Utan Jennys sågning hade det inte blivit någon TKSO

porträtt anna1På releasefesten för Tills kärleken skiljer oss träffade jag min lektör Jenny Bäfving för första gången. Jag anlitade Jenny även för mitt första manus – det romanutkast som för evigt kommer att få stanna kvar i den moderna skrivbordslådan (datorn), och som vi kan kalla för manus x. För några veckor sedan skrev Johannes om den stora lektörsslakten och slakt är det snällaste man kan säga om Jennys omdöme av mitt icke outgivna manus. Faktum är att hon sa ungefär så här på min releasefest för TKSO (behändig förkortning för Tills kärleken skiljer oss – inte sant?): ”Jag läste igenom mitt utlåtande här om veckan och kan inte förstå att du någonsin fortsatte skriva efter det.” Utan att gå in på detaljer kan jag konstatera att Jennys utlåtande om manus x var en sågning jäms med fotknölarna.

Varför berättar jag det här? För ett tag sedan skrev jag om den första sågningen av Tills kärleken skiljer oss, och tyckte att det var sorgligt att det är de dåliga recensionerna vi fastnar vid. Men sanningen är den att om inte Jenny hade förkastat manus x så hade det aldrig blivit en roman som TKSO. Jennys kritik var inte nådig, men den var konstruktiv. Och i princip allt hon sa hade jag redan känt på mig utan att våga uttala det högt.

Jag fick Jennys omdöme i mitten av december 2012. Fullkomligt bröt ihop och tänkte som hon själv sedan sa till mig: jag kommer aldrig mer att skriva. Någonsin. Efter några dagar hade det ledsna omvandlats till ilska. Jag kan mer. Jag kan bättre. Och med knutna nävar och jävlar anamma lusläste jag det Jenny hade skrivit ytterligare en gång och försökte förstå vad jag hade gjort för fel. Efter ytterligare några dagar satte jag igång att läsa allt jag kunde komma över om story och dramaturgi. Den här gången skulle jag skriva enligt konstens alla regler.

Hela julen 2012 tillbringade jag med att skissa på synopsis för Tills kärleken skiljer oss. En historia jag länge haft inom mig, men inte förstod förrän då hur jag skulle berätta. På Nyårsdagen, den första januari 2013, skrev jag de första orden. Resten är historia som man brukar säga.

För er som undrar övervägde jag aldrig att skriva om manus x. Anledningen är att hjärtat inte fanns med i den berättelsen, vilket jag är övertygad om är en förklaring till att den historien inte blev bra. Du måste känna till 100% för ditt manus. Om inte du gör det kommer ingen annan att göra det heller.

Konstruktiv kritik är inte bara bra – den kan vara direkt avgörande för att föra oss framåt och i rätt riktning, bara vi är mottagliga för att ta emot den. Tack Jenny! Utan din sågning hade det inte blivit någon TKSO!

Annonser

Om Anna Lönnqvist

I am a Swedish feelgood writer. My first novel "Tills kärleken skiljer oss" was published in 2014. The sequel "Tjugo år till dig" was released in June 2016.
Det här inlägget postades i Anna Lönnqvist, Debut, Lektör, Tills kärleken skiljer oss. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Utan Jennys sågning hade det inte blivit någon TKSO

  1. Ping: Det skrivna året 2015 | Michaela

  2. Ping: Från 59 till 43 | Michaela

  3. asptjarn skriver:

    Klokt och starkt av dig att sätta igång med skrivandet så snabbt efter det. Jag har också haft bakslag men det har tagit mig mycket längre tid att återhämta mig. Men återhämtat mig har jag gjort och det tror jag man gör om man har en historia som vill ut. man kan liksom inte låta bli. Kungligt att ha en bokstavförkortning på boken. Låter som ett pojkband 🙂

    • Anna Lönnqvist skriver:

      Ja, visst är det lite som namnet på ett pojkband. 🙂 Den här historien ville verkligen ut och skulle nog ha skrivits hur som helst. Men kanske hade bakslaget tagit ännu hårdare på mig om jag väntat. I stället för att älta knöt jag näven och satte igång. Ville på något sätt ha revansch på mig själv.

  4. Kära Syster skriver:

    Tack för inblicken, läser mellan raderna att det finns en chans för mig med, trots allt:)

    /Anna

    • Anna Lönnqvist skriver:

      Tack själv för att du läser. 🙂 Klart att det finns en chans! Lycka till med skrivandet framöver!

  5. Carola skriver:

    Som du vet Anna har även jag anlitat Jenny (tack vare dig). Och skulle hon ha sågat mig hade jag gjort precis som du – börjat skriva på något helt annat. Först hade jag nog förbannat mig själv att ha slösat så mycket tid till ingenting och övervägt att ge upp men allt skrivande är ett steg framåt. Skrivandet är också en livsstil. Nu hade jag turen att inte bli sågad och känner mig extra glad efter ditt inlägg att det inte var värre än att skriva om mittenpartiet och berättarperspektivet, även om det i sig inte är gjort i en handvändning :-).

    • Anna Lönnqvist skriver:

      Precis! Skrivandet är en livsstil och även om jag först tänkte att jag ”slösat” bort tid, insåg jag sedan att det var precis tvärtom. Jag brukar kalla manus x för mitt läromanus. Det tar tid att lära sig skriva och man behöver kritisk feedback på det man gör.

      Fast jag håller med! Skönt att du inte behöver skriva om hela manuset! Ser fram emot att läsa din bok när den blir utgiven. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s