Utan Jennys sågning hade det inte blivit någon TKSO

På releasefesten för Tills kärleken skiljer oss träffade jag min lektör Jenny Bäfving för första gången. Jag anlitade Jenny även för mitt första manus – det romanutkast som för evigt kommer att få stanna kvar i den moderna skrivbordslådan (datorn), och som vi kan kalla för manus x. För några veckor sedan skrev Johannes om den stora lektörsslakten och slakt är det snällaste man kan säga om Jennys omdöme av mitt icke outgivna manus. Faktum är att hon sa ungefär så här på min releasefest för TKSO (behändig förkortning för Tills kärleken skiljer oss – inte sant?): ”Jag läste igenom mitt utlåtande här om veckan och kan inte förstå att du någonsin fortsatte skriva efter det.” Utan att gå in på detaljer kan jag konstatera att Jennys utlåtande om manus x var en sågning jäms med fotknölarna.

Varför berättar jag det här? För ett tag sedan skrev jag om den första sågningen av Tills kärleken skiljer oss, och tyckte att det var sorgligt att det är de dåliga recensionerna vi fastnar vid. Men sanningen är den att om inte Jenny hade förkastat manus x så hade det aldrig blivit en roman som TKSO. Jennys kritik var inte nådig, men den var konstruktiv. Och i princip allt hon sa hade jag redan känt på mig utan att våga uttala det högt.

Jag fick Jennys omdöme i mitten av december 2012. Fullkomligt bröt ihop och tänkte som hon själv sedan sa till mig: jag kommer aldrig mer att skriva. Någonsin. Efter några dagar hade det ledsna omvandlats till ilska. Jag kan mer. Jag kan bättre. Och med knutna nävar och jävlar anamma lusläste jag det Jenny hade skrivit ytterligare en gång och försökte förstå vad jag hade gjort för fel. Efter ytterligare några dagar satte jag igång att läsa allt jag kunde komma över om story och dramaturgi. Den här gången skulle jag skriva enligt konstens alla regler.

Hela julen 2012 tillbringade jag med att skissa på synopsis för Tills kärleken skiljer oss. En historia jag länge haft inom mig, men inte förstod förrän då hur jag skulle berätta. På Nyårsdagen, den första januari 2013, skrev jag de första orden. Resten är historia som man brukar säga.

För er som undrar övervägde jag aldrig att skriva om manus x. Anledningen är att hjärtat inte fanns med i den berättelsen, vilket jag är övertygad om är en förklaring till att den historien inte blev bra. Du måste känna till 100% för ditt manus. Om inte du gör det kommer ingen annan att göra det heller.

Konstruktiv kritik är inte bara bra – den kan vara direkt avgörande för att föra oss framåt och i rätt riktning, bara vi är mottagliga för att ta emot den. Tack Jenny! Utan din sågning hade det inte blivit någon TKSO!