oss för att ta steget längre än att skriva individuellt. Vi påbörjade gemensamma skrivprojekt för att tillsammans väcka uråldriga gudar till liv,  fånga framtiden och dra fram monstren ur garderoben.
Vi i Fruktan driver en blogg där vi publicerar våra noveller och skriver med inriktning på fantasy, sci-fi och skräck.  Vår blogg är ett sätt att nå ut till andra, men det är inte bloggen som är Fruktan. Det är våra gemensamma möten hemma hos varandra, på caféer eller skrivarweekends som är Fruktan. Det är vårt konstanta mejlflöde med idéer, förslag och hjälp som är Fruktan. Vi i Fruktan ses varannan vecka. Vi ses ute i verkligheten, ansikte mot ansikte. När vi möts så diskuterar vi idéer, utmanar oss själva med skrivövningar, uppmuntrar varandra och arbetar med gemensamma skrivprojekt. Vi har själva skapat en sammanhållning som driver oss vidare i vårt skrivande, oavsett när vi skriver tillsammans eller på egen hand.

Vi vet att det är svårt att skriva. Men vi vet också att det är svårare att skriva ensam än att skriva tillsammans. Fruktan är en katalysator för varje medlems skrivande. Efter ett möte är det som att delar av våra hjärnor aktiveras efter att ha legat i dvala under vardagen. Direkt efter ett möte känns det som att vi kan skriva ett maraton. Våra tankar rusar runt, idéerna studsar mellan skallbenen och det susar i blodomloppen av krypande skuggor och parallella verkligheter. När vi började kursen skrev få av oss på fritiden. Vi trodde att vi inte hade tid. Vi satt vid datorn och glodde ilsket på skärmen och svor. När Fruktan bildades insåg vi att vi var tvungna att ta oss tid till skrivandet, stjäla den, kräva den. Det är svårt att ta sig den tiden själv. Svårt att motivera den. Svårt att starta upp datorn, komma över tröskeln och börja forma ord. Men det är aldrig svårt när vi i Fruktan ses.

Det är som att våra möten är en alternativ verklighet där andra lagar råder. Det är som att det utlöser en nyförälskelse med blossande kinder och oemotståndlig skrivarglädje. Att skriva bara för skrivandets skull. Att sätta saker på pränt.
Plötsligt uttalar någon orden: ”Du har 20 minuter på dig att skriva om tidsresor och måste få med orden klaustrofobisk, rostfritt och apokalyps.” Det  händer något då. Det utlöser en fysisk reaktion. Adrenalinet pulserar, alla tystnar och kastar sig över Ipad, anteckningsbok, laptop eller mobil. Alla skriver tills larmet går och de 20 minuterna är över. Alla har vi skrivit ord. Alla har vi skrivit om samma saker och ändå är slutresultaten så individuella och egna.

Vi är en en grupp enormt olika personligheter som hittat en stark gemenskap i vår flykt från vardagsrealism. Vi vill väcka monster till liv, fånga framtiden och förändra världen. Fruktan är en frizon där det inte existerar några gränser för vad vi kan skriva om och inga hämningar för vad som kan diskuteras. Vi avverkar cyborger och virus och diskuterar hur vi kan förstöra  Stockholm mest effektivt och vilka dilemman som uppstår med tidsresor. Den ger oss känslan av att ingenting är omöjligt.

För oss är skrivarkollektivet Fruktan räddningen mot skrivkramp. Fruktan är katalysatorn för orden.  Frågetecken slätas ut, ord sipprar fram, idéer slår rot och växer till något större. När undergången kommer vill vi vara där de andra i Fruktan är. Det är vi mot världen.
Du kan också få den känslan. Att du är en del av något större. Att du inte är ensam i ditt skrivande. Det du behöver är att hitta andra som skriver. Andra som vill prata om skrivande, läsa varandras texter och dela med sig av sina idéer. Du kan hitta dem på mängder av olika sätt. Genom en skrivarkurs, genom din bekantskapskrets, genom ett internetforum eller en Facebook-grupp. Det finns så många som skriver. Många som delar din passion och dina rädslor. Många som förstår vad det betyder att skriva. Du är inte ensam. Tillsammans är vi mindre ensamma. Tillsammans är vi starka.

StockholmsUndergång_fruktan_omslag

Om novellsamlingen Stockholms Undergång
”Stockholms Undergång” är en samling skräcknoveller om hur staden möter sitt slut i nutid, dåtid och framtid. De tio fristående berättelserna tar plats i ett Stockholm som är obehagligt välbekant. I ett Stockholm där vardagen raseras. I ett Stockholm där vad som helst kan hända.
Se bokens hemsida.

Bakom novellantologin ”Stockholms undergång” står skrivarkollektivet Fruktan som tillsammans skriver SF, fantasy och skräck. Fruktan består av tio medlemmar som driver bloggen Fruktan.se. Stockholms Undergång är kollektivets första gemensamma bok.
De tio medlemmarna är: Andreas Rosell, Boel Bermann, Christian Enberg, Eira A Ekre, Erik Odeldahl, Fredrik Stennek, Jörgen Gavelin, Malin Gunnesson, Martin Gunnesson och Patrick Ogenstad. Fruktan-medlemmen Boel Bermann debuterade med den kritikerrosade dystopin ”Den nya människan”, hösten 2013.

I novellsamlingen medverkar även den hyllade skräckförfattaren Anders Fager, nu aktuell med romanen ”En man av stil och smak”, sommaren 2014.

Länkar till Fruktan:  HemsidaTwitterFacebookFruktan i SVT Kulturnyheterna.

3 reaktioner på ”Gästinlägg: att skriva tillsammans

  1. Pingback: Fruktan hos debutantbloggen | Undrentide

  2. Hej Linda!
    Att ses fyra helger om året låter väldigt givande måste jag säga. Vi i Fruktan har bara mäktat med en skrivarhelg tillsammans och den var så givande att vi siktar på att ha fler framåt. Det är svårt med det vardagliga peppet, det kan vi nog alla hålla med om. Det finns så klart lika många lösningar och tricks att ta till som det finns personer som vill skriva. När vi inte pratar om hur det känns att bli uppäten på våra möten så pratar vi mycket just om pepp och lösningar på att komma framåt, här är lite om det nedtecknat av Boel: http://fruktan.se/fruktans-samlade-skrivtips/

    Inlägget är skrivet av en person men godkänd av alla.

    Mvh
    Andreas Rosell

    Gilla

  3. Vilket otroligt inspirerande och välskrivet inlägg! Nu är jag grymt nyfiken på att läsa er novellsamling, trots att jag i princip aldrig läser skräck 🙂 (ett gott betyg, om något).

    Ert kollektiva skrivsätt låter verkligen avundsvärt. I min skrivgrupp kommer medlemmarna från hela landet, vilket gör att vi inte har möjlighet att träffas så ofta. Så vi ses istället fyra gånger om året, men då en hel helg. Det har verkligen sina fördelar, men jag kan ändå känna att jag saknar just det där vardagliga skrivpratet och skrivpeppet.

    Och om jag får komma med en nyfiken fråga: hur har ni egentligen skrivit det här inlägget? Eftersom det är så välformulerat och flytande får jag verkligen ingen känsla av att fler en än person har varit inblandad?

    /Linda

    Gilla

Lämna en kommentar